Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lökgroda

Organismgrupp Grod- och kräldjur, Groddjur Pelobates fuscus
Lökgroda Grod- och kräldjur, Groddjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Lökgrodan är en medelstor art med en kroppslängd upp till cirka 70 mm hos hondjur. Hanen är något mindre och blir upp till 56-58 mm. Uppgifterna gäller skånska populationer. I andra delar av det kontinentala utbredningsområdet anges kroppsstorleken upp till 80 mm. Kroppsformen är kompakt, det vill säga mer paddlik än grodlik. Ryggsidan är brokigt tecknad med mer eller mindre stora kastanjebruna fläckar på ljusgrå eller ljusbrun botten. Arten har stora ögon och i dagsljus vertikal, springlik pupill. Lökgrodan har en vass, hornlik grävknöl på mellanfoten. Hanen skiljs från honan genom det ovala körtelfältet på överarmarnas ovansida, vilket är mest framträdande under lekperioden. Inventering sker under denna period genom att lyssna efter spelande hanar. De spelar under vattenytan och det kan därför ibland behövas undervattensmikrofon för att höra dem. Lökgrodan kan vid stress utsöndra ett tydligt vitlöksdoftande sekret från hudkörtlarna. Larverna blir mycket större än våra övriga groddjursarter, normalt 10-13 cm men ibland upp till 18-19 cm. Nymetamorfoserade djur är jämfört med många andra grodor stora (mellan 25-35 mm).
Utbredning
Länsvis förekomst för lökgroda Observationer i  Sverige för lökgroda
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Lökgrodan förekommer i Sverige endast i södra och sydvästra Skåne, där de nordligaste lokalerna ligger sydost om Landskrona. Sjöbo-, Ystad- och Tomelilla kommuner hyser drygt 80 % av artens lekvatten och spelande hanar. Det begränsade utbredningsområdet beror främst på att lökgrodan är bunden till sandiga eller lättare jordar och undviker skogstrakter. Äldre litteraturuppgifter om förekomst på Gotland har inte kunnat verifieras. I sydvästra Skåne var arten avsevärt sällsyntare 1975 än 1960. Under perioden 1975-1991 fortsatte arten att minska i antal. Lökgrodan inventerades noggrant åren 1993-97 och resultatet visade på en katastrofal minskning. Av drygt 400 kända lokaler för arten sedan 1959 fanns den nu endast kvar i cirka 65 småvatten, varav mindre än hälften hade fler än tio spelande hanar. Bedömningen var att det fanns totalt ca 460 spelande hanar. Orsaken till den dramatiska tillbakagången var flera. Med hjälp av gamla och nya flygbilder kunde man se att 25 % av alla lekvatten för lökgrodan var försvunna år 2000. Samtidigt hade lökgrodan minskat mycket i områden med hög trafikintensitet och i områden med styvare jordarter. Inventeringar 1998-2002 visade däremot en positiv uppgång till följd av en rad olika hjälpinsatser. Åtskilliga småvatten hade nygrävts och andra restaurerats. Vidare hade viktiga klungor av lekvatten skyddats genom reservatsbildning med specifikt utformad skötselplan för att gynna arten. Vid den senaste totalinventeringen av arten år 2010 besöktes alla vatten med kända fynd under 2000- talet (totalt 126 vatten). Sammanlagt hördes då 1460 spelande hanar fördelat på 85 lekvatten (medianvattnet hade 8 spelande hanar). År 2004 konstaterades fullbordad reproduktion av lökgroda i 44 vatten, ingen reproduktion i 18 vatten och i 13 vatten kunde fullbordad reproduktion inte med säkerhet fastställas. Arten har ett mycket begränsat utbredningsområde (1100 km2) och en begränsad förekomstarea (47 km2). Dessutom är förekomsterna kraftigt fragmenterade. År 2010 fanns det 17 delpopulationer av lökgroda men endast nio av dessa bedömdes som livskraftiga (minst 100 spelande hanar och minst 3-4 lekvatten).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B1ab(iii,v)+2ab(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Lökgroda förekommer i Skåne. Arten lever, med undantag av lekperioden, uteslutande på land och är bunden till sandiga eller lättare jordar och undviker skogsområden. Leker i olika typer av permanenta vatten, men viktiga krav är hög solinstrålning och att lekvattnen håller permanent vatten tillräckligt länge för den långa larvutvecklingen. Insatser för att gynna lökgrodan har lett till att populationen av arten har ökat. Antalet reproduktiva individer skattas till 3500 (3000-4000). Förekommer i cirka 90 lekvatten. Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (6-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2210 (1800-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 208 km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (igenväxning och kolonisering av fisk) och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,v)+2ab(iii,v)).
Ekologi
Lökgrodan lever, med undantag av lekperioden, uteslutande på land och har för vana att gräva ned sig under dagen. Den är nattaktiv och knuten till sandiga marker. Arten leker i många typer av vatten; ett viktigt krav är dock att lekvattnen håller vatten tillräckligt länge för den långa larvutvecklingen, vilken tar cirka fyra månader. Andra viktiga egenskaper hos lekvattnet är att rovfisk saknas, det finns vattenväxter och att det inte är kraftigt beskuggat. Inventeringen 2010 visade att vatten utan förekomst av lökgroda var mer beskuggade och mer uttorkningsbenägna än vatten med spelande djur och hade dessutom högre koncentrationer av kväve. Vattenkemiska analyser visar att populationer i såväl Danmark som Sverige inte förökar sig i vatten som är övergödda. I Skåne övervintrar lökgrodan från november till början av april. Vid milt väder kan de dock observeras vid lekvattnen redan i mars (främst populationerna på Österlen). Leker från början av april till slutet av maj. Enstaka hanar kan stanna kvar i lekvattnen och höras spela fram till början av juni.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Sötvatten
Sötvatten
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Småvatten
Småvatten
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Vattenmassa
Vattenmassa
Blottad mark
Blottad mark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Vattenyta
Vattenyta
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
Vatten
Vatten
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Amphibia (groddjur), Ordning Anura (stjärtlösa groddjur), Familj Pelobatidae (lökgrodor), Släkte Pelobates, Art Pelobates fuscus (Laurenti, 1768) - lökgroda Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B1ab(iii,v)+2ab(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Lökgroda förekommer i Skåne. Arten lever, med undantag av lekperioden, uteslutande på land och är bunden till sandiga eller lättare jordar och undviker skogsområden. Leker i olika typer av permanenta vatten, men viktiga krav är hög solinstrålning och att lekvattnen håller permanent vatten tillräckligt länge för den långa larvutvecklingen. Insatser för att gynna lökgrodan har lett till att populationen av arten har ökat. Antalet reproduktiva individer skattas till 3500 (3000-4000). Förekommer i cirka 90 lekvatten. Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (6-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2210 (1800-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 208 km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (igenväxning och kolonisering av fisk) och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,v)+2ab(iii,v)).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 4, Bernkonventionens bilaga II
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Lökgrodan är en medelstor art med en kroppslängd upp till cirka 70 mm hos hondjur. Hanen är något mindre och blir upp till 56-58 mm. Uppgifterna gäller skånska populationer. I andra delar av det kontinentala utbredningsområdet anges kroppsstorleken upp till 80 mm. Kroppsformen är kompakt, det vill säga mer paddlik än grodlik. Ryggsidan är brokigt tecknad med mer eller mindre stora kastanjebruna fläckar på ljusgrå eller ljusbrun botten. Arten har stora ögon och i dagsljus vertikal, springlik pupill. Lökgrodan har en vass, hornlik grävknöl på mellanfoten. Hanen skiljs från honan genom det ovala körtelfältet på överarmarnas ovansida, vilket är mest framträdande under lekperioden. Inventering sker under denna period genom att lyssna efter spelande hanar. De spelar under vattenytan och det kan därför ibland behövas undervattensmikrofon för att höra dem. Lökgrodan kan vid stress utsöndra ett tydligt vitlöksdoftande sekret från hudkörtlarna. Larverna blir mycket större än våra övriga groddjursarter, normalt 10-13 cm men ibland upp till 18-19 cm. Nymetamorfoserade djur är jämfört med många andra grodor stora (mellan 25-35 mm).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lökgroda

Länsvis förekomst och status för lökgroda baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lökgroda

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Lökgrodan förekommer i Sverige endast i södra och sydvästra Skåne, där de nordligaste lokalerna ligger sydost om Landskrona. Sjöbo-, Ystad- och Tomelilla kommuner hyser drygt 80 % av artens lekvatten och spelande hanar. Det begränsade utbredningsområdet beror främst på att lökgrodan är bunden till sandiga eller lättare jordar och undviker skogstrakter. Äldre litteraturuppgifter om förekomst på Gotland har inte kunnat verifieras. I sydvästra Skåne var arten avsevärt sällsyntare 1975 än 1960. Under perioden 1975-1991 fortsatte arten att minska i antal. Lökgrodan inventerades noggrant åren 1993-97 och resultatet visade på en katastrofal minskning. Av drygt 400 kända lokaler för arten sedan 1959 fanns den nu endast kvar i cirka 65 småvatten, varav mindre än hälften hade fler än tio spelande hanar. Bedömningen var att det fanns totalt ca 460 spelande hanar. Orsaken till den dramatiska tillbakagången var flera. Med hjälp av gamla och nya flygbilder kunde man se att 25 % av alla lekvatten för lökgrodan var försvunna år 2000. Samtidigt hade lökgrodan minskat mycket i områden med hög trafikintensitet och i områden med styvare jordarter. Inventeringar 1998-2002 visade däremot en positiv uppgång till följd av en rad olika hjälpinsatser. Åtskilliga småvatten hade nygrävts och andra restaurerats. Vidare hade viktiga klungor av lekvatten skyddats genom reservatsbildning med specifikt utformad skötselplan för att gynna arten. Vid den senaste totalinventeringen av arten år 2010 besöktes alla vatten med kända fynd under 2000- talet (totalt 126 vatten). Sammanlagt hördes då 1460 spelande hanar fördelat på 85 lekvatten (medianvattnet hade 8 spelande hanar). År 2004 konstaterades fullbordad reproduktion av lökgroda i 44 vatten, ingen reproduktion i 18 vatten och i 13 vatten kunde fullbordad reproduktion inte med säkerhet fastställas. Arten har ett mycket begränsat utbredningsområde (1100 km2) och en begränsad förekomstarea (47 km2). Dessutom är förekomsterna kraftigt fragmenterade. År 2010 fanns det 17 delpopulationer av lökgroda men endast nio av dessa bedömdes som livskraftiga (minst 100 spelande hanar och minst 3-4 lekvatten).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes - benfiskar 
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Klass
    Amphibia - groddjur 
  • Ordning
    Anura - stjärtlösa groddjur 
  • Familj
    Pelobatidae - lökgrodor 
  • Släkte
    Pelobates  
  • Art
    Pelobates fuscus(Laurenti, 1768) - lökgroda

Lökgrodan lever, med undantag av lekperioden, uteslutande på land och har för vana att gräva ned sig under dagen. Den är nattaktiv och knuten till sandiga marker. Arten leker i många typer av vatten; ett viktigt krav är dock att lekvattnen håller vatten tillräckligt länge för den långa larvutvecklingen, vilken tar cirka fyra månader. Andra viktiga egenskaper hos lekvattnet är att rovfisk saknas, det finns vattenväxter och att det inte är kraftigt beskuggat. Inventeringen 2010 visade att vatten utan förekomst av lökgroda var mer beskuggade och mer uttorkningsbenägna än vatten med spelande djur och hade dessutom högre koncentrationer av kväve. Vattenkemiska analyser visar att populationer i såväl Danmark som Sverige inte förökar sig i vatten som är övergödda. I Skåne övervintrar lökgrodan från november till början av april. Vid milt väder kan de dock observeras vid lekvattnen redan i mars (främst populationerna på Österlen). Leker från början av april till slutet av maj. Enstaka hanar kan stanna kvar i lekvattnen och höras spela fram till början av juni.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Våtmark, Sötvatten

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Småvatten, Öppen fastmark, Vattenmassa, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö, Vattenyta

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
Vatten (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Det som främst hotar arten i Sverige är igenväxning av lekvatten, fisk- och kräftinplanteringar samt utebliven reproduktion hos isolerade populationer. Trafik kan fortfarande utgöra ett problem för vissa populationer, även om trafikverket genomfört en hel del åtgärder under 2000-talet (tunnlar, barriärer, grodstaket). På flera lokaler i sydvästra Skåne, där vägarna avskär lekplatsen från övriga habitat, är arten redan lokalt försvunnen. Ytterligare hot mot arten misstänks vara den djupare plöjningen av åkermarken samt skogsplantering på f.d. åkrar som omgivit artens lekvatten. Ett annat potentiellt hot som finns, och även mot andra amfibier även globalt sett, är sjukdomar. Svampen som exempelvis orsakar chytridsjuka har nyligen hittats på groddjur ibland annat Skåne, men ingen ökad dödlighet har rapporterats. Lökgrodan har inte kontrollerats med avseende på eventuell smitta.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
Lökgrodans viktigaste områden måste i fortsättningen skyddas mot förstörelse vid urbanisering, vägdragning och annan exploatering. Statligt eller kommunalt markförvärv och reservatsbildning måste därför prioriteras. Slutligen bör man vara noga med att inte ge tillstånd till inplantering av fisk och/eller kräftor i artens reproduktionsvatten, likaså i närliggande småvatten intill övriga leklokaler. Det är angeläget att antalet småvatten ökas, särskilt i områden som på lång sikt bedöms kunna hysa livskraftiga populationer (sandiga områden med låg trafikintensitet). Det är också angeläget att de populationer som i dagsläget inte är livskraftiga uppnår denna status, exempelvis genom anläggande av nya lekvatten, skapande av skyddszoner runt vatten i områden med intensivt jordbruk och genom att röja bort skuggande träd och buskage. Av 38 fyndlokaler år 1996 gjordes bara återfynd i 63 % under 2010. Det betyder att vatten för lökgroda försvinner efter hand, en utveckling som måste kompenseras (eller hejdas) med anläggandet av nya vatten. Man måste därför kontinuerligt utvärdera befintliga vatten, och då anlägga/restaurera nya vatten även hos populationer som bedöms livskraftiga.

Åtgärdsprogram Fastställt
Utländska namn – NO: Løkfrosk, DK: Løgfrø, FI: Kaivajasammakko, GB: Spade Foot Toad. Lökgroda är förtecknad i EU:s art- och habitatdirektiv bilaga 4 (noggrant skydd; Rådets direktiv 92/43/EEG) samt i Bernkonventionen bilaga II (strikt skyddade djurarter). Arten är fridlyst enligt 4 § och 5 § Artskyddsförordningen (2007:845).

Berglund, B. 1975. Lökgrodans utbredning och status i Skåne. Skånes Natur 62: 104-109.

Berglund, B. 1993. Minst känd och mest hotad. Arter på fallrepet. Hotade växter och djur i Skåne. Del 1. Skånes Natur årsbok (1993) 80: 56-65.

Berglund, B. 1998. Projekt Lökgroda 1993-1996. Länsstyrelsen i Skåne län. Medd. nr 98:6: 1-138.

Nyström, P. 2006. Utvärdering av åtgärdsprogram för bevarande av lökgroda (Pelobates fuscus). Länsstyrelsen i Skåne Län.

Nyström, P. & Stenberg, M. 2008. Åtgärdsprogram för lökgroda 2008-2011. Naturvårdsverket, rapport 5826.

Nyström, P. & Stenberg, M. 2008. Forskningsresultat och slutsatser för bevarandet med hotade amfibier - En litteraturgenomgång, Länsstyrelsen i Skåne Län, 2008:55.

Nyström, P., Stenberg, M. & Hertonsson, P. 2011. Lökgroda i Skåne 2010. Status och rekommendationer för framtida bevarandearbete. Länsstyrelsen i Skåne Län.

Stenberg, M. & Nyström, P. 2010. Uppföljning av åtgärder för groddjur år 2009. Trafikverket 2010:115.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Boris Berglund 1988. Rev. Ingemar Ahlén 1995, Boris Berglund 2002, Christer Persson 2005, Per Nyström & Marika Stenberg 2012. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes - benfiskar 
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Klass
    Amphibia - groddjur 
  • Ordning
    Anura - stjärtlösa groddjur 
  • Familj
    Pelobatidae - lökgrodor 
  • Släkte
    Pelobates  
  • Art
    Pelobates fuscus, (Laurenti, 1768) - lökgroda
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Boris Berglund 1988. Rev. Ingemar Ahlén 1995, Boris Berglund 2002, Christer Persson 2005, Per Nyström & Marika Stenberg 2012. © ArtDatabanken, SLU 2006.