Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lappglansmossa

Organismgrupp Mossor Orthothecium lapponicum
Lappglansmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Bildar glänsande gyllengula till gulbruna lösa tuvor eller mattor. Skotten blir 1-3 cm långa och är oregelbundet förgrenade. Stambladen är upprätta och ligger mot varandra eller är svagt utstående och raka. Bladen är inte längsveckade men kraftigt kupade, och äggrunda till rundat avlångt jämnbreda. De smalnar kort och gradvis eller plötsligt av till en kort och vanligen tillbakaböjd spets. Bladkanten är smalt tillbakaböjd, ibland nästan genomgående. Cellerna i bladmitten är 42-88 × 5-10 µm. Sporkapslar är okända.
Lappglansmossa känner man igen på den gyllengula till gulbruna färgen, de raka, kraftigt kupade och släta bladen som oftast ligger tätt tryckta mot varandra, och den regelbundet tillbakaböjda bladspetsen. Förutom i färgen skiljer den sig i alla dessa karaktärer från små exemplar av gul glansmossa Orthothecium chryseon, som den kan likna.
Utbredning
Länsvis förekomst för lappglansmossa Observationer i  Sverige för lappglansmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Lappglansmossa förekommer i norra delen av fjällkedjan, och främst i subalpin till lågalpin zon. Den finns i Norge (inkl. Svalbard) och Finland, men är inte känd utanför Norden. Arten finns med på den europeiska rödlistan (ECCB 1995).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Lappglansmossa växer på mycket kalkrika och fuktiga underlag. Endast känd från norra fjällkedjan. Samtliga kända lokaler är ytmässigt små. Antalet reproduktiva individer skattas till 700 (100-2100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 km² och förekomstarean (AOO) till 280 (50-900) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Arten växer i våta, kalkrika miljöer, oftast i anslutning till mindre bäckar och på översilade klippor i fjällen, från kalfjället till de övre delarna av fjällbarrskogen. Sparsamma förekomster kan man även hitta på fuktig humus i små lodytor i kalkrika sluttningar. Rikligare förekomster hittar man i mer stadigvarande blöta miljöer som i små rännilar.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Hypnales, Familj Plagiotheciaceae, Släkte Orthothecium (glansmossor), Art Orthothecium lapponicum (Schimp.) C.Hartm. - lappglansmossa Synonymer Brachythecium lapponicum Schimp.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Lappglansmossa växer på mycket kalkrika och fuktiga underlag. Endast känd från norra fjällkedjan. Samtliga kända lokaler är ytmässigt små. Antalet reproduktiva individer skattas till 700 (100-2100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 km² och förekomstarean (AOO) till 280 (50-900) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2
Bildar glänsande gyllengula till gulbruna lösa tuvor eller mattor. Skotten blir 1-3 cm långa och är oregelbundet förgrenade. Stambladen är upprätta och ligger mot varandra eller är svagt utstående och raka. Bladen är inte längsveckade men kraftigt kupade, och äggrunda till rundat avlångt jämnbreda. De smalnar kort och gradvis eller plötsligt av till en kort och vanligen tillbakaböjd spets. Bladkanten är smalt tillbakaböjd, ibland nästan genomgående. Cellerna i bladmitten är 42-88 × 5-10 µm. Sporkapslar är okända.
Lappglansmossa känner man igen på den gyllengula till gulbruna färgen, de raka, kraftigt kupade och släta bladen som oftast ligger tätt tryckta mot varandra, och den regelbundet tillbakaböjda bladspetsen. Förutom i färgen skiljer den sig i alla dessa karaktärer från små exemplar av gul glansmossa Orthothecium chryseon, som den kan likna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lappglansmossa

Länsvis förekomst och status för lappglansmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lappglansmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Lappglansmossa förekommer i norra delen av fjällkedjan, och främst i subalpin till lågalpin zon. Den finns i Norge (inkl. Svalbard) och Finland, men är inte känd utanför Norden. Arten finns med på den europeiska rödlistan (ECCB 1995).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Plagiotheciaceae  
  • Släkte
    Orthothecium - glansmossor 
  • Art
    Orthothecium lapponicum(Schimp.) C.Hartm. - lappglansmossa
    Synonymer
    Brachythecium lapponicum Schimp.

Arten växer i våta, kalkrika miljöer, oftast i anslutning till mindre bäckar och på översilade klippor i fjällen, från kalfjället till de övre delarna av fjällbarrskogen. Sparsamma förekomster kan man även hitta på fuktig humus i små lodytor i kalkrika sluttningar. Rikligare förekomster hittar man i mer stadigvarande blöta miljöer som i små rännilar.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper, Fjällbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Berg/hårdbotten (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Det begränsade antalet kända lokaler (både i Sverige och i världen) gör att denna art är känslig för slumpfaktorer. Turistanläggningar i fjällvärlden kan utgöra ett hot, däremot torde dess växtplatser höra till de som är mindre påverkade av luftföroreningar. Ett varmare klimat med ökad igenväxning och upptorkning kan innebära ett hot.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
De av artens kända lokaler som inte besökts i sen tid bör återbesökas. Därefter bör berörda myndigheter informeras så att de kan bevaka att inga lokaler påverkas negativt. Arten är endast känd från norra delen av Skanderna, samt från Svalbard. Utanför Fennoskandien finns inga kända fynd. Även om man kan misstänka att arten har en vidare utbredning än vad man känner till idag (den uppmärksammades först 1988 efter att länge ha ansetts vara en synonym till O. chryseon), måste vi tills vidare betrakta lappglansmossan som en endem för norra Europa, med huvuddelen av världens kända lokaler i Sverige.
Utländska namn - NO: Lapphaustmose, FI: Lapinpahtasammal.

ECCB. 1995. Red Data Book of European Bryophytes. European Committee for Conservation of Bryophytes, Trondheim.

Frisvoll, A. A. & Blom, H. 1993. Trua moser i Norge med Spetsbergen; raud liste. NINA Utredning 42: 1-55.

Hedenäs, L. 1988. The status of Orthothecium lapponicum and O. complanatum (Musci, Plagiotheciaceae). Ann. Bot. Fenn. 25: 153-157.

Hedenäs, L. 2014. Orthothecium lapponicum lappglansmossa, s. 293. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 37-57], Bladmossor: skirmossor-baronmossor : Bryophyta: Hookeria-Anomodon. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1994. Uppdaterat 2010. Lars Hedenäs 2014. Rev. 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Plagiotheciaceae  
  • Släkte
    Orthothecium - glansmossor 
  • Art
    Orthothecium lapponicum, (Schimp.) C.Hartm. - lappglansmossa
    Synonymer
    Brachythecium lapponicum Schimp.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1994. Uppdaterat 2010. Lars Hedenäs 2014. Rev. 2015.