Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ledsjöstjärna

Organismgrupp Tagghudingar, Sjöstjärnor Pseudarchaster parelii
Ledsjöstjärna Tagghudingar, Sjöstjärnor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En medelstor och ganska tillplattad, rödaktig art med fem armar och tydliga marginalplattor.
Diameter upp till 12 cm. Kroppen är stel och tillplattad, men skivan kan vara något uppsvälld (kuddlik). Skivan är stor och armarna relativt slanka och utsträckta. Armspetsarna är tillspetsade och armvinklarna tydligt rundade. På den orangeröda eller brunaktiga översidan finns tättsittande korn som sitter i regelbundna femkantiga strukturer. Marginalplattorna är något ljusare, mycket smala och täckta av platta, sexkantiga korn. Bortsett från några korta, platta och oansenliga taggar på de undre marginalplattorna saknas taggar. Undersidan är tydligt blekare än översidan och kornbeklädd. Ambulakralrännornas kanter är fransiga. Madreporiten, som sitter nära skivans centrum, är oansenlig. I svenska vatten kan ledsjöstjärna lätt förväxlas med andromedasjöstjärna Psilaster andromeda, men arterna kan skiljas åt bl.a. på marginalplattornas korn och på slangfötterna, eftersom ledsjöstjärna har sugskivor medan andromedasjöstjärna saknar sådana.
Utbredning
Länsvis förekomst för ledsjöstjärna Observationer i  Sverige för ledsjöstjärna
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ledsjöstjärna förekommer vid Bohusläns kust, i Skagerrak, längs hela Norges kust upp till södra Svalbard och i Murmanskområdet. Längre västerut och söderut finns den från Rockall Trough och området mellan Färöarna och Shetlandsöarna söderut till Biscayabukten samt från södra Grönland och Newfoundland söderut till Florida. Den finns också i norra Stilla havet. Man har endast hittat arten ett fåtal gånger i Sverige, i Gullmarsfjorden och i Kosterrännan.
Populationen är således sannolikt mycket begränsad, men mer kunskap behövs.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
Pseudarchaster parelii är en medelstor ganska tillplattad femarmad sjöstjärna. Den liknar sjökex Ceramaster granularis men är inte pentagonal till formen utan tydligt stjärnformad. Översidan är rödbrun till blodröd, medan undersidan är tydligt blekare. Armarna blir upp till 10 cm långa. Arten lever på ca 75-200 meters djup (undantagsvis så grunt som 15 meter) och tycks föredra blandade bottnar med inslag av olika bottensubstrat. Den förekommer i Skagerrak, längs hela Norges kust upp till Svalbard och Murmansk-området. Längre västerut och söderut finns den mellan Färöarna och Shetlandsöarna till Biscaya och från södra Grönland via Newfoundland till Florida. Från svenska vatten föreligger endast ett fåtal fynd från Koster- och Gullmarsfjorden. Trots omfattande inventeringsarbete i det kända utbredningsområdet 2006-2008 (Svenska artprojektets marina inventering) gjordes inga fynd. Populationen är således sannolikt mycket begränsad, men mer kunskap behövs. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (2-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 300 (200-500) km². De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D2).
Ekologi
Ledsjöstjärna lever på 75-2 500 meters djup (undantagsvis så grunt som 15 m) och tycks föredra bottnar med varierande substrat (stenar, sand och dy). Larven utvecklas till en mer eller mindre tunnformig larv som inte äter något. Litteraturuppgifter anger att arten blir könsmogen inom loppet av fyra år.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Asteroidea (sjöstjärnor), Ordning Valvatida, Familj Goniasteridae (vinkelsjöstjärnor), Släkte Pseudarchaster, Art Pseudarchaster parelii (Düben & Koren, 1846) - ledsjöstjärna Synonymer Astropecten parelii Düben & Koren, 1846

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Pseudarchaster parelii är en medelstor ganska tillplattad femarmad sjöstjärna. Den liknar sjökex Ceramaster granularis men är inte pentagonal till formen utan tydligt stjärnformad. Översidan är rödbrun till blodröd, medan undersidan är tydligt blekare. Armarna blir upp till 10 cm långa. Arten lever på ca 75-200 meters djup (undantagsvis så grunt som 15 meter) och tycks föredra blandade bottnar med inslag av olika bottensubstrat. Den förekommer i Skagerrak, längs hela Norges kust upp till Svalbard och Murmansk-området. Längre västerut och söderut finns den mellan Färöarna och Shetlandsöarna till Biscaya och från södra Grönland via Newfoundland till Florida. Från svenska vatten föreligger endast ett fåtal fynd från Koster- och Gullmarsfjorden. Trots omfattande inventeringsarbete i det kända utbredningsområdet 2006-2008 (Svenska artprojektets marina inventering) gjordes inga fynd. Populationen är således sannolikt mycket begränsad, men mer kunskap behövs. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (2-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 300 (200-500) km². De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D2).
En medelstor och ganska tillplattad, rödaktig art med fem armar och tydliga marginalplattor.
Diameter upp till 12 cm. Kroppen är stel och tillplattad, men skivan kan vara något uppsvälld (kuddlik). Skivan är stor och armarna relativt slanka och utsträckta. Armspetsarna är tillspetsade och armvinklarna tydligt rundade. På den orangeröda eller brunaktiga översidan finns tättsittande korn som sitter i regelbundna femkantiga strukturer. Marginalplattorna är något ljusare, mycket smala och täckta av platta, sexkantiga korn. Bortsett från några korta, platta och oansenliga taggar på de undre marginalplattorna saknas taggar. Undersidan är tydligt blekare än översidan och kornbeklädd. Ambulakralrännornas kanter är fransiga. Madreporiten, som sitter nära skivans centrum, är oansenlig. I svenska vatten kan ledsjöstjärna lätt förväxlas med andromedasjöstjärna Psilaster andromeda, men arterna kan skiljas åt bl.a. på marginalplattornas korn och på slangfötterna, eftersom ledsjöstjärna har sugskivor medan andromedasjöstjärna saknar sådana.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ledsjöstjärna

Länsvis förekomst och status för ledsjöstjärna baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ledsjöstjärna

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ledsjöstjärna förekommer vid Bohusläns kust, i Skagerrak, längs hela Norges kust upp till södra Svalbard och i Murmanskområdet. Längre västerut och söderut finns den från Rockall Trough och området mellan Färöarna och Shetlandsöarna söderut till Biscayabukten samt från södra Grönland och Newfoundland söderut till Florida. Den finns också i norra Stilla havet. Man har endast hittat arten ett fåtal gånger i Sverige, i Gullmarsfjorden och i Kosterrännan.
Populationen är således sannolikt mycket begränsad, men mer kunskap behövs.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Asterozoa - asterozoer 
  • Klass
    Asteroidea - sjöstjärnor 
  • Ordning
    Valvatida  
  • Familj
    Goniasteridae - vinkelsjöstjärnor 
  • Släkte
    Pseudarchaster  
  • Art
    Pseudarchaster parelii(Düben & Koren, 1846) - ledsjöstjärna
    Synonymer
    Astropecten parelii Düben & Koren, 1846

Ledsjöstjärna lever på 75-2 500 meters djup (undantagsvis så grunt som 15 m) och tycks föredra bottnar med varierande substrat (stenar, sand och dy). Larven utvecklas till en mer eller mindre tunnformig larv som inte äter något. Litteraturuppgifter anger att arten blir könsmogen inom loppet av fyra år.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Det är inte känt huruvida några direkta hot föreligger, men artens habitat är utsatt för omfattande bottentrålning vilken kan ha en negativ mekanisk inverkan. Därtill är våra marina miljöer utsatta för kraftig sedimentation till följd av övergödning och trålning.

Påverkan
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Fiske (Viss negativ effekt)
Det är viktigt att miljömålsarbetet med att minska tillförseln av näringsämnen till havet fortsätter och intensifieras. I övrigt är det svårt att föreslå specifika åtgärder eftersom kunskapen om artens utbredning och status är så bristfällig.
Namngivning: Pseudarchaster parelii (Düben & Koren, 1846). Originalbeskrivning: Astropecten parelii. Kongl. Vetenskapsakademiens Handlingar 1844 (1846): 247, plansch VII: fig. 14-16.
Etymologi: parelii (lat.) = Parelis; efter den norske prästen Jacob von der Lippe Parelius (1744-1827), vilken i sin ”Beskrivelse over Nogle Korstrold” 1768 omnämner denna art som en variant av en annan. Parelius var kaplan i Trondheim och visade stort intresse för Det Kongelige Norske Videnskabers Selskab.
Uttal: [Psevdarkáster parélïi]

Hansson, H.G. 1998. Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater. Utgåva 2. Länsstyrelsen Västra Götaland, 1998:4 Mortensen, T. 1927. Handbook of the Echinoderms of the British Isles. Clarendon Press, Oxford.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tagghudingar-svalgsträngsdjur. Echinodermata-Hemichordata. 2013. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Hans G. Hansson 2006 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Asterozoa - asterozoer 
  • Klass
    Asteroidea - sjöstjärnor 
  • Ordning
    Valvatida  
  • Familj
    Goniasteridae - vinkelsjöstjärnor 
  • Släkte
    Pseudarchaster  
  • Art
    Pseudarchaster parelii, (Düben & Koren, 1846) - ledsjöstjärna
    Synonymer
    Astropecten parelii Düben & Koren, 1846
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Hans G. Hansson 2006 (naturvårdsinformation).