Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lundalm

Organismgrupp Kärlväxter Ulmus minor
Lundalm Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Lundalm är ett träd som kan bli drygt 20 meter högt. Den bildar rikligt med rotskott som är det huvudsakliga förökningssättet. Barken är fårad och grenarna har ofta grova korklister. Bladen är dubbelsågade och kala på ovansidan. På undersidan av dem sitter vita hårtofsar i nervvinklarna. Bladbasen är asymmetrisk och bladskaftet är 4-10 mm långt. Blommorna är samkönade, vindpollinerade och har violetta ståndarknappar. Lundalm blommar på bar kvist i april-maj. Den kortskaftade frukten är en vingkantad nöt. Hos lundalm sitter nöten asymmetriskt i ena änden av frukten. Lundalm kan förväxlas med de inhemska arterna alm Ulmus glabra och vresalm Ulmus laevis. Alm skiljer sig genom att ha kortskaftade blad som är strävhåriga på ovansidan, och nöten sitter symmetriskt i frukten. Vresalm, som i Sverige endast finns vild på Öland, har långskaftade frukter som är håriga i kanten. Lundalm kan bilda hybrider med alm, hybridalm Ulmus x hollandica, vilken odlas en del i parker och längs vägar. Spontant uppkomna hybrider är noterade från Skåne, Öland och Gotland.
Utbredning
Länsvis förekomst för lundalm Observationer i  Sverige för lundalm
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige finns lundalm naturligt förekommande på Öland och Gotland. Lundalm är den klart vanligaste almarten på Gotland (ca 90 % av det totala almbeståndet). På Öland är den spridd inom främst Mittlandsområdet men är ovanlig norr om Borgholm. Lundalm odlas ibland och kan då sprida sig genom rotskott. Från Skåne och östra Småland finns uppgifter om förvildade bestånd av lundalm. I övriga Norden växer lundalm endast i Danmark. Arten finns i övriga Europa främst i de västra och centrala delarna. Den går norrut till Litauen, söderut till Medelhavsområdet och fortsätter åt sydost över Turkiet till Iran.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
A3e
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Lundalm förekommer naturligt bara på Öland och Gotland och är där den dominerande almarten. Öarna var länge förskonade från almsjukan men senaste åren har den börjat göra omfattande skada. I Mittlandsskogen på Öland har större delen av beståndet drabbats. På Gotland genomförs ett omfattande arbete med att bekämpa almsjukan vilket hittills har inneburit att angreppen har kunnat begränsas. Lundalmen anses dock i Europa som ännu känsligare för almsjukan än vad skogsalmen är. Arten kan därmed inte betraktas som annat än akut hotad i landet på sikt. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 50000 (10000-100000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 9000 (8000-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 3000 (2500-3500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 25 (15-40) % under de senaste 100 åren. Under de kommande 100 åren förväntas minskningstakten uppgå till 80 (50-99) %. Under en tidsperiod om 100 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 70 (50-99) %. Bedömningen baseras på direkt observation och negativ påverkan. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt A-kriteriet. (A3e).
Ekologi
Lundalm växer i lundar på varm, kalkrik mark som är något torr och näringsrik. Den kan bilda bestånd genom rotskott, och kan också uppträda i ridåer längs alvarkanter, vägkanter och i skogsbryn.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Rosales (rosordningen), Familj Ulmaceae (almväxter), Släkte Ulmus (almar), Art Ulmus minor Mill. - lundalm Synonymer Ulmus carpinifolia Ruppius ex Suckow, rödalm, Small-leaved Elm

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier A3e
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Lundalm förekommer naturligt bara på Öland och Gotland och är där den dominerande almarten. Öarna var länge förskonade från almsjukan men senaste åren har den börjat göra omfattande skada. I Mittlandsskogen på Öland har större delen av beståndet drabbats. På Gotland genomförs ett omfattande arbete med att bekämpa almsjukan vilket hittills har inneburit att angreppen har kunnat begränsas. Lundalmen anses dock i Europa som ännu känsligare för almsjukan än vad skogsalmen är. Arten kan därmed inte betraktas som annat än akut hotad i landet på sikt. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 50000 (10000-100000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 9000 (8000-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 3000 (2500-3500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 25 (15-40) % under de senaste 100 åren. Under de kommande 100 åren förväntas minskningstakten uppgå till 80 (50-99) %. Under en tidsperiod om 100 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 70 (50-99) %. Bedömningen baseras på direkt observation och negativ påverkan. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt A-kriteriet. (A3e).
Lundalm är ett träd som kan bli drygt 20 meter högt. Den bildar rikligt med rotskott som är det huvudsakliga förökningssättet. Barken är fårad och grenarna har ofta grova korklister. Bladen är dubbelsågade och kala på ovansidan. På undersidan av dem sitter vita hårtofsar i nervvinklarna. Bladbasen är asymmetrisk och bladskaftet är 4-10 mm långt. Blommorna är samkönade, vindpollinerade och har violetta ståndarknappar. Lundalm blommar på bar kvist i april-maj. Den kortskaftade frukten är en vingkantad nöt. Hos lundalm sitter nöten asymmetriskt i ena änden av frukten. Lundalm kan förväxlas med de inhemska arterna alm Ulmus glabra och vresalm Ulmus laevis. Alm skiljer sig genom att ha kortskaftade blad som är strävhåriga på ovansidan, och nöten sitter symmetriskt i frukten. Vresalm, som i Sverige endast finns vild på Öland, har långskaftade frukter som är håriga i kanten. Lundalm kan bilda hybrider med alm, hybridalm Ulmus x hollandica, vilken odlas en del i parker och längs vägar. Spontant uppkomna hybrider är noterade från Skåne, Öland och Gotland.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lundalm

Länsvis förekomst och status för lundalm baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lundalm

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige finns lundalm naturligt förekommande på Öland och Gotland. Lundalm är den klart vanligaste almarten på Gotland (ca 90 % av det totala almbeståndet). På Öland är den spridd inom främst Mittlandsområdet men är ovanlig norr om Borgholm. Lundalm odlas ibland och kan då sprida sig genom rotskott. Från Skåne och östra Småland finns uppgifter om förvildade bestånd av lundalm. I övriga Norden växer lundalm endast i Danmark. Arten finns i övriga Europa främst i de västra och centrala delarna. Den går norrut till Litauen, söderut till Medelhavsområdet och fortsätter åt sydost över Turkiet till Iran.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Rosales - rosordningen 
  • Familj
    Ulmaceae - almväxter 
  • Släkte
    Ulmus - almar 
  • Art
    Ulmus minorMill. - lundalm
    Synonymer
    Ulmus carpinifolia Ruppius ex Suckow
    rödalm
    Small-leaved Elm

Lundalm växer i lundar på varm, kalkrik mark som är något torr och näringsrik. Den kan bilda bestånd genom rotskott, och kan också uppträda i ridåer längs alvarkanter, vägkanter och i skogsbryn.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog, Människoskapad miljö på land

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Buskmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Lundalm hotas av almsjuka som orsakas av svampen Ophiostoma novo-ulmi. Svampen sprids av almsplintborren. Skalbaggarna utvecklas i döda träd och sporer fastnar på den nykläckta insekten. Almsplintborren sprider dem vidare när den flyger iväg och gnager på ännu friska lundalmar. Träd som angripits av svampen får missfärgade grenar och blad som skrumpnar och blir gulbruna. Till sist försvagas trädet så mycket att det dör. Almsjukan kan även spridas till nya träd genom rotkontakt. Detta drabbar lundalm extra hårt eftersom den sprider sig med rotskott. På både Öland och Gotland har man de senaste åren sett kraftiga angrepp av lundalm då hela bestånd slagits ut och dött.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Stor negativ effekt)
Sedan 2005 bedrivs ett projekt på Gotland under ledning av Länsstyrelsen för att begränsa spridningen av almsjuka. Under sommaren inventeras och lokaliseras almsjuka träd. På vintern avverkas de drabbade träden och bränns upp. På senare tid har också stubbar av sjuka träd pluggats med ecoplug för att försöka hindra spridning av almsjuka via rötterna.
Utländska namn - NO: Lundalm, DK: Småbladet Elm, FI: Lehtojalava, GB: Small-leaved Elm
Lundalm kallas också rödalm.

Jonsell, B. (red.) 2000. Flora Nordica 1. Stockholm.

Tutin, T.G. m.fl. (red.) 1993. Flora Europaea Vol.1 ed. 2. Cambridge.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulla-Britt Andersson 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010-12-14

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Rosales - rosordningen 
  • Familj
    Ulmaceae - almväxter 
  • Släkte
    Ulmus - almar 
  • Art
    Ulmus minor, Mill. - lundalm
    Synonymer
    Ulmus carpinifolia Ruppius ex Suckow
    rödalm
    Small-leaved Elm
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ulla-Britt Andersson 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010-12-14