Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lindådra

Organismgrupp Kärlväxter Camelina alyssum
Lindådra Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Lindådran är en ettårig, vanligen vårgroende, 3–6 dm hög, ljusgrön och nästan kal ört. Stjälken är bladig med upprätta, oskaftade och vid basen pillikt stjälkomfattande, nästan parflikiga blad. Blommorna är gula och blomningen sker i juli-augusti. Skidan är päronformad med tydlig mittnerv, 8–10 mm lång, tunnväggig och mjuk, med smal kantlist. Fröna är 1,5–2,5(–3) mm långa. Lindådra skiljs från de närstående oljedådra C. sativa och sanddådra C. microcarpa på växtens hårighet skidornas storlek och frönas storlek. Oljedådran är gleshårig (främst tilltryckta hår), skidan är hård och 6–9 mm samt fröna är 1,2–1,8 mm. Sanddådran är utspärrat gråhårig, skidan är hård och 4–7 mm samt fröna är ca 0,8 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för lindådra Observationer i  Sverige för lindådra
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Lindådran förekom från Skåne till Norrlands kusttrakter men sågs som linogräs senast 1936 (Dalarna) och som adventivväxt senast 1956 (Södermanland). Den är mycket sällsynt i hela Norden, och anges som utgången i både Norge, Danmark och Finland. I Norge är den senast belagd som ogräs 1903 och som ruderatväxt 1955. Det norska herbariematerialet tyder på att den var relativt vanlig fram till 1870-talet, men att den därefter gått starkt tillbaka. Den är huvudsakligen en europeisk art men förekommer i Västeuropa nästan enbart som ruderatväxt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Senast funnen 1936 som linogräs. Några senare adventiva fynd finns. Försvann i och med att linodlingen upphörde. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1936.
Ekologi
Lindådran var ett linogräs som spreds med utsädet. Enstaka gånger har den också hittats på ruderatmark, men den har inte kunnat naturaliseras. Arten har troligen utvecklats genom att plantor med frön som mognat samtidigt med linet skördats och åter såtts ut tillsammans med linet. Genom evolutionen har lindådran successivt anpassat sig till linet. Kapslarna öppnar sig inte utan följer med hela vid skörden och kommer att tröskas varvid fröna hamnar bland linfröna. Fröna har även blivit så stora och tunga att de är svåra att separera från linfröna. I Norge är många gamla fynd från Finnmark, vilket tyder på att arten inte har speciellt höga klimatiska krav.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Brassicales (kålordningen), Familj Brassicaceae (korsblommiga), Släkte Camelina (dådror), Art Camelina alyssum (Mill.) Thell. - lindådra Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Senast funnen 1936 som linogräs. Några senare adventiva fynd finns. Försvann i och med att linodlingen upphörde. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1936.
Lindådran är en ettårig, vanligen vårgroende, 3–6 dm hög, ljusgrön och nästan kal ört. Stjälken är bladig med upprätta, oskaftade och vid basen pillikt stjälkomfattande, nästan parflikiga blad. Blommorna är gula och blomningen sker i juli-augusti. Skidan är päronformad med tydlig mittnerv, 8–10 mm lång, tunnväggig och mjuk, med smal kantlist. Fröna är 1,5–2,5(–3) mm långa. Lindådra skiljs från de närstående oljedådra C. sativa och sanddådra C. microcarpa på växtens hårighet skidornas storlek och frönas storlek. Oljedådran är gleshårig (främst tilltryckta hår), skidan är hård och 6–9 mm samt fröna är 1,2–1,8 mm. Sanddådran är utspärrat gråhårig, skidan är hård och 4–7 mm samt fröna är ca 0,8 mm.

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för lindådra

Länsvis förekomst och status för lindådra baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lindådra

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Lindådran förekom från Skåne till Norrlands kusttrakter men sågs som linogräs senast 1936 (Dalarna) och som adventivväxt senast 1956 (Södermanland). Den är mycket sällsynt i hela Norden, och anges som utgången i både Norge, Danmark och Finland. I Norge är den senast belagd som ogräs 1903 och som ruderatväxt 1955. Det norska herbariematerialet tyder på att den var relativt vanlig fram till 1870-talet, men att den därefter gått starkt tillbaka. Den är huvudsakligen en europeisk art men förekommer i Västeuropa nästan enbart som ruderatväxt.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Brassicales - kålordningen 
  • Familj
    Brassicaceae - korsblommiga 
  • Släkte
    Camelina - dådror 
  • Art
    Camelina alyssum(Mill.) Thell. - lindådra

Lindådran var ett linogräs som spreds med utsädet. Enstaka gånger har den också hittats på ruderatmark, men den har inte kunnat naturaliseras. Arten har troligen utvecklats genom att plantor med frön som mognat samtidigt med linet skördats och åter såtts ut tillsammans med linet. Genom evolutionen har lindådran successivt anpassat sig till linet. Kapslarna öppnar sig inte utan följer med hela vid skörden och kommer att tröskas varvid fröna hamnar bland linfröna. Fröna har även blivit så stora och tunga att de är svåra att separera från linfröna. I Norge är många gamla fynd från Finnmark, vilket tyder på att arten inte har speciellt höga klimatiska krav.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Lindådran försvann i samband med bättre utsädesrensning och linodlingens upphörande.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
Eftersom det inte finns något inhemskt material av lindådra att bevara är det främst ett kulturhistoriskt värde att kunna visa upp arten i en linåker. Det kan ske i allmogeåkrar, botaniska trädgårdar etc.
Lindådra var ett linogräs redan under järnåldern och var ännu under 1800-talet en av de besvärligaste ogräsen och kunde vid blomningen helt gulfärga linåkrarna. Inom släktet Camelina finns i Sverige flera mycket närstående taxa, förutom lindådra även sanddådra C. microcarpa och oljedådra C. sativa. De skiljs åt på skidornas storlek, skidväggens tjocklek, frönas storlek och växtens hårighet. Ibland räknas alla dessa enheter som underarter av C. sativa. I "Atlas Flora Europaeae" anges de som arter (4 arter totalt, där C. rumelica inte förekommer i Sverige). Lindådra är där uppdelad på två underarter, ssp. alyssum (C. foetida) och ssp. integerrima (C. macrocarpa). Bägge underarterna har förekommit i Sverige, ssp. alyssum dock något vanligare. Lindådra behandlas ibland som en underart till oljedådra under namnet Camelina sativa ssp. alyssum. Utländska namn – NO: Lindodre, DK: Hjerteskulpet Dodder, FI: Pellavatankio.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Bratt, L., Edelsjö, J., Ljung, T., Nyström, S. & Lundqvist, R. 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Hultén, E. (red.) 1958–60. Vår svenska flora i färg. Stockholm.

Hämet-Ahti, L. m fl 1986. Retkeilykasvio. Helsinki.

Høiland, K. 1993. Truete kulturbetingete planter i Norge. 1 Åkerugras. NINA Utredning 47: 1–44.

Jalas, J., Suominen, J. & Lampinen, R. (ed.) 1996. Atlas Florae Europaeae 11. Cruciferae (Ricotia to Raphanus). Helsinki.

Jessen, K. & Lind, J. 1922–1923. Det Danske Markukrudts Historie. Det kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Skrifter, naturv. og mathem. Afd. 8 Række. VIII. Köbenhavn.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Mirek, Z. 1981. Genus Camelina in Poland. Taxonomy , distribution and habitats. Fragm. Florist. Geobot. 27: 445–507.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1982. Projekt Linné rapporterar 121–132. Svensk Bot. Tidskr. 76: 135–145.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Pedersen. A. 1958. Cruciférernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 54: 191–304.

Petersson, J. 1998. Hotade växter på Gotland. Del 1: Försvunna och akut hotade arter. Rindi 18: 4-43.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Suominen, J. 1979. The grain immigrant flora of Finland. Acta Botanica Fennica 111.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Svensson & Göran Thor 1994. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Brassicales - kålordningen 
  • Familj
    Brassicaceae - korsblommiga 
  • Släkte
    Camelina - dådror 
  • Art
    Camelina alyssum, (Mill.) Thell. - lindådra
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Svensson & Göran Thor 1994. ©ArtDatabanken, SLU 2006.