Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lake

Organismgrupp Fiskar Lota lota
Lake Fiskar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Den enda torskartade fisken i svenska sötvatten, där den skiljer sig från alla andra fiskarter genom att den har en enda skäggtöm mitt på hakan.

Totallängd 120 cm, vanligen 65 cm. Kropp långsträckt och förhållandevis låg; nästan jämnhög från nacken bakåt till analfenans bas, därefter jämnt avsmalnande mot stjärtspolen. Rygglinjen är svagt konvex från stjärtspolen fram till nosspetsen. Huvudet och främre delen av kroppen är breda och platta, därefter smalnar kroppen successivt av bakåt mot stjärten. Munnen är måttligt stor och framåtriktad. Mellankäksbenet når bakåt till ögat, och överkäken når något framför underkäkens spets. Tänderna är små och borstlika. En skäggtöm som är längre än ögondiametern sitter på hakspetsen. De främre näsöppningarna är försedda med skäggtömslika skinnflikar. Ögonen är små; deras diameter är mindre än noslängden redan hos årsungar, avsevärt mindre hos större och äldre individer. Stjärtspolen är kort och bred, och stjärtfenan har konvex bakkant. Den främre ryggfenan är kort, smal och rundad, och strax bakom den sitter en kort, bred bakre ryggfena som nästan når stjärtfenbasen. Den korta, breda analfenan börjar något bakom kroppens mitt och fortsätter nästan till stjärtfenbasen. Bröstfenorna är korta och rundade, bukfenorna spetsiga och lika långa som bröstfenorna eller något kortare. Fjällen är små och tunna, nätt och jämnt skönjbara. Sidolinjen är högt belägen på främre delen av kroppen, varefter den svänger nedåt i en utdragen, mjuk båge och fortsätter utmed kroppssidan till strax framför stjärtspolens slut.
Rygg, sidor och fenor är marmorerade med mörkbruna eller svarta fläckar och vindlingar på ljusare brun eller gulbrun botten. Buken är ljusare gråvit. Fenkanterna kan vara svarta, stjärtfenan ibland med ett brett skärformigt, svart band. Det finns också individer (s.k. guldlakar) som saknar mörkt pigment och har en starkt gulorange färg.
Fenstrålar och fjäll: D1 9-16, D2 67-96, A 58-79, P 19-21, V 6. Fjällen är mycket små och svåra att räkna.
Utbredning
Länsvis förekomst för lake Observationer i  Sverige för lake
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Lake finns i nästan alla svenska sötvatten, utom i högt belägna fjällvatten, på Öland och i sydligaste Skåne. Längs ostkusten finns den från Bottenviken ned till Kalmarsund. På Gotland är den känd från flera vattendrag. Arten har ett stort utbredningsområde som omfattar hela norra Europa och sträcker sig österut genom Sibirien till nordöstra Asien samt angränsande delar av Nordamerika i Alaska.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2abcd
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Lake finns i sjöar och vattendrag över i stort sett hela landet, samt i kustvatten i Bottniska viken och Östersjön söderut till Kalmarsund. Stora individer hittas företrädesvis i kalla och djupa miljöer, små individer uppträder däremot regelbundet i varmare vatten längs stränder och i grunda vattendrag. Lake var under stora delar av 1900-talet föremål för ett riktat kommersiellt fiske, men arten fiskas numera i mycket begränsad omfattning. Analyser av provfiskedata från sjöar (NORS) visar att arten under perioden 2009-2013 fångades i 25 % färre sjöar än under perioden 1981-1985. Data antyder att arten främst försvinner från mindre sjöar i södra Sverige. Data från Svenskt elfiskeregister (SERS) visar att antalet lokaler med förekomst av lake i reella tal under samma period har minskat med 13 %. Elfiskedata visar på en minskning av antalet lokaler med lake på 13 %. Även beståndet i saltsjön minskar; i Bottniska viken kan minskningen lokalt uppgå till >50%, för hela Östersjöområdet bedöms minskningen ligga i intervallet 0-35 %. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 24 (13-35) % under de senaste 20 åren. Bedömningen baseras på direkt observation, ett för arten lämpligt abundansindex, minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet och faktisk eller potentiell exploatering av arten. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2abcd).
Ekologi
Lake är en sötvattensfisk som också lever i bräckt vatten. Den uppehåller sig vid bottnen, normalt på 0,5-100 meters djup, men den kan gå djupare i djupa sjöar. Arten föredrar kallt vatten och är mest aktiv nattetid på sommaren. Under vintern, då den också leker, är den mer dagaktiv. Större individer jagar först och främst fiskar, men även kräftor och fiskrom ingår i dieten. Yngre individer äter mindre, ryggradslösa djur. Arten kan göra kortare vandringar i samband med lek och årstidsväxlingar; det finns både stationära och vandrande bestånd. Under sommaren uppehåller sig de större, könsmogna individerna normalt på djupt vatten för att framemot vintern vandra till grundare, ibland till och med strömmande vatten för att leka. Yngre individer, som dagtid gömmer sig under stenar, påträffas ibland talrikt i mindre bäckar. Leken sker under perioden december till mars på grunt vatten (0,5-3 m). Under denna tid fiskar man på många ställen arten genom att ”klubba lake” genom blankis. Leken sker gruppvis så att upp till 20 individer klumpar ihop sig i ett stort nystan. En stor hona kan lägga upp till fem miljoner ägg, som kläcks efter ungefär sex dygn. Äggen är små, semipelagiska och innehåller en oljedroppe, vilket innebär att de har en viss flytkraft. Larverna är pelagiska. Lake växer snabbt de första åren, därefter mindre än 10 cm om året. Den blir könsmogen vid en ålder av 2-7 år, och livslängden kan uppgå till mellan 15 och 25 år.
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Brackvatten
Brackvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Sjöar
Sjöar
Vattendrag
Vattendrag
Vattenmassa
Vattenmassa
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· blötdjur
· blötdjur
· egentliga insekter
· egentliga insekter
· kräftdjur
· kräftdjur
· ringmaskar
· ringmaskar
· strålfeniga fiskar
· strålfeniga fiskar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Actinopterygii (strålfeniga fiskar), Ordning Gadiformes (torskartade fiskar), Familj Lotidae (lakfiskar), Släkte Lota, Art Lota lota (Linnaeus, 1758) - lake Synonymer Gadus lota Linnaeus, 1758

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2abcd
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Lake finns i sjöar och vattendrag över i stort sett hela landet, samt i kustvatten i Bottniska viken och Östersjön söderut till Kalmarsund. Stora individer hittas företrädesvis i kalla och djupa miljöer, små individer uppträder däremot regelbundet i varmare vatten längs stränder och i grunda vattendrag. Lake var under stora delar av 1900-talet föremål för ett riktat kommersiellt fiske, men arten fiskas numera i mycket begränsad omfattning. Analyser av provfiskedata från sjöar (NORS) visar att arten under perioden 2009-2013 fångades i 25 % färre sjöar än under perioden 1981-1985. Data antyder att arten främst försvinner från mindre sjöar i södra Sverige. Data från Svenskt elfiskeregister (SERS) visar att antalet lokaler med förekomst av lake i reella tal under samma period har minskat med 13 %. Elfiskedata visar på en minskning av antalet lokaler med lake på 13 %. Även beståndet i saltsjön minskar; i Bottniska viken kan minskningen lokalt uppgå till >50%, för hela Östersjöområdet bedöms minskningen ligga i intervallet 0-35 %. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 24 (13-35) % under de senaste 20 åren. Bedömningen baseras på direkt observation, ett för arten lämpligt abundansindex, minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet och faktisk eller potentiell exploatering av arten. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2abcd).
Den enda torskartade fisken i svenska sötvatten, där den skiljer sig från alla andra fiskarter genom att den har en enda skäggtöm mitt på hakan.

Totallängd 120 cm, vanligen 65 cm. Kropp långsträckt och förhållandevis låg; nästan jämnhög från nacken bakåt till analfenans bas, därefter jämnt avsmalnande mot stjärtspolen. Rygglinjen är svagt konvex från stjärtspolen fram till nosspetsen. Huvudet och främre delen av kroppen är breda och platta, därefter smalnar kroppen successivt av bakåt mot stjärten. Munnen är måttligt stor och framåtriktad. Mellankäksbenet når bakåt till ögat, och överkäken når något framför underkäkens spets. Tänderna är små och borstlika. En skäggtöm som är längre än ögondiametern sitter på hakspetsen. De främre näsöppningarna är försedda med skäggtömslika skinnflikar. Ögonen är små; deras diameter är mindre än noslängden redan hos årsungar, avsevärt mindre hos större och äldre individer. Stjärtspolen är kort och bred, och stjärtfenan har konvex bakkant. Den främre ryggfenan är kort, smal och rundad, och strax bakom den sitter en kort, bred bakre ryggfena som nästan når stjärtfenbasen. Den korta, breda analfenan börjar något bakom kroppens mitt och fortsätter nästan till stjärtfenbasen. Bröstfenorna är korta och rundade, bukfenorna spetsiga och lika långa som bröstfenorna eller något kortare. Fjällen är små och tunna, nätt och jämnt skönjbara. Sidolinjen är högt belägen på främre delen av kroppen, varefter den svänger nedåt i en utdragen, mjuk båge och fortsätter utmed kroppssidan till strax framför stjärtspolens slut.
Rygg, sidor och fenor är marmorerade med mörkbruna eller svarta fläckar och vindlingar på ljusare brun eller gulbrun botten. Buken är ljusare gråvit. Fenkanterna kan vara svarta, stjärtfenan ibland med ett brett skärformigt, svart band. Det finns också individer (s.k. guldlakar) som saknar mörkt pigment och har en starkt gulorange färg.
Fenstrålar och fjäll: D1 9-16, D2 67-96, A 58-79, P 19-21, V 6. Fjällen är mycket små och svåra att räkna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lake

Länsvis förekomst och status för lake baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lake

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Lake finns i nästan alla svenska sötvatten, utom i högt belägna fjällvatten, på Öland och i sydligaste Skåne. Längs ostkusten finns den från Bottenviken ned till Kalmarsund. På Gotland är den känd från flera vattendrag. Arten har ett stort utbredningsområde som omfattar hela norra Europa och sträcker sig österut genom Sibirien till nordöstra Asien samt angränsande delar av Nordamerika i Alaska.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes - benfiskar 
  • Klass
    Actinopterygii - strålfeniga fiskar 
  • Underklass
    Neopterygii - neopterygier 
  • Avdelning
    Teleostei - egentliga benfiskar 
  • Underavdelning
    Euteleostei  
  • Infraavdelning
    Neoteleostei  
  • Överordning
    Paracanthopterygii  
  • Ordning
    Gadiformes - torskartade fiskar 
  • Familj
    Lotidae - lakfiskar 
  • Släkte
    Lota  
  • Art
    Lota lota(Linnaeus, 1758) - lake
    Synonymer
    Gadus lota Linnaeus, 1758

Lake är en sötvattensfisk som också lever i bräckt vatten. Den uppehåller sig vid bottnen, normalt på 0,5-100 meters djup, men den kan gå djupare i djupa sjöar. Arten föredrar kallt vatten och är mest aktiv nattetid på sommaren. Under vintern, då den också leker, är den mer dagaktiv. Större individer jagar först och främst fiskar, men även kräftor och fiskrom ingår i dieten. Yngre individer äter mindre, ryggradslösa djur. Arten kan göra kortare vandringar i samband med lek och årstidsväxlingar; det finns både stationära och vandrande bestånd. Under sommaren uppehåller sig de större, könsmogna individerna normalt på djupt vatten för att framemot vintern vandra till grundare, ibland till och med strömmande vatten för att leka. Yngre individer, som dagtid gömmer sig under stenar, påträffas ibland talrikt i mindre bäckar. Leken sker under perioden december till mars på grunt vatten (0,5-3 m). Under denna tid fiskar man på många ställen arten genom att ”klubba lake” genom blankis. Leken sker gruppvis så att upp till 20 individer klumpar ihop sig i ett stort nystan. En stor hona kan lägga upp till fem miljoner ägg, som kläcks efter ungefär sex dygn. Äggen är små, semipelagiska och innehåller en oljedroppe, vilket innebär att de har en viss flytkraft. Larverna är pelagiska. Lake växer snabbt de första åren, därefter mindre än 10 cm om året. Den blir könsmogen vid en ålder av 2-7 år, och livslängden kan uppgå till mellan 15 och 25 år.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten, Brackvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Sjöar, Vattendrag, Vattenmassa

Biotoper där arten kan förekomma: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· blötdjur - Mollusca (Viktig)
· egentliga insekter - Insecta (Viktig)
· kräftdjur - Crustacea (Viktig)
· ringmaskar - Annelida (Har betydelse)
· strålfeniga fiskar - Actinopterygii (Viktig)


Påverkan
  • Syrgasbrist (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Förbruning av vatten (Viss negativ effekt)
  • Vattenreglering (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Namngivning: Lota lota (Linnaeus, 1758). Originalbeskrivning: Gadus lota. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 255.
Etymologi: Lota = latinisering av artens franska namn, lotte.
Uttal: [Lóta lóta]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Strålfeniga fiskar. Actinopterygii. 2012. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes - benfiskar 
  • Klass
    Actinopterygii - strålfeniga fiskar 
  • Underklass
    Neopterygii - neopterygier 
  • Avdelning
    Teleostei - egentliga benfiskar 
  • Underavdelning
    Euteleostei  
  • Infraavdelning
    Neoteleostei  
  • Överordning
    Paracanthopterygii  
  • Ordning
    Gadiformes - torskartade fiskar 
  • Familj
    Lotidae - lakfiskar 
  • Släkte
    Lota  
  • Art
    Lota lota, (Linnaeus, 1758) - lake
    Synonymer
    Gadus lota Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken).