Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  linmåra

Organismgrupp Kärlväxter Galium spurium subsp. spurium
Linmåra Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Linmåra är en ettårig, vårgroende, 5–10 dm lång, slak, snärjande och klättrande ört. De mellersta stjälkbladen är 6 eller flera i kransarna. Blommorna är små, 1–1,5 mm breda och grönaktiga. Blomningen sker i juni-juli. Frukterna är 1,5–3 mm långa och kala. Linmåra liknar småsnärjmåra Galium spurium ssp. vailantii men har släta frukter.
Utbredning
Länsvis förekomst för linmåra Observationer i  Sverige för linmåra
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Linmåra förekom i södra och mellersta Sverige och med enstaka fynd i Norrland. Senast sågs den 1990 i Småland på ruderatmark. Material från den Småländska lokalen finns i privat odling. I Finland har linmåran varit ett sällsynt linogräs men dåligt uppmärksammat. I Norge är den mest känd från kvarnar, sedd så sent som 1985. I Danmark har den förekommit som linogräs, huvudsakligen på öarna, under 1900-talet är den dock främst funnen på ruderatmark. Övrig utbredning omfattar hela Europa utom de nordligaste delarna, Nordafrika och österut till Japan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Linogräs, försvann i och med att linodlingen upphörde. Enstaka tillfälliga förekomter har noterats under senare tid på skräpmark. Underarten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1960.
Ekologi
Linmåra växte enbart som linogräs i linåkrar. Senare tiders tillfälliga fynd är från skiftande typer av skräpmark.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Gentianales (gentianaordningen), Familj Rubiaceae (måreväxter), Släkte Galium (måror), Underart Galium spurium subsp. spurium - linmåra Synonymer Galium aparine var. spurium (L.) W. D. J. Koch, Galium vaillantii ssp. spurium (L.) Lindm., Galium spurium var. leiospermum, Galium spurium spurium, Galium spurium ssp. spurium

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Linogräs, försvann i och med att linodlingen upphörde. Enstaka tillfälliga förekomter har noterats under senare tid på skräpmark. Underarten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1960.
Linmåra är en ettårig, vårgroende, 5–10 dm lång, slak, snärjande och klättrande ört. De mellersta stjälkbladen är 6 eller flera i kransarna. Blommorna är små, 1–1,5 mm breda och grönaktiga. Blomningen sker i juni-juli. Frukterna är 1,5–3 mm långa och kala. Linmåra liknar småsnärjmåra Galium spurium ssp. vailantii men har släta frukter.

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för linmåra

Länsvis förekomst och status för linmåra baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för linmåra

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Linmåra förekom i södra och mellersta Sverige och med enstaka fynd i Norrland. Senast sågs den 1990 i Småland på ruderatmark. Material från den Småländska lokalen finns i privat odling. I Finland har linmåran varit ett sällsynt linogräs men dåligt uppmärksammat. I Norge är den mest känd från kvarnar, sedd så sent som 1985. I Danmark har den förekommit som linogräs, huvudsakligen på öarna, under 1900-talet är den dock främst funnen på ruderatmark. Övrig utbredning omfattar hela Europa utom de nordligaste delarna, Nordafrika och österut till Japan.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Gentianales - gentianaordningen 
  • Familj
    Rubiaceae - måreväxter 
  • Släkte
    Galium - måror 
  • Art
    Galium spurium - linmåra/småsnärjmåra 
  • Underart
    Galium spurium subsp. spurium - linmåra
    Synonymer
    Galium aparine var. spurium (L.) W. D. J. Koch
    Galium vaillantii ssp. spurium (L.) Lindm.
    Galium spurium var. leiospermum
    Galium spurium spurium
    Galium spurium ssp. spurium

Linmåra växte enbart som linogräs i linåkrar. Senare tiders tillfälliga fynd är från skiftande typer av skräpmark.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Linmåran försvann i samband med bättre utsädesrensning och linodlingens upphörande.
Det svenska material som finns av linmåra bör tas om hand användas när arten ska visas upp i linåkrar i kulturhistoriska sammanhang. Det kan ske i till exempel i allmogeåkrar.
Utländska namn – NO: Dauvmaure, DK: Hør-Snerre, FI: Peltomatara.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Jessen, K. & Lind, J. 1922–1923. Det Danske Markukrudts Historie. Det kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Skrifter, naturv. og mathem. Afd. 8 Række. VIII. Köbenhavn.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Pedersen, A. 1956. Rubiaceernes, Polygalaceernes, Linaceernes, Oxalidaceernes og Balsaminaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 53: 139–196.

Petersson, J. 1998. Hotade växter på Gotland. Del 1: Försvunna och akut hotade arter. Rindi 18: 4–43.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Svensson & Göran Thor 1994. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Gentianales - gentianaordningen 
  • Familj
    Rubiaceae - måreväxter 
  • Släkte
    Galium - måror 
  • Art
    Galium spurium - linmåra/småsnärjmåra 
  • Underart
    Galium spurium subsp. spurium, - linmåra
    Synonymer
    Galium aparine var. spurium (L.) W. D. J. Koch
    Galium vaillantii ssp. spurium (L.) Lindm.
    Galium spurium var. leiospermum
    Galium spurium spurium
    Galium spurium ssp. spurium
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Svensson & Göran Thor 1994. ©ArtDatabanken, SLU 2006.