Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lundalmsdvärgmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Stigmella lemniscella
Lundalmsdvärgmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En dvärgmal vars framvinge är guldbrunglänsande med grovfjällig, mörkt purpurbrun yttre del. Tvärbandet är silvrigt. På bakvingen har hanen långa, svarta doftfjäll i fransarna. Larven gör en mina i almblad.

Vingspann 5–5,5 mm. Huvudet är svart eller gulorange, kragen mörkbrun och ögonlocken vita eller gulvita, hos hanen med mörk bakkant. Antennen är ungefär hälften så lång som framvingen, hos honan något kortare. Mellankroppen är mörkt grönguldglänsande. Bakkroppen är hos hanen purpurfärgat gråbrun med en liten, grågulaktig analtofs, hos honan gråbrun utan analtofs. Framvingen har kraftig guldbrun glans i inre delen och är mörkare med svag purpurglans vid basen, på ­framkanten och invid tvärbandet. Tvärbandet är distinkt och silverglänsande. Vingens yttre del är grovfjällig och mörkt purpurbrun. Fransarna är runt vingspetsen bruna med gråaktiga spetsar. Bakvingen är hos hanen grå med långa, svartaktiga doftfjäll, som vid vingens fram- och bakkant når ut till över hälften av ­fransarna. Bakvingen och dess fransar är hos honan ljusgrå och saknar doftfjäll. Arten liknar skogsalmsdvärgmal Stigmella ulmivora, men bl.a. det mörka partiet på tvärbandets insida skiljer dem åt. 

Larven är gul med röd- eller ljusbrunt huvud och brun tarm. Kokongen är brun.

Genitalier: Hanens genitalier är ganska lika dem hos kärrdvärgmal S.?continuella, men utskotten på gnathos konvergerar bakåt och spetsarna på genitalklaffarna är starkt sklerotiserade. Det virvelformiga bandet av små taggar i aedeagus är också kortare. Honans genitalier kan inte skiljas från dem hos S.?continuella. Liksom hos S.?continuella är corpus bursae och bihanget ungefär lika stora; den förra saknar mikrostruktur (pektinering) och bihanget är vridet ett par varv och längsveckat.
Utbredning
Länsvis förekomst för lundalmsdvärgmal Observationer i  Sverige för lundalmsdvärgmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Lundalmsdvärgmal är lokalt ganska vanlig och finns i Sverige norrut till Uppland. I Danmark har den hittats i hela landet men har bara rapporterats från en plats i södra Norge. I Finland har den bara påträffats på Åland och i några områden i sydväst. Arten finns i övrigt bara i Central­europa och på Brittiska öarna österut till Samara-­regionen vid Volga.

Arten är känd från Sverige sedan mitten av 1870-talet men är säkerligen en medlem i vår fauna sedan mycket länge. Den har sina främsta förekomster i kustnära områden med gynnsammare vintrar, men finns också i inlandet på ställen med lämpligt mikroklimat och ålderdomlig hag- och skogsmark med alm. Arten är förhållandevis lokal, men kan finnas i ganska stor mängd vissa år på vissa lokaler. I Danmark har den noterats från samtliga provinser. I Norge är den funnen på två lokaler vid sydkusten, dels nära Kristiansand och dels söder om Porsgrunn. I Finland är den påträffad i fyra sydliga provinser. I övrigt är den känd från ett stort antal europeiska länder ner till Medelhavet och österut till Volgaområdet i Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Lundalmsdvärgmal är känd från alla landskap norrut till Gästrikland. Den är ännu en relativt vanlig art i almbestånd av olika typer (dungar, alléer, parker, o.d.). Den föredrar relativt soliga lägen och lokalt kan den uppträda i mängd vissa år. På Öland och Gotland tycks fjärilen välja lundalm (Ulmus minor) före skogsalm (U. glabra). Med tanke på almsjukan är det befogat att förutse en minskning av arten, men takten är troligen långsam. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 480 (300-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Lundalmsdvärgmal flyger i två generationer från slutet av maj till mitten av juni respektive mitten av juli till början av augusti. Man kan hitta den i almalléer, skogsbryn, lövskogar och hagmarker med alm Ulmus spp. På Öland och Gotland verkar ­arten föredra lundalm U. minor. Ägget läggs antingen på under- eller översidan av almblad. Larverna gör i ­juni–juli eller i september–oktober gångminor i bladen och kan ofta vara talrika på ett enda träd. Minan är lång och slingrande och nästan helt fylld med exkrementer, som i slutet ligger något glesare.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· lundalm
· lundalm
· skogsalm
· skogsalm
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Nepticulidae (dvärgmalar), Släkte Stigmella, Art Stigmella lemniscella (Zeller, 1839) - lundalmsdvärgmal Synonymer Lyonetia lemniscella Zeller, 1839, svartfransad almdvärgmal, Nepticula marginicolella Stainton, 1853

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Lundalmsdvärgmal är känd från alla landskap norrut till Gästrikland. Den är ännu en relativt vanlig art i almbestånd av olika typer (dungar, alléer, parker, o.d.). Den föredrar relativt soliga lägen och lokalt kan den uppträda i mängd vissa år. På Öland och Gotland tycks fjärilen välja lundalm (Ulmus minor) före skogsalm (U. glabra). Med tanke på almsjukan är det befogat att förutse en minskning av arten, men takten är troligen långsam. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 480 (300-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv,v)).
En dvärgmal vars framvinge är guldbrunglänsande med grovfjällig, mörkt purpurbrun yttre del. Tvärbandet är silvrigt. På bakvingen har hanen långa, svarta doftfjäll i fransarna. Larven gör en mina i almblad.

Vingspann 5–5,5 mm. Huvudet är svart eller gulorange, kragen mörkbrun och ögonlocken vita eller gulvita, hos hanen med mörk bakkant. Antennen är ungefär hälften så lång som framvingen, hos honan något kortare. Mellankroppen är mörkt grönguldglänsande. Bakkroppen är hos hanen purpurfärgat gråbrun med en liten, grågulaktig analtofs, hos honan gråbrun utan analtofs. Framvingen har kraftig guldbrun glans i inre delen och är mörkare med svag purpurglans vid basen, på ­framkanten och invid tvärbandet. Tvärbandet är distinkt och silverglänsande. Vingens yttre del är grovfjällig och mörkt purpurbrun. Fransarna är runt vingspetsen bruna med gråaktiga spetsar. Bakvingen är hos hanen grå med långa, svartaktiga doftfjäll, som vid vingens fram- och bakkant når ut till över hälften av ­fransarna. Bakvingen och dess fransar är hos honan ljusgrå och saknar doftfjäll. Arten liknar skogsalmsdvärgmal Stigmella ulmivora, men bl.a. det mörka partiet på tvärbandets insida skiljer dem åt. 

Larven är gul med röd- eller ljusbrunt huvud och brun tarm. Kokongen är brun.

Genitalier: Hanens genitalier är ganska lika dem hos kärrdvärgmal S.?continuella, men utskotten på gnathos konvergerar bakåt och spetsarna på genitalklaffarna är starkt sklerotiserade. Det virvelformiga bandet av små taggar i aedeagus är också kortare. Honans genitalier kan inte skiljas från dem hos S.?continuella. Liksom hos S.?continuella är corpus bursae och bihanget ungefär lika stora; den förra saknar mikrostruktur (pektinering) och bihanget är vridet ett par varv och längsveckat.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lundalmsdvärgmal

Länsvis förekomst och status för lundalmsdvärgmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lundalmsdvärgmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Lundalmsdvärgmal är lokalt ganska vanlig och finns i Sverige norrut till Uppland. I Danmark har den hittats i hela landet men har bara rapporterats från en plats i södra Norge. I Finland har den bara påträffats på Åland och i några områden i sydväst. Arten finns i övrigt bara i Central­europa och på Brittiska öarna österut till Samara-­regionen vid Volga.

Arten är känd från Sverige sedan mitten av 1870-talet men är säkerligen en medlem i vår fauna sedan mycket länge. Den har sina främsta förekomster i kustnära områden med gynnsammare vintrar, men finns också i inlandet på ställen med lämpligt mikroklimat och ålderdomlig hag- och skogsmark med alm. Arten är förhållandevis lokal, men kan finnas i ganska stor mängd vissa år på vissa lokaler. I Danmark har den noterats från samtliga provinser. I Norge är den funnen på två lokaler vid sydkusten, dels nära Kristiansand och dels söder om Porsgrunn. I Finland är den påträffad i fyra sydliga provinser. I övrigt är den känd från ett stort antal europeiska länder ner till Medelhavet och österut till Volgaområdet i Ryssland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Nepticuloidea  
  • Familj
    Nepticulidae - dvärgmalar 
  • Underfamilj
    Nepticulinae  
  • Tribus
    Nepticulini  
  • Släkte
    Stigmella  
  • Art
    Stigmella lemniscella(Zeller, 1839) - lundalmsdvärgmal
    Synonymer
    Lyonetia lemniscella Zeller, 1839
    svartfransad almdvärgmal
    Nepticula marginicolella Stainton, 1853

Lundalmsdvärgmal flyger i två generationer från slutet av maj till mitten av juni respektive mitten av juli till början av augusti. Man kan hitta den i almalléer, skogsbryn, lövskogar och hagmarker med alm Ulmus spp. På Öland och Gotland verkar ­arten föredra lundalm U. minor. Ägget läggs antingen på under- eller översidan av almblad. Larverna gör i ­juni–juli eller i september–oktober gångminor i bladen och kan ofta vara talrika på ett enda träd. Minan är lång och slingrande och nästan helt fylld med exkrementer, som i slutet ligger något glesare.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· lundalm - Ulmus minor (Viktig)
· skogsalm - Ulmus glabra (Viktig)
Lundalmsdvärgmal är hotad av almsjukan.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
I första hand bör man finna metoder för att begränsa de negativa verkningarna av almsjukan.
Namngivning: Stigmella lemniscella (Zeller, 1839).Originalbeskrivning: Lyonetia lemniscella. Isis, Jena 1839: 215. Synonym: Nepticula marginicolella Stainton, 1853. Svensk synonym: svartfransad almdvärgmal.

Etymologi: lemniscella = den lilla med band; lemniscus (lat.) = band; diminutivsuffixet -ellus (lat.).

Uttal: [Stigmélla lemniskélla]

Bengtsson, B. Å. 2008. Stigmella lemniscella, lundalmsdvärgmal, s. 184. - I: Nationalnyckeln till Sverige flora och fauna. Fjärilar: Käkmalar-säckspinnare. Lepidoptera: Microlepidoptera-Psychidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Gustafsson, B., Bengtsson, B. Å. & Palmqvist, G. 2015 (in prep.). Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Entomologiska Föreningen, Stockholm.

Karsholt, O. & Stadel Nielsen, P. 1998. Revideret katalog over de danske Sommerfugle. Entomologisk Forening og Lepidopterologisk Forening.

Svensson, I. 1993. Fjärilkalender. Utgiven privat av Hans Hellberg, Stockholm.

Internet (Februari 2015)

(Utbredningskarta - Europa)

https://koivu.luomus.fi/english/zoology/entomology/lepidoptera/2.htm (Utbredningskarta - Finland)

(Utbredningskarta - Norge)

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Bengt Å. Bengtsson 2015 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder och tillägg till Utbredning).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Nepticuloidea  
  • Familj
    Nepticulidae - dvärgmalar 
  • Underfamilj
    Nepticulinae  
  • Tribus
    Nepticulini  
  • Släkte
    Stigmella  
  • Art
    Stigmella lemniscella, (Zeller, 1839) - lundalmsdvärgmal
    Synonymer
    Lyonetia lemniscella Zeller, 1839
    svartfransad almdvärgmal
    Nepticula marginicolella Stainton, 1853
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Bengt Å. Bengtsson 2015 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder och tillägg till Utbredning).