Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kummel

Organismgrupp Fiskar Merluccius merluccius
Kummel Fiskar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En storkäftad fisk med svart gap, stora ögon och tydligt underbett. Till skillnad från de flesta andra torskartade fiskar saknar kummel skäggtöm på hakan, och den har bara två ryggfenor och en analfena.

Totallängd 140 cm, vanligen 60 cm. Kropp långsträckt; i det närmaste jämnhög från nacken bakåt till analfenans början, därefter jämnt avsmalnande mot stjärtspolen. Rygglinjen löper rak från stjärtspolen fram till främre ryggfenan, där den svänger nedåt mot nosspetsen. Huvudet är något sammanpressat från sidorna, och området mellan ögonen och bak över nacken är plant. Munnen är stor och framåtriktad. Överkäken är lång (motsvarande halva huvudlängden), och mellankäksbenet når förbi ögats mitt. Underkäken når något längre fram än överkäken. Gälräfständerna är korta och trubbiga; 8-11 på första gälbågen. Ögonen är stora, men deras diameter är mindre än halva noslängden hos större individer. Stjärtspolen är kort och smal, och stjärtfenans bakkant är svagt konkav eller rak hos yngre individer men mer inbuktande hos äldre fiskar. Den främre ryggfenan är måttligt lång. Den bakre ryggfenan och analfenan är något kortare men betydligt bredare; båda med en inbuktad kant nära mitten och en längre bakre del. Bröstfenorna når bak till analöppningen hos yngre individer. Bukfenorna är något kortare och rundade. Fjällen är små. Sidolinjen är högt belägen på främre delen av kroppen, varefter den svänger nedåt i en utdragen, mjuk båge och fortsätter utmed kroppssidan till stjärtspolens slut.
Ryggen är mörk. Kroppssidorna och buken är ljusare och silverglänsande, ofta med inslag av lite varmare mässingsglans. Fenorma har en grå eller brunsvart anstrykning, oftast lite blekare på bukfenorna och främre delen av analfenan. Munhålan är svartpigmenterad.
Fenstrålar och fjäll: D1 i.7-10, D2 35-40, A 35-40, P 10-15, V 7. Fjäll längs sidan 127-156.
Utbredning
Länsvis förekomst för kummel Observationer i  Sverige för kummel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Kummel finns i Skagerrak och i viss mån i Kattegatt samt sällsynt i sydvästligaste Östersjön och Öresund. Utbredningen sträcker sig från Nordnorge söderut till Mauretanien, inklusive Islands och Brittiska öarnas kuster samt Medelhavet och södra Svarta havet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej tillämplig (NA)
  • 2005 Ej tillämplig (NA)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
Kummel förekommer i Nordostatlanten och Medelhavet och är en tillfällig gäst till Svarta havet. Leken äger rum över bankar på 100-1000 meter djup under perioden april-augusti. De viktigaste lekområdena i Nordostatlanten finns i Biscayabukten, utanför västra Irland och i Engelska kanalen. Arten leker dessutom i begränsad omfattning i Nordsjön och Skagerrak och i mindre omfattning i norska fjordar. Kummel uppträder regelbundet i Skagerrak och Kattegatt, men är en sällsynt besökare i Öresund och sydvästra Östersjön. Vissa äldre uppgifter (bl.a. Smitt 1892, Skandinaviens fiskar) gör gällande att arten lekte på Kummelbank fram till början av 1800-talet, medan andra (Otterström 1914, Danmarks Fauna) menar att fisken samlades men inte lekte i området. Provtrålningar under 2010-talet visar på förekomst av könsmogna exemplar kring Kummelbank vilket gör att arten nu kan räknas som repdoducerande i Sverige. Det reproducerande beståndets storlek är okänt, men bedöms vara litet. Antalet lokalområden i landet skattas till 1. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4 km² och förekomstarean (AOO) till 4 km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D2).
Ekologi
Kummel är en marin fisk som föredrar ler- och dybottnar och sällsynt påträffas även i sydvästra Östersjön. Den uppehåller sig vanligtvis på mellan 100 och 400 meters djup, men den kan finnas ned till omkring 1 000 m, och under sommaren kan den vistas grundare (på 20-50 meters djup). Tidvis går kummel i stim, och under natten lämnar den bottnen för att jaga fiskar - först och främst stimfiskar, bl.a. glyskolja, kolmule och sillfiskar. Stora individer äter huvudsakligen fiskar, men mindre exemplar äter också stora mängder räkor; födoväxlingen sker mellan 20 och 30 cm längd.
Leken sker på 100-300 meters djup, och lekperioden varierar mellan olika bestånd. Hos de nordligare populationerna varar den från april till augusti. Till leken producerar varje hona 2-7 miljoner pelagiska ägg, som kläcks efter 2-3 dygn. Larverna är också pelagiska och uppsöker bottnen först när de nått en längd av 5-7 cm. Kummel växer ganska långsamt, mindre än 10 cm om året. I Atlanten blir hanarna könsmogna när de är 4-5 år gamla och 40 cm långa. För honorna är motsvarande siffror 7-10 år och omkring 60 cm. Livslängden kan uppgå till 25 år.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Vattenmassa
Vattenmassa
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· kräftdjur
· kräftdjur
· makrill
· makrill
· sill
· sill
· skarpsill
· skarpsill
· strålfeniga fiskar
· strålfeniga fiskar
· torskfiskar
· torskfiskar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Actinopterygii (strålfeniga fiskar), Ordning Gadiformes (torskartade fiskar), Familj Merlucciidae (kummelfiskar), Släkte Merluccius, Art Merluccius merluccius (Linnaeus, 1758) - kummel Synonymer Gadus merluccius Linnaeus, 1758

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej tillämplig (NA)
  • 2005 Ej tillämplig (NA)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Kummel förekommer i Nordostatlanten och Medelhavet och är en tillfällig gäst till Svarta havet. Leken äger rum över bankar på 100-1000 meter djup under perioden april-augusti. De viktigaste lekområdena i Nordostatlanten finns i Biscayabukten, utanför västra Irland och i Engelska kanalen. Arten leker dessutom i begränsad omfattning i Nordsjön och Skagerrak och i mindre omfattning i norska fjordar. Kummel uppträder regelbundet i Skagerrak och Kattegatt, men är en sällsynt besökare i Öresund och sydvästra Östersjön. Vissa äldre uppgifter (bl.a. Smitt 1892, Skandinaviens fiskar) gör gällande att arten lekte på Kummelbank fram till början av 1800-talet, medan andra (Otterström 1914, Danmarks Fauna) menar att fisken samlades men inte lekte i området. Provtrålningar under 2010-talet visar på förekomst av könsmogna exemplar kring Kummelbank vilket gör att arten nu kan räknas som repdoducerande i Sverige. Det reproducerande beståndets storlek är okänt, men bedöms vara litet. Antalet lokalområden i landet skattas till 1. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4 km² och förekomstarean (AOO) till 4 km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D2).
En storkäftad fisk med svart gap, stora ögon och tydligt underbett. Till skillnad från de flesta andra torskartade fiskar saknar kummel skäggtöm på hakan, och den har bara två ryggfenor och en analfena.

Totallängd 140 cm, vanligen 60 cm. Kropp långsträckt; i det närmaste jämnhög från nacken bakåt till analfenans början, därefter jämnt avsmalnande mot stjärtspolen. Rygglinjen löper rak från stjärtspolen fram till främre ryggfenan, där den svänger nedåt mot nosspetsen. Huvudet är något sammanpressat från sidorna, och området mellan ögonen och bak över nacken är plant. Munnen är stor och framåtriktad. Överkäken är lång (motsvarande halva huvudlängden), och mellankäksbenet når förbi ögats mitt. Underkäken når något längre fram än överkäken. Gälräfständerna är korta och trubbiga; 8-11 på första gälbågen. Ögonen är stora, men deras diameter är mindre än halva noslängden hos större individer. Stjärtspolen är kort och smal, och stjärtfenans bakkant är svagt konkav eller rak hos yngre individer men mer inbuktande hos äldre fiskar. Den främre ryggfenan är måttligt lång. Den bakre ryggfenan och analfenan är något kortare men betydligt bredare; båda med en inbuktad kant nära mitten och en längre bakre del. Bröstfenorna når bak till analöppningen hos yngre individer. Bukfenorna är något kortare och rundade. Fjällen är små. Sidolinjen är högt belägen på främre delen av kroppen, varefter den svänger nedåt i en utdragen, mjuk båge och fortsätter utmed kroppssidan till stjärtspolens slut.
Ryggen är mörk. Kroppssidorna och buken är ljusare och silverglänsande, ofta med inslag av lite varmare mässingsglans. Fenorma har en grå eller brunsvart anstrykning, oftast lite blekare på bukfenorna och främre delen av analfenan. Munhålan är svartpigmenterad.
Fenstrålar och fjäll: D1 i.7-10, D2 35-40, A 35-40, P 10-15, V 7. Fjäll längs sidan 127-156.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kummel

Länsvis förekomst och status för kummel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kummel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Kummel finns i Skagerrak och i viss mån i Kattegatt samt sällsynt i sydvästligaste Östersjön och Öresund. Utbredningen sträcker sig från Nordnorge söderut till Mauretanien, inklusive Islands och Brittiska öarnas kuster samt Medelhavet och södra Svarta havet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Actinopterygii - strålfeniga fiskar 
  • Underklass
    Neopterygii - neopterygier 
  • Avdelning
    Teleostei - egentliga benfiskar 
  • Underavdelning
    Euteleostei  
  • Infraavdelning
    Neoteleostei  
  • Överordning
    Paracanthopterygii  
  • Ordning
    Gadiformes - torskartade fiskar 
  • Familj
    Merlucciidae - kummelfiskar 
  • Släkte
    Merluccius  
  • Art
    Merluccius merluccius(Linnaeus, 1758) - kummel
    Synonymer
    Gadus merluccius Linnaeus, 1758

Kummel är en marin fisk som föredrar ler- och dybottnar och sällsynt påträffas även i sydvästra Östersjön. Den uppehåller sig vanligtvis på mellan 100 och 400 meters djup, men den kan finnas ned till omkring 1 000 m, och under sommaren kan den vistas grundare (på 20-50 meters djup). Tidvis går kummel i stim, och under natten lämnar den bottnen för att jaga fiskar - först och främst stimfiskar, bl.a. glyskolja, kolmule och sillfiskar. Stora individer äter huvudsakligen fiskar, men mindre exemplar äter också stora mängder räkor; födoväxlingen sker mellan 20 och 30 cm längd.
Leken sker på 100-300 meters djup, och lekperioden varierar mellan olika bestånd. Hos de nordligare populationerna varar den från april till augusti. Till leken producerar varje hona 2-7 miljoner pelagiska ägg, som kläcks efter 2-3 dygn. Larverna är också pelagiska och uppsöker bottnen först när de nått en längd av 5-7 cm. Kummel växer ganska långsamt, mindre än 10 cm om året. I Atlanten blir hanarna könsmogna när de är 4-5 år gamla och 40 cm långa. För honorna är motsvarande siffror 7-10 år och omkring 60 cm. Livslängden kan uppgå till 25 år.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav, Vattenmassa

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· kräftdjur - Crustacea (Viktig)
· makrill - Scomber scombrus (Viktig)
· sill - Clupea harengus (Viktig)
· skarpsill - Sprattus sprattus (Viktig)
· strålfeniga fiskar - Actinopterygii (Viktig)
· torskfiskar - Gadidae (Viktig)


Påverkan
  • Fiske (Stor negativ effekt)
Namngivning: Merluccius merluccius (Linnaeus, 1758). Originalbeskrivning: Gadus Merluccius. Systema Nature, 10:e upplagan, 1: 254.
Etymologi: merluccius = medeltidslatinisering av det galliska namnet merlus eller det italienska namnet merluzo, som förmodligen är en kombination av mer (fr.), mare (it.) eller maris (lat.) = hav och någon form av lucius (lat.) = gädda.
Uttal: [Merlúchius merlúchius]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Strålfeniga fiskar. Actinopterygii. 2012. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Actinopterygii - strålfeniga fiskar 
  • Underklass
    Neopterygii - neopterygier 
  • Avdelning
    Teleostei - egentliga benfiskar 
  • Underavdelning
    Euteleostei  
  • Infraavdelning
    Neoteleostei  
  • Överordning
    Paracanthopterygii  
  • Ordning
    Gadiformes - torskartade fiskar 
  • Familj
    Merlucciidae - kummelfiskar 
  • Släkte
    Merluccius  
  • Art
    Merluccius merluccius, (Linnaeus, 1758) - kummel
    Synonymer
    Gadus merluccius Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken).