Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  laestadiusvallmo

Organismgrupp Kärlväxter Papaver radicatum subsp. laestadianum
Laestadiusvallmo Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Laestadiusvallmo, som är flerårig, liknar flera av de andra nordiska raserna ur fjällvallmogruppens, som utgör en taxonomiskt kritisk grupp. De uppstigande, bladlösa blomskaften blir 7–15 cm höga och är tätt utspärrat håriga. Bladen är små i täta rosetter, långskaftade med en nästan äggrund skiva med brett åtskilda, spetsiga flikar och är vitgulaktigt håriga. Mjölksaften är gul. Kronbladen är fyra, svavelgula och blir ofta kvarsittande efter blomningen. Kapseln, som kanske är det säkraste kännemärket, är liten, ca 1,1 cm, smalt klubblik och bredast mot toppen. Den är utspärrat svarthårig och har en märkesskiva av kapselns bredd och något nedlöpande. Laestadiusvallmo liksom kolavallmon, P. lapponicum avviker från övriga fjällens vallmoarter genom sitt kromosomtal, 2 n = 56 mot 2 n = 70 för de övriga. Förökningen sker med frö; blomningen kan vara utdragen, men höjdpunkten inträffar i slutet av juli.
Utbredning
Länsvis förekomst för laestadiusvallmo Observationer i  Sverige för laestadiusvallmo
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Laestadiusvallmo, eller pältsavallmo som den ibland kallas, växer i Sverige bara på fjället Pältsa i nordligaste Torne lappmark. Vanligast är den på låg- och mellanalpin nivå, men har även anträffats i rasmark vid fjällets fot. Den växer även på några angränsande fjäll i Norge i Troms. Laestadiusvallmo är enbart känd från detta område. Växten beskrevs ursprungligen från en norsk förekomst men blev funnen av Laestadius på Pältsa 1859. Pältsapopulationen omfattar cirka 1000-talet exemplar fördelade på ca tio delpopulationer, rikligast i sluttningen ned mot Nirjijaur. Under senare år har arten påträffats på flera platser inom det aktuella området i Norge, ofta på lägre nivåer.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej tillämplig (NA)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Laestadiusvallmo utgör ånyo ett separat taxon inom arten fjällvallmo, med mindre kromosomuppsättning än den andra underarten lappvallmo, och förekommer i Norge och Sverige. Underarten är i Sverige begränsad till ett litet område, Pältsa, i norra Torne lappmark, nära gränsen till Norge, där den växer på kalkrik grusmark i högfjällsmiljö. Den svenska populationen utgör 20-40% av underartens världspopulation. Underarten ingår i art- och habitatdirektivets bilagor 2 och 4. Antalet reproduktiva individer skattas till 750 (600-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 6 (6-8). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 24 (24-40) km² och förekomstarean (AOO) till 24 (24-40) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar underarten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Primärt växer laestadiusvallmo i rasmarker, på flytjordsterasser och Dryashedar. Den är kalkkrävande och föredrar ett skiffrigt underlag. I Norge når den upp till 1180 m höjd, på Pältsa till 1300 m. I Norge är också sekundära förekomster kända från grusiga älvöar. På Pältsas nordsluttning växer den på tämligt fuktig mark men har även iakttagits på torrare grusiga platser. Liksom övriga av fjällens vallmoarter är den förhållandevis konkurrenssvag och gynnas av naturliga markblottor som t ex vid flytjordarna.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Ranunculales (ranunkelordningen), Familj Papaveraceae (vallmoväxter), Släkte Papaver (vallmor), Underart Papaver radicatum subsp. laestadianum Nordh. - laestadiusvallmo Synonymer Laestadius vallmo, Papaver laestadianum (Nordh.) Nordh., pältsavallmo, Papaver radicatum ssp. laestadianum Nordh.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej tillämplig (NA)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Laestadiusvallmo utgör ånyo ett separat taxon inom arten fjällvallmo, med mindre kromosomuppsättning än den andra underarten lappvallmo, och förekommer i Norge och Sverige. Underarten är i Sverige begränsad till ett litet område, Pältsa, i norra Torne lappmark, nära gränsen till Norge, där den växer på kalkrik grusmark i högfjällsmiljö. Den svenska populationen utgör 20-40% av underartens världspopulation. Underarten ingår i art- och habitatdirektivets bilagor 2 och 4. Antalet reproduktiva individer skattas till 750 (600-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 6 (6-8). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 24 (24-40) km² och förekomstarean (AOO) till 24 (24-40) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar underarten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2, Habitatdirektivets bilaga 4
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5, 7. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Avslutat
Global rödlistning VU B1ab(iii,v)+2ab(iii,v) (2013)
Laestadiusvallmo, som är flerårig, liknar flera av de andra nordiska raserna ur fjällvallmogruppens, som utgör en taxonomiskt kritisk grupp. De uppstigande, bladlösa blomskaften blir 7–15 cm höga och är tätt utspärrat håriga. Bladen är små i täta rosetter, långskaftade med en nästan äggrund skiva med brett åtskilda, spetsiga flikar och är vitgulaktigt håriga. Mjölksaften är gul. Kronbladen är fyra, svavelgula och blir ofta kvarsittande efter blomningen. Kapseln, som kanske är det säkraste kännemärket, är liten, ca 1,1 cm, smalt klubblik och bredast mot toppen. Den är utspärrat svarthårig och har en märkesskiva av kapselns bredd och något nedlöpande. Laestadiusvallmo liksom kolavallmon, P. lapponicum avviker från övriga fjällens vallmoarter genom sitt kromosomtal, 2 n = 56 mot 2 n = 70 för de övriga. Förökningen sker med frö; blomningen kan vara utdragen, men höjdpunkten inträffar i slutet av juli.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för laestadiusvallmo

Länsvis förekomst och status för laestadiusvallmo baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för laestadiusvallmo

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Laestadiusvallmo, eller pältsavallmo som den ibland kallas, växer i Sverige bara på fjället Pältsa i nordligaste Torne lappmark. Vanligast är den på låg- och mellanalpin nivå, men har även anträffats i rasmark vid fjällets fot. Den växer även på några angränsande fjäll i Norge i Troms. Laestadiusvallmo är enbart känd från detta område. Växten beskrevs ursprungligen från en norsk förekomst men blev funnen av Laestadius på Pältsa 1859. Pältsapopulationen omfattar cirka 1000-talet exemplar fördelade på ca tio delpopulationer, rikligast i sluttningen ned mot Nirjijaur. Under senare år har arten påträffats på flera platser inom det aktuella området i Norge, ofta på lägre nivåer.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ranunculales - ranunkelordningen 
  • Familj
    Papaveraceae - vallmoväxter 
  • Släkte
    Papaver - vallmor 
  • Art
    Papaver radicatum - fjällvallmo 
  • Underart
    Papaver radicatum subsp. laestadianumNordh. - laestadiusvallmo
    Synonymer
    Laestadius vallmo
    Papaver laestadianum (Nordh.) Nordh.
    pältsavallmo
    Papaver radicatum ssp. laestadianum Nordh.

Primärt växer laestadiusvallmo i rasmarker, på flytjordsterasser och Dryashedar. Den är kalkkrävande och föredrar ett skiffrigt underlag. I Norge når den upp till 1180 m höjd, på Pältsa till 1300 m. I Norge är också sekundära förekomster kända från grusiga älvöar. På Pältsas nordsluttning växer den på tämligt fuktig mark men har även iakttagits på torrare grusiga platser. Liksom övriga av fjällens vallmoarter är den förhållandevis konkurrenssvag och gynnas av naturliga markblottor som t ex vid flytjordarna.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Bortser man från otillåten insamling förefaller inget direkt hot mot växten föreligga om inte renbetet intensifieras. Fjällets perifera läge och relativa otillgänglighet innebär ett visst skydd. Arten är fridlyst i Norrbottens län sedan 1910.

Påverkan
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
Inga direkta skyddsåtgärder synes vara aktuella. Dock bör växten stå under viss uppsikt av floraväktare inte minst med avseende på renbetets omfattning. Ett åtgärdsprogram för laestadiusvallmo ska upprättas och det kommer att ge förslag på lämpliga åtgärder.

Åtgärdsprogram Avslutat
Laestadiusvallmo är fridlyst. Arten har odlats i Uppsala botaniska trädgård; där den blommat och satt frukt om än sparsamt. Den uppges vara en utpräglad långdagsväxt vilket kan förklara den sparsamma blomningen. Plantorna är liksom hos de flesta av fjällens vallmoarter/raser kortlivade och måste regelbundet förnyas genom sådd. Vid odling i Karesuando blir blomningen rikare och plantorna äldre, där har även självsådder iakttagits. Laestadiusvallmo är endemisk inom det nordskandinaviska fjällområdet. Den omfattas av EU´s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura 2000. Utländska namn – NO: Laestadius valmue, DK: Læstadius´ Vallmue.

Gjærevoll, O. 1990. Maps of Distribution of Norwegian Vascular Plants. II. Alpine Plants. Trondheim.

Heggelund, I. 1993. Nye lokaliteter for læstadiusvalmue (Papaver laestadianum) i Signaldalen. Polarflokken 17: 471–484.

Jakobsson, A. 1997. Sällsynta fjällväxter i Torne lappmark. Examensarbete på Biologisk-Geovetenskaplig linje. Stockholms Universitet.

Nilsson, Ö. 1974. Nordisk fjällflora, andra uppl.

Lid, J. & Tande Lid, D. 1994. Norsk flora, 6. utgåve.

Nordhagen, R. 1939. Bidrag till fjellet Pältsas flora. Bot. Not. 92: 691–700.

Nilsson, Ö. & Gustafsson L-Å. 1979. Projekt Linné rapporterar 93–105. Svensk Bot. Tidskr. 73: 71–85.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1995. Rev. Mora Aronsson & Margareta Edqvist 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ranunculales - ranunkelordningen 
  • Familj
    Papaveraceae - vallmoväxter 
  • Släkte
    Papaver - vallmor 
  • Art
    Papaver radicatum - fjällvallmo 
  • Underart
    Papaver radicatum subsp. laestadianum, Nordh. - laestadiusvallmo
    Synonymer
    Laestadius vallmo
    Papaver laestadianum (Nordh.) Nordh.
    pältsavallmo
    Papaver radicatum ssp. laestadianum Nordh.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1995. Rev. Mora Aronsson & Margareta Edqvist 2006.