Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kustgräsmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Elachista vonschantzi
Kustgräsmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kustgräsminerarmal är en liten grå minerarmal, vingspann 8–10 mm, med två ljusa tvärband på framvingarna. Huvud och nacktofsar har brungula och grå fjäll. Mellankropp och vingtäckare (tegulae) är brungrå. Antenner är mörkbruna, mörkast närmast basen. Rotleden (scapus) på antennerna är gulbrun. Labialpalperna är ljusgrå på översidan och mörkare grå på undersidan utom på det sista segmentet som är ljusare grå. Hos hanen är framvingarna gråaktiga med inströdda svartgrå vingfjäll och vid basen av vingvecket och bakkanten finns ockrabruna vingfjäll. Framkant- och bakkantsfläckar är oskarpt avgränsade och ger två mer eller mindre sammanhängande ljusa band. Hos honan är framkants- och bakkantsfläckarna sammansmälta till breda band, det yttre vinklat utåt, men de yttre ljusa kantfläckarna kan ibland vara åtskilda av gråsvarta fjäll och inte bilda det sammanhängande yttre bandet. Vingfransar är grå med tydlig svart linje i framvingens yttre del. Bakvingarna är grå med långa grå vingfransar. Den oroliga framvingeteckningen i kombination med de ockrabruna vingfjällen och de brunaktiga fjällen på huvud och mellankroppen skiljer den från närstående arter. Arten är beskriven och avbildad av Svensson (1976) samt avbildad av Traugott-Olsen & Schmidt Nielsen (1977)
Utbredning
Länsvis förekomst för kustgräsmal Observationer i  Sverige för kustgräsmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har en mycket begränsad utbredning i kustområden runt Bottenviken och är funnen i norra Ångermanland, Järnäsklubb och i Norrbotten, Båtskärsnäs, Frevisören, Seskarö, Krunninsalmenkari och Tromsöviken och kusten söder om Haparanda. De finska förekomsterna är begränsade till ön Hailuoto utanför Oulu. Trots att värdväxten har en mycket stor utbredning i Sverige och Europa har kustgräsminerarmalen inte påträffats utanför Bottniska viken. Kustgräsminerarmalens mycket begränsade utbredning skulle indikera att den tillhör en grupp reliktarter från den senaste istiden, då Bottenhavet hade förbindelse med Vita havet och att arten följaktligen skulle kunna finnas längs ishavskusten i Ryssland där också värdväxten förekommer (Mutanen 2003).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Kustgräsminerarmal nybeskrevs 1976 efter att ha påträffats på tre små kustlokaler med madrör (Calamagrostis neglecta), dels från Järnäsklubb i Ångermanland (BD län), dels från Båtskärsnäs och Seskarö i Norrbotten. Tillsammans med några få lokaler längs finska bottenvikskusten är dessa de enda kända förekomsterna i världen, förutom i ett östeuropeiskt land. Ett visst exploateringshot finns på kända lokaler för fritidsanläggningar av olika slag. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (3-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 13000 (4000-30000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (12-80) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)c(iv)).
Ekologi
Kustgräsminerarmalens habitat utgörs av låglänta sandiga eller grusiga stränder eller strandnära ängar med den kortväxta värdväxten madrör Calamagrostis stricta. Dessa stränder har en vegetation starkt påverkad av landhöjningen och där madrör utgör en av de arter som bildar täta bestånd. I slutet av juni och början av juli flyger fjärilarna lokalt i antal över de täta ruggarna av värdväxten som står nära vattnet sent på kvällen men även i gryningen. Honorna tycks sitta längre ned i vegetationen bland det torra fjolårsgräset. Larven minerar i bladen av madrör och gör en lång gångmina som utgår från spetsen och går mot bladbasen. Gångminan blir snart bredare och upptar bladets hela bredd och blir mellan 5–10 cm lång. Larven påbörjar sin utveckling under sensommaren. Det är dock oklart om en del av larverna hinner fullborda utvecklingen samma år. Fältundersökningar har påvisat nästan vuxna, övervintrande larver som fullbordat utvecklingen redan tidigt i juni. Vid förpuppningen lämnar larven minan och förpuppar sig i en spånad fäst mot ett blad. Minorna hittas vanligen på madrör som står mer blött och ibland helt omgivet av vatten, varför larverna antagligen kan simma eller flyta omkring tills de hittar en lämplig plats att förpuppa sig på.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· madrör
· madrör
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Elachistidae (gräsmalar), Släkte Elachista, Art Elachista vonschantzi Svensson, 1976 - kustgräsmal Synonymer kustgräsminerarmal

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Kustgräsminerarmal nybeskrevs 1976 efter att ha påträffats på tre små kustlokaler med madrör (Calamagrostis neglecta), dels från Järnäsklubb i Ångermanland (BD län), dels från Båtskärsnäs och Seskarö i Norrbotten. Tillsammans med några få lokaler längs finska bottenvikskusten är dessa de enda kända förekomsterna i världen, förutom i ett östeuropeiskt land. Ett visst exploateringshot finns på kända lokaler för fritidsanläggningar av olika slag. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (3-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 13000 (4000-30000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (12-80) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)c(iv)).
Kustgräsminerarmal är en liten grå minerarmal, vingspann 8–10 mm, med två ljusa tvärband på framvingarna. Huvud och nacktofsar har brungula och grå fjäll. Mellankropp och vingtäckare (tegulae) är brungrå. Antenner är mörkbruna, mörkast närmast basen. Rotleden (scapus) på antennerna är gulbrun. Labialpalperna är ljusgrå på översidan och mörkare grå på undersidan utom på det sista segmentet som är ljusare grå. Hos hanen är framvingarna gråaktiga med inströdda svartgrå vingfjäll och vid basen av vingvecket och bakkanten finns ockrabruna vingfjäll. Framkant- och bakkantsfläckar är oskarpt avgränsade och ger två mer eller mindre sammanhängande ljusa band. Hos honan är framkants- och bakkantsfläckarna sammansmälta till breda band, det yttre vinklat utåt, men de yttre ljusa kantfläckarna kan ibland vara åtskilda av gråsvarta fjäll och inte bilda det sammanhängande yttre bandet. Vingfransar är grå med tydlig svart linje i framvingens yttre del. Bakvingarna är grå med långa grå vingfransar. Den oroliga framvingeteckningen i kombination med de ockrabruna vingfjällen och de brunaktiga fjällen på huvud och mellankroppen skiljer den från närstående arter. Arten är beskriven och avbildad av Svensson (1976) samt avbildad av Traugott-Olsen & Schmidt Nielsen (1977)

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kustgräsmal

Länsvis förekomst och status för kustgräsmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kustgräsmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har en mycket begränsad utbredning i kustområden runt Bottenviken och är funnen i norra Ångermanland, Järnäsklubb och i Norrbotten, Båtskärsnäs, Frevisören, Seskarö, Krunninsalmenkari och Tromsöviken och kusten söder om Haparanda. De finska förekomsterna är begränsade till ön Hailuoto utanför Oulu. Trots att värdväxten har en mycket stor utbredning i Sverige och Europa har kustgräsminerarmalen inte påträffats utanför Bottniska viken. Kustgräsminerarmalens mycket begränsade utbredning skulle indikera att den tillhör en grupp reliktarter från den senaste istiden, då Bottenhavet hade förbindelse med Vita havet och att arten följaktligen skulle kunna finnas längs ishavskusten i Ryssland där också värdväxten förekommer (Mutanen 2003).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Elachistidae - gräsmalar 
  • Underfamilj
    Elachistinae  
  • Släkte
    Elachista  
  • Art
    Elachista vonschantziSvensson, 1976 - kustgräsmal
    Synonymer
    kustgräsminerarmal

Kustgräsminerarmalens habitat utgörs av låglänta sandiga eller grusiga stränder eller strandnära ängar med den kortväxta värdväxten madrör Calamagrostis stricta. Dessa stränder har en vegetation starkt påverkad av landhöjningen och där madrör utgör en av de arter som bildar täta bestånd. I slutet av juni och början av juli flyger fjärilarna lokalt i antal över de täta ruggarna av värdväxten som står nära vattnet sent på kvällen men även i gryningen. Honorna tycks sitta längre ned i vegetationen bland det torra fjolårsgräset. Larven minerar i bladen av madrör och gör en lång gångmina som utgår från spetsen och går mot bladbasen. Gångminan blir snart bredare och upptar bladets hela bredd och blir mellan 5–10 cm lång. Larven påbörjar sin utveckling under sensommaren. Det är dock oklart om en del av larverna hinner fullborda utvecklingen samma år. Fältundersökningar har påvisat nästan vuxna, övervintrande larver som fullbordat utvecklingen redan tidigt i juni. Vid förpuppningen lämnar larven minan och förpuppar sig i en spånad fäst mot ett blad. Minorna hittas vanligen på madrör som står mer blött och ibland helt omgivet av vatten, varför larverna antagligen kan simma eller flyta omkring tills de hittar en lämplig plats att förpuppa sig på.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· madrör - Calamagrostis neglecta (Viktig)
Artens mycket snäva och kraftigt fragmenterade kända världsutbredning kring Bottenvikens stränder gör arten mycket utsatt för förändringar i sin miljö. Det tidigare naturbetet och slåttern på dessa kustnära ängar har minskat eller upphört, vilket medfört igenväxning och kraftig minskning av lämpliga habitat för arten. Den eutrofiering som skett i Östersjön har bl a gynnat bladvass Phragmites australis som breder ut sig och konkurrerar ut madröret och andra växter. Exploatering av stränder i samband med byggande av hus och bryggor kan lokalt ha stor effekt på artens möjligheter att leva kvar. I ett längre perspektiv skulle den globala uppvärmningen med stigande vattenstånd i haven kunna förändra de strandnära miljöerna på ett för kustgräsminerarmalen negativt sätt. Som följd av detta skulle förmodligen färre nya habitat för arten skapas då den stigande havsvattennivån minskar landhöjningens effekt. I Finland är arten klassad som starkt hotad (EN). Den svenska klassningen som missgynnad (NT) framstår alltför försiktig och behöver sannolikt ändras till en högre hotkategori i nästa revision av rödlistan beroende på att mörkertalet kan vara överskattat.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Artens förekomstområden skall dokumenteras och vara kända så att exploatering eller ingrepp på stränder med kustgräsminerarmalen undviks. Lämpliga skötselplaner på artens kända förekomstområden skall upprättas som kan innebära viss röjning, slåtter och i vissa fall naturbete. Information skall ges till markägare och andra som nyttjar strand-miljöerna om artens unika förekomster och speciella krav på livsmiljö. Det långsiktiga arbetet med att minska växthusgaser och effekter av global uppvärmning skall ha fortsatt hög prioritet.

Mutanen, M. 2003. Remarks on the life history, female external appearance and conservation status of Elachista vonschantzi Svensson 1976 (Lepidoptera, Elachistidae) in Fennoscandia. Ent. Tidskr. 124(3): 183–186.

Svensson, I. 1976. Anmärkningsvärda fynd av Microlepidoptera I Sverige 1975. Ent. Tidskr. 97: 124–134.

Svensson, I. 1976. Six species of Microlepidoptera from northern Europe. Ent. Scand. 7: 195–206.

Traugott-Olsen, E. & Schmidt Nielsen, E. 1977. The Elachistidae (Lepidoptera) of Fennoscandia and Denmark.

Fauna Ent. Scand.. Volume 6.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Palmqvist 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Elachistidae - gräsmalar 
  • Underfamilj
    Elachistinae  
  • Släkte
    Elachista  
  • Art
    Elachista vonschantzi, Svensson, 1976 - kustgräsmal
    Synonymer
    kustgräsminerarmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Palmqvist 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.