Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  linsnärja

Organismgrupp Kärlväxter Cuscuta epilinum
Linsnärja Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Linsnärja är en ettårig, vårgroende, slingrande, relativt fågrenig, blekgul ört som parasiterar på lin. Bladen är reducerade till små fjäll. Blommorna är femtaliga och sitter samlade i ca 10 mm stora huvuden, kronflikarna är triangulära, stift kortare än fruktämnet, ståndare ev. något utskjutande. Blomningen sker i juni-september. Frukten är en tvårummig kapsel med fyra frön, 1–2 mm långa, som ofta sitter ihop två och två. Linsnärja är lik nässelsnärja Cuscuta europaea, men är fågrenig, med gulaktig stjälk.
Utbredning
Länsvis förekomst för linsnärja Observationer i  Sverige för linsnärja
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Linsnärja förekom från Skåne till Västerbotten. Senast noterades den i Närke 1954 men den blev ovanlig redan under de tre första årtiondena på 1900-talet. I Norge försvann den troligen i slutet av 1800-talet. I Danmark kulminerade dess förekomst 1870-80 och senast noterades den 1917. Även i Finland anges den som försvunnen. Ursprungligen var den begränsad till Europa och angränsande delar av Afrika och Asien. Med linodlingen introducerades den till England, Fennoskandien och Nordamerika. Från att ha varit vittspridd över stora delar av Europa är den idag sällsynt, särskilt i de västra delarna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Senast funnen 1954 som bofast. Försvann i och med att linodlingen upphörde. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1954.
Ekologi
Linsnärja växte enbart i linåkrar och ansågs som ett svårt ogräs. Arten spreds med utsädet och fröna uppges inte kunna överleva vintern i jorden i Sverige. Fröna gror relativt sent och bildar då en groddtråd, som tillväxer så att dess spets utför cirklande rörelser i luften. Träffar tråden på en växt börjar den slingra sig runt den och från snärjestängelns insida bildas sugorgan, haustorier, som tränger in i värdväxten. Nedre delen av groddtråden dör bort och snärjan blir helt parasitisk. Den är inte strikt beroende av någon enskild värdväxt utan kan parasitera på ett flertal arter.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Parasit
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· lin
· lin
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Solanales (potatisordningen), Familj Convolvulaceae (vindeväxter), Släkte Cuscuta (snärjor), Art Cuscuta epilinum Weihe - linsnärja Synonymer Linsilke

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Senast funnen 1954 som bofast. Försvann i och med att linodlingen upphörde. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1954.
Linsnärja är en ettårig, vårgroende, slingrande, relativt fågrenig, blekgul ört som parasiterar på lin. Bladen är reducerade till små fjäll. Blommorna är femtaliga och sitter samlade i ca 10 mm stora huvuden, kronflikarna är triangulära, stift kortare än fruktämnet, ståndare ev. något utskjutande. Blomningen sker i juni-september. Frukten är en tvårummig kapsel med fyra frön, 1–2 mm långa, som ofta sitter ihop två och två. Linsnärja är lik nässelsnärja Cuscuta europaea, men är fågrenig, med gulaktig stjälk.

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för linsnärja

Länsvis förekomst och status för linsnärja baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för linsnärja

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Linsnärja förekom från Skåne till Västerbotten. Senast noterades den i Närke 1954 men den blev ovanlig redan under de tre första årtiondena på 1900-talet. I Norge försvann den troligen i slutet av 1800-talet. I Danmark kulminerade dess förekomst 1870-80 och senast noterades den 1917. Även i Finland anges den som försvunnen. Ursprungligen var den begränsad till Europa och angränsande delar av Afrika och Asien. Med linodlingen introducerades den till England, Fennoskandien och Nordamerika. Från att ha varit vittspridd över stora delar av Europa är den idag sällsynt, särskilt i de västra delarna.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Solanales - potatisordningen 
  • Familj
    Convolvulaceae - vindeväxter 
  • Släkte
    Cuscuta - snärjor 
  • Art
    Cuscuta epilinumWeihe - linsnärja
    Synonymer
    Linsilke

Linsnärja växte enbart i linåkrar och ansågs som ett svårt ogräs. Arten spreds med utsädet och fröna uppges inte kunna överleva vintern i jorden i Sverige. Fröna gror relativt sent och bildar då en groddtråd, som tillväxer så att dess spets utför cirklande rörelser i luften. Träffar tråden på en växt börjar den slingra sig runt den och från snärjestängelns insida bildas sugorgan, haustorier, som tränger in i värdväxten. Nedre delen av groddtråden dör bort och snärjan blir helt parasitisk. Den är inte strikt beroende av någon enskild värdväxt utan kan parasitera på ett flertal arter.

Ekologisk grupp: Parasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· lin - Linum usitatissimum (Viktig)
Arten försvann snabbt i samband med bättre frörensning och linodlingens upphörande.
Eftersom det inte finns något inhemskt material av linsnärja att bevara är det främst ett kulturhistoriskt värde att kunna visa upp arten i en linåker. Det kan ske i allmogeåkrar, botaniska trädgårdar etc.
Lin odlades som mest under slutet av 1800-talet för att sedan minska, med undantag av en viss uppgång under de båda världskrigen. Under senare år har det odlats en del oljelin och det odlas en del spånadslin för hobbyändamål. Utländska namn – NO: Linsnikjetråd, DK: Hør-Silke, FI: Pellavanvieras, GB: Flax Dodder.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Bratt, L. m fl (red) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap, Malung.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Hansen, A. 1963. Convolvulaceernes, Cuscutaceernes, Hydrophyllaceernes, Polemoniaceernes og Solanaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 59: 141–176.

Hultén, E. & Fries, M. 1986. Atlas of North European vascular plants north of the Tropic of Cancer. Koeltz Scientific Books. Königstein.

Høiland, K. 1993. Truete kulturbetingete planter i Norge. 1 Åkerugras. NINA Utredning 47: 1–44.

Hämet-Ahti, L., Suominen, J., Ulvinen, T. & Uotila, P. 1998. Retkeilykasvio. Helsinki.

Jessen, K. & Lind, J. 1922–1923. Det Danske Markukrudts Historie. Det kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Skrifter, naturv. og mathem. Afd. 8 Række. VIII. Köbenhavn.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G. E. C. Gads Forlag. København.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1979. Projekt Linné rapporterar 93–105. Svensk Bot. Tidskr. 73: 71–85.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Petersson, J. 1998. Hotade växter på Gotland. Del 1: Försvunna och akut hotade arter. Rindi 18: 4–43.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Tutin, T. G. m fl (red.) 1964–1980. Flora europaea 1-5. Cambridge University Press.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Svensson & Göran Thor 1994. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Solanales - potatisordningen 
  • Familj
    Convolvulaceae - vindeväxter 
  • Släkte
    Cuscuta - snärjor 
  • Art
    Cuscuta epilinum, Weihe - linsnärja
    Synonymer
    Linsilke
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Svensson & Göran Thor 1994. ©ArtDatabanken, SLU 2006.