Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  krokmikromossa

Organismgrupp Mossor Cephaloziella uncinata
Krokmikromossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Krokmikromossa bildar gula- till olivgröna mattor, med ljust brun sekundär pigmentering. Skotten är upp till ca 1 cm långa och en halv mm breda, upprätta och sparsamt förgrenade. Stammen är styv, köttig och vindlande med tjockväggiga barkceller. Rhizoider är spridda och fåtaliga. Bladen är glest sittande, tvärställda, rundat kvadratiska till kort ovala, löst rännformigt konkava, ca 2 gånger så breda som stammen, delade 0,7 av längden i två smala ovala spetsiga flikar. Spetsen av flikarna är kroklikt formad av 1-2 avlånga genomskinliga och tjockväggiga celler. Bladens oljekroppar är 3-7 per cell. Stipler är små men tydligast vid spetsen på kraftiga vegetativa skott. Groddkorn förekommer sällsynt. Dessa är elliptiska till spolformiga, 2-celliga, gröna till otydligt brunaktiga och bildas i spetsen av mer eller mindre brunaktiga skott. Arten är samkönad. Svepet är ovalt samt avlångt och i mynningen finns en krenulerad kant med smala avlånga tjockväggiga celler som är 4-7 gånger så långa som breda. Krokmikromossa kännetecknas av 1) har tillspetsad bladflikar, där spetsen är formad av 1-2 avlånga, ofta inböjda och krokliknande spetsar, 2) har tandade till sågtandade honblad.
Utbredning
Länsvis förekomst för krokmikromossa Observationer i  Sverige för krokmikromossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är känd endast från en plats i Sverige (Padjelanta nationalpark) där arten påträffades 2002. Artens världsutbredning är arktisk-alpin, troligen cirkumarktisk. Förutom Sverige finns arten på Spetsbergen och utanför Norden är den uppgiven från Tyskland och norra Ryssland. I Asien är krokmikromossa funnen på flera platser i nordligaste Sibirien. I Nordamerika är den känd från Alaska och norra Kanada samt Grönland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Ej bedömd (NE)
  • 2000 Livskraftig (LC)
En fjällart. Funnen i Lule lappmark och Jämtland relativt nyligen. Arten tillhör en grupp mycket små mossor som är svåra och bestämma och kunskapen är fortfarande bristfällig. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Mossan växer i Sverige i källpåverkade våtmarkspartier och längs källbäckar nedaför en snölega tillsammans med arktisk rostmossa Marsupella arctica. Att döma av den omgivande vegetationen (främst blodkrokmossa Warnstorfia sarmentosa) är miljön ganska kalkrik, eller åtminstone intermediärt mineralrik. På Grönland och Spetsbergen växer den som enkla skott bland andra mossor på torvrik jord, bland vitmossor Sphagnum eller i mossig, något kalkrika klippspringor, bland t.ex. grottskapania Scapania gymnostomophila och kalkflikmossa Leiocolea heterocolpos.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Marchantiopsida, Ordning Jungermanniales, Familj Cephaloziellaceae, Släkte Cephaloziella (mikromossor), Art Cephaloziella uncinata Schust. - krokmikromossa Synonymer

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Ej bedömd (NE)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation En fjällart. Funnen i Lule lappmark och Jämtland relativt nyligen. Arten tillhör en grupp mycket små mossor som är svåra och bestämma och kunskapen är fortfarande bristfällig. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Krokmikromossa bildar gula- till olivgröna mattor, med ljust brun sekundär pigmentering. Skotten är upp till ca 1 cm långa och en halv mm breda, upprätta och sparsamt förgrenade. Stammen är styv, köttig och vindlande med tjockväggiga barkceller. Rhizoider är spridda och fåtaliga. Bladen är glest sittande, tvärställda, rundat kvadratiska till kort ovala, löst rännformigt konkava, ca 2 gånger så breda som stammen, delade 0,7 av längden i två smala ovala spetsiga flikar. Spetsen av flikarna är kroklikt formad av 1-2 avlånga genomskinliga och tjockväggiga celler. Bladens oljekroppar är 3-7 per cell. Stipler är små men tydligast vid spetsen på kraftiga vegetativa skott. Groddkorn förekommer sällsynt. Dessa är elliptiska till spolformiga, 2-celliga, gröna till otydligt brunaktiga och bildas i spetsen av mer eller mindre brunaktiga skott. Arten är samkönad. Svepet är ovalt samt avlångt och i mynningen finns en krenulerad kant med smala avlånga tjockväggiga celler som är 4-7 gånger så långa som breda. Krokmikromossa kännetecknas av 1) har tillspetsad bladflikar, där spetsen är formad av 1-2 avlånga, ofta inböjda och krokliknande spetsar, 2) har tandade till sågtandade honblad.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för krokmikromossa

Länsvis förekomst och status för krokmikromossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för krokmikromossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är känd endast från en plats i Sverige (Padjelanta nationalpark) där arten påträffades 2002. Artens världsutbredning är arktisk-alpin, troligen cirkumarktisk. Förutom Sverige finns arten på Spetsbergen och utanför Norden är den uppgiven från Tyskland och norra Ryssland. I Asien är krokmikromossa funnen på flera platser i nordligaste Sibirien. I Nordamerika är den känd från Alaska och norra Kanada samt Grönland.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Jungermanniales  
  • Familj
    Cephaloziellaceae  
  • Släkte
    Cephaloziella - mikromossor 
  • Art
    Cephaloziella uncinataSchust. - krokmikromossa

Mossan växer i Sverige i källpåverkade våtmarkspartier och längs källbäckar nedaför en snölega tillsammans med arktisk rostmossa Marsupella arctica. Att döma av den omgivande vegetationen (främst blodkrokmossa Warnstorfia sarmentosa) är miljön ganska kalkrik, eller åtminstone intermediärt mineralrik. På Grönland och Spetsbergen växer den som enkla skott bland andra mossor på torvrik jord, bland vitmossor Sphagnum eller i mossig, något kalkrika klippspringor, bland t.ex. grottskapania Scapania gymnostomophila och kalkflikmossa Leiocolea heterocolpos.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Fjällbiotoper, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Det begränsade antalet kända lokaler både i Sverige och i världen gör att denna art är känslig för slumpfaktorer. Ett varmare och torrare klimat i fjällvärlden som innebär att snölegornas utbredning minskar kan utgöra ett hot.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Ansvariga myndigheter bör göras uppmärksamma på artens förekomst i området för att kunna bevaka att verksamheter som kan skada arten inte påbörjas. Någon form av övervakning av artens habitat skulle även vara önskvärd.

Damsholt, K. 2002. Illustrated flora of Nordic liverworts and hornworts. -- Nordic Bryological Society, Copenhagen and Lund

Lönnell, N., Weibull, H. & Hallingbäck, T. 2002. Levermossor - två för Skandinavien nya arter upptäckta. Fauna & Flora 97 (3): 22-23.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Jungermanniales  
  • Familj
    Cephaloziellaceae  
  • Släkte
    Cephaloziella - mikromossor 
  • Art
    Cephaloziella uncinata, Schust. - krokmikromossa
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck