Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lilamusseron

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Rugosomyces ionides
Lilamusseron Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Lilamusseron är en markväxande, liten - medelstor vitsporig skivling med karakteristiskt utseende. Hatten är klart blå, gråviolett till brunviolett, i kanten rent violett, fint inväxt trådig, torr och icke-hygrofan. Den är upp till 8 cm bred, välvd till plan med låg puckel. Med åldern kan hatten bli mörkt läderbrun i mitten med en ljus kant. Skivorna är ljust gräddfärgade, täta, urnupna eller nedlöpande med tand. Den massiva, cylindriska foten är 3-6 x 0,3-1 cm, trådig - fibrig, torr och med samma färg som hatten. Köttet är vitaktigt, ofta med violett ton. Svampen luktar och smakar kraftigt av mjöl. Sporpulvret är ljust gräddfärgat och sporerna är 5-5.5 x 2.5-3 µm, cylindriska-ellipsoida. Bildar fruktkroppar i augusti-oktober. Lilamusseronen kan förväxlas dels med de närstående arterna R. obscurissimus, R. carneus (rosenmusseron) och R. persicolor, dels med violettfotad puderskivling Cystolepiota bucknallii och små blåmusseroner, Lepista nuda. Den sällsynta och likaså lövskogsväxande R. obscurissumus har ibland räknats som en varietet av ionides, men är nu utskild som egen art. Den är mindre, har mörkbrun till purpursvart hatt (ibland med violett ton), bredare och glesare skivor, smakar milt men inte mjöllikt och har bredare sporer. Rosenmusseronen R. carneus är ganska vanlig, växer företrädesvis i gräsmarker, hatt och fot är kött-laxfärgade, foten är kort, ej cylindrisk och tätt vitflockig i toppen, skivorna är rent vita och täta, saknar mjöldoft och sporerna är längre. R. persicolor har ofta räknats in i föregående art, men skiljs på kortare sporer, smutsrosa-röd-brunrosa hatt, vitdunig, trådig fot och rent vita, täta skivor och obetydlig eller svagt fruktartad-svagt mjölartad doft. Växer allmänt och oftast tuvad i skogsmiljöer, parker och gräsmarker. Violettfotad puderskivling, Cystolepiota bucknallii, kan förkomma i liknande miljöer och har liknande färger, men är mindre, har mjölig-kornig hatt och fot och luktar kraftigt gasaktigt likt svavelmusseron . Små blåmusseroner, Lepista nuda, kan ha samma färg på hatten, som dock är glansig, hygrofan och snabbt blir brunaktig, foten är oftast mer eller mindre violett och vitmjölig upptill.
Utbredning
Länsvis förekomst för lilamusseron Observationer i  Sverige för lilamusseron
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige funnen på ett knappt tiotal lokaler. Den är känd från omkring fem aktuella lokaler på Öland, två i Skåne (Vinslöv 2006-2007 och Herremöllan 1996) samt en i vardera Väster- och Östergötland. Status och hotbild oklar, men uppenbarligen en ytterst sällsynt art. Lilamusseron är rapporterad från alla länder i Norden utom Island, men är bara rödlistad i Sverige och Danmark, något som möjligen kan bero på sammanblandning med R. obscurissimus (se ovan). Lilamusseronen förekommer i större delen av Europa, men anges överallt som sällsynt eller ”inte vanlig” och är rödlistad i ytterligare nio europeiska länder. Uppges även förekomma i Nord-Amerika och Japan, och är sannolikt cirkumpolär.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Nedbrytare i luckig ädellövskog och hässlen på kalkstarka jordarter, sällsynt även i kalkbarrskog. Iögonfallande och med relativt lågt mörkertal. I Sverige endast funnen på ett fåtal lokaler och med mycket liten total population. Kan missgynnas av avverkning och för hård restaurering till följd av EU:s miljöstöd på de fåtaliga lokalerna. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (100-1000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (25). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (5-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (10092-20000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (24-100) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Lilamusseron är nedbrytare i löv- och blandskog på rikare jord och i något fall även i barrskog. De svenska fynden är i huvudsak från lövskogsmiljöer, flertalet på lokaler med många andra sällsynta och rödlistade arter. De skånska växtplatserna domineras av bok, medan de öländska huvudsakligen är hässlen. I något fall har arten påträffats i barrskog med inslag av lövträd. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar av lilamusseron bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan eller har fragmenterats till frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter).
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Lyophyllaceae, Släkte Rugosomyces, Art Rugosomyces ionides (Bull. : Fr.) Bon - lilamusseron Synonymer Calocybe ionides (Bull. : Fr.) Donk

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Nedbrytare i luckig ädellövskog och hässlen på kalkstarka jordarter, sällsynt även i kalkbarrskog. Iögonfallande och med relativt lågt mörkertal. I Sverige endast funnen på ett fåtal lokaler och med mycket liten total population. Kan missgynnas av avverkning och för hård restaurering till följd av EU:s miljöstöd på de fåtaliga lokalerna. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (100-1000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (25). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (5-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (10092-20000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (24-100) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Lilamusseron är en markväxande, liten - medelstor vitsporig skivling med karakteristiskt utseende. Hatten är klart blå, gråviolett till brunviolett, i kanten rent violett, fint inväxt trådig, torr och icke-hygrofan. Den är upp till 8 cm bred, välvd till plan med låg puckel. Med åldern kan hatten bli mörkt läderbrun i mitten med en ljus kant. Skivorna är ljust gräddfärgade, täta, urnupna eller nedlöpande med tand. Den massiva, cylindriska foten är 3-6 x 0,3-1 cm, trådig - fibrig, torr och med samma färg som hatten. Köttet är vitaktigt, ofta med violett ton. Svampen luktar och smakar kraftigt av mjöl. Sporpulvret är ljust gräddfärgat och sporerna är 5-5.5 x 2.5-3 µm, cylindriska-ellipsoida. Bildar fruktkroppar i augusti-oktober. Lilamusseronen kan förväxlas dels med de närstående arterna R. obscurissimus, R. carneus (rosenmusseron) och R. persicolor, dels med violettfotad puderskivling Cystolepiota bucknallii och små blåmusseroner, Lepista nuda. Den sällsynta och likaså lövskogsväxande R. obscurissumus har ibland räknats som en varietet av ionides, men är nu utskild som egen art. Den är mindre, har mörkbrun till purpursvart hatt (ibland med violett ton), bredare och glesare skivor, smakar milt men inte mjöllikt och har bredare sporer. Rosenmusseronen R. carneus är ganska vanlig, växer företrädesvis i gräsmarker, hatt och fot är kött-laxfärgade, foten är kort, ej cylindrisk och tätt vitflockig i toppen, skivorna är rent vita och täta, saknar mjöldoft och sporerna är längre. R. persicolor har ofta räknats in i föregående art, men skiljs på kortare sporer, smutsrosa-röd-brunrosa hatt, vitdunig, trådig fot och rent vita, täta skivor och obetydlig eller svagt fruktartad-svagt mjölartad doft. Växer allmänt och oftast tuvad i skogsmiljöer, parker och gräsmarker. Violettfotad puderskivling, Cystolepiota bucknallii, kan förkomma i liknande miljöer och har liknande färger, men är mindre, har mjölig-kornig hatt och fot och luktar kraftigt gasaktigt likt svavelmusseron . Små blåmusseroner, Lepista nuda, kan ha samma färg på hatten, som dock är glansig, hygrofan och snabbt blir brunaktig, foten är oftast mer eller mindre violett och vitmjölig upptill.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lilamusseron

Länsvis förekomst och status för lilamusseron baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lilamusseron

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige funnen på ett knappt tiotal lokaler. Den är känd från omkring fem aktuella lokaler på Öland, två i Skåne (Vinslöv 2006-2007 och Herremöllan 1996) samt en i vardera Väster- och Östergötland. Status och hotbild oklar, men uppenbarligen en ytterst sällsynt art. Lilamusseron är rapporterad från alla länder i Norden utom Island, men är bara rödlistad i Sverige och Danmark, något som möjligen kan bero på sammanblandning med R. obscurissimus (se ovan). Lilamusseronen förekommer i större delen av Europa, men anges överallt som sällsynt eller ”inte vanlig” och är rödlistad i ytterligare nio europeiska länder. Uppges även förekomma i Nord-Amerika och Japan, och är sannolikt cirkumpolär.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Lyophyllaceae  
  • Släkte
    Rugosomyces  
  • Art
    Rugosomyces ionides(Bull. : Fr.) Bon - lilamusseron
    Synonymer
    Calocybe ionides (Bull. : Fr.) Donk

Lilamusseron är nedbrytare i löv- och blandskog på rikare jord och i något fall även i barrskog. De svenska fynden är i huvudsak från lövskogsmiljöer, flertalet på lokaler med många andra sällsynta och rödlistade arter. De skånska växtplatserna domineras av bok, medan de öländska huvudsakligen är hässlen. I något fall har arten påträffats i barrskog med inslag av lövträd. På de kända lokalerna uppträder som regel fruktkroppar av lilamusseron bara på någon enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan eller har fragmenterats till frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter).

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Barrskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Hotbilden är oklar, men uppenbarligen en ytterst sällsynt art. Artens sällsynthet motiverar att alla kända lokaler av arten skyddas eller att man har en långt gången naturvårdshänsyn. Minst två av de svenska lokalerna är skyddade (Herremöllan och Omberg), men på flertalet av lokalerna sköts skogen som normalt brukad skog och en av de skånska växtplatserna hotas av utökad täktverksamhet. Avverkning och efterföljande markberedning utan att beakta artens förekomster eller dålig naturvårdshänsyn i skogar med arten innebär med stor sannolikhet att den försvinner.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Artens ekologi och förekomst i Sverige bör klargöras bättre. Den bör eftersökas på potentiella lokaler. De få lokaler som är kända skyddas. Artens sällsynthet motiverar att alla stora ingrepp på artens kända växtplatser bör undvikas. Markberedande och vattenavledande åtgärder får inte förekomma. Ett modifierat skogsbruk, som tar naturvårdshänsyn, är nödvändigt.
Rödlistad 2005 under namnet Calocybe ionides.
Utländska namn - DK: violblå fagerhat; FI: Purppurakaunolakki, Lilamusseron ; DE: Veilchenblauer Schönkopf; UK: Violet Domecap.

Breitenbach J. & F. Kränzlin. 1991. Fungi of Switzerland Volume 3, Boletes and agarics, 1st part, s.146. Edition Mycologia, Lucerne.

Gminder, A., G. Kriegelsteiner & A. Kaiser. 2001. Die Grosspilze Baden-Würtenbergs, Bd. 3. Blätterpilze: Ständerpilze 1, s. 144. Verlag Eugen Ulmer, Stuttgart. (Beskrivning och BILD) Ludwig, E. 2001. Pilzkompendium Band 1, Beschreibungen s. 42. IHW-Verlag, Eching.

Ludwig, E. 2001. Pilzkompendium Band 1, Abbildungen pl. 7:2. IHW-Verlag, Eching.

Vesterholt, J. (ed). Funga Nordica, manus.

Vesterholt, J. 2004. Danmarks Svampe. Gyldendal, København.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sigvard Svensson 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Lyophyllaceae  
  • Släkte
    Rugosomyces  
  • Art
    Rugosomyces ionides, (Bull. : Fr.) Bon - lilamusseron
    Synonymer
    Calocybe ionides (Bull. : Fr.) Donk
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sigvard Svensson 2008.