Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lilaskinn

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Hypochnella violacea
Lilaskinn Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Lilaskinn är en tunn, vidväxt, mjuk och porös skinnsvamp. Den är i färskt tillstånd mörkt violett men blir efter torkning mer brunaktig. Alla hyfer saknar söljor och hyferna närmast underlaget är brunfärgade. Sporerna är äggformade, brunvioletta, tjockväggiga och färgas mörkt violetta i Melzers lösning. Den mörka färgen hos fruktkroppen kan likna färgen hos vissa arter av släktet Tomentella. Alla Tomentella-arter har dock taggiga sporer. Några andra förväxlingsarter finns ej.
Utbredning
Länsvis förekomst för lilaskinn Observationer i  Sverige för lilaskinn
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Denna mycket sällsynta art har vid tre tillfällen påträffats i Sverige, alla gångerna i Munkängarna på Kinnekulle i Västergötland. Det finns enstaka rapporter från flera Väst- och Mellaneuropeiska länder, ett fynd från USA och ett från Argentina. Den svenska växtplatsen är naturreservat. Genom att fruktkroppen har en mörk färg kan den kanske undgå upptäckt. Arten är rödlistad i Polen och Tyskland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Nedbrytare i bark på undersidan av starkt murken ved av lövträd, bl.a. lind i ädellövskog. Funnen på endast en lokal i Sverige, på Kinnekulle i Västergötland. Där den senast observerades 2008 i det område som senare har röjts för att gynna eken. Dessa röjningar missgynnar sannolikt arten. Den totala populationen i landet är mycket liten, men svårt att bedöma ev. minskning. Totalt fem lokaler kända i hela världen. Den närmast kända förekomsten är norra Tyskland. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (10-200). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (10). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (1-20). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Arten växer på starkt multnad ved i ädellövskog. I Sverige är den bara funnen på lövved. Den växer gärna på grenar och stammar som fortfarande har barken kvar. Växtplatsen på Kinnekulle är en sluttning med kalkberggrund och frambrytande grundvatten. Här finns en rik flora av vårblommande örter men under hösten bara naken jord.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· skogslind
· skogslind
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Atheliales, Familj Atheliaceae, Släkte Hypochnella, Art Hypochnella violacea Auersw. ex J. Schröt. - lilaskinn Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Nedbrytare i bark på undersidan av starkt murken ved av lövträd, bl.a. lind i ädellövskog. Funnen på endast en lokal i Sverige, på Kinnekulle i Västergötland. Där den senast observerades 2008 i det område som senare har röjts för att gynna eken. Dessa röjningar missgynnar sannolikt arten. Den totala populationen i landet är mycket liten, men svårt att bedöma ev. minskning. Totalt fem lokaler kända i hela världen. Den närmast kända förekomsten är norra Tyskland. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (10-200). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (10). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (1-20). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Lilaskinn är en tunn, vidväxt, mjuk och porös skinnsvamp. Den är i färskt tillstånd mörkt violett men blir efter torkning mer brunaktig. Alla hyfer saknar söljor och hyferna närmast underlaget är brunfärgade. Sporerna är äggformade, brunvioletta, tjockväggiga och färgas mörkt violetta i Melzers lösning. Den mörka färgen hos fruktkroppen kan likna färgen hos vissa arter av släktet Tomentella. Alla Tomentella-arter har dock taggiga sporer. Några andra förväxlingsarter finns ej.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lilaskinn

Länsvis förekomst och status för lilaskinn baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lilaskinn

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Denna mycket sällsynta art har vid tre tillfällen påträffats i Sverige, alla gångerna i Munkängarna på Kinnekulle i Västergötland. Det finns enstaka rapporter från flera Väst- och Mellaneuropeiska länder, ett fynd från USA och ett från Argentina. Den svenska växtplatsen är naturreservat. Genom att fruktkroppen har en mörk färg kan den kanske undgå upptäckt. Arten är rödlistad i Polen och Tyskland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Atheliales  
  • Familj
    Atheliaceae  
  • Släkte
    Hypochnella  
  • Art
    Hypochnella violaceaAuersw. ex J. Schröt. - lilaskinn

Arten växer på starkt multnad ved i ädellövskog. I Sverige är den bara funnen på lövved. Den växer gärna på grenar och stammar som fortfarande har barken kvar. Växtplatsen på Kinnekulle är en sluttning med kalkberggrund och frambrytande grundvatten. Här finns en rik flora av vårblommande örter men under hösten bara naken jord.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· skogslind - Tilia cordata (Har betydelse)
Dött träd (Har betydelse)
Artens svenska växtplats hotas av att gällande reservatsföreskrifter inte förhindrar skogsvårdande gallring eller bortstädning av döda träd och lågor. Populationen här är också för liten för att garantera artens överlevnad på lång sikt.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Växtplatsen på Kinnekulle måste få ett bättre skydd. För att gynna arten generellt bör fler fuktiga ädellövskogar skyddas. Arten bör eftersökas på lokaler med liknande förutsättningar.

Eriksson, J. & Ryvarden, L. 1976. The Corticiaceae of North Europe. Vol. 4. Fungiflora, Oslo.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karl-Henrik Larsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Atheliales  
  • Familj
    Atheliaceae  
  • Släkte
    Hypochnella  
  • Art
    Hypochnella violacea, Auersw. ex J. Schröt. - lilaskinn
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karl-Henrik Larsson 1997.