Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lapplandsmaskros

Organismgrupp Kärlväxter Taraxacum tornense
Lapplandsmaskros Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Lapplandsmaskros hör till gruppen hornmaskrosor, Taraxacum sect. Borealia. Den är mycket lik Taraxacum simulum genom sina hela, tandade, grunt flikade blad, rödaktiga bladskaft och det tydliga, men korta hornliknande utskottet på ytterholkfjället nära spetsen. Märkena och stiften är emellertid ljusa och strimman på undersidan av korgens kantblommor är röd. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.
Utbredning
Länsvis förekomst för lapplandsmaskros Observationer i  Sverige för lapplandsmaskros
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Lapplandsmaskrosen är endast känd från de nordligaste delarna av Norge, Sverige och Finland. Arten är i Sverige bara känd från Norrbotten och Lappland där den samlats från 20–25 lokaler mellan åren 1905 och 1950. Sahlin (1962) uppger att arten är mycket vanlig på odlad mark inom lappmarken och anför ett 10-tal lokaler. Under 2000 återfanns arten på sammanlagt fyra lokaler vid Kiruna och på sydsidan av Torne träsk och under inventeringslägret i Norrbotten 2003 gjordes fynd på 8 lokaler. Övriga äldre lokaler är inte återbesökta sedan 1960-talet, men det finns ingenting som tyder på att den skulle ha försvunnit där. Det är dock mycket svårt att avgöra hur vanlig eller ovanlig arten är, vilket har att göra med att den påträffats i vitt skilda miljöer. Samtidigt kan dess preferens för hävdade marker ha inneburit en markant tillbakagång i det lappländska inlandet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Lapplandsmaskros är en hornmaskros som är känd från 17 aktuella lokaler, samtliga i Norrbotten och Lappland. Arten har ett brett biotopval men växer även på gamla slåtterängar, som gått mycket starkt tillbaka i norra Sverige. Eftersom det ännu inte är känt hur populationen fördelar sig mellan olika biotoper är hotbilden oklar. Då slåtterängsbruket minskat drastiskt i de allra nordligaste delarna av landet finns det skäl att förmoda att arten fortfarande minskar. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (50-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (17-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 (17000-35000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (60-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(ii,iii,iv,v); C2a(i)).
Ekologi
Att döma av uppgifter på genomgångna herbarieetiketter tycks arten ha ett mycket brett biotopval som omfattar gräsmarker, gräsmattor, ruderatmarker, vägkanter, lågalpina ängar, högörtängar och dolomitbranter. Den tycks emellertid ha sina flesta gamla förekomster på slåttermarker. Arten är liksom andra maskrosor ljuskrävande och för etablering av nya individ krävs en viss grad av markstörning, i fjällen sannolikt genom ras eller uppfrysning, i övriga delar av utbredningsområdet av tramp från kreatur eller andra betesdjur.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Taraxacum (maskrosor), Art Taraxacum tornense T. C. E. Fr. - lapplandsmaskros Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Lapplandsmaskros är en hornmaskros som är känd från 17 aktuella lokaler, samtliga i Norrbotten och Lappland. Arten har ett brett biotopval men växer även på gamla slåtterängar, som gått mycket starkt tillbaka i norra Sverige. Eftersom det ännu inte är känt hur populationen fördelar sig mellan olika biotoper är hotbilden oklar. Då slåtterängsbruket minskat drastiskt i de allra nordligaste delarna av landet finns det skäl att förmoda att arten fortfarande minskar. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (50-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (17-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 (17000-35000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (60-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(ii,iii,iv,v); C2a(i)).
Lapplandsmaskros hör till gruppen hornmaskrosor, Taraxacum sect. Borealia. Den är mycket lik Taraxacum simulum genom sina hela, tandade, grunt flikade blad, rödaktiga bladskaft och det tydliga, men korta hornliknande utskottet på ytterholkfjället nära spetsen. Märkena och stiften är emellertid ljusa och strimman på undersidan av korgens kantblommor är röd. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lapplandsmaskros

Länsvis förekomst och status för lapplandsmaskros baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lapplandsmaskros

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Lapplandsmaskrosen är endast känd från de nordligaste delarna av Norge, Sverige och Finland. Arten är i Sverige bara känd från Norrbotten och Lappland där den samlats från 20–25 lokaler mellan åren 1905 och 1950. Sahlin (1962) uppger att arten är mycket vanlig på odlad mark inom lappmarken och anför ett 10-tal lokaler. Under 2000 återfanns arten på sammanlagt fyra lokaler vid Kiruna och på sydsidan av Torne träsk och under inventeringslägret i Norrbotten 2003 gjordes fynd på 8 lokaler. Övriga äldre lokaler är inte återbesökta sedan 1960-talet, men det finns ingenting som tyder på att den skulle ha försvunnit där. Det är dock mycket svårt att avgöra hur vanlig eller ovanlig arten är, vilket har att göra med att den påträffats i vitt skilda miljöer. Samtidigt kan dess preferens för hävdade marker ha inneburit en markant tillbakagång i det lappländska inlandet.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Borealia - hornmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum tornenseT. C. E. Fr. - lapplandsmaskros

Att döma av uppgifter på genomgångna herbarieetiketter tycks arten ha ett mycket brett biotopval som omfattar gräsmarker, gräsmattor, ruderatmarker, vägkanter, lågalpina ängar, högörtängar och dolomitbranter. Den tycks emellertid ha sina flesta gamla förekomster på slåttermarker. Arten är liksom andra maskrosor ljuskrävande och för etablering av nya individ krävs en viss grad av markstörning, i fjällen sannolikt genom ras eller uppfrysning, i övriga delar av utbredningsområdet av tramp från kreatur eller andra betesdjur.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Fjällbiotoper, Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Arten tycks ha minskat sedan förr eftersom många slåtterängar övergetts och övergått i andra naturtyper. Samtidigt har den visat sig förekomma i en rad andra biotoper, vilket gör hotbilden oklar.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
Arten är dåligt eftersökt. Aktuella växtplatser för arten bör identifieras genom nya inventeringar, dels på de äldre fyndorterna, dels på liknande platser i områden varifrån arten inte samlats. Detta för att få ett begrepp om aktuell utbredningsbild. Utifrån denna inventering bör ett antal lokaler för arten vårdas och följas upp med återkommande inventeringar.

Dahlstedt, H. 1926. Taraxacum. I Lindman, C. A. M. Svensk Fanerogamflora (2. Uppl.): 561–591. Stockholm.

Fries, Th. C. E. 1908. Två nya alpina Taraxacum-arter af Ceratophorum-gruppen. Svensk Bot. Tidskr. 2: 142–145.

Sahlin, C. I. 1962. Några växtfynd från Torne lappmark. Svensk Bot. Tidskr. 56: 364–371.

Stenberg, L. 2003. Förteckning över Norrbottens Kärlväxter 2003. Föreningen Norrbottens Flora.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2000. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Borealia - hornmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum tornense, T. C. E. Fr. - lapplandsmaskros
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2000. © ArtDatabanken, SLU 2007.