Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  krypvideglasvinge

Organismgrupp Fjärilar, Bastardsvärmare, rotfjärilar, glasvingar m.fl. Synanthedon flaviventris
Krypvideglasvinge Fjärilar, Bastardsvärmare, rotfjärilar, glasvingar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Krypvideglasvinge är en av våra minsta glasvingar och något lik den mer utbredda vinbärsglasvingen Synanthedon tipuliformis. Framvingarna är genomskinliga med den svarta diskfläcken och det svarta sömfältet tätare ihop, lämnande ett smalare yttre glasfält än hos vinbärsglasvingen. Vidare skiljer den sig genom en stor gul fläck på bakkroppens undersida. Den slanka svarta bakkroppen har tre smala gula ringar och den breda analtofsen är helsvart hos hanen och vitkantad hos honan. Vingspann 13–20 mm. Larven är naken, vitaktig och liknar övriga glasvingelarver. Artens typiska angrepp kan med viss säkerhet igenkännas men också förväxlas med de av myrlik glasvinge Synanthedon formicaeformis. Kläckning från insamlade pinnar med angrepp krävs för säker dokumentation.
Utbredning
Länsvis förekomst för krypvideglasvinge Observationer i  Sverige för krypvideglasvinge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten påträffades första gången i Sverige i Halland, Eldsberga i Laholmsbukten 1975. Ingvar Svensson som upptäckte arten hade sökt den efter Skånes kust, alltsedan den upptäcktes på Bornholm 1965. Året efter fyndet i Eldsberga påvisades den från hela norra delen av Laholmsbukten från Halmstad till Tönnersa strand. Överraskande visade den sig också finnas i östra Mellansverige där några exemplar framkläcktes från Uppland, Barkaby flygplats 1977 och Södermanland, Skarpnäck, Ältasjön 1986. På västkusten är den norr om Halmstad endast påträffad på Onsalahalvön, Vallda Sandö varifrån ett exemplar framkläcktes 1979. Arten saknas i Norge och är i Danmark förutom på Bornholm bara funnen på Anholt 2003. På båda öarna har den livskraftiga populationer. I Finland upptäcktes arten först efter 1961. Den var tidigare endast känd i ett exemplar insamlat under 1800-talet i Östkarelen som på denna tid av somliga räknades till Finland. Idag är den funnen längs sydkusten till södra Karelen. Världsutbredningen är något oklar österut genom sammanblandning med andra arter. I Europa förekommer den med flera från varandra starkt isolerade populationer. Utbredningen omfattar södra England, norra Schweiz med angränsande delar av Frankrike och Tyskland, södra Österrike, sydvästra Rumänien och mer sammanhängande från Bayern, Ungern, Tjeckien till Slovakien och norrut till södra Östersjökusten i Tyskland, Polen, Litauen, Estland och västra Ryssland. Den betraktas som lokalt allmän i England, men är mycket sällsynt i Litauen och Finland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Krypvideglasvinge lever på den speciella variant av högrest krypvide som förekommer i Halland. Näringsväxten utsätts för röjning och trängs ut av bl.a. vresros och silverbuske. Förekomstyta i det kända lokalområdet är starkt begränsad till ett smalt bälte (10-tal meter) mellan rörlig sanddyn och fritidsbebyggelse. Arten förekommer utöver detta lokalt bl a i Stockholmsområdet, Uppland och Onsalatrakten, möjligen som ett resultat av nyligare invandring. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (1000-6000). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 25000 (15000-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (40-160) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ac(iv)).
Ekologi
I Sverige representeras arten av tre olika ekologiska anpassningar där två gör arten svårfunnen och en gör den mer lätt att påvisa. Den senare påträffas i Laholmsbukten på en ovanligt högvuxen form av krypvide Salix repens (möjligen en hybrid med rosmarinvide S. rosmarinifolia) med upprätt växtsätt, som är mycket talrik strax innanför de rörliga sanddynerna. Även i norra Halland är den endast påträffad på denna speciella form av krypvide. Författaren har inte sett denna form vid Skånekusten eller på andra platser längs våra sandiga kuster, där mer lågvuxna krypande former av krypvide förhärskar (inklusive underarten sandvide Salix repens arenaria). Den mer svårfunna populationen av krypvideglasvinge har både i Uppland och Finland påträffats på större sälgar Salix caprea i grustäkter och liknande miljöer, men i Södermanland vid Ältasjön i ett våtmarksområde som korsas av en promenadväg sannolikt på gråvide Salix cinerea. Denna senare miljö överensstämmer med habitaten i England vilka beskrivs som, videbuskar i de våtare delarna i öppna skogslandskap eller våta partier av ljunghedar. På samtliga platser i Sverige där krypvideglasvinge påträffats har ett antal äldre angrepp visat att arten funnits på platsen någon tid. Honan lägger äggen enstaka på solexponerade årstoppskott. Larven borrar sig in i skottet och lever i en 3–6 cm lång gång. Efter övervintring tillväxer larven och larvens närvaro åstadkommer nu en ansvällning på kvisten som något liknar den av mindre aspvedbock Saperda populnea men som inte är lika kulformad. Efter en andra övervintring iordningställer larven en puppkammare med utgångshål i ansvällningens utkant. Kvisten uppges nu (vid insamlingstillfället) vara 8–15 mm i England, men på krypvide i Sverige är kvistarna klenare. Flygperioden infaller mellan slutet av juni och mitten av juli.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Våtmark
Våtmark
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gråvide
· gråvide
· hundvide
· hundvide
· sälg
· sälg
· viden
· viden
Levande träd
Levande träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Sesiidae (glasvingar), Släkte Synanthedon, Art Synanthedon flaviventris (Staudinger, 1883) - krypvideglasvinge Synonymer Sesia flaviventris Staudinger, 1883

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Krypvideglasvinge lever på den speciella variant av högrest krypvide som förekommer i Halland. Näringsväxten utsätts för röjning och trängs ut av bl.a. vresros och silverbuske. Förekomstyta i det kända lokalområdet är starkt begränsad till ett smalt bälte (10-tal meter) mellan rörlig sanddyn och fritidsbebyggelse. Arten förekommer utöver detta lokalt bl a i Stockholmsområdet, Uppland och Onsalatrakten, möjligen som ett resultat av nyligare invandring. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (1000-6000). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 25000 (15000-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (40-160) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ac(iv)).
Krypvideglasvinge är en av våra minsta glasvingar och något lik den mer utbredda vinbärsglasvingen Synanthedon tipuliformis. Framvingarna är genomskinliga med den svarta diskfläcken och det svarta sömfältet tätare ihop, lämnande ett smalare yttre glasfält än hos vinbärsglasvingen. Vidare skiljer den sig genom en stor gul fläck på bakkroppens undersida. Den slanka svarta bakkroppen har tre smala gula ringar och den breda analtofsen är helsvart hos hanen och vitkantad hos honan. Vingspann 13–20 mm. Larven är naken, vitaktig och liknar övriga glasvingelarver. Artens typiska angrepp kan med viss säkerhet igenkännas men också förväxlas med de av myrlik glasvinge Synanthedon formicaeformis. Kläckning från insamlade pinnar med angrepp krävs för säker dokumentation.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för krypvideglasvinge

Länsvis förekomst och status för krypvideglasvinge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för krypvideglasvinge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten påträffades första gången i Sverige i Halland, Eldsberga i Laholmsbukten 1975. Ingvar Svensson som upptäckte arten hade sökt den efter Skånes kust, alltsedan den upptäcktes på Bornholm 1965. Året efter fyndet i Eldsberga påvisades den från hela norra delen av Laholmsbukten från Halmstad till Tönnersa strand. Överraskande visade den sig också finnas i östra Mellansverige där några exemplar framkläcktes från Uppland, Barkaby flygplats 1977 och Södermanland, Skarpnäck, Ältasjön 1986. På västkusten är den norr om Halmstad endast påträffad på Onsalahalvön, Vallda Sandö varifrån ett exemplar framkläcktes 1979. Arten saknas i Norge och är i Danmark förutom på Bornholm bara funnen på Anholt 2003. På båda öarna har den livskraftiga populationer. I Finland upptäcktes arten först efter 1961. Den var tidigare endast känd i ett exemplar insamlat under 1800-talet i Östkarelen som på denna tid av somliga räknades till Finland. Idag är den funnen längs sydkusten till södra Karelen. Världsutbredningen är något oklar österut genom sammanblandning med andra arter. I Europa förekommer den med flera från varandra starkt isolerade populationer. Utbredningen omfattar södra England, norra Schweiz med angränsande delar av Frankrike och Tyskland, södra Österrike, sydvästra Rumänien och mer sammanhängande från Bayern, Ungern, Tjeckien till Slovakien och norrut till södra Östersjökusten i Tyskland, Polen, Litauen, Estland och västra Ryssland. Den betraktas som lokalt allmän i England, men är mycket sällsynt i Litauen och Finland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Cossoidea  
  • Familj
    Sesiidae - glasvingar 
  • Underfamilj
    Sesiinae  
  • Tribus
    Synanthedonini  
  • Släkte
    Synanthedon  
  • Art
    Synanthedon flaviventris(Staudinger, 1883) - krypvideglasvinge
    Synonymer
    Sesia flaviventris Staudinger, 1883

I Sverige representeras arten av tre olika ekologiska anpassningar där två gör arten svårfunnen och en gör den mer lätt att påvisa. Den senare påträffas i Laholmsbukten på en ovanligt högvuxen form av krypvide Salix repens (möjligen en hybrid med rosmarinvide S. rosmarinifolia) med upprätt växtsätt, som är mycket talrik strax innanför de rörliga sanddynerna. Även i norra Halland är den endast påträffad på denna speciella form av krypvide. Författaren har inte sett denna form vid Skånekusten eller på andra platser längs våra sandiga kuster, där mer lågvuxna krypande former av krypvide förhärskar (inklusive underarten sandvide Salix repens arenaria). Den mer svårfunna populationen av krypvideglasvinge har både i Uppland och Finland påträffats på större sälgar Salix caprea i grustäkter och liknande miljöer, men i Södermanland vid Ältasjön i ett våtmarksområde som korsas av en promenadväg sannolikt på gråvide Salix cinerea. Denna senare miljö överensstämmer med habitaten i England vilka beskrivs som, videbuskar i de våtare delarna i öppna skogslandskap eller våta partier av ljunghedar. På samtliga platser i Sverige där krypvideglasvinge påträffats har ett antal äldre angrepp visat att arten funnits på platsen någon tid. Honan lägger äggen enstaka på solexponerade årstoppskott. Larven borrar sig in i skottet och lever i en 3–6 cm lång gång. Efter övervintring tillväxer larven och larvens närvaro åstadkommer nu en ansvällning på kvisten som något liknar den av mindre aspvedbock Saperda populnea men som inte är lika kulformad. Efter en andra övervintring iordningställer larven en puppkammare med utgångshål i ansvällningens utkant. Kvisten uppges nu (vid insamlingstillfället) vara 8–15 mm i England, men på krypvide i Sverige är kvistarna klenare. Flygperioden infaller mellan slutet av juni och mitten av juli.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gråvide - Salix cinerea (Har betydelse)
· hundvide - Salix repens (Viktig)
· sälg - Salix caprea (Har betydelse)
· viden - Salix (Har betydelse)
Levande träd (Har betydelse)
Arten hotas i Laholmsbukten av buskröjningar då flertalet habitat endast utgör en smal bård mellan den livligt besökta badstranden och närbelägna fritidshusområden. Andra hot är spridningen av silverbuske och vresros i samma strandzon. För populationen på större videarter är eventuella hot okända. Uppenbarligen är arten mer sällsynt på dessa videarter i vårt kyliga klimat och möjligen endast tillfällig på de platser den påträffats.

Påverkan
  • Närvaro av annan art (Stor negativ effekt)
Undvik bortröjande av de högväxta krypvidebestånden mellan stranden och skogen i de sommarstugetäta områdena mellan Halmstad och Tönnersa strand. Miljön är unik och liknande förutsättningar saknas vid stränderna norr om Halmstad liksom i Skälderviken och andra kuststräckor av Skånes kust.
Lars Imby och Per Sjökvist har bidragit med värdefulla uppgifter vid författandet av faktabladet.

Fibiger, M. & Kristensen, N.P. 1974. The Sesiidae of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. 2: 1–91.

Ivinskis, P. 1993. Check-list of Lithuanian Lepidoptera. Ekologijos Institutas, Vilnius.

Kaisila, J. 1967. Synanthedon flaviventris Stgr. (Lep., Aegeriidae) tavattu Suomesta. Ann. Ent. Fenn. 33: 25–29.

Lastuvka, Z. & Lastuvka, A. 1995. An illustrated key to European Sesiidae (Lep.). Faculty of Agriculture, Brno.

Madsen, A., Bech, K., Christensen, E., Fibiger, Helsing, F., Jensen, L., Knudsen, K., M., Möller, H., E. 2003.

Fund af storsummerfugle i Danmark 2002. Lepidoptera bind VIII nr. 5, tillæg. Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1961. De fennoskandiska svärmarna och spinnarnas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Palmqvist, G. 1976. Intressantare fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1975. Ent. Tidskr. 97: 43–44.

Palmqvist, G. 1977. Intressantare fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1976. Ent. Tidskr. 98: 31–33.

Palmqvist, G. 1978. Intressantare fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1977. Ent. Tidskr. 99: 65–67.

Palmqvist, G. 1980. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1979. Ent. Tidskr. 101: 135–137.

Palmqvist, G. 1987. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1986. Ent. Tidskr. 108: 135–139.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Svensson, I. 1977. Förändringar i Sveriges storfjärilsfauna en tredje tioårsperiod (Lep.). Ent. Tidskr. 98: 113–122.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2002. Rev. Claes U. Eliasson 2005 & 2007. ©ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Cossoidea  
  • Familj
    Sesiidae - glasvingar 
  • Underfamilj
    Sesiinae  
  • Tribus
    Synanthedonini  
  • Släkte
    Synanthedon  
  • Art
    Synanthedon flaviventris, (Staudinger, 1883) - krypvideglasvinge
    Synonymer
    Sesia flaviventris Staudinger, 1883
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2002. Rev. Claes U. Eliasson 2005 & 2007. ©ArtDatabanken, SLU 2008.