Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  långa

Organismgrupp Fiskar Molva molva
Långa Fiskar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En upp till två meter lång, mycket långsträckt lakfisk med lång skäggtöm på hakan, relativt små ögon samt kort och bred stjärtspole.

Totallängd 200 cm, vanligen 160 cm. Kropp mycket långsträckt och förhållandevis låg; nästan jämnhög från nacken bakåt till analfenans bas, därefter successivt avsmalnande mot stjärten. Rygglinjen är svagt konvex från stjärtspolen fram till nosspetsen. Huvudet och främre delen av kroppen är ungefär lika breda som höga. Munnen är stor och framåtriktad. Mellankäksbenet når ögats mitt. Överkäken och nosen når framför underkäkens spets. En lång och kraftig skäggtöm, längre än ögondiametern, sitter på hakspetsen. Ögats diameter motsvarar halva noslängden hos yngre individer, men dess relativa storlek minskar med tilltagande kroppslängd. Stjärtspolen är kort och bred, och stjärtfenan har konvex bakkant. Den främre ryggfenan är kort, smal och sitter tätt intill den ännu något kortare bakre ryggfenan, som nästan når till stjärtfenans bas. Den korta och breda analfenan börjar något framför kroppens mitt och fortsätter nästan fram till stjärtfenbasen. Bröstfenorna är korta och brett rundade eller tillspetsade med trubbig spets. Bukfenorna är lika långa som bröstfenorna och har glesa, kraftiga fenstrålar. Fjällen är små och tunna, nätt och jämnt skönjbara. Sidolinjen är högt belägen framtill, varefter den svänger nedåt i en utdragen, mjuk båge och fortsätter utmed kroppssidan till stjärtspolens slut (oregelbunden på stjärtspolen).
Ryggen och sidorna är ljust rödbruna, buken och bukfenorna gråvita eller vita. Övriga fenor har en grå anstrykning; ljusare närmast kroppen och gradvis övergående i svart utåt mot den smala, kontrasterande vita ytterkanten på rygg-, stjärt- och analfenorna. De svarta partierna framträder tydligast i form av en svart fläck baktill på bägge ryggfenorna och analfenan. Dessa fläckar syns tydligast på mindre exemplar, som också har ett marmorerat ljusviolett nätmönster över rygg, sidor och angränsande fenor.
Fenstrålar och fjäll: D1 14-15, D2 61-68, A 58-64, P 19-20, V 6. Fjäll mycket små, svåra att räkna.
Utbredning
Länsvis förekomst för långa Observationer i  Sverige för långa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Långa finns framför allt i Skagerrak, men även i Kattegatt, mer sällsynt i Öresund och lär även kunna påträffas i sydvästra Östersjön. Arten har en vidsträckt utbredning i nordöstra Atlanten från Barents hav och Island till Biscayabukten, och den förekommer dessutom sällsynt i västra Medelhavet.
Landningarna har minskat med 50 % sedan början av 1980-talet och 70 % sedan 1950-talet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
A2d
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU°)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Långa förekommer i nordöstra Atlanten, från Gibraltar till Island och Barents hav. Tyngdpunkten i artens utbredningsområde ligger väster om de Brittiska öarna, men arten förekommer i stora mängder även i Norska havet. Arten uppträder regelbundet i Skagerrak och norra Kattegatt, längre söderut i Kattegatt och Öresund är den ovanlig till sällsynt. Långa fiskas kommersiellt i stor skala, dels som bifångst i trålfisket efter torsk och havskräfta dels med backor (Norge). I likhet med många andra arter med lång generationstid har det skett en betydande utarmning av bestånden under 1900-talet. Kunskaperna kring beståndet av långa i Skagerrak och Kattegatt är dåliga och det finns ingen förvaltning av arten. Provfiskedata (IBTS) är otillräckligt för trendanalyser. De svenska Landningarna har minskat med mer än 50% sedan början av 1980-talet och 70% sedan 1950-talet. Enbart i Kattegatt landades över 30 ton i början av 1970-talet, att jämföra med mindre än 1 ton årligen under 2010-talet. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 62,5 (50-75) % under de senaste 40 åren. Bedömningen baseras på faktisk eller potentiell exploatering av arten. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt A-kriteriet. (A2d).
Ekologi
Långa är en marin fisk som tillfälligt även påträffats i sydvästra Östersjön. Den föredrar hårdbottnar med klippor, block och skeppsvrak på 25-1 000 meters djup (vanligtvis 100-400 m, yngre individer grundare). Den lever ensam eller i små stim nära bottnen och jagar i skymning och gryning; först och främst fiskar och såväl bottennära som pelagiska arter. Ryggradslösa bottendjur ingår också i dieten.
Leken sker på 60-300 meters djup under perioden mars-juli. Äggen är små, semipelagiska och innehåller en oljedroppe, vilket innebär att de har en viss flytkraft. En stor hona kan lägga upp till 60 miljoner ägg, som kläcks efter omkring 10 dygn. Larverna är pelagiska. Långa växer snabbt, mer än 10 cm om året. Den blir könsmogen vid en ålder av 6-8 år och en längd av 85-110 cm. Livslängden kan uppgå till 25 år.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Vattenmassa
Vattenmassa
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· blötdjur
· blötdjur
· kräftdjur
· kräftdjur
· strålfeniga fiskar
· strålfeniga fiskar
· tagghudingar
· tagghudingar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Actinopterygii (strålfeniga fiskar), Ordning Gadiformes (torskartade fiskar), Familj Lotidae (lakfiskar), Släkte Molva, Art Molva molva (Linnaeus, 1758) - långa Synonymer Gadus molva Linnaeus, 1758

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier A2d
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU°)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Långa förekommer i nordöstra Atlanten, från Gibraltar till Island och Barents hav. Tyngdpunkten i artens utbredningsområde ligger väster om de Brittiska öarna, men arten förekommer i stora mängder även i Norska havet. Arten uppträder regelbundet i Skagerrak och norra Kattegatt, längre söderut i Kattegatt och Öresund är den ovanlig till sällsynt. Långa fiskas kommersiellt i stor skala, dels som bifångst i trålfisket efter torsk och havskräfta dels med backor (Norge). I likhet med många andra arter med lång generationstid har det skett en betydande utarmning av bestånden under 1900-talet. Kunskaperna kring beståndet av långa i Skagerrak och Kattegatt är dåliga och det finns ingen förvaltning av arten. Provfiskedata (IBTS) är otillräckligt för trendanalyser. De svenska Landningarna har minskat med mer än 50% sedan början av 1980-talet och 70% sedan 1950-talet. Enbart i Kattegatt landades över 30 ton i början av 1970-talet, att jämföra med mindre än 1 ton årligen under 2010-talet. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 62,5 (50-75) % under de senaste 40 åren. Bedömningen baseras på faktisk eller potentiell exploatering av arten. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt A-kriteriet. (A2d).
En upp till två meter lång, mycket långsträckt lakfisk med lång skäggtöm på hakan, relativt små ögon samt kort och bred stjärtspole.

Totallängd 200 cm, vanligen 160 cm. Kropp mycket långsträckt och förhållandevis låg; nästan jämnhög från nacken bakåt till analfenans bas, därefter successivt avsmalnande mot stjärten. Rygglinjen är svagt konvex från stjärtspolen fram till nosspetsen. Huvudet och främre delen av kroppen är ungefär lika breda som höga. Munnen är stor och framåtriktad. Mellankäksbenet når ögats mitt. Överkäken och nosen når framför underkäkens spets. En lång och kraftig skäggtöm, längre än ögondiametern, sitter på hakspetsen. Ögats diameter motsvarar halva noslängden hos yngre individer, men dess relativa storlek minskar med tilltagande kroppslängd. Stjärtspolen är kort och bred, och stjärtfenan har konvex bakkant. Den främre ryggfenan är kort, smal och sitter tätt intill den ännu något kortare bakre ryggfenan, som nästan når till stjärtfenans bas. Den korta och breda analfenan börjar något framför kroppens mitt och fortsätter nästan fram till stjärtfenbasen. Bröstfenorna är korta och brett rundade eller tillspetsade med trubbig spets. Bukfenorna är lika långa som bröstfenorna och har glesa, kraftiga fenstrålar. Fjällen är små och tunna, nätt och jämnt skönjbara. Sidolinjen är högt belägen framtill, varefter den svänger nedåt i en utdragen, mjuk båge och fortsätter utmed kroppssidan till stjärtspolens slut (oregelbunden på stjärtspolen).
Ryggen och sidorna är ljust rödbruna, buken och bukfenorna gråvita eller vita. Övriga fenor har en grå anstrykning; ljusare närmast kroppen och gradvis övergående i svart utåt mot den smala, kontrasterande vita ytterkanten på rygg-, stjärt- och analfenorna. De svarta partierna framträder tydligast i form av en svart fläck baktill på bägge ryggfenorna och analfenan. Dessa fläckar syns tydligast på mindre exemplar, som också har ett marmorerat ljusviolett nätmönster över rygg, sidor och angränsande fenor.
Fenstrålar och fjäll: D1 14-15, D2 61-68, A 58-64, P 19-20, V 6. Fjäll mycket små, svåra att räkna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för långa

Länsvis förekomst och status för långa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för långa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Långa finns framför allt i Skagerrak, men även i Kattegatt, mer sällsynt i Öresund och lär även kunna påträffas i sydvästra Östersjön. Arten har en vidsträckt utbredning i nordöstra Atlanten från Barents hav och Island till Biscayabukten, och den förekommer dessutom sällsynt i västra Medelhavet.
Landningarna har minskat med 50 % sedan början av 1980-talet och 70 % sedan 1950-talet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Actinopterygii - strålfeniga fiskar 
  • Underklass
    Neopterygii - neopterygier 
  • Avdelning
    Teleostei - egentliga benfiskar 
  • Underavdelning
    Euteleostei  
  • Infraavdelning
    Neoteleostei  
  • Överordning
    Paracanthopterygii  
  • Ordning
    Gadiformes - torskartade fiskar 
  • Familj
    Lotidae - lakfiskar 
  • Släkte
    Molva  
  • Art
    Molva molva(Linnaeus, 1758) - långa
    Synonymer
    Gadus molva Linnaeus, 1758

Långa är en marin fisk som tillfälligt även påträffats i sydvästra Östersjön. Den föredrar hårdbottnar med klippor, block och skeppsvrak på 25-1 000 meters djup (vanligtvis 100-400 m, yngre individer grundare). Den lever ensam eller i små stim nära bottnen och jagar i skymning och gryning; först och främst fiskar och såväl bottennära som pelagiska arter. Ryggradslösa bottendjur ingår också i dieten.
Leken sker på 60-300 meters djup under perioden mars-juli. Äggen är små, semipelagiska och innehåller en oljedroppe, vilket innebär att de har en viss flytkraft. En stor hona kan lägga upp till 60 miljoner ägg, som kläcks efter omkring 10 dygn. Larverna är pelagiska. Långa växer snabbt, mer än 10 cm om året. Den blir könsmogen vid en ålder av 6-8 år och en längd av 85-110 cm. Livslängden kan uppgå till 25 år.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav, Vattenmassa

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· blötdjur - Mollusca (Viktig)
· kräftdjur - Crustacea (Viktig)
· strålfeniga fiskar - Actinopterygii (Viktig)
· tagghudingar - Echinodermata (Viktig)
Högt fisketryck är det största hotet mot långan. Den saknar förvaltning trots att det är en kommersiellt intressant art. Liksom många andra storväxta arter med sen könsmognad är långan potentiellt mycket känslig för överfiske. Populationsminskningen enligt svenska landningar de senaste 20-30 åren (tre generationer) gör att långan kvalificerar för placering som EN A2b. Den kan emellertid migrera in från omgivande områden och hotkategorin har därför nedgraderats till VU°.

Påverkan
  • Fiske (Stor negativ effekt)
Arten behöver förvaltas internationellt. En nationell förvaltning skulle med stor sannolikhet kunna förbättra situationen för beståndet, men kunskap om artens ekologi saknas.
Namngivning: Molva molva (Linnaeus, 1758). Originalbeskrivning: Gadus Molva. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 255.
Etymologi. molva (it.) = [fisken] långa.
Uttal: [Mólva mólva]
Namn på andra språk. Norska: Lange, danska: Lange, finskaI: Molva, engelska: Ling.

Muus, B.J., Nielsen, J.G. & Svedberg, U. 1999. Havsfisk. Prisma. Stockholm.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Strålfeniga fiskar. Actinopterygii. 2012. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Statistiska meddelanden. Saltsjöfiskets fångster. SCB, Programmet för fiske. Statistiska centralbyrån, Stockholm.

Svedäng, H., Hagberg, J., Börjesson, P., Svensson, A. & Vitale, F. 2004. Demersal fish on the Swedish west coast. Four studies on stock status, development and spawning areas at the Swedish west coast. Finfo 2004: 6.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (Känneteken, Levnadssätt, Utbredning, bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken). Jacob Hagberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Klass
    Actinopterygii - strålfeniga fiskar 
  • Underklass
    Neopterygii - neopterygier 
  • Avdelning
    Teleostei - egentliga benfiskar 
  • Underavdelning
    Euteleostei  
  • Infraavdelning
    Neoteleostei  
  • Överordning
    Paracanthopterygii  
  • Ordning
    Gadiformes - torskartade fiskar 
  • Familj
    Lotidae - lakfiskar 
  • Släkte
    Molva  
  • Art
    Molva molva, (Linnaeus, 1758) - långa
    Synonymer
    Gadus molva Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (Känneteken, Levnadssätt, Utbredning, bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken). Jacob Hagberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).