Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  krypfloka

Organismgrupp Kärlväxter Helosciadium inundatum
Krypfloka Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Krypfloka är en flerårig flockblomstrig vatten- och sumpväxt med upp till 50 cm långa stjälkar som kryper på fuktig mark eller är nedsänkta i vattnet. Undervattensbladen är gulgröna, 3–4 gånger delade och har trådfina bladflikar. Flyt- och luftblad är vanligen mörkgröna, parflikiga och har bredare, kilformade, ofta treuddiga bladflikar. Flockarna sitter vanligen mitt emot bladen och har oftast endast två strålar. Allmänt svepe saknas medan det enskilda svepet består av 2–6 lansettlika blad. Blommorna är vita och ca 1 mm breda. Frukten är elliptisk, 2–3,5 mm lång med tydliga åsar. Arten blommar i juni-augusti och förökar sig med frön och vegetativt genom lösrivna, rotslående skott.
Utbredning
Länsvis förekomst för krypfloka Observationer i  Sverige för krypfloka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Krypfloka finns sällsynt inom ett relativt stort område av södra Sverige. Den har aktuella förekomster i Skåne, Blekinge, på Öland, i Småland, Halland, Bohuslän, Dalsland och Västergötland I vissa områden som västra Skåne, Halland och södra Bohuslän finns krypfloka fortfarande på åtskilliga lokaler, medan den i andra förefaller ha blivit allt ovanligare. I Danmark är krypflokan spridd över i stort sett hela landet och anses som allmän i västra Jylland. Arten är inte känd från Norge och Finland. Krypfloka är en i huvudsak västeuropeisk art som är vanlig på de Brittiska öarna och längs nordsjökusten från norra Frankrike till Danmark. I Europa har den vidare spridda lokaler från Portugal och Italien i söder till Polen i nordost. Krypfloka är även känd från Marocko och Algeriet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer i våra sydliga samt västliga landskap upp mot Småland och Dalsland. Krypfloka växer i rent, näringsfattigt vatten. Växer framförallt i mindre vattensamlingar och vid stränder till sjöar och mindre vattendrag. Växtplatserna är oftast belägna inom betesmarker där de grunda vattensamlingarna hålls öppna genom djurens bete och tramp. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (40-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (300-500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Krypfloka tycks föredra vatten med ett neutralt eller svagt surt pH-värde; arten saknas i starkt sura vatten och finns sällan i vatten med ett högt pH-värde. Krypflokan växer framför allt i och invid mindre vattensamlingar, men kan även förekomma i diken och vid stränder till sjöar och mindre vattendrag. Den växer oftast på sandigt eller lerigt underlag, gärna på ytor som tidvis blottläggs genom växlande vattennivå, t ex strandpölar som torkar upp under sommaren. Krypflokans lokaler finns huvudsakligen i kustnära områden där ett milt, oceaniskt vinterklimat råder. Som följeväxter till krypfloka kan man finna arter som klotgräs Pilularia globulifera, flocksvalting Baldellia ranunculoides, strandpryl Littorella uniflora och löktåg Juncus bulbosus.
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Småvatten
Småvatten
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Sjöar
Sjöar
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Apiales (araliaordningen), Familj Apiaceae (flockblommiga), Släkte Helosciadium (krypflokor), Art Helosciadium inundatum (L.) W. D. J. Koch - krypfloka Synonymer Apium inundatum (L.) Rchb. f., Sison inundatum L., Vattenfloka

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer i våra sydliga samt västliga landskap upp mot Småland och Dalsland. Krypfloka växer i rent, näringsfattigt vatten. Växer framförallt i mindre vattensamlingar och vid stränder till sjöar och mindre vattendrag. Växtplatserna är oftast belägna inom betesmarker där de grunda vattensamlingarna hålls öppna genom djurens bete och tramp. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (40-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (300-500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Krypfloka är en flerårig flockblomstrig vatten- och sumpväxt med upp till 50 cm långa stjälkar som kryper på fuktig mark eller är nedsänkta i vattnet. Undervattensbladen är gulgröna, 3–4 gånger delade och har trådfina bladflikar. Flyt- och luftblad är vanligen mörkgröna, parflikiga och har bredare, kilformade, ofta treuddiga bladflikar. Flockarna sitter vanligen mitt emot bladen och har oftast endast två strålar. Allmänt svepe saknas medan det enskilda svepet består av 2–6 lansettlika blad. Blommorna är vita och ca 1 mm breda. Frukten är elliptisk, 2–3,5 mm lång med tydliga åsar. Arten blommar i juni-augusti och förökar sig med frön och vegetativt genom lösrivna, rotslående skott.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för krypfloka

Länsvis förekomst och status för krypfloka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för krypfloka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Krypfloka finns sällsynt inom ett relativt stort område av södra Sverige. Den har aktuella förekomster i Skåne, Blekinge, på Öland, i Småland, Halland, Bohuslän, Dalsland och Västergötland I vissa områden som västra Skåne, Halland och södra Bohuslän finns krypfloka fortfarande på åtskilliga lokaler, medan den i andra förefaller ha blivit allt ovanligare. I Danmark är krypflokan spridd över i stort sett hela landet och anses som allmän i västra Jylland. Arten är inte känd från Norge och Finland. Krypfloka är en i huvudsak västeuropeisk art som är vanlig på de Brittiska öarna och längs nordsjökusten från norra Frankrike till Danmark. I Europa har den vidare spridda lokaler från Portugal och Italien i söder till Polen i nordost. Krypfloka är även känd från Marocko och Algeriet.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Apiales - araliaordningen 
  • Familj
    Apiaceae - flockblommiga 
  • Släkte
    Helosciadium - krypflokor 
  • Art
    Helosciadium inundatum(L.) W. D. J. Koch - krypfloka
    Synonymer
    Apium inundatum (L.) Rchb. f.
    Sison inundatum L.
    Vattenfloka

Krypfloka tycks föredra vatten med ett neutralt eller svagt surt pH-värde; arten saknas i starkt sura vatten och finns sällan i vatten med ett högt pH-värde. Krypflokan växer framför allt i och invid mindre vattensamlingar, men kan även förekomma i diken och vid stränder till sjöar och mindre vattendrag. Den växer oftast på sandigt eller lerigt underlag, gärna på ytor som tidvis blottläggs genom växlande vattennivå, t ex strandpölar som torkar upp under sommaren. Krypflokans lokaler finns huvudsakligen i kustnära områden där ett milt, oceaniskt vinterklimat råder. Som följeväxter till krypfloka kan man finna arter som klotgräs Pilularia globulifera, flocksvalting Baldellia ranunculoides, strandpryl Littorella uniflora och löktåg Juncus bulbosus.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppna strandbiotoper, Småvatten, Öppen fastmark, Sötvattensstrand

Biotoper där arten kan förekomma: Sjöar

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Vatten (Viktig)
Krypflokans växtplatser är oftast belägna inom betesmarker där de grunda vattensamlingarna hålls öppna genom djurens bete och tramp. Växten skulle troligen snabbt försvinna om dess växtplatser växte igen till följd av utebliven eller för svag hävd. En ökad eutrofiering av de vatten som krypflokan växer i och invid, t ex som en följd av konstgödning av omgivande betesmarker, utgör tillsammans med åtgärder som ändrar de hydrologiska förhållandena på växtplatserna, t ex dikning, ytterligare hot mot artens existens.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Vattenreglering (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Åtgärder som negativt kan påverka vattenkvalité och andra hydrologiska förhållanden på krypflokans lokaler måste undvikas. Växtplatserna får inte tillåtas att växa igen. De som är belägna på betesmarker måste i framtiden hävdas genom ett lämpligt anpassat betestryck, eventuellt kombinerat med röjningar av busk- och trädskikt. Många av krypflokans lokaler är belägna inom naturskyddade områden. Skötseln av dessa bör anpassas så att den gynnar krypflokan och den skyddsvärda miljö som arten indikerar. Arten övervakas av floraväktare.
Krypfloka är fridlyst. Utändska namn – NO: Krypselleri, DK: Svømmende Sumpskærm, GB: Lesser Marshwort.

Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T. 2006. Floraväktarrapport 2005 Ölands botaniska förening. Krutbrännaren 15 (1): 3–49.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska. Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Blomgren, E. 2005. Floraväktarverksamheten i Bohuslän. Årsrapport 2004. Föreningen Bohusläns flora.

Bringer, K.-G. 1995. Krypfloka, Apium inundatum återfunnen i Vickleby. Krutbrännaren 4 (2): 61–62.

Edqvist, M. & Rühling, Å. 1996. Floraväktarverksamheten i Småland. Årsrapport 1995. Parnassia 9 (1): 4–15.

Egholm, B. 1951. Umbelliferernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 47: 373–480.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund Johansson, L. 1999. Rödlistade kärlväxter i Blekinge. Länsstyrelsen Blekinge län.

Knutsson, T., Andersson, U.-A., Bringer, K.-G., Gunnarsson, T. & Lundkvist, H. 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Lindblad, R. & Ståhl, B. 1989. Krypfloka och flocksvalting i norra Halland. Svensk Bot. Tidskr. 83: 211–217.

Olsson, K.-A. 1999. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1998. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1991 (1): 1–39.

Sahlin, E. 2005. Floraväktarverksamheten i Västergötland. Årsrapport 2004. Calluna 22 (2): 1–49.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1996. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Apiales - araliaordningen 
  • Familj
    Apiaceae - flockblommiga 
  • Släkte
    Helosciadium - krypflokor 
  • Art
    Helosciadium inundatum, (L.) W. D. J. Koch - krypfloka
    Synonymer
    Apium inundatum (L.) Rchb. f.
    Sison inundatum L.
    Vattenfloka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1996. ©ArtDatabanken, SLU 2006.