Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mindre poppelglasvinge

Organismgrupp Fjärilar, Bastardsvärmare, rotfjärilar, glasvingar m.fl. Eusphecia melanocephala
Mindre poppelglasvinge Fjärilar, Bastardsvärmare, rotfjärilar, glasvingar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En medelstor glasvinge som med sin mimikry liknar en solitärgeting. Bakkroppen är svart och smalt gulbandad och vingarna genomskinliga med mörkare kanter. Honan är alltid påtagligt större än hanen som har kamtandade antenner. Artens gulbruna antenner skiljer den från andra liknande arter. Artens angrepp på asp är så typiska att en förekomst kan säkerställas genom dessa (se beskrivning nedan). Vingspann 27-38 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för mindre poppelglasvinge Observationer i  Sverige för mindre poppelglasvinge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Liten poppelglasvinge förekommer med låg individtäthet men ofta väl spridd i landskapet. Sällsyntheten gjorde att den påträffades första gången i Sverige och världen 1816. Arten är beskriven från detta exemplar som påträffades i Uppland, Hässelbystrand. Vid slutet av 1800-talet fanns det ännu bara två fynd från Sverige, ett från Norge och ett från Finland. Ännu 1960 anger litteraturen arten som ytterst sällsynt i Sverige och mycket sällsynt i Finland. Först under början av 1970-talet uppmärksammades artens utvecklingsstadier i Sverige. Genom att söka efter gamla kläckningshål i aspkvistar och identifiera de rätta livsmiljöerna lyckades det i högre grad att hitta larver och att kläcka arten. Många senare nyrapporterade landskapsfynd bygger dock endast på de helt arttypiska och därför tillförlitliga kläckningshålen och gnagspåren. Idag är arten känd från hela landet utom i de fjällnära landskapen och lappmarkerna. I Norrbotten är den dock påträffad helt nära Lapplandsgränsen. På Gotland konstaterades den först 2001. I Finland är arten idag känd från hela södra hälften av landet. I Norge har den inte eftersökts noga och därifrån finns ännu bara två fynd från Oslo (1800-talet) och yttre Vest-Agder (1974). I Danmark upptäcktes arten först 1968 och då den metodiskt eftersöktes hittades kläckningshål på många platser i Östjylland och Nordöstjylland. Den har senare även påträffas i Nordvästjylland. Arten skyr uppenbarligen inte spridning över havet och den har påträffats på flera öar som under lång tid varit närmast trädlösa, bl.a. i Nordöstjylland, Laesö (1981), Södermanland, Landsort (1976) och Västergötland, Brännö (2006). Världsutbredningen sträcker sig från Pyrenéerna genom centrala Frankrike och norr om Sydalperna genom hela Mellaneuropa, Ryssland och till Sibirien med okänd östgräns. I Nordvästeuropa finns arten bara i Norden och sydgränsen på Balkanhalvön är bergsområdena i Rumänien. En isolerad förekomst finns i västra Turkiet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Liten poppelglasvinge är utbredd från Skåne till mellersta Norrbotten. Den lever på senväxt asp där larven utnyttjar endast läkningsytan runt döda grenar på senväxta aspar i naturligt soliga lägen (ej i hyggeskanter). Återväxt av asp hindras i hög grad av älgens betning, speciellt i magra skogsmarker där denna art främst förekommer. Arten är mycket krävande vad gäller substratet, som bara kan utnyttjas en gång av en larvindivid. Antalet reproduktiva individer skattas till 16000 (9000-25000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1600 (1200-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Liten poppelglasvinge är knuten till levande aspar och ställer stora krav på de angripna trädens position i landskapet och på kvalitén hos substratet. Utvecklingen sker i den levande övervallningen runt äldre döda kvistar på asp. Livscykeln är sannolikt tre- till fyraårig i Sverige. Sommaren före sista övervintringen gnager larven en oval gång genom centrum av den torra döda kvisten från grenens bas inne i stammen. Påföljande vår förfärdigar larven en cirkelrund drygt 10 cm lång gång och gnager utanför (1-5 cm) stammen en krök fram till kvistens undersida där den lämnar ett tunt fastspunnet skikt av ved över det cirkelrunda 4-5 mm stora kläckningshålet som puppan av egen kraft kan tränga igenom. Förpuppningen sker under försommaren och puppstadiet varar ca 2 veckor. Puppan kan genom roterande rörelser av bakkroppen, som är försedd med kransar av taggar på varje kroppsled, snabbt förflytta sig tillbaka in i stammen. Under soliga dagar befinner sig puppan vanligen i den del av pinnen som sticker ut ur stammen och värms upp av solen. Trots dessa säkerhetsarrangemang blir en viss del av pupporna fåglars föda. Den låga individtätheten hos liten poppelglasvinge motverkar dock sannolikt fåglarnas inlärning av hur den kan utnyttjas som byte. Kläckningen sker under en relativt lång period under samma år. I Göteborgstrakten påträffades ett år kvarsittande utkläckta puppskal redan i slutet av maj och senare nykläckta fjärilar vid midsommartid. Längre norrut och vid den svalare Östersjön kläcker fjärilarna senare. I Ångermanland påträffades en nykläckt fjäril vid sitt puppskal 18 juli, en ganska nederbördsrik och sen sommar. Vid sidan av fynden av helt nykläckta individer görs inga iakttagelser alls. Arten attraheras inte av blommor och ännu har det inte lyckats att framställa fungerande artificiella feromoner, vilka på ett effektivt sätt hjälpt oss få en överblick över många andra glasvingearters förekomst. Fjärilarnas vanor är således ännu helt okända liksom individuell livslängd. Troligtvis tillbringar de sin mesta tid i trädkronorna. Som nämnts i inledningen har arten stora krav på livsmiljön. De aspar som angrips måste kontinuerligt ha utvecklats i en solexponerad kantzon. Det duger inte att de senare blivit friställda i en hyggeskant. Arten föredrar senväxta träd med ett tätare grenverk och en närmast sjuklig knölbildning runt döda kvistar som trädet inte lyckas frigöra sig från. De bästa habitaten för arten är vid kusterna bl.a. de mosaiklandskap som uppstår mellan nakna klippor med småskog i skrevorna. Om asparna står i en brant mot ett öppet kärr eller mot en mindre sjö kan samtliga döda kvistar innehålla kläckningshål. Dessa kläckningshål kan vanligen iakttas många år efter kläckningen. Fallna stora aspar i det tätare och mer högväxta skogslandskapet visar att angreppen också kan finnas upp till 10 m över marken, men oftast finns bara ett par gamla kläckningshål i varje träd. I Norrland är ett av artens favorithabitat rasbranter som är vända mot söder. Glest påträffas artens kläckningshål också i kulturlandskapets brynzoner och då främst i områden med en småskalig mosaik av skog och öppen mark. I Sydsverige har arten påträffats i senväxta krattskogar på gamla sanddyner. Lövbrännor eller uppslag av aspsly på hyggen som lämnas till fri utveckling ger sällan gynnsamma miljöer för arten i framtiden eftersom asparna utvecklats under alltför hård konkurrens om solljuset och därför snabbare förlorar alla stamgrenar. Vid enstaka tillfällen påträffas artens utkläckta puppskal även vid stamskador. Den vanligaste dimensionen på kvistar med kläckningshål är 1,5-3,5 cm. Om kvisten brutits under larvens utvecklingsperiod gör den sitt kläckningshål i kanten av övervallningen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· asp
· asp
Levande träd
Levande träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Sesiidae (glasvingar), Släkte Eusphecia, Art Eusphecia melanocephala Dalman, 1816 - mindre poppelglasvinge Synonymer Sesia melanocephala Dalman, 1816, liten poppelglasvinge

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Liten poppelglasvinge är utbredd från Skåne till mellersta Norrbotten. Den lever på senväxt asp där larven utnyttjar endast läkningsytan runt döda grenar på senväxta aspar i naturligt soliga lägen (ej i hyggeskanter). Återväxt av asp hindras i hög grad av älgens betning, speciellt i magra skogsmarker där denna art främst förekommer. Arten är mycket krävande vad gäller substratet, som bara kan utnyttjas en gång av en larvindivid. Antalet reproduktiva individer skattas till 16000 (9000-25000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1600 (1200-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
En medelstor glasvinge som med sin mimikry liknar en solitärgeting. Bakkroppen är svart och smalt gulbandad och vingarna genomskinliga med mörkare kanter. Honan är alltid påtagligt större än hanen som har kamtandade antenner. Artens gulbruna antenner skiljer den från andra liknande arter. Artens angrepp på asp är så typiska att en förekomst kan säkerställas genom dessa (se beskrivning nedan). Vingspann 27-38 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mindre poppelglasvinge

Länsvis förekomst och status för mindre poppelglasvinge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mindre poppelglasvinge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Liten poppelglasvinge förekommer med låg individtäthet men ofta väl spridd i landskapet. Sällsyntheten gjorde att den påträffades första gången i Sverige och världen 1816. Arten är beskriven från detta exemplar som påträffades i Uppland, Hässelbystrand. Vid slutet av 1800-talet fanns det ännu bara två fynd från Sverige, ett från Norge och ett från Finland. Ännu 1960 anger litteraturen arten som ytterst sällsynt i Sverige och mycket sällsynt i Finland. Först under början av 1970-talet uppmärksammades artens utvecklingsstadier i Sverige. Genom att söka efter gamla kläckningshål i aspkvistar och identifiera de rätta livsmiljöerna lyckades det i högre grad att hitta larver och att kläcka arten. Många senare nyrapporterade landskapsfynd bygger dock endast på de helt arttypiska och därför tillförlitliga kläckningshålen och gnagspåren. Idag är arten känd från hela landet utom i de fjällnära landskapen och lappmarkerna. I Norrbotten är den dock påträffad helt nära Lapplandsgränsen. På Gotland konstaterades den först 2001. I Finland är arten idag känd från hela södra hälften av landet. I Norge har den inte eftersökts noga och därifrån finns ännu bara två fynd från Oslo (1800-talet) och yttre Vest-Agder (1974). I Danmark upptäcktes arten först 1968 och då den metodiskt eftersöktes hittades kläckningshål på många platser i Östjylland och Nordöstjylland. Den har senare även påträffas i Nordvästjylland. Arten skyr uppenbarligen inte spridning över havet och den har påträffats på flera öar som under lång tid varit närmast trädlösa, bl.a. i Nordöstjylland, Laesö (1981), Södermanland, Landsort (1976) och Västergötland, Brännö (2006). Världsutbredningen sträcker sig från Pyrenéerna genom centrala Frankrike och norr om Sydalperna genom hela Mellaneuropa, Ryssland och till Sibirien med okänd östgräns. I Nordvästeuropa finns arten bara i Norden och sydgränsen på Balkanhalvön är bergsområdena i Rumänien. En isolerad förekomst finns i västra Turkiet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Cossoidea  
  • Familj
    Sesiidae - glasvingar 
  • Underfamilj
    Sesiinae  
  • Tribus
    Sesiini  
  • Släkte
    Eusphecia  
  • Art
    Eusphecia melanocephalaDalman, 1816 - mindre poppelglasvinge
    Synonymer
    Sesia melanocephala Dalman, 1816
    liten poppelglasvinge

Liten poppelglasvinge är knuten till levande aspar och ställer stora krav på de angripna trädens position i landskapet och på kvalitén hos substratet. Utvecklingen sker i den levande övervallningen runt äldre döda kvistar på asp. Livscykeln är sannolikt tre- till fyraårig i Sverige. Sommaren före sista övervintringen gnager larven en oval gång genom centrum av den torra döda kvisten från grenens bas inne i stammen. Påföljande vår förfärdigar larven en cirkelrund drygt 10 cm lång gång och gnager utanför (1-5 cm) stammen en krök fram till kvistens undersida där den lämnar ett tunt fastspunnet skikt av ved över det cirkelrunda 4-5 mm stora kläckningshålet som puppan av egen kraft kan tränga igenom. Förpuppningen sker under försommaren och puppstadiet varar ca 2 veckor. Puppan kan genom roterande rörelser av bakkroppen, som är försedd med kransar av taggar på varje kroppsled, snabbt förflytta sig tillbaka in i stammen. Under soliga dagar befinner sig puppan vanligen i den del av pinnen som sticker ut ur stammen och värms upp av solen. Trots dessa säkerhetsarrangemang blir en viss del av pupporna fåglars föda. Den låga individtätheten hos liten poppelglasvinge motverkar dock sannolikt fåglarnas inlärning av hur den kan utnyttjas som byte. Kläckningen sker under en relativt lång period under samma år. I Göteborgstrakten påträffades ett år kvarsittande utkläckta puppskal redan i slutet av maj och senare nykläckta fjärilar vid midsommartid. Längre norrut och vid den svalare Östersjön kläcker fjärilarna senare. I Ångermanland påträffades en nykläckt fjäril vid sitt puppskal 18 juli, en ganska nederbördsrik och sen sommar. Vid sidan av fynden av helt nykläckta individer görs inga iakttagelser alls. Arten attraheras inte av blommor och ännu har det inte lyckats att framställa fungerande artificiella feromoner, vilka på ett effektivt sätt hjälpt oss få en överblick över många andra glasvingearters förekomst. Fjärilarnas vanor är således ännu helt okända liksom individuell livslängd. Troligtvis tillbringar de sin mesta tid i trädkronorna. Som nämnts i inledningen har arten stora krav på livsmiljön. De aspar som angrips måste kontinuerligt ha utvecklats i en solexponerad kantzon. Det duger inte att de senare blivit friställda i en hyggeskant. Arten föredrar senväxta träd med ett tätare grenverk och en närmast sjuklig knölbildning runt döda kvistar som trädet inte lyckas frigöra sig från. De bästa habitaten för arten är vid kusterna bl.a. de mosaiklandskap som uppstår mellan nakna klippor med småskog i skrevorna. Om asparna står i en brant mot ett öppet kärr eller mot en mindre sjö kan samtliga döda kvistar innehålla kläckningshål. Dessa kläckningshål kan vanligen iakttas många år efter kläckningen. Fallna stora aspar i det tätare och mer högväxta skogslandskapet visar att angreppen också kan finnas upp till 10 m över marken, men oftast finns bara ett par gamla kläckningshål i varje träd. I Norrland är ett av artens favorithabitat rasbranter som är vända mot söder. Glest påträffas artens kläckningshål också i kulturlandskapets brynzoner och då främst i områden med en småskalig mosaik av skog och öppen mark. I Sydsverige har arten påträffats i senväxta krattskogar på gamla sanddyner. Lövbrännor eller uppslag av aspsly på hyggen som lämnas till fri utveckling ger sällan gynnsamma miljöer för arten i framtiden eftersom asparna utvecklats under alltför hård konkurrens om solljuset och därför snabbare förlorar alla stamgrenar. Vid enstaka tillfällen påträffas artens utkläckta puppskal även vid stamskador. Den vanligaste dimensionen på kvistar med kläckningshål är 1,5-3,5 cm. Om kvisten brutits under larvens utvecklingsperiod gör den sitt kläckningshål i kanten av övervallningen.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Våtmark, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Människoskapad miljö på land

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· asp - Populus tremula (Viktig)
Levande träd (Har betydelse)
Artens habitat krymper i stora delar av landet genom att aspen som ett naturligt inslag i blandskog på planare mark minskar. Detta beror i hög grad på att träden asp, sälg och rönn står högst bland lövträden på älgens meny. I älgtätare regioner betas alla småträd ned till ett lågvuxet buskskikt och skuggas småningom ut av andra trädslag. Endast i mer svårtillgänglig terräng kan aspen idag behålla sin ställning i konkurrensen. I kulturmarker där älgstammen ofta är svagare klarar sig aspen bättre, men träden får sällan tillfälle att åldras utan avverkas oftare tidigt genom gallring för att ge plats för barrträdens tillväxt. I hagmarker och liknande där idag Jordbruksverkets miljöstödregler styr utformningen är aspen ett av de minst uppskattade trädslagen trots att det ofta erbjuder hål för häckande fåglar. Genom bestämmelser om ett högsta tillåtet antal träd per hektar i betad mark med generell miljöersättning har på kort tid en mängd solexponerade aspar försvunnit.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Aspen måste få en starkare ställning på landskapsnivå om liten poppelglasvinge skall gynnas. De kvistar som utnyttjas för förpuppning är en engångsföreteelse. Det krävs många aspar i soliga lägen för att nyskapandet av gynnsamma miljöer med utvecklingssubstrat skall kunna hållas inom en tolerabel nivå av fragmentering. Spara all asp i anslutning till impediment av olika typer. Respektera förekomsten av äldre aspar som fått utvecklas fritt i kantzoner mot öppnare mark som ett av de värdefullare inslagen i trädsammansättningen.

Aarvik, L., Berggren, K. & Hansen, L.-O. 2000. Catalogus Lepidopterorum Norvegiae. Zoologisk museum, Universitetet i Oslo.

Ehnbom, K. 1936. Lepidopterologiskt nytt från Lunds Universitets Ent. museum. Opusc. ent. 1(1-2): 31-35.

Ehnström, B. & Axelsson, R. 2002. Insektsgnag i bark och ved. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Eliasson, C.U. 1974. Året jag började samla glasvingar. Nerikes Ent. Sällskaps Årsskrift 6: 30-34.

Fibiger, M. & Kristensen, N.P. 1974. The Sesiidae of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. 2: 1-91.

Kjellander, E. 1942. Lepidopterologiska notiser. Opusc. ent. 7(1-2): 38-40.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

Lastuvka, Z. & Lastuvka, A. 1995. An illustrated key to European Sesiidae (Lep.). Faculty of Agriculture, Brno.

Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1961. De fennoskandiska svärmarna och spinnarnas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Norgaard, I. & Nielsen, P. S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2011.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Cossoidea  
  • Familj
    Sesiidae - glasvingar 
  • Underfamilj
    Sesiinae  
  • Tribus
    Sesiini  
  • Släkte
    Eusphecia  
  • Art
    Eusphecia melanocephala, Dalman, 1816 - mindre poppelglasvinge
    Synonymer
    Sesia melanocephala Dalman, 1816
    liten poppelglasvinge
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2011.