Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kustkvastmossa

Organismgrupp Mossor Dicranum scottianum
Kustkvastmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten bildar drygt 5 cm höga, mörkgröna tuvor. Bladen är upprätta till utstående, styva och på sin höjd svagt böjda, och de krusar sig något som torra. De smalnar gradvis av mot bladspetsen. Cellerna i övre delen av bladskivan är rundat kvadratiska eller rektangulära och tjockväggiga. Bladskivan är i övre delen två cellager tjock i kanten. De flesta av de nedre bladcellerna är avlånga. Nerven är bred och utlöpande. Både bladkant och nervens undersida är släta eller har någon enstaka, liten tand närmast bladspetsen. Han- och honplantor är lika stora. De upprätta kapslarna är sällsynta.
Kustkvastmossa kan förväxlas med sydlig kvastmossa D. fulvum, men den senare har bladkanter som är fintandade långt ned och i huvudsak rektangulära celler i nedre delen av bladet.
Utbredning
Länsvis förekomst för kustkvastmossa Observationer i  Sverige för kustkvastmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är känd från ett fåtal lokaler i Bohuslän och från Kullaberg i Skåne, Blekinge skärgård och Blå Jungfrun i Småland. Den förekommer även längs kusten i södra Norge och på Bornholm. Arten är känd från stora delar av Europas västliga kustområden och från delar av Makaronesien. En äldre uppgift från Schweiz avser troligen sydlig kvastmossa D. fulvum, och uppgifter om att kustkvastmossa förekommer i Nordamerika är osäkra. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Växer på halvskuggiga klippor längs södra Sveriges kust. Känd från ett fåtal lokaler. På samtliga aktuella lokaler är populationerna ytmässigt små och individantalet lågt. Dessa bestånd kan lätt halveras eller försvinna genom att strandområden bebyggs av exempelvis friluftsanläggningar eller att växtplatsen utsätts för trampslitage. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (20-2200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (16-440) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Kustkvastmossa växer på stenblock och klippor av sura bergarter i miljöer med hög luftfuktighet och ofta skuggigt. Den är en typisk kustart, och de nyare fynden är alla gjorda tämligen nära havet.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Dicranales, Familj Dicranaceae, Släkte Dicranum (kvastmossor), Art Dicranum scottianum Turner ex R.Scott - kustkvastmossa Synonymer Dicranum scottianum Turn.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Växer på halvskuggiga klippor längs södra Sveriges kust. Känd från ett fåtal lokaler. På samtliga aktuella lokaler är populationerna ytmässigt små och individantalet lågt. Dessa bestånd kan lätt halveras eller försvinna genom att strandområden bebyggs av exempelvis friluftsanläggningar eller att växtplatsen utsätts för trampslitage. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (20-2200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (16-440) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Arten bildar drygt 5 cm höga, mörkgröna tuvor. Bladen är upprätta till utstående, styva och på sin höjd svagt böjda, och de krusar sig något som torra. De smalnar gradvis av mot bladspetsen. Cellerna i övre delen av bladskivan är rundat kvadratiska eller rektangulära och tjockväggiga. Bladskivan är i övre delen två cellager tjock i kanten. De flesta av de nedre bladcellerna är avlånga. Nerven är bred och utlöpande. Både bladkant och nervens undersida är släta eller har någon enstaka, liten tand närmast bladspetsen. Han- och honplantor är lika stora. De upprätta kapslarna är sällsynta.
Kustkvastmossa kan förväxlas med sydlig kvastmossa D. fulvum, men den senare har bladkanter som är fintandade långt ned och i huvudsak rektangulära celler i nedre delen av bladet.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kustkvastmossa

Länsvis förekomst och status för kustkvastmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kustkvastmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är känd från ett fåtal lokaler i Bohuslän och från Kullaberg i Skåne, Blekinge skärgård och Blå Jungfrun i Småland. Den förekommer även längs kusten i södra Norge och på Bornholm. Arten är känd från stora delar av Europas västliga kustområden och från delar av Makaronesien. En äldre uppgift från Schweiz avser troligen sydlig kvastmossa D. fulvum, och uppgifter om att kustkvastmossa förekommer i Nordamerika är osäkra. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Dicranales  
  • Familj
    Dicranaceae  
  • Släkte
    Dicranum - kvastmossor 
  • Art
    Dicranum scottianumTurner ex R.Scott - kustkvastmossa
    Synonymer
    Dicranum scottianum Turn.

Kustkvastmossa växer på stenblock och klippor av sura bergarter i miljöer med hög luftfuktighet och ofta skuggigt. Den är en typisk kustart, och de nyare fynden är alla gjorda tämligen nära havet.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Arten hotas i Sverige främst av det låga antalet växtplatser. Dessa bestånd kan lätt halveras eller försvinna genom att strandområden bebyggs av exempelvis friluftsanläggningar eller att växtplatsen utsätts för trampslitage. Eftersom arten endast växer i sydligaste Sverige och på platser utsatta för de i allmänhet föroreningsbemängda vindar från den europeiska kontinenten, kan även detta innebära ett hot.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
Samtliga lokaler måste snarast besökas för att försöka återfinna arten och fastställa dess status. Eventuella fyndplatser bör få ett ändamålsenligt skydd och skötsel som kan främja artens överlevnad.
Utländska namn - NO: Kystsigd, DK: Bornholmsk Tyndvinge, GB: Scott´s Fork-moss.

Etymologi: scottianus (lat.) = Eventuellt efter Robert Scott (1757-1808), irländsk bryolog och vän till auktorn Dawson Turner.
Uttal: [Dikránum skottiánum]

KEY FACTS Scott’s Fork-moss. Forms dark green, c. 5 cm high tufts. Leaves rigid, subsecund, slightly flexuose when dry. Nerve and leaf margin smooth or with a few scattered teeth near the apex. Capsules rare, erect. Male and female shoots of equal size. - Grows on siliceous rock in habitats with humid air, predominately near the sea. A rare species occurring in the oceanic parts of the Nordic countries

Hedenäs, L. 2006. Dicranum scottianum kustkvastmossa s. 362. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Hill, M.O., Preston, C.D. & Smith, A.J.E. 1992. Atlas of the bryophytes of Britain and Ireland. Vol 2. Mosses (except Diplolepideae). Harley Books, Colchester.

Størmer, P. 1969. Mosses with a Western and Southern Distribution in Norway. Oslo, Bergen & Tromsö.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Rev. Lars Hedenäs 2007. Uppdaterad 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Dicranales  
  • Familj
    Dicranaceae  
  • Släkte
    Dicranum - kvastmossor 
  • Art
    Dicranum scottianum, Turner ex R.Scott - kustkvastmossa
    Synonymer
    Dicranum scottianum Turn.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Rev. Lars Hedenäs 2007. Uppdaterad 2010.