Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  långryggad barkvapenfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Eupachygaster tarsalis
Långryggad barkvapenfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Långryggad barkvapenfluga är en helsvart, trädstamsbunden fluga, endast ca 3 mm lång, som knappast kan säkert bestämmas i fält. Huvudet är runt med hos hanen mycket stora, sammanstötande ögon. Ögonen är skiljda hos honan, men hon har två silvergrå fläckar på pannan. Arten kännetecknas av att bakryggen (skutellen) är utdragen bakåt (lika lång som bred) och omges av en utstående tunn fals längs ytterkanten. Svängkolvarna (haltererna) har svart knopp. Bakkroppen är halvklotformig och vingarna är svagt förmörkade i den basala halvan. Arten liknar mycket Pachygaster atra, även den en sällsynt art, som dock har ännu mörkare vingbaser och skutell av normalt utseende. Arten kan bestämmas med hjälp av Rozkošný (1973) eller Stubbs & Drake (2003).
Utbredning
Länsvis förekomst för långryggad barkvapenfluga Observationer i  Sverige för långryggad barkvapenfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten beskrevs 1842 efter en hane och en hona, som Zetterstedt året innan samlat på Gotland vid Västerby resp. Rone. För övrigt finns bara fåtal, tämligen färska fynd; från Skåne vid Tågerup, Hällestad och Bäckaskog, från Södermanland, Eskilstunatrakten (A. Orbe, rapporterat 1986) och från Uppland, Stockholm (leg. H. Bartsch 1993). Sannolikt är arten vanligare än dessa få fynd visar och finns ett stort mörkertal eftersom arten trots allt har en så pass stor utbredning och dess beteende gör att den ofta håller till utom räckhåll för entomologer. I övriga Norden är E. tarsalis endast känd från Danmark, men däremot är arten vida utbredd i övriga Europa, bl.a. Brittiska öarna, Frankrike och Bulgarien, samt även i Centralasien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Skåne, Småland (H-län Långemåla & Kråksmåla 1999), Gotland (1800-tal), Sörmland (AB-län Skarpnäck 2003), Uppland (AB-län, Valdemarsudde 1998). Larverna under bark, i murken ved och mulm av diverse lövträd, även tall, dock möjligen med preferens för alm. Almdöden innebär troligen en minskning av mängden tillgängligt substrat på sikt. Arten har antagligen klen spridningsförmåga och är därför troligen beroende av lokal kontinuitet i tillgången på död ved och döende träd. Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (5-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 35000 (23000-70000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (20-400) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Ekologi
Larverna utvecklas under bark, i murken ved och mulm av diverse lövträd, arten är uppgiven från alm, ask, bok, ek, poppel och apel (men även tall, en uppgift som dock ifrågasatts). Eventuellt finns en preferens för alm, de båda skånska fynden är gjorda på detta trädslag. I England är de flesta kläckningar från bok och arten tycks ha en preferens för mindre kvisthål (Stubbs & Drake 2001). Arten har sannolikt starkt begränsad spridningsförmåga och är därför antagligen beroende av lokal kontinuitet i tillgången på död ved och döende träd. Den har troligen goda förutsättningar att klara sig i gamla parkmiljöer.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Ädellövskog
Ädellövskog
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Okänt, Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· ask
· ask
· bok
· bok
· popplar
· popplar
· skogsalm
· skogsalm
· skogsek
· skogsek
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Stratiomyidae (vapenflugor), Släkte Eupachygaster, Art Eupachygaster tarsalis (Zetterstedt, 1842) - långryggad barkvapenfluga Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Skåne, Småland (H-län Långemåla & Kråksmåla 1999), Gotland (1800-tal), Sörmland (AB-län Skarpnäck 2003), Uppland (AB-län, Valdemarsudde 1998). Larverna under bark, i murken ved och mulm av diverse lövträd, även tall, dock möjligen med preferens för alm. Almdöden innebär troligen en minskning av mängden tillgängligt substrat på sikt. Arten har antagligen klen spridningsförmåga och är därför troligen beroende av lokal kontinuitet i tillgången på död ved och döende träd. Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (5-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 35000 (23000-70000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (20-400) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Långryggad barkvapenfluga är en helsvart, trädstamsbunden fluga, endast ca 3 mm lång, som knappast kan säkert bestämmas i fält. Huvudet är runt med hos hanen mycket stora, sammanstötande ögon. Ögonen är skiljda hos honan, men hon har två silvergrå fläckar på pannan. Arten kännetecknas av att bakryggen (skutellen) är utdragen bakåt (lika lång som bred) och omges av en utstående tunn fals längs ytterkanten. Svängkolvarna (haltererna) har svart knopp. Bakkroppen är halvklotformig och vingarna är svagt förmörkade i den basala halvan. Arten liknar mycket Pachygaster atra, även den en sällsynt art, som dock har ännu mörkare vingbaser och skutell av normalt utseende. Arten kan bestämmas med hjälp av Rozkošný (1973) eller Stubbs & Drake (2003).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för långryggad barkvapenfluga

Länsvis förekomst och status för långryggad barkvapenfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för långryggad barkvapenfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten beskrevs 1842 efter en hane och en hona, som Zetterstedt året innan samlat på Gotland vid Västerby resp. Rone. För övrigt finns bara fåtal, tämligen färska fynd; från Skåne vid Tågerup, Hällestad och Bäckaskog, från Södermanland, Eskilstunatrakten (A. Orbe, rapporterat 1986) och från Uppland, Stockholm (leg. H. Bartsch 1993). Sannolikt är arten vanligare än dessa få fynd visar och finns ett stort mörkertal eftersom arten trots allt har en så pass stor utbredning och dess beteende gör att den ofta håller till utom räckhåll för entomologer. I övriga Norden är E. tarsalis endast känd från Danmark, men däremot är arten vida utbredd i övriga Europa, bl.a. Brittiska öarna, Frankrike och Bulgarien, samt även i Centralasien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Stratiomyoidea  
  • Familj
    Stratiomyidae - vapenflugor 
  • Släkte
    Eupachygaster  
  • Art
    Eupachygaster tarsalis(Zetterstedt, 1842) - långryggad barkvapenfluga

Larverna utvecklas under bark, i murken ved och mulm av diverse lövträd, arten är uppgiven från alm, ask, bok, ek, poppel och apel (men även tall, en uppgift som dock ifrågasatts). Eventuellt finns en preferens för alm, de båda skånska fynden är gjorda på detta trädslag. I England är de flesta kläckningar från bok och arten tycks ha en preferens för mindre kvisthål (Stubbs & Drake 2001). Arten har sannolikt starkt begränsad spridningsförmåga och är därför antagligen beroende av lokal kontinuitet i tillgången på död ved och döende träd. Den har troligen goda förutsättningar att klara sig i gamla parkmiljöer.

Ekologisk grupp: Okänt, Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Ädellövskog, Lövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· ask - Fraxinus excelsior (Har betydelse)
· bok - Fagus sylvatica (Har betydelse)
· popplar - Populus (Har betydelse)
· skogsalm - Ulmus glabra (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Har betydelse)
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
Den kraftiga tillbakagången av alm förorsakad av almsjukan är sannolikt ett hot för arten. De omfattande stormskadorna på äldre trädbestånd i Sydsverige under 1990-talet och början av 2000-talet har minskat tillgången på äldre träd med stamhåligheter. Allt för hård beskärning och kapning av döda grenar och stampartier på äldre lövträd i parker, alléer och gamla trädgårdar missgynnar arten.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Bevara gamla och delvis murkna träd liksom döda lövträd och högstubbar, särskilt i miljöer där sådana långvarigt och kontinuerligt funnits.

Rozkošný, R. 1973. The Stratiomyidae (Diptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. 1.

Stubbs, A. & Chandler, P. 1978. A Dipterist’s Handbook. The Amateur Entomologist 15. Richmond. Stubbs, A.E. & Drake M. 2001. British soldierflies and their allies. British Entomological and Natural History Society. Dorset.

Zetterstedt, J. W. 1842. Diptera Scandinaviae I: 152–153. Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedström. Rev. Björn Cederberg 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Stratiomyoidea  
  • Familj
    Stratiomyidae - vapenflugor 
  • Släkte
    Eupachygaster  
  • Art
    Eupachygaster tarsalis, (Zetterstedt, 1842) - långryggad barkvapenfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedström. Rev. Björn Cederberg 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.