Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lärkmaskros

Organismgrupp Kärlväxter Taraxacum saphycraspedum
Lärkmaskros Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Lärkmaskros hör till sandmaskrosorna Taraxacum sect. Erythrosperma. Den är en ganska liten och oansenlig art, där bladrosetten ligger an mot marken. Bladen är mörka, har en utdragen ändflik med rakt utstående basflikar. Sidoflikarna är vågrätt utstående, korta och i spetsen klubbformade. Mellan sidoloberna finns ofta en till tre smala, rätt utstående tänder. Holkfjällen har tydliga vingkanter och nära spetsen på undersidan en tydlig, smal och spetsig knöl. Arten saknar pollen. Den kan likna andra sandmaskrosor, till exempel tofsmaskros T. taeniatum. Den senare har dock mer jämnt avsmalnande sidoflikar, längre flikmellanrum och en trubbigare knöl på de yttre holkfjällen (Saarsoo & Haglund 1962).
Utbredning
Länsvis förekomst för lärkmaskros Observationer i  Sverige för lärkmaskros
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Lärkmaskrosen är mycket sällsynt och i hela världen funnen bara på Öland och på en plats på södra Gotland. Denna endem är under 2000-talet känd från tolv lokaler på norra Öland (Artportalen 2014), nedanför landborgen mot Kalmarsund, samt från Hoburgen på Gotland, där den senast samlades 1996. Historiskt har den noterats och samlats på drygt ett 20-tal äldre lokaler på Öland (Saarsoo & Haglund 1962), varav några är återfunna. Arten har en okänd status. Möjligen har den minskat på många håll eftersom den är känslig för igenväxning. Tidigare kända lokaler på inre Öland har inte återfunnits.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Lärkmaskros, i sektionen sandmaskrosor, är en sällsynt endem på Öland och Gotland. I nutid funnen på ett tiotal lokaler på alvarmark och grusmark på Ölands västsida, tidigare spridd även inne på ön och tycks minska något. Arten bedömdes som livskraftig 2010 men mer detaljerad granskning av dess fynd och utveckling har lett till att den nu klassas som hotad. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (20-500). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (11-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 250 (228-500) km² och förekomstarean (AOO) till 75 (36-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Lärkmaskros uppträder i Sverige främst på alvarmarker, särskilt riktigt torra, grusiga-steniga typer, vid mindre vägar och stigar i ljusöppna, något vindpinade marker. Den är även funnen vid stenbrott och andra störda marker i alvarmiljö. Det är svårt att avgöra om arten är kalkkrävande eller om växtplatsernas betingelser i övrigt spelar störst roll.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Taraxacum (maskrosor), Art Taraxacum saphycraspedum G.E. Haglund ex Saarsoo - lärkmaskros Synonymer ölandsmaskros

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Lärkmaskros, i sektionen sandmaskrosor, är en sällsynt endem på Öland och Gotland. I nutid funnen på ett tiotal lokaler på alvarmark och grusmark på Ölands västsida, tidigare spridd även inne på ön och tycks minska något. Arten bedömdes som livskraftig 2010 men mer detaljerad granskning av dess fynd och utveckling har lett till att den nu klassas som hotad. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (20-500). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (11-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 250 (228-500) km² och förekomstarean (AOO) till 75 (36-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Lärkmaskros hör till sandmaskrosorna Taraxacum sect. Erythrosperma. Den är en ganska liten och oansenlig art, där bladrosetten ligger an mot marken. Bladen är mörka, har en utdragen ändflik med rakt utstående basflikar. Sidoflikarna är vågrätt utstående, korta och i spetsen klubbformade. Mellan sidoloberna finns ofta en till tre smala, rätt utstående tänder. Holkfjällen har tydliga vingkanter och nära spetsen på undersidan en tydlig, smal och spetsig knöl. Arten saknar pollen. Den kan likna andra sandmaskrosor, till exempel tofsmaskros T. taeniatum. Den senare har dock mer jämnt avsmalnande sidoflikar, längre flikmellanrum och en trubbigare knöl på de yttre holkfjällen (Saarsoo & Haglund 1962).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lärkmaskros

Länsvis förekomst och status för lärkmaskros baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lärkmaskros

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Lärkmaskrosen är mycket sällsynt och i hela världen funnen bara på Öland och på en plats på södra Gotland. Denna endem är under 2000-talet känd från tolv lokaler på norra Öland (Artportalen 2014), nedanför landborgen mot Kalmarsund, samt från Hoburgen på Gotland, där den senast samlades 1996. Historiskt har den noterats och samlats på drygt ett 20-tal äldre lokaler på Öland (Saarsoo & Haglund 1962), varav några är återfunna. Arten har en okänd status. Möjligen har den minskat på många håll eftersom den är känslig för igenväxning. Tidigare kända lokaler på inre Öland har inte återfunnits.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Erythrosperma - sandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum saphycraspedumG.E. Haglund ex Saarsoo - lärkmaskros
    Synonymer
    ölandsmaskros

Lärkmaskros uppträder i Sverige främst på alvarmarker, särskilt riktigt torra, grusiga-steniga typer, vid mindre vägar och stigar i ljusöppna, något vindpinade marker. Den är även funnen vid stenbrott och andra störda marker i alvarmiljö. Det är svårt att avgöra om arten är kalkkrävande eller om växtplatsernas betingelser i övrigt spelar störst roll.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Mark/sediment (Viktig)
Arten är känslig för igenväxning och dess existens hänger på att växtplatserna inte växer igen med gräs eller buskar. De relativt fåtaliga och individfattiga bestånden gör arten känslig även för slumpfaktorer, som grävning eller användning av mark som upplagsplats.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Arten bör eftersökas ytterligare på lämpliga lokaler, främst på Öland. Floraövervakning bör ske på ett urval lättövervakade lokaler, särskilt på lokalen VSV om Lofta väderkvarn där den idag växer relativt rikligt.
Lärkmaskros är svår för icke-specialister att känna igen, vilket i kombination med dess litet undangömda växtsätt gör att den kan vara förbisedd. Växten är dessutom möjlig att artbestämma endast under blomningstiden i maj. Arten är tidigare uppgiven från Tyskland och Holland (Doll 1973), men dessa uppgifter verkar ha dementerats.

Artportalen. 2014. Rapportsystem för växter, djur och svampar. ArtDatabanken, SLU. http://www.artportalen.se [uttag 2014-12-01].

Doll, R. 1973. Revision der sect. Erythrosperma Dahlst. emend. Lindb.f. der Gattung Taraxacum Zinn. Feddes Repertorium Bd 84, h. 1-2, s. 1-180. Berlin.

Saarsoo, B. & Haglund, G.E. 1962. Ölands Taraxacum-flora. Arkiv för Botanik 2 4(17): 515-538.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2014. © ArtDatabanken, SLU 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Erythrosperma - sandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum saphycraspedum, G.E. Haglund ex Saarsoo - lärkmaskros
    Synonymer
    ölandsmaskros
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2014. © ArtDatabanken, SLU 2015.