Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  liten jordstjärna

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Geastrum minimum
Liten jordstjärna Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Liten jordstjärna är en marklevande röksvamp. Den unga fruktkroppen är underjordisk, rundad, och dess yta är täckt av vidhäftad sand och humus. Den mogna fruktkroppen är ovanjordisk och består av en 1–2(–4) cm bred, stjärnlikt uppsprucken del med oftast 6–9 flikar (exoperidiet) och en kortskaftad rökboll. Flikarna är utbredda på marken eller böjda så att endast spetsarna vidrör marken. Det köttiga skiktet på exoperidiets insida är först ljust, sedan brunaktigt, med åldern avflagnande. Rökbollen är oftast 5–10(–15) mm bred och har ett mestadels väl avgränsat, trådigt mynningsområde, som kan vara koniskt eller plant med en liten central mynningspapill. Dess vägg är ofta gråaktig till gråbrun och till en början m el m täckt av små vitaktiga kristaller, som med tiden vittrar bort. Ibland är väggen mörkbrun till nästan svart och utan tydligt synliga kristaller. Arten är en sommar- och höstsvamp.
Utbredning
Länsvis förekomst för liten jordstjärna Observationer i  Sverige för liten jordstjärna
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är liten jordstjärna sällsynt men funnen från Skåne till norra Lappland. Den förekommer glest spridd på Öland och Gotland och 60 aktuella lokaler är kända (2005). Den är knuten till ett exklusivt substrat och väl eftersökt. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 150, vilket motsvarar ungefär 600 genetiskt unika mycel. Total population i landet bedöms ha minskat med mellan 10 och 15 % över de senaste 20 åren. En fortlöpande minskning misstänks pågå, huvudsakligen p.g.a. upphörande bete och kreaturstramp med påföljande igenväxning. Arten tål inte ett hög- och tätvuxet fältskikt, utan kräver en intermediär markstörning för att kunna leva kvar. Såväl exploateringar som helt utebliven hävd eller störning leder till lokalt utdöende. Arten är sällsynt i Norge och Danmark och mycket sällsynt i Finland. Den är mycket sällsynt i Estland, Lettland och Litauen. Den är funnen i flera andra europeiska länder men tycks ingenstans vara allmän. Arten anses som hotad i Norge, Finland, Polen och Tyskland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Nedbrytare i sand och barrförna i sandstäpp och alvarmark, ofta i anslutning till enbuskar på kalkrik och välhävdad mark. Även funnen i gles kalktallskog och i alpina kalkmarker. Är knuten till en exklusiv miljö och är väl eftersökt. Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående minska, huvudsakligen p.g.a. upphörande bete och kreaturstramp med påföljande habitatförsämringar. Arten tål inte ett hög- och tätvuxet fältskikt, utan kräver en intermediär markstörning för att kunna leva kvar. Såväl exploateringar som helt utebliven hävd eller störning leder till lokalt utdöende. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (1200-6000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (150). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (60-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (200-1200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten har uppgått till 15 % under de senaste 20 åren. Under de kommande 20 åren förväntas minskningstakten uppgå till 15 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Ekologi
Liten jordstjärna är nedbrytare i sand och barrförna under enbuskar på kalkrik och trampad mark. Den är även funnen i kalktallskog och torräng, gärna i betesmark. Liten jordstjärna växer främst på kulturbetingad mark, bl.a. öppen betesmark på kalkhaltig sand, i barrmattan under spridda enbuskar på betad mark (på kalksten eller annan kalkrik jord) och på öppna fläckar i betad tallskog på kalksten. Den förekommer även i solexponerade rasbranter på kalk. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Barrskog
Barrskog
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Geastrales, Familj Geastraceae (jordstjärnor), Släkte Geastrum, Art Geastrum minimum Schwein. - liten jordstjärna Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Nedbrytare i sand och barrförna i sandstäpp och alvarmark, ofta i anslutning till enbuskar på kalkrik och välhävdad mark. Även funnen i gles kalktallskog och i alpina kalkmarker. Är knuten till en exklusiv miljö och är väl eftersökt. Total population i landet bedöms ha minskat och fortgående minska, huvudsakligen p.g.a. upphörande bete och kreaturstramp med påföljande habitatförsämringar. Arten tål inte ett hög- och tätvuxet fältskikt, utan kräver en intermediär markstörning för att kunna leva kvar. Såväl exploateringar som helt utebliven hävd eller störning leder till lokalt utdöende. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (1200-6000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (150). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (60-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (200-1200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten har uppgått till 15 % under de senaste 20 åren. Under de kommande 20 åren förväntas minskningstakten uppgå till 15 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Liten jordstjärna är en marklevande röksvamp. Den unga fruktkroppen är underjordisk, rundad, och dess yta är täckt av vidhäftad sand och humus. Den mogna fruktkroppen är ovanjordisk och består av en 1–2(–4) cm bred, stjärnlikt uppsprucken del med oftast 6–9 flikar (exoperidiet) och en kortskaftad rökboll. Flikarna är utbredda på marken eller böjda så att endast spetsarna vidrör marken. Det köttiga skiktet på exoperidiets insida är först ljust, sedan brunaktigt, med åldern avflagnande. Rökbollen är oftast 5–10(–15) mm bred och har ett mestadels väl avgränsat, trådigt mynningsområde, som kan vara koniskt eller plant med en liten central mynningspapill. Dess vägg är ofta gråaktig till gråbrun och till en början m el m täckt av små vitaktiga kristaller, som med tiden vittrar bort. Ibland är väggen mörkbrun till nästan svart och utan tydligt synliga kristaller. Arten är en sommar- och höstsvamp.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för liten jordstjärna

Länsvis förekomst och status för liten jordstjärna baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för liten jordstjärna

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är liten jordstjärna sällsynt men funnen från Skåne till norra Lappland. Den förekommer glest spridd på Öland och Gotland och 60 aktuella lokaler är kända (2005). Den är knuten till ett exklusivt substrat och väl eftersökt. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 150, vilket motsvarar ungefär 600 genetiskt unika mycel. Total population i landet bedöms ha minskat med mellan 10 och 15 % över de senaste 20 åren. En fortlöpande minskning misstänks pågå, huvudsakligen p.g.a. upphörande bete och kreaturstramp med påföljande igenväxning. Arten tål inte ett hög- och tätvuxet fältskikt, utan kräver en intermediär markstörning för att kunna leva kvar. Såväl exploateringar som helt utebliven hävd eller störning leder till lokalt utdöende. Arten är sällsynt i Norge och Danmark och mycket sällsynt i Finland. Den är mycket sällsynt i Estland, Lettland och Litauen. Den är funnen i flera andra europeiska länder men tycks ingenstans vara allmän. Arten anses som hotad i Norge, Finland, Polen och Tyskland.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Phallomycetidae  
  • Ordning
    Geastrales  
  • Familj
    Geastraceae - jordstjärnor 
  • Släkte
    Geastrum  
  • Art
    Geastrum minimumSchwein. - liten jordstjärna

Liten jordstjärna är nedbrytare i sand och barrförna under enbuskar på kalkrik och trampad mark. Den är även funnen i kalktallskog och torräng, gärna i betesmark. Liten jordstjärna växer främst på kulturbetingad mark, bl.a. öppen betesmark på kalkhaltig sand, i barrmattan under spridda enbuskar på betad mark (på kalksten eller annan kalkrik jord) och på öppna fläckar i betad tallskog på kalksten. Den förekommer även i solexponerade rasbranter på kalk. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog, Fjällbiotoper, Öppna strandbiotoper, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Liten jordstjärna hotas främst av upphörande bete och kreaturstramp med påföljande igenväxning. Den tål ej hög- och tätvuxet fältskikt. Arten är funnen på rätt många lokaler men är hotad då dessa växtplatser i allt större omfattning försvinner på grund av upphörande bete.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
En del av artens lokaler ligger inom skyddat område. Det är viktigt att betet bibehålles i lämplig omfattning på dessa lokaler. Fler lokaler bör skyddas.
Utländska namn – NO: Småjordstjerne, DK: Liden stjernebold, FI: Jyväsmaatähti.

Andersson, O. 1950. Larger fungi on sandy grass heaths and sand dunes in Scandinavia. Bot. Not., suppl. 2(2).

Dissing, H. & Lange, M. 1961. The genus Geastrum in Denmark. Bot. Tidsskr. 57: 1–27.

Järva, L. 1973. Eesti maatähtedest. Species of genus Geastrum in Estonia. Floristilised Märkmed 1: 260–266.

Mazelaitis, J. 1982. Lietuvos TSR gasteromicetai. Vilnius.

Nitare, J. 1980. Jordstjärnor i Sverige. Fältbiologerna, Sollentuna.

Sunhede, S. 1990. Geastraceae (Basidiomycotina); morphology, ecology and systematics with special emphasis on the North Europaean species. Fungiflora, Oslo.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stellan Sunhede 1992. Rev. Stellan Sunhede 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Phallomycetidae  
  • Ordning
    Geastrales  
  • Familj
    Geastraceae - jordstjärnor 
  • Släkte
    Geastrum  
  • Art
    Geastrum minimum, Schwein. - liten jordstjärna
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stellan Sunhede 1992. Rev. Stellan Sunhede 1997.