Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lappviol

Organismgrupp Kärlväxter Viola rupestris subsp. relicta
Lappviol Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Lappviol är en flerårig, 4–7 cm hög ört med blå blommor. Bladen är rundade, naggade och gröna på båda sidor. Blommorna har smala, blålila kronblad varav det nedersta är grunt urnupet med en liten udd i mitten av urnypningen. Arten skiljs från sandviol, ssp. rupestris genom att nedersta kronbladet är annorlunda att sandviolens blad oftast är större och lila på undersidan. Lappviol blommar normalt i juli.
Utbredning
Länsvis förekomst för lappviol Observationer i  Sverige för lappviol
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Lappviol är känd från 13 lokaler i de nordliga lappmarkerna. Lokalerna är belägna inom två väl åtskilda områden, dels fyra närliggande fjäll i mellersta Lule lappmark, dels 9 fjäll i Torneträskområdet, främst på Torne träsks nordsida. I Norge förekommer lappviolen spridd från Bodö i Nordland till Nordkap i Finnmark (liknande former finns även i Dovre-området). I Finland är den känd från ett område i nordligaste Enare lappmark och Kuusamo. Lappviolen är ej känd utanför Norden.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Lappviol förekommer sällsynt i norra Lule lappmark och i Torne träskområdet i Torne lappmark. Växer på kalkhaltig mark i sydbranter, rasmarker, kalkklippor och i vittringsgrus. Underarten ingår i art- och habitatdirektivets bilagor 2 och 4. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (10000-20000). Antalet lokalområden i landet skattas till 12 (10-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5172 (4000-5500) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (92-120) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och antalet lokalområden är extremt få gör att underarten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Ekologi
Lappviol växer på kalkhaltig mark i sydbranter, rasmarker, kalkklippor och vittringsgrus. Främst förekommer den i lågalpin och subalpin region. Ofta växer den tillsammans med andra rödlistade arter.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· myror
· myror
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Malpighiales (malpigiaordningen), Familj Violaceae (violväxter), Släkte Viola (violer), Underart Viola rupestris subsp. relicta - lappviol Synonymer Viola rupestris relicta, Viola rupestris ssp. relicta

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Lappviol förekommer sällsynt i norra Lule lappmark och i Torne träskområdet i Torne lappmark. Växer på kalkhaltig mark i sydbranter, rasmarker, kalkklippor och i vittringsgrus. Underarten ingår i art- och habitatdirektivets bilagor 2 och 4. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (10000-20000). Antalet lokalområden i landet skattas till 12 (10-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5172 (4000-5500) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (92-120) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och antalet lokalområden är extremt få gör att underarten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2, Habitatdirektivets bilaga 4
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 7. Bestämmelsen gäller hela landet
Lappviol är en flerårig, 4–7 cm hög ört med blå blommor. Bladen är rundade, naggade och gröna på båda sidor. Blommorna har smala, blålila kronblad varav det nedersta är grunt urnupet med en liten udd i mitten av urnypningen. Arten skiljs från sandviol, ssp. rupestris genom att nedersta kronbladet är annorlunda att sandviolens blad oftast är större och lila på undersidan. Lappviol blommar normalt i juli.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lappviol

Länsvis förekomst och status för lappviol baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lappviol

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Lappviol är känd från 13 lokaler i de nordliga lappmarkerna. Lokalerna är belägna inom två väl åtskilda områden, dels fyra närliggande fjäll i mellersta Lule lappmark, dels 9 fjäll i Torneträskområdet, främst på Torne träsks nordsida. I Norge förekommer lappviolen spridd från Bodö i Nordland till Nordkap i Finnmark (liknande former finns även i Dovre-området). I Finland är den känd från ett område i nordligaste Enare lappmark och Kuusamo. Lappviolen är ej känd utanför Norden.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Malpighiales - malpigiaordningen 
  • Familj
    Violaceae - violväxter 
  • Släkte
    Viola - violer 
  • Art
    Viola rupestris - sandviol 
  • Underart
    Viola rupestris subsp. relicta - lappviol
    Synonymer
    Viola rupestris relicta
    Viola rupestris ssp. relicta

Lappviol växer på kalkhaltig mark i sydbranter, rasmarker, kalkklippor och vittringsgrus. Främst förekommer den i lågalpin och subalpin region. Ofta växer den tillsammans med andra rödlistade arter.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark, Fjällbiotoper

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· myror - Formicidae (Viktig)
Inga aktuella hot förekommer mot lappviolen.
Lappviolens förekomster i Lule lappmark ligger inom Padjelanta nationalpark. Det vore önskvärt att några av dess lokaler i Torne lappmark blev skyddade, exempelvis Lullehatjårro, Vakketjåkka och/eller fjällen norr om Riksgränsen. Lappviol bör övervakas av floraväktare för kontroll av eventuella förändringar. De förekomster för vilka aktuella uppgifter saknas bör återinventeras.
Lappviol omfattas av EU´s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura 2000. Utländska namn – NO: Kalkfiol, DK: Laplands-Viol, FI: Pahtahietaorvokki.

Björkman, G. 1939. Kärlväxtfloran inom Stora Sjöfallets nationalpark, jämte angränsande delar av norra Lule lappmark. Kungl. Svenska Vetenskapsakademiens Avhandlingar i Naturvårdsärenden No 2.

Bringer, K.-G. 1962. Kärlväxtfloran i en serie sydexponerade branter och brantavsnitt på fjället Vakketjåkko, Torne Lappmark, samt några iakttagelser rörande sydväxtbergsflorans ståndortekologi. Bot. Not. 115: 318–342.

Jakobsson, A. 1997. Sällsynta fjällväxter i Torne lappmark. Examensarbete på Biologisk-Geovetenskaplig linje. Stocholms Universitet.

Jalas, J. 1950. Zur Kausalanalyse der Verbreitung einiger nordischen Os- und Sandpflanzen. Ann. Bot. Soc. Zool. Bot. Fenn. Vanamo, 24:1.

Nordal, I. & Jonsell, B. 1998. A phylogeographic analysis of Viola rupestris: three post-glacial immigration routes into the Nordic area? Botanical Journal of the Linnean Society 128: 105–122.

Selander, S. 1950. Floristic Phytogeography of South-Western Lule Lappmark I-II. Acta Phytogeographica Suecica 27–28.

Väre, H. 1997. Pahtahietaorvokki. I. Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 1996. ©ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Malpighiales - malpigiaordningen 
  • Familj
    Violaceae - violväxter 
  • Släkte
    Viola - violer 
  • Art
    Viola rupestris - sandviol 
  • Underart
    Viola rupestris subsp. relicta, - lappviol
    Synonymer
    Viola rupestris relicta
    Viola rupestris ssp. relicta
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 1996. ©ArtDatabanken, SLU 2005.