Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lockgräsmossa

Organismgrupp Mossor Brachythecium geheebii
Lockgräsmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Bildar gröna, något glänsande mattor. Skotten är 1,5-4 cm långa och regelbundet fjädergrenade. Grenarna är som torra ibland något krökta. Stambladen är snett utstående, som torra upprätta och tätt tilltryckta, raka eller svagt krökta, och något kupade. De är triangulära till smalt triangulärt äggrunda och smalnar gradvis av till en smal spets. De är mycket kraftigt längsveckade. Bladnerven når 75-85 % upp i bladet och slutar sällan i en otydlig, trubbig udd på ryggsidan. Hos grenbladen slutar nerven ofta i en tydlig tagg på ryggsidan. Bladkanten är i övre delen otandad eller fintandad, hos grenbladen tydligt tandad. Bladskivans celler är 35-60(-80) × 6-10 µm. Bashörnsgrupperna är tydliga, rundade-kvadratiska eller triangulära och löper inte upp längs bladkanten. De består av kvadratiska eller rektangulära celler. Arten är skildkönad. Kapselskaftet är knottrigt och kapsellocket är utdraget koniskt. Sporerna är 14-20 µm.
Lockgräsmossa ger på grund av sina kraftigt längsveckade blad och långa bladnerv ett ganska styvt intryck, och liknar snarare lockmossor Homalothecium än någon annan gräsmossa Brachythecium. Lockmossor har emellertid en något kortare bladnerv som slutar 60-75 % upp i bladet, smalare celler i bladmitten (4-8 µm istället för 6-10 µm breda) och bashörnscellerna är mer oregelbundna än hos lockgräsmossa. Guldlockmossa Homalothecium sericeum har dessutom ofta kraftiga och ibland utböjda tänder i bladkanten vid bashörnsgrupperna och sporkapseln är hos denna art cylindrisk och upprätt eller något lutande. Lockgräsmossa skulle möjligen även kunna förväxlas med parkgräsmossa Sciuro-hypnum populeum, men denna har släta eller nästan släta blad och dess bladnerv slutar normalt närmare bladspetsen. Lockgräsmossa är genom sin sällsynthet hotad i Sverige.
Utbredning
Länsvis förekomst för lockgräsmossa Observationer i  Sverige för lockgräsmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är endast funnen på en lokal i Sverige, i norra Värmland. Lokalen besöktes 1997 och arten återfanns i en liten och individfattig population, som dock tycks vara vital. I Norge är den känd från cirka tio lokaler, mest i Oslotrakten. Dessutom finns äldre fynd från 1800-talet från sydvästra och västra Norge (Wigh 1973). Utanför Norden förekommer arten sällsynt i bergstrakter i centrala Europa. Gräslockmossan tycks vara endemisk för Europa. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa. Den finns med på den europeiska rödlistan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Växer på skuggade grönstensklippor i en skogsklädd bergbrant. Den är känd från endast en lokal i Sverige (Värmland), där tre små och individfattiga delpopulationer återfanns 1997. Arten har även i Norge ett begränsat utbredningsområde vilket tyder på att mörkertalet inte är stort. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (20-200). Antalet lokalområden i landet skattas till 1. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20 (4-40) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (4-40) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Mossan växer på den svenska lokalen på ett sydväxtberg av hyperit med artrik flora och här förekommer den i en sluttning med produktiv, grandominerad avverkningsmogen skog. Arten uppges i Mellaneuropa växa på andesitklippor i skuggiga bergsbranter. I Norge är fynden ofta gjorda på porfyr (Wigh 1973) och i bergsbranter med värmekrävande trädslag (Størmer 1984). Både i Norge och i Centraleuropa påträffas arten ofta i sällskap med mörk baronmossa Anomodon rugelii.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Hypnales, Familj Brachytheciaceae, Släkte Brachythecium (gräsmossor), Art Brachythecium geheebii Milde - lockgräsmossa Synonymer gräslockmossa, Brachythecium geheebii (Milde) Wigh, Homalothecium geheebii (Milde) Wigh

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Växer på skuggade grönstensklippor i en skogsklädd bergbrant. Den är känd från endast en lokal i Sverige (Värmland), där tre små och individfattiga delpopulationer återfanns 1997. Arten har även i Norge ett begränsat utbredningsområde vilket tyder på att mörkertalet inte är stort. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (20-200). Antalet lokalområden i landet skattas till 1. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20 (4-40) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (4-40) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Bildar gröna, något glänsande mattor. Skotten är 1,5-4 cm långa och regelbundet fjädergrenade. Grenarna är som torra ibland något krökta. Stambladen är snett utstående, som torra upprätta och tätt tilltryckta, raka eller svagt krökta, och något kupade. De är triangulära till smalt triangulärt äggrunda och smalnar gradvis av till en smal spets. De är mycket kraftigt längsveckade. Bladnerven når 75-85 % upp i bladet och slutar sällan i en otydlig, trubbig udd på ryggsidan. Hos grenbladen slutar nerven ofta i en tydlig tagg på ryggsidan. Bladkanten är i övre delen otandad eller fintandad, hos grenbladen tydligt tandad. Bladskivans celler är 35-60(-80) × 6-10 µm. Bashörnsgrupperna är tydliga, rundade-kvadratiska eller triangulära och löper inte upp längs bladkanten. De består av kvadratiska eller rektangulära celler. Arten är skildkönad. Kapselskaftet är knottrigt och kapsellocket är utdraget koniskt. Sporerna är 14-20 µm.
Lockgräsmossa ger på grund av sina kraftigt längsveckade blad och långa bladnerv ett ganska styvt intryck, och liknar snarare lockmossor Homalothecium än någon annan gräsmossa Brachythecium. Lockmossor har emellertid en något kortare bladnerv som slutar 60-75 % upp i bladet, smalare celler i bladmitten (4-8 µm istället för 6-10 µm breda) och bashörnscellerna är mer oregelbundna än hos lockgräsmossa. Guldlockmossa Homalothecium sericeum har dessutom ofta kraftiga och ibland utböjda tänder i bladkanten vid bashörnsgrupperna och sporkapseln är hos denna art cylindrisk och upprätt eller något lutande. Lockgräsmossa skulle möjligen även kunna förväxlas med parkgräsmossa Sciuro-hypnum populeum, men denna har släta eller nästan släta blad och dess bladnerv slutar normalt närmare bladspetsen. Lockgräsmossa är genom sin sällsynthet hotad i Sverige.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lockgräsmossa

Länsvis förekomst och status för lockgräsmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lockgräsmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är endast funnen på en lokal i Sverige, i norra Värmland. Lokalen besöktes 1997 och arten återfanns i en liten och individfattig population, som dock tycks vara vital. I Norge är den känd från cirka tio lokaler, mest i Oslotrakten. Dessutom finns äldre fynd från 1800-talet från sydvästra och västra Norge (Wigh 1973). Utanför Norden förekommer arten sällsynt i bergstrakter i centrala Europa. Gräslockmossan tycks vara endemisk för Europa. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa. Den finns med på den europeiska rödlistan.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Brachytheciaceae  
  • Släkte
    Brachythecium - gräsmossor 
  • Art
    Brachythecium geheebiiMilde - lockgräsmossa
    Synonymer
    gräslockmossa
    Brachythecium geheebii (Milde) Wigh
    Homalothecium geheebii (Milde) Wigh

Mossan växer på den svenska lokalen på ett sydväxtberg av hyperit med artrik flora och här förekommer den i en sluttning med produktiv, grandominerad avverkningsmogen skog. Arten uppges i Mellaneuropa växa på andesitklippor i skuggiga bergsbranter. I Norge är fynden ofta gjorda på porfyr (Wigh 1973) och i bergsbranter med värmekrävande trädslag (Størmer 1984). Både i Norge och i Centraleuropa påträffas arten ofta i sällskap med mörk baronmossa Anomodon rugelii.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Avverkning av skogen på den svenska lokalen skulle innebära en drastisk förändring av miljön och utgör ett hot mot artens överlevnad i landet.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
För att bevara den enda populationen av arten i landet fordras att lokalen skyddas och undantas från rationell skogsskötsel och andra åtgärder som radikalt förändrar ljus- och fuktförhållanden.
Utländska namn - NO: Lundsilkemose.

Boros, A. 1968. Bryogeographie und Bryoflora Ungarns. Akadémia Kiadó. Budapest.

Hedenäs, L. 2014. Brachythecium geheebii lockgräsmossa s. 214. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 37-57], Bladmossor: skirmossor-baronmossor : Bryophyta: Hookeria-Anomodon. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Størmer, P. 1984. An eastern element within the norwegian moss flora. Crypt. Bryol. Lich: 135-141.

Vajda, L. 1961. Bryologische Notizen 3. Ann. Hist. Nat. Mus. Hung. 53: 201-206.

Wigh, K. 1973. Cytological studies in Homalothecium gehebii (Mild.) Wigh. comb. nov. (Bryophyta) and its distribution in Scandinavia. Bot. Not. 126: 316-324.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Uppdaterad 2010. Rev. Lars Hedenäs 2014.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Brachytheciaceae  
  • Släkte
    Brachythecium - gräsmossor 
  • Art
    Brachythecium geheebii, Milde - lockgräsmossa
    Synonymer
    gräslockmossa
    Brachythecium geheebii (Milde) Wigh
    Homalothecium geheebii (Milde) Wigh
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Uppdaterad 2010. Rev. Lars Hedenäs 2014.