Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kurragömmamossa

Organismgrupp Mossor Haplomitrium hookeri
Kurragömmamossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kurragömmamossa är en liten, 1(-4) cm hög bladlevermossa med upprätt, ovan jord ogrenad ”köttig” stam. De variabelt ovala bladen är blekgröna, allsidigt ställda och rakt utstående. Särskilt karaktäristiskt är det ofta välutvecklade systemet av underjordiska stammar som saknar motstycke i andra grupper av levermossor. Groddkorn saknas och skotten är skildkönade. Han- och honplantor finns ofta tillsammans och populationerna är vanligen fertila, kanske beroende på att sporerna tenderar att spridas fyra tillsammans i tetrader. Den kort cylindriska sporkapseln utvecklas på sensommaren-hösten och skyddas vid skaftets bas av en 5 mm lång mössa. Sporkapseln är mycket förgänglig och ses därför sällan.
Utbredning
Länsvis förekomst för kurragömmamossa Observationer i  Sverige för kurragömmamossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är känd från Skåne till Jämtland samt ett fynd i vardera Ångermanland, Västerbotten och Lule lappmark. Totalt är ett 30-tal lokaler kända, men sedan 1970-talet har arten setts på endast en handfull platser. Förekomsterna är ofta mycket lokala, med enstaka skott, som är svåra att upptäcka, vilket gör att mossan kan vara förbisedd. Den är känd från ett tiotal norska lokaler. I Danmark är den funnen sällsynt på Jylland. Fynd finns från Åland och på finländska fastlandet i Nyland. Den är en boreal till subalpin-subarktisk art som har sporadiska förekomster i norra Europa och Centraleuropas bergsområden österut till europeiska Ryssland. Från Asien finns uppgifter om fynd i Indien och Japan. Den finns också på Spetsbergen, i Nordamerika sporadiskt från Alaska till New England, samt på Grönland. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa samt finns med på rödlistan för Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Sällsynt art som växer på nyligen blottade jordytor på stränder. Arten uppträder oftast på mycket små ytor och i individfattiga bestånd. Eftersom den ofta är svår att upptäcka kan den vara förbisedd och mörkertalet bedöms som stort. Igenväxning av artens habitat, stränder och ändring av vattenregimen i vattendrag, gör däremot antalet lämpliga lokaler idag färre än tidigare och populationer är även idag sårbara. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (50-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1200 (28-7600) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Mossan kan påträffas både i lågland och i fjällområden. I Skandinavien växer den vanligen i kalkfattiga miljöer på sandiga sjöstränder eller längs sandiga bankar längs vattendrag. De överjordiska delarna dör ofta bort på vintern så att skotten årligen regenereras från de underjordiska stammarna. Den anses vara konkurrenssvag. I låglandet förekommer den tillsammans med bl.a. rak jordmossa Dicranella crispa, skär bryum Bryum pallens, bronia-arter Fossombronia-arter och andra pionjärer. De vanligaste följarterna på norska fjällokaler är blekbryum Bryum pallens, lerbålmossa Blasia pusilla och hedflikmossa Lophozia excisa.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Sjöar
Sjöar
Vattendrag
Vattendrag
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Småvatten
Småvatten
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Marchantiopsida, Ordning Calobryales, Familj Haplomitriaceae, Släkte Haplomitrium, Art Haplomitrium hookeri (Sm.) Nees - kurragömmamossa Synonymer falsk nickmossa

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Sällsynt art som växer på nyligen blottade jordytor på stränder. Arten uppträder oftast på mycket små ytor och i individfattiga bestånd. Eftersom den ofta är svår att upptäcka kan den vara förbisedd och mörkertalet bedöms som stort. Igenväxning av artens habitat, stränder och ändring av vattenregimen i vattendrag, gör däremot antalet lämpliga lokaler idag färre än tidigare och populationer är även idag sårbara. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (50-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1200 (28-7600) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Kurragömmamossa är en liten, 1(-4) cm hög bladlevermossa med upprätt, ovan jord ogrenad ”köttig” stam. De variabelt ovala bladen är blekgröna, allsidigt ställda och rakt utstående. Särskilt karaktäristiskt är det ofta välutvecklade systemet av underjordiska stammar som saknar motstycke i andra grupper av levermossor. Groddkorn saknas och skotten är skildkönade. Han- och honplantor finns ofta tillsammans och populationerna är vanligen fertila, kanske beroende på att sporerna tenderar att spridas fyra tillsammans i tetrader. Den kort cylindriska sporkapseln utvecklas på sensommaren-hösten och skyddas vid skaftets bas av en 5 mm lång mössa. Sporkapseln är mycket förgänglig och ses därför sällan.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kurragömmamossa

Länsvis förekomst och status för kurragömmamossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kurragömmamossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är känd från Skåne till Jämtland samt ett fynd i vardera Ångermanland, Västerbotten och Lule lappmark. Totalt är ett 30-tal lokaler kända, men sedan 1970-talet har arten setts på endast en handfull platser. Förekomsterna är ofta mycket lokala, med enstaka skott, som är svåra att upptäcka, vilket gör att mossan kan vara förbisedd. Den är känd från ett tiotal norska lokaler. I Danmark är den funnen sällsynt på Jylland. Fynd finns från Åland och på finländska fastlandet i Nyland. Den är en boreal till subalpin-subarktisk art som har sporadiska förekomster i norra Europa och Centraleuropas bergsområden österut till europeiska Ryssland. Från Asien finns uppgifter om fynd i Indien och Japan. Den finns också på Spetsbergen, i Nordamerika sporadiskt från Alaska till New England, samt på Grönland. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa samt finns med på rödlistan för Europa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Calobryales  
  • Familj
    Haplomitriaceae  
  • Släkte
    Haplomitrium  
  • Art
    Haplomitrium hookeri(Sm.) Nees - kurragömmamossa
    Synonymer
    falsk nickmossa

Mossan kan påträffas både i lågland och i fjällområden. I Skandinavien växer den vanligen i kalkfattiga miljöer på sandiga sjöstränder eller längs sandiga bankar längs vattendrag. De överjordiska delarna dör ofta bort på vintern så att skotten årligen regenereras från de underjordiska stammarna. Den anses vara konkurrenssvag. I låglandet förekommer den tillsammans med bl.a. rak jordmossa Dicranella crispa, skär bryum Bryum pallens, bronia-arter Fossombronia-arter och andra pionjärer. De vanligaste följarterna på norska fjällokaler är blekbryum Bryum pallens, lerbålmossa Blasia pusilla och hedflikmossa Lophozia excisa.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Sjöar, Vattendrag, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Småvatten

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Mossan hotas främst av vattenreglering och igenväxning av strandmiljön.

Påverkan
  • Vattenreglering (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Arten bör eftersökas på äldre lokaler. Ifall arten återfinns bör växtplatsens exakta läge meddelas till berörda myndigheter så att lämpliga åtgärder vidtas för att arten ska kunna fortleva.
Kurragömmamossan tillhör en mycket isolerad grupp av levermossor och har varit föremål för olika spekulationer rörande mossornas fylogeni. Utländska namn - NO: Tussemose, IS: Serkmosi, FI: Teilisammal, GB: Hooker´s Flapwort.

Bråvander, L.-G. & Engelmark, T.-B. 1978. Botaniska studier vid Porjusselets och St. Lulevattens stränder i samband med regleringen 1974. Medd. från Stockholms Universitet, Botaniska inst. Avd f. Ekologi.

Damsholt, K. 2002. Illustrated flora of Nordic liverworts and hornworts. -- Nordic Bryological Society, Copenhagen and Lund

Høiland, K. & Pedersen, A. 1975. En ny lokalitet for Haplomitrium hookeri, dens økologi og utbredelse i Norge. Blyttia 33: 53-59.

Sjögren, E. 1955. Fynd av Haplomitrium hookeri (Sm.) N. inom "Flora upsaliensis-området". Svensk Bot. Tidskrift 49: 329-336.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1998. Uppdaterad 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Calobryales  
  • Familj
    Haplomitriaceae  
  • Släkte
    Haplomitrium  
  • Art
    Haplomitrium hookeri, (Sm.) Nees - kurragömmamossa
    Synonymer
    falsk nickmossa
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1998. Uppdaterad 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.