Synanthedon flaviventris
Krypvideglasvinge
Fjärilar, Bastardsvärmare, rotfjärilar, glasvingar m.fl.
- Ej bedömd NE
- Ej tillämplig NA
- Livskraftig LC
- Kunskapsbrist DD
- Nära hotad NT
- Sårbar VU
- Starkt hotad EN
- Akut hotad CR
- Nationellt utdöd RE
Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Sesiidae (glasvingar), Släkte Synanthedon, Art Synanthedon flaviventris (Staudinger, 1883) - krypvideglasvinge Synonymer Sesia flaviventris Staudinger, 1883
Kriterier B2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
-
2010 Sårbar (VU)
-
2005 Sårbar (VU)
-
2000 Sårbar (VU)
Dokumentation Krypvideglasvinge lever på den speciella variant av högrest krypvide som förekommer i Halland. Näringsväxten utsätts för röjning och trängs ut av bl.a. vresros och silverbuske. Förekomstyta i det kända lokalområdet är starkt begränsad till ett smalt bälte (10-tal meter) mellan rörlig sanddyn och fritidsbebyggelse. Arten förekommer utöver detta lokalt bl a i Stockholmsområdet, Uppland och Onsalatrakten, möjligen som ett resultat av nyligare invandring. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (1000-6000). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 25000 (15000-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (40-160) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ac(iv)).
Länsvis förekomst och status för krypvideglasvinge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.
Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.
Arten påträffades första gången i Sverige i Halland, Eldsberga i Laholmsbukten 1975. Ingvar Svensson som upptäckte arten hade sökt den efter Skånes kust, alltsedan den upptäcktes på Bornholm 1965. Året efter fyndet i Eldsberga påvisades den från hela norra delen av Laholmsbukten från Halmstad till Tönnersa strand. Överraskande visade den sig också finnas i östra Mellansverige där några exemplar framkläcktes från Uppland, Barkaby flygplats 1977 och Södermanland, Skarpnäck, Ältasjön 1986. På västkusten är den norr om Halmstad endast påträffad på Onsalahalvön, Vallda Sandö varifrån ett exemplar framkläcktes 1979. Arten saknas i Norge och är i Danmark förutom på Bornholm bara funnen på Anholt 2003. På båda öarna har den livskraftiga populationer. I Finland upptäcktes arten först efter 1961. Den var tidigare endast känd i ett exemplar insamlat under 1800-talet i Östkarelen som på denna tid av somliga räknades till Finland. Idag är den funnen längs sydkusten till södra Karelen. Världsutbredningen är något oklar österut genom sammanblandning med andra arter. I Europa förekommer den med flera från varandra starkt isolerade populationer. Utbredningen omfattar södra England, norra Schweiz med angränsande delar av Frankrike och Tyskland, södra Österrike, sydvästra Rumänien och mer sammanhängande från Bayern, Ungern, Tjeckien till Slovakien och norrut till södra Östersjökusten i Tyskland, Polen, Litauen, Estland och västra Ryssland. Den betraktas som lokalt allmän i England, men är mycket sällsynt i Litauen och Finland.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamArthropoda - leddjur
-
UnderstamHexapoda - insekter
-
KlassInsecta - egentliga insekter
-
OrdningLepidoptera - fjärilar
-
ÖverfamiljCossoidea
-
FamiljSesiidae - glasvingar
-
UnderfamiljSesiinae
-
TribusSynanthedonini
-
SläkteSynanthedon
-
ArtSynanthedon flaviventris(Staudinger, 1883) - krypvideglasvingeSynonymerSesia flaviventris Staudinger, 1883
I Sverige representeras arten av tre olika ekologiska anpassningar där två gör arten svårfunnen och en gör den mer lätt att påvisa. Den senare påträffas i Laholmsbukten på en ovanligt högvuxen form av krypvide Salix repens (möjligen en hybrid med rosmarinvide S. rosmarinifolia) med upprätt växtsätt, som är mycket talrik strax innanför de rörliga sanddynerna. Även i norra Halland är den endast påträffad på denna speciella form av krypvide. Författaren har inte sett denna form vid Skånekusten eller på andra platser längs våra sandiga kuster, där mer lågvuxna krypande former av krypvide förhärskar (inklusive underarten sandvide Salix repens arenaria). Den mer svårfunna populationen av krypvideglasvinge har både i Uppland och Finland påträffats på större sälgar Salix caprea i grustäkter och liknande miljöer, men i Södermanland vid Ältasjön i ett våtmarksområde som korsas av en promenadväg sannolikt på gråvide Salix cinerea. Denna senare miljö överensstämmer med habitaten i England vilka beskrivs som, videbuskar i de våtare delarna i öppna skogslandskap eller våta partier av ljunghedar. På samtliga platser i Sverige där krypvideglasvinge påträffats har ett antal äldre angrepp visat att arten funnits på platsen någon tid. Honan lägger äggen enstaka på solexponerade årstoppskott. Larven borrar sig in i skottet och lever i en 3–6 cm lång gång. Efter övervintring tillväxer larven och larvens närvaro åstadkommer nu en ansvällning på kvisten som något liknar den av mindre aspvedbock Saperda populnea men som inte är lika kulformad. Efter en andra övervintring iordningställer larven en puppkammare med utgångshål i ansvällningens utkant. Kvisten uppges nu (vid insamlingstillfället) vara 8–15 mm i England, men på krypvide i Sverige är kvistarna klenare. Flygperioden infaller mellan slutet av juni och mitten av juli.
Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)
Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand, Våtmark
Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö, Jordbrukslandskap
Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark
Substrat/Föda:Påverkan
- Närvaro av annan art (Stor negativ effekt)
Fibiger, M. & Kristensen, N.P. 1974. The Sesiidae of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. 2: 1–91.
Ivinskis, P. 1993. Check-list of Lithuanian Lepidoptera. Ekologijos Institutas, Vilnius.
Kaisila, J. 1967. Synanthedon flaviventris Stgr. (Lep., Aegeriidae) tavattu Suomesta. Ann. Ent. Fenn. 33: 25–29.
Lastuvka, Z. & Lastuvka, A. 1995. An illustrated key to European Sesiidae (Lep.). Faculty of Agriculture, Brno.
Madsen, A., Bech, K., Christensen, E., Fibiger, Helsing, F., Jensen, L., Knudsen, K., M., Möller, H., E. 2003.
Fund af storsummerfugle i Danmark 2002. Lepidoptera bind VIII nr. 5, tillæg. Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1961. De fennoskandiska svärmarna och spinnarnas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.
Palmqvist, G. 1976. Intressantare fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1975. Ent. Tidskr. 97: 43–44.
Palmqvist, G. 1977. Intressantare fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1976. Ent. Tidskr. 98: 31–33.
Palmqvist, G. 1978. Intressantare fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1977. Ent. Tidskr. 99: 65–67.
Palmqvist, G. 1980. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1979. Ent. Tidskr. 101: 135–137.
Palmqvist, G. 1987. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1986. Ent. Tidskr. 108: 135–139.
Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.
Svensson, I. 1977. Förändringar i Sveriges storfjärilsfauna en tredje tioårsperiod (Lep.). Ent. Tidskr. 98: 113–122.
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2002. Rev. Claes U. Eliasson 2005 & 2007. ©ArtDatabanken, SLU 2008.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamArthropoda - leddjur
-
UnderstamHexapoda - insekter
-
KlassInsecta - egentliga insekter
-
OrdningLepidoptera - fjärilar
-
ÖverfamiljCossoidea
-
FamiljSesiidae - glasvingar
-
UnderfamiljSesiinae
-
TribusSynanthedonini
-
SläkteSynanthedon
-
ArtSynanthedon flaviventris, (Staudinger, 1883) - krypvideglasvingeSynonymerSesia flaviventris Staudinger, 1883
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2002. Rev. Claes U. Eliasson 2005 & 2007. ©ArtDatabanken, SLU 2008.