Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  längsbandad strimmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Horisme vitalbata
Längsbandad strimmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En medelstor mätare som i likhet med flera av strimmätarna har påtagligt spetsiga framvingar. Intrycket av den spetsiga formen förstärks av att tvärlinjerna på vingen är diagonalt riktade mer i riktning mot framvingespetsen. En bred, brun och svartaktig vingskugga delar framvingen på längden så att framkanten är brett, ljusare brungul och grå och ett mindre parti av bakhörnet är också ljusare. De proportionerligt små bakvingarna är på likartat sätt fint tvärstrimmiga. Båda vingparen har en svart mittprick. Vingspann 27-31 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för längsbandad strimmätare Observationer i  Sverige för längsbandad strimmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Längsbandad strimmätare är sedan 1880-talet känd från Öland och Gotland. Den betraktades på 1930-talet som sällsynt och utanför dessa två landskap kunde endast enstaka fynd från Småland tillföras. Dessa var sannolikt endast tillfälliga överflygare från Öland. Under perioden med Sydostentomologernas årliga rapporter (från 1995) har inga fynd meddelats från Småland. Från Öland upptas endast fynd i inventeringar av Gårdby och Åby sandfält då arten fram till senaste rödlistearbetet inte särskilt uppmärksammats som minskande på Öland. Artportalen redovisar bara fynd från Gårdby sandfält (2005-2010) på Öland jämfört med Gotlands mer spridda fyndangivelser från Hejnum hällar och File hajdar i norr till Tofta, Gnisvärd och När, Närshamn i söder. På Öland var arten ganska individrik över stora delar av norra hälften av Stora alvaret fram till mitten av 1990-talet. Fynd från mitten av 1990-talet finns också från Byerum i norr och från trakten av Borgholm. Äldre fynduppgifter från Skåne har sorterats ut som sannolikt felaktiga och möjligen även förväxlade med vitaktig strimmätare Horisme aquata. Längsbandad strimmätare är dock tillfälligt påträffad i Danmark på Bornholm 1982. I Finland är arten påträffad ett fåtal gånger längs sydkusten i Uusimaa/Nyland från 1973. I Estland rapporterades arten under 1990-talet både från Ösel, från nordkusten i Tallintrakten och från en lokal längst i sydöst. Arten förekommer även i Lettland. I Litauen är arten bara påträffad i tre distrikt i sydöst och betraktas som sällsynt. Nordgränsen söder om Östersjön utgörs av södra England och Wales, Holland, mellersta Tyskland och Polen. Världsutbredningen sträcker sig från Medelhavsområdet i Europa genom Mellaneuropa och från Östersjön vidare österut genom Ryssland och Sibirien till Japan och Korea, med sydgräns i Turkiet och Kaukasus.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Längsbandad strimmätare finns på Öland och Gotland. Påträffas på torra gräsklädda marker och naturbetesmarker med lågt eller måttligt betestryck och har försvunnit från flera tidigare förekomster. Arten påverkas starkt av förändringar i betesintensitet och viktiga orsaker till artens tillbakagång är igenväxning. Förekommer ännu med många små populationer i områden med fältsippa, som är larvens näringsväxt. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (9024-15000) km² och förekomstarean (AOO) till 400 (280-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Längsbandad strimmätare är i Sverige och sannolikt också i Baltikum helt knuten till torra gräsmarker på kalkrik sand med värdväxten fältsippa Pulsatilla pratensis. I övriga Europa omnämns oftast bara skogsklematis Clematis vitalba som artens värdväxt, vilket också gäller flera andra arter strimmätare. Från Litauen påtalas speciellt i texten under fjärilen att skogsklematis saknas som vildväxande i landet. Växtgrupperna klematisar och backsippor anses vara närbesläktade, men för fjärilarnas del betyder det att de lever i helt olika habitat då skogsklematis är en brynväxt knuten till lövskog. Både i England och i Tyskland nämns särskilt att längsbandad strimmätare bara förekommer på kalkrik mark. I Sverige flyger fjärilarna främst från strax före mitten av juni till slutet av juli. De är nattaktiva, men kan också skrämmas upp ur vegetationen under dagtid. De lockas till UV-ljusfällor. Äggen läggs enstaka på värdväxten, men inte mycket är känt om livscykeln i Sverige. Möjligen är larvutvecklingen mer utdragen på våra breddgrader och varar då sannolikt in i september. Övervintringen sker som puppa i markytan. I Mellaneuropa uppträder arten med en partiell andrageneration. De mest kända livsmiljöerna i Sverige är kalkrika sandavlagringar ovanpå och angränsande till alvarmark med tunt eller inget jordtäcke. Flera av dessa betraktas som sandstäppmiljöer med ett större antal insektsarter specialiserade till dessa väldränerade, varma och luckra sandjordar. Ibland kan arten påträffas i glest tallbevuxen mark med fältsippa i anslutning till öppnare delar, vilka för växtens utveckling kan vara mer uttorkningskänsliga och således mindre lämpliga som substrat för larverna under vissa år.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· fältsippa
· fältsippa
· klematisar
· klematisar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Horisme, Art Horisme vitalbata (Denis & Schiffermüller, 1775) - längsbandad strimmätare Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Längsbandad strimmätare finns på Öland och Gotland. Påträffas på torra gräsklädda marker och naturbetesmarker med lågt eller måttligt betestryck och har försvunnit från flera tidigare förekomster. Arten påverkas starkt av förändringar i betesintensitet och viktiga orsaker till artens tillbakagång är igenväxning. Förekommer ännu med många små populationer i områden med fältsippa, som är larvens näringsväxt. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (9024-15000) km² och förekomstarean (AOO) till 400 (280-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv,v)).
En medelstor mätare som i likhet med flera av strimmätarna har påtagligt spetsiga framvingar. Intrycket av den spetsiga formen förstärks av att tvärlinjerna på vingen är diagonalt riktade mer i riktning mot framvingespetsen. En bred, brun och svartaktig vingskugga delar framvingen på längden så att framkanten är brett, ljusare brungul och grå och ett mindre parti av bakhörnet är också ljusare. De proportionerligt små bakvingarna är på likartat sätt fint tvärstrimmiga. Båda vingparen har en svart mittprick. Vingspann 27-31 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för längsbandad strimmätare

Länsvis förekomst och status för längsbandad strimmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för längsbandad strimmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Längsbandad strimmätare är sedan 1880-talet känd från Öland och Gotland. Den betraktades på 1930-talet som sällsynt och utanför dessa två landskap kunde endast enstaka fynd från Småland tillföras. Dessa var sannolikt endast tillfälliga överflygare från Öland. Under perioden med Sydostentomologernas årliga rapporter (från 1995) har inga fynd meddelats från Småland. Från Öland upptas endast fynd i inventeringar av Gårdby och Åby sandfält då arten fram till senaste rödlistearbetet inte särskilt uppmärksammats som minskande på Öland. Artportalen redovisar bara fynd från Gårdby sandfält (2005-2010) på Öland jämfört med Gotlands mer spridda fyndangivelser från Hejnum hällar och File hajdar i norr till Tofta, Gnisvärd och När, Närshamn i söder. På Öland var arten ganska individrik över stora delar av norra hälften av Stora alvaret fram till mitten av 1990-talet. Fynd från mitten av 1990-talet finns också från Byerum i norr och från trakten av Borgholm. Äldre fynduppgifter från Skåne har sorterats ut som sannolikt felaktiga och möjligen även förväxlade med vitaktig strimmätare Horisme aquata. Längsbandad strimmätare är dock tillfälligt påträffad i Danmark på Bornholm 1982. I Finland är arten påträffad ett fåtal gånger längs sydkusten i Uusimaa/Nyland från 1973. I Estland rapporterades arten under 1990-talet både från Ösel, från nordkusten i Tallintrakten och från en lokal längst i sydöst. Arten förekommer även i Lettland. I Litauen är arten bara påträffad i tre distrikt i sydöst och betraktas som sällsynt. Nordgränsen söder om Östersjön utgörs av södra England och Wales, Holland, mellersta Tyskland och Polen. Världsutbredningen sträcker sig från Medelhavsområdet i Europa genom Mellaneuropa och från Östersjön vidare österut genom Ryssland och Sibirien till Japan och Korea, med sydgräns i Turkiet och Kaukasus.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Melanthiini  
  • Släkte
    Horisme  
  • Art
    Horisme vitalbata(Denis & Schiffermüller, 1775) - längsbandad strimmätare

Längsbandad strimmätare är i Sverige och sannolikt också i Baltikum helt knuten till torra gräsmarker på kalkrik sand med värdväxten fältsippa Pulsatilla pratensis. I övriga Europa omnämns oftast bara skogsklematis Clematis vitalba som artens värdväxt, vilket också gäller flera andra arter strimmätare. Från Litauen påtalas speciellt i texten under fjärilen att skogsklematis saknas som vildväxande i landet. Växtgrupperna klematisar och backsippor anses vara närbesläktade, men för fjärilarnas del betyder det att de lever i helt olika habitat då skogsklematis är en brynväxt knuten till lövskog. Både i England och i Tyskland nämns särskilt att längsbandad strimmätare bara förekommer på kalkrik mark. I Sverige flyger fjärilarna främst från strax före mitten av juni till slutet av juli. De är nattaktiva, men kan också skrämmas upp ur vegetationen under dagtid. De lockas till UV-ljusfällor. Äggen läggs enstaka på värdväxten, men inte mycket är känt om livscykeln i Sverige. Möjligen är larvutvecklingen mer utdragen på våra breddgrader och varar då sannolikt in i september. Övervintringen sker som puppa i markytan. I Mellaneuropa uppträder arten med en partiell andrageneration. De mest kända livsmiljöerna i Sverige är kalkrika sandavlagringar ovanpå och angränsande till alvarmark med tunt eller inget jordtäcke. Flera av dessa betraktas som sandstäppmiljöer med ett större antal insektsarter specialiserade till dessa väldränerade, varma och luckra sandjordar. Ibland kan arten påträffas i glest tallbevuxen mark med fältsippa i anslutning till öppnare delar, vilka för växtens utveckling kan vara mer uttorkningskänsliga och således mindre lämpliga som substrat för larverna under vissa år.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· fältsippa - Pulsatilla pratensis (Viktig)
· klematisar - Clematis (Har betydelse)
Artens livsmiljöer hotas både av igenväxning på grund av upphörande bete, igenplantering, men sannolikt också av ett alltför intensivt bete. Om det visar sig finnas en tydlig skillnad mellan minskningen på Öland och på Gotland kan detta bero på att det invasiva gräset knylhavre Arrhenatherum elatius relativt nyligen fått stor spridning på torra gräsmarker på Öland. Detta gräs är relativt högväxt, vilket kan ge sämre mikroklimatiska förhållanden för fjärilslarvernas utveckling. Det har ursprungligen främst spridit sig på vägrenar och järnvägsbankar, vilket ju också i viss mån kan likna en torrängsmiljö.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
På Stora alvaret på Öland omfattas idag 90 % av markerna av bete inom ramen för ett av EU’s Life-projekt. Hur detta mer intensiva brukande för att uppfylla regelverket för miljöersättning återverkar på populationsutvecklingen för längsbandad strimmätare bör övervakas. Artens biologi bör studeras närmare på både Öland och Gotland. Det kan också vara värdefullt att få klarhet i om arten i Sverige kan nyttja skogsklematis som värdväxt. Denna växer mycket ymnigt förvildad på några platser på mellersta Öland.

Elmquist, H., Liljeberg, G., Top-Jensen, M. & Fibiger, M. 2011. Sveriges fjärilar - en fälthandbok över samtliga dag- och nattfjärilar. Aprilina AB, Östermarie.

Forslund, M. 1996. Sandstäpp - ett exotiskt inslag på Öland. Lucanus 1(2): 51-55.

Ivinskis, P. 1993. Check-list of Lithuanian Lepidoptera. Ekologijos Institutas, Vilnius.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. IV teil; Spanner. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Norgaard, I. & Nielsen, P.S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Pedmanson, R., Tammaru, T. & Viidalepp, J. 1993. Huvitavaid suurliblikaleide Eestist 1992. Lepidopteroloogiline Informatsioon 8: 38-49.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup.

Viidalepp, J. & Pedmanson, R. 1994. Huvitavaid suurliblikate (Macrolepidoptera) leide Eestist 1993. A. Lepidopteroloogiline Informatsioon 9: 32-46.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2011.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Melanthiini  
  • Släkte
    Horisme  
  • Art
    Horisme vitalbata, (Denis & Schiffermüller, 1775) - längsbandad strimmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2011.