Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ljus solvända

Organismgrupp Kärlväxter Helianthemum nummularium subsp. nummularium
Ljus solvända Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ljus solvända är en underart av solvända som skiljer sig från den andra svenska underarten, mörk solvända H. nummularium subsp. obscurum, på att bladens undersidor är starkt gråfiltade av små stjärnhår. Mörk solvända har gröna bladundersidor med spridda enkla hår och/eller stora stjärnhår. Inga andra skillnader mellan underarterna är kända (Edqvist & Karlsson 2007). Underarterna växer ofta tillsammans. Mellanformer förekommer ibland.
Utbredning
Länsvis förekomst för ljus solvända Observationer i  Sverige för ljus solvända
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ljus solvända förekommer i östra delarna av Götaland och Svealand, upp till sydligaste Gästrikland. Underarten är allmän på Öland och Gotland, där den fortfarande verkar vara stabil, men har inom resten av utbredningsområdet gått tillbaka till följd av minskande beteshävd och igenväxning. Baserat på data från Skåne och Uppland indikeras en nationell minskningstakt på 20 % under de senaste 60 åren (till och med 2014). I övriga Norden förekommer underarten i södra Finland, Danmark (sällsynt) och inom ett begränsat område i södra Norge. Totalutbredningen sträcker sig i övrigt från Storbritannien över syd- och Centraleuropa till Baltikum, södra Ryssland och Turkiet (Widén 2010).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2ab
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Ljus solvända förekommer i främst östra Göta- och Svealand, upp till sydligaste Gästrikland, och är fortfarade allmän på Öland och Gotland. Underarten växer i solöppna, torra till friska gräsmarker, helst ogödslade betesmarker. Underarten hotas av minskande beteshävd och igenväxning av öppna gräsmarker på sina fastlandslokaler (baserat på underlagsdata från Skåne och Uppland) medan den verkar stabil på Öland och Gotland. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 2000 (700-5000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på underartens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 20 (10-30) % under de senaste 60 åren. Bedömningen baseras på direkt observation och ett för underarten lämpligt abundansindex. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar underarten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2ab).
Ekologi
Några ekologiska skillnader mellan de två underarterna är inte kända. Båda växer i ogödslade, solöppna, torra-friska betesmarker. De förekommer också som relikter på tidigare hävdad mark, i snår och skogsbryn, samt på gräsmarksrester på åkerrenar, åkerholmar och vägkanter. De kan också påträffas kring hällar och på bergshyllor, grusåsar och moränbackar. Solvända hålls tillbaka av hårt bete och utvecklas bäst vid mindre intensiv hävd. Den klarar inledningsvis ohävd och igenväxning, men slås så småningom ut i konkurrensen med höga örter, gräs och sly. Den tål inte gödsling (Edqvist & Karlsson 2007). Blomningen infaller i juni till juli. Arten är insektspollinerad. Den vanligaste pollinatören är stenhumla Bombus lapidarius, men blommorna besöks även av honungsbi Apis mellifera och olika fjärilar (Lack 1982). Solvända är mykorrhizabildande. Den vegetativa spridningsförmågan är begränsad (Widén 2010).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Malvales (malvaordningen), Familj Cistaceae (solvändeväxter), Släkte Helianthemum (solvändor), Underart Helianthemum nummularium subsp. nummularium - ljus solvända Synonymer Vanlig solvända, Helianthemum nummularium ssp. nummularium

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2ab
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Ljus solvända förekommer i främst östra Göta- och Svealand, upp till sydligaste Gästrikland, och är fortfarade allmän på Öland och Gotland. Underarten växer i solöppna, torra till friska gräsmarker, helst ogödslade betesmarker. Underarten hotas av minskande beteshävd och igenväxning av öppna gräsmarker på sina fastlandslokaler (baserat på underlagsdata från Skåne och Uppland) medan den verkar stabil på Öland och Gotland. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 2000 (700-5000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på underartens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 20 (10-30) % under de senaste 60 åren. Bedömningen baseras på direkt observation och ett för underarten lämpligt abundansindex. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar underarten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2ab).
Ljus solvända är en underart av solvända som skiljer sig från den andra svenska underarten, mörk solvända H. nummularium subsp. obscurum, på att bladens undersidor är starkt gråfiltade av små stjärnhår. Mörk solvända har gröna bladundersidor med spridda enkla hår och/eller stora stjärnhår. Inga andra skillnader mellan underarterna är kända (Edqvist & Karlsson 2007). Underarterna växer ofta tillsammans. Mellanformer förekommer ibland.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ljus solvända

Länsvis förekomst och status för ljus solvända baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ljus solvända

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ljus solvända förekommer i östra delarna av Götaland och Svealand, upp till sydligaste Gästrikland. Underarten är allmän på Öland och Gotland, där den fortfarande verkar vara stabil, men har inom resten av utbredningsområdet gått tillbaka till följd av minskande beteshävd och igenväxning. Baserat på data från Skåne och Uppland indikeras en nationell minskningstakt på 20 % under de senaste 60 åren (till och med 2014). I övriga Norden förekommer underarten i södra Finland, Danmark (sällsynt) och inom ett begränsat område i södra Norge. Totalutbredningen sträcker sig i övrigt från Storbritannien över syd- och Centraleuropa till Baltikum, södra Ryssland och Turkiet (Widén 2010).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Malvales - malvaordningen 
  • Familj
    Cistaceae - solvändeväxter 
  • Släkte
    Helianthemum - solvändor 
  • Art
    Helianthemum nummularium - solvända 
  • Underart
    Helianthemum nummularium subsp. nummularium - ljus solvända
    Synonymer
    Vanlig solvända
    Helianthemum nummularium ssp. nummularium

Några ekologiska skillnader mellan de två underarterna är inte kända. Båda växer i ogödslade, solöppna, torra-friska betesmarker. De förekommer också som relikter på tidigare hävdad mark, i snår och skogsbryn, samt på gräsmarksrester på åkerrenar, åkerholmar och vägkanter. De kan också påträffas kring hällar och på bergshyllor, grusåsar och moränbackar. Solvända hålls tillbaka av hårt bete och utvecklas bäst vid mindre intensiv hävd. Den klarar inledningsvis ohävd och igenväxning, men slås så småningom ut i konkurrensen med höga örter, gräs och sly. Den tål inte gödsling (Edqvist & Karlsson 2007). Blomningen infaller i juni till juli. Arten är insektspollinerad. Den vanligaste pollinatören är stenhumla Bombus lapidarius, men blommorna besöks även av honungsbi Apis mellifera och olika fjärilar (Lack 1982). Solvända är mykorrhizabildande. Den vegetativa spridningsförmågan är begränsad (Widén 2010).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Ljus solvända missgynnas starkt och försvinner slutligen om slåtter- eller beteshävden avtar eller upphör, eller om dess växtplatser gödslas.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
En fortsatt god beteshävd på underartens växtplatser är nödvändig om tillbakagången ska kunna hejdas. Den ljusa solvändans växtplatser hyser ofta andra trängda och krävande växtarter. Hävden på sådana lokaler måste upprätthållas, och långsiktigt säkras genom exempelvis miljöstöd eller naturvårdsavtal.
Solvända är en art som uppvisar stor variation, särskilt i Syd- och Centraleuropas bergsområden. Ett flertal olika underarter har beskrivits. Resultaten av DNA-analyser och odlingsförsök visar dock att uppdelningen i de olika underarterna kan ifrågasättas. Utbredningsmönstret hos de två underarterna i Sverige kan förklaras med att ljus solvända invandrat från sydost, och mörk solvända från sydväst (Suobani m.fl. 2014).

Artportalen. 2015. Rapportsystem för växter, djur och svampar. ArtDatabanken, SLU. http://www.artportalen.se [hämtat 2015-02-08].

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.). 2007. Smålands Flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Lack, A.J. 1982. The ecology of flowers of chalk grassland and their insect pollinators. Journal of Ecology 70: 773-790.

Suobani, E., Hedrén, M. & Widén, B. 2014. Phylogeography of the European rock rose Helianthemum nummularium (Cistaceae): incongruent patterns of differentiation in plastid DNA and morphology. Botanical Journal of the Linnean Society 176: 311-331.

Widén, B. 2010. Cistaceae. I: Jonsell, B. & Karlsson, T. (red.), Flora Nordica, vol 6. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Åke Widgren 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Malvales - malvaordningen 
  • Familj
    Cistaceae - solvändeväxter 
  • Släkte
    Helianthemum - solvändor 
  • Art
    Helianthemum nummularium - solvända 
  • Underart
    Helianthemum nummularium subsp. nummularium, - ljus solvända
    Synonymer
    Vanlig solvända
    Helianthemum nummularium ssp. nummularium
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Åke Widgren 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015.