Rana dalmatina
Långbensgroda
Grod- och kräldjur, Groddjur
- Ej bedömd NE
- Ej tillämplig NA
- Livskraftig LC
- Kunskapsbrist DD
- Nära hotad NT
- Sårbar VU
- Starkt hotad EN
- Akut hotad CR
- Nationellt utdöd RE
Klass Amphibia (groddjur), Ordning Anura (stjärtlösa groddjur), Familj Ranidae (egentliga grodor), Släkte Rana, Art Rana dalmatina Bonaparte, 1840 - långbensgroda Synonymer
Kriterier B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
-
2010 Sårbar (VU)
-
2005 Sårbar (VU)
-
2000 Sårbar (VU)
Dokumentation Långbensgroda finns i ett isolerat område i sydöstra Skåne, i ett större område från Blekinge (i huvudsak östra hälften) till sydöstligaste Småland (Torsås och Kalmar kommuner) samt på Öland i Mittlandet och på norra delen av ön. Det totala antalet till och med 2010 kända lekvatten, gamla och nya, uppgår till ca 720. Arten leker i små, grunda och permanenta vatten, oftast i eller i anslutning till lövskogsbestånd. På sommaren rör sig arten över stora skogsområden oftast med betydande inslag av lövskog, sumpskog, kärr eller bäckar. Antalet reproduktiva individer skattas till 19000 (9600-32000). Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (7-9). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 11378 km² och förekomstarean (AOO) till 1000 (750-1470) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat (skogsplantering på inägor och intill lekvatten, dikesrensning, minskad konnektivitet mellan leklokaler), antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)).
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Länsvis förekomst och status för långbensgroda baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.
Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.
Långbensgrodan har en vidsträckt men gles förekomst i södra Centraleuropa och har i Nordeuropa en fläckvis reliktartad utbredningsbild. I Sverige finns arten i ett isolerat område i sydöstra Skåne, i ett större område från Blekinge (i huvudsak östra hälften) till sydöstligaste Småland (Torsås och Kalmar kommuner) samt på Öland i Mittlandet och på norra delen av ön. Totalt är ca 720 lekvatten kända. Av dessa ligger 139 i Skåne, 212 i Blekinge, 51 i Småland och 316 på Öland. Utbredningsområdet är cirka 2000 kvadratkilometer och förekomstarean är cirka 750 kvadratkilometer. I Danmark finns arten på flera öar i landets södra hälft, bl.a. Bornholm, södra Sjælland, Lolland och Fyn. Utbredningsbilden i Nordeuropa visar ett reliktmönster som antyder att arten tidigare kan ha haft en större och mer sammanhängande utbredning. Olika teorier om orsakerna till detta har presenterats.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamChordata - ryggsträngsdjur
-
UnderstamCraniata - kraniedjur
-
InfrastamVertebrata - ryggradsdjur
-
RanglösGnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur
-
RanglösTeleostomi
-
RanglösOsteichthyes
-
RanglösSarcopterygii - sarcopterygier
-
RanglösTetrapoda - fyrfotadjur
-
KlassAmphibia - groddjur
-
OrdningAnura - stjärtlösa groddjur
-
FamiljRanidae - egentliga grodor
-
SläkteRana
-
ArtRana dalmatinaBonaparte, 1840 - långbensgroda
Långbensgrodan leker i små grunda kärr, dammar etc. som permanent håller vatten, oftast i eller invid lövskogsbestånd. Leken äger rum på vårvintern och är tidigast bland alla svenska amfibier. Oftast äger leken rum i mars och början av april men vissa år börjar den redan i februari, undantagsvis redan i januari. På sommaren rör sig arten över stora skogsområden oftast med betydande inslag av lövskog, sumpskog, kärr eller bäckar. I Sverige finns arten normalt inte i helt öppet landskap utan är knuten till större skogskomplex.
Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)
Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark, Sötvatten
Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Triviallövskog, Ädellövskog, Öppna gräsmarker, Myrbiotoper, Småvatten, Öppen fastmark, Vattenmassa
Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Öppna strandbiotoper, Människoskapad miljö på land, Vattendrag, Sötvattensstrand, Vattenyta
Substrat/Föda:Påverkan
- Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
- Avverkning (Stor negativ effekt)
- Igenplantering (Stor negativ effekt)
- Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
- Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
- Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
- Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
- Igenväxning (Stor negativ effekt)
Åtgärdsprogram Fastställt
Ahlén, I., Andrén, C. & Nilson, G. 1995. Sveriges grodor, ödlor och ormar. ArtDatabanken och Naturskyddsföreningen. Uppsala och Stockholm. 2:a uppl.
Ahlén, I. & Berglund, B. 1980. Hotade och sällsynta groddjur – Status, miljökrav och förslag till åtgärder. Statens naturvårdsverk PM 1383: 1–24.
Ahlén, I. 1983. Långbensgroda Faunavård i skogsbruket. Faktablad utgivet av Skogsstyrelsen.
Ahlén, I. 1984. Theories about the distribution of the Agile Frog Rana dalmatina in Sweden. Gunneria 46: 7–9.
Ahlén, I. 1986. Inför kritiska områden för hotade arter. Sveriges Natur 77(3): 12–15.
Ahlén, I. 1997. Distribution and habitats of Rana dalmatina in Sweden. Rana, Sonderheft 2: 13–22.
Ahlén, I. 1998b. Långbensgrodan. I: Inventering av hässlen på Ölands mittland. Länsstyrelsen i Kalmar län informerar. Meddelande 1998:8.
Ahlén, I. 2001. Kräldjur och groddjur. I: Forslund, M. (red.). Natur och Kultur på Öland. Länsstyrelsen, Kalmar. Berglund, B. 1976. Skånes sällsynta groddjur. Statens naturvårdsverk PM 765: 1–22.
Berglund, B. 1976. Långbensgrodans utbredning och status i Skåne. Skånes Natur (1976) 63: 102–107.
Berglund, B. 1994. Österlens egen groda. Skånes Natur 81: 106–109.
Christaller, J. 1981. Beobachtungen an Springfröschen (Rana dalmatina Bonaparte, 1840) in der Laichzeit. Herpetofauna 15: 6–9.
Fog, K., Schmedes, A., & Rosenørn de Lasson, D. 1997. Nordens padder og krybdyr. G. E.C. Gad, København.
Gasc, J-P., Cabela, A., Crnobrnja-Isailovic, J., Dolmen, D., Grossenbacher, K., Haffner, P., Lescure, J., Martens, H., Martínez Rica, J.P., Maurin, H., Oliveira, M.E., Sofianidou, T.S., Veith, M. & Zuiderwijk, A. (red). 1997. Atlas of Amphibians and Reptiles in Europe. Societas Europaea Herpetologica & Museum National dHistoire Naturelle (IEGB/SPN), Paris.
Gislén, T. & Kauri, H. 1959. Zoogeography of the Swedish amphibians and reptiles with notes on their growth and ecology. Acta Vertebratica 1: 191–397.
Pfaff, J.R. 1945. Springfrøen, en relikt fra slutningen af fastlandstiden. Dyr i Natur og Museum. Aarbog for Universitetets zoologiske Museum 1944–1945.
Riis, N. 1986. Springfrøen på Sydfyn. En autøkologisk undersøgelse af Rana dalmatina. Biologisk Institut, Odense Universitet.
Sofianidou, Th.S. & Kyriakopoulou-Sklavounou, P. 1983. Studies on the biology of the frog Rana dalmatina Bonaparte during the breeding season in Greece (Amphibia:Anura:Ranidae). Amphibia-Reptilia 4: 125–36.
Strömberg, G. 1987. Blekingestudie över långbensgrodan. Fauna och Flora 82: 58–62.
Strömberg, G. 1988. A study of the Jumping Frog (Rana dalmatina) in Blekinge, Sweden, 1982–1988. Memoranda Soc. Fauna et Flora fennica 64: 108–109.
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingemar Ahlén 2011 © ArtDatabanken, SLU 2006.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamChordata - ryggsträngsdjur
-
UnderstamCraniata - kraniedjur
-
InfrastamVertebrata - ryggradsdjur
-
RanglösGnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur
-
RanglösTeleostomi
-
RanglösOsteichthyes
-
RanglösSarcopterygii - sarcopterygier
-
RanglösTetrapoda - fyrfotadjur
-
KlassAmphibia - groddjur
-
OrdningAnura - stjärtlösa groddjur
-
FamiljRanidae - egentliga grodor
-
SläkteRana
-
ArtRana dalmatina, Bonaparte, 1840 - långbensgroda
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingemar Ahlén 2011 © ArtDatabanken, SLU 2006.