Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lundalmsskinn

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Peniophora lilacea
Lundalmsskinn Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ett resupinat skinn som hittas på tunna döda grenar av lundalm (utomlands även på andra lövträd). Peniophora-arterna är ofta artspecifika så också denna, dock finns några arter som växer allmänt på lövved (t. ex blåsskinn P. nuda och tätskinn P. incarnata). Fruktkropparna är släta, grårosa till ljust läderfärgade och helt resupinata. På levande svampar kan hymeniet få en lila eller orangeröd nyans. Om de växer på slät bark är de ofta rundade och hopväxande, på mer sprickig bark blir de mer långsträckta. Hymeniet är 0,1 - 0,2 mm tjockt. Fruktkropparna blir ofta sprickiga med åldern. Svampen måste mikroskoperas för att säkert kunna bestämmas. De bästa kännetecknen är förekomst av stora ellipsoida sporer, stora basidier, sulfocystidier, samt dendrohyfer hos unga individ. Däremot saknas de för släktet så karakteristiska inkrusterade cystidierna.
Utbredning
Länsvis förekomst för lundalmsskinn Observationer i  Sverige för lundalmsskinn
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Lundalmskinnet är endast funnet på Gotland och Öland i Sverige och endast på ett fåtal lokaler. Senaste fyndet är från 1979. Arten kan vara förbisedd eftersom den är oansenlig, eller lätt förväxlas med andra Peniophora-arter. Möjligen kan den finnas högre upp i trädkronorna där den hittills inte eftersökts. Förutom lundalmskinnet förekommer andra Peniophora-arter i samma nisch och dessa är väsentligt mer frekventa. Lundalmskinnet är inte funnen i våra grannländer och världsutbredningen är tämligen begränsad. Den är inte med säkerhet känd utanför Europa med närområden, och här har den en utpräglat sydlig - sydöstlig utbredning. Förutom i Sverige är arten funnen i Polen, England, Tyskland, Österrike, Frankrike, Italien, Vitryssland och i Kaukasus - även på den iranska sidan. På lång sikt kommer frekvensen av arten att minska starkt som en följd av almsjukans härjningar i landet. Den har samma rödlisteklassning som alm.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A3ce
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Nedbrytare på tunna (1-2 cm tjocka), döda, kvarsittande grenar av huvudsakligen alm. I Sverige bara hittad på lundalm på Gotland och Öland, men utomlands även på Prunus och andra substrat. Arten är förbisedd eftersom den är oansenlig och måste artbestämmas i mikroskop. Minskar starkt som följd av almsjukans härjningar i landet. Rödlistbedöms på samma sätt som alm. Minskningstakten har uppgått till 15 % under de senaste 20 åren. Under de kommande 20 åren förväntas minskningstakten uppgå till 30 %. Under en tidsperiod om 20 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 15 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet och negativ påverkan. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A3ce).
Ekologi
Arten påträffas som primär nedbrytare på tunna (1-2 cm tjocka), döda, kvarsittande eller fallna grenar av huvudsakligen lundalm. Sannolikt sker infektionen tidigt medan delar av den angripna grenen fortfarande lever, för att sedan expandera och bilda fruktkroppar vid ett senare tillfälle. En sådan infektionsstrategi har iaktttagits hos andra Peniophora-arter. Arten kan åtminstone i Tyskland växa både på barkklädda och avbarkade grenar. Den anges som växande på 0,5 till 3 meters höjd över marken. Möjligen kan detta bero på ett det är den nivå man kan undersöka utan alltför mycket ansträngning. I Sverige bara hittad på lundalm på tre lokaler på Gotland och en lokal på Öland, men utomlands även på Fraxinus och andra lövträd även om lundalm också här är ett dominerande substrat.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Ädellövskog
Ädellövskog
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· lundalm
· lundalm
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Russulales, Familj Peniophoraceae, Släkte Peniophora (tätskinn (släktet)), Art Peniophora lilacea Bourdot & Galzin - lundalmsskinn Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A3ce
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Nedbrytare på tunna (1-2 cm tjocka), döda, kvarsittande grenar av huvudsakligen alm. I Sverige bara hittad på lundalm på Gotland och Öland, men utomlands även på Prunus och andra substrat. Arten är förbisedd eftersom den är oansenlig och måste artbestämmas i mikroskop. Minskar starkt som följd av almsjukans härjningar i landet. Rödlistbedöms på samma sätt som alm. Minskningstakten har uppgått till 15 % under de senaste 20 åren. Under de kommande 20 åren förväntas minskningstakten uppgå till 30 %. Under en tidsperiod om 20 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 15 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet och negativ påverkan. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A3ce).
Ett resupinat skinn som hittas på tunna döda grenar av lundalm (utomlands även på andra lövträd). Peniophora-arterna är ofta artspecifika så också denna, dock finns några arter som växer allmänt på lövved (t. ex blåsskinn P. nuda och tätskinn P. incarnata). Fruktkropparna är släta, grårosa till ljust läderfärgade och helt resupinata. På levande svampar kan hymeniet få en lila eller orangeröd nyans. Om de växer på slät bark är de ofta rundade och hopväxande, på mer sprickig bark blir de mer långsträckta. Hymeniet är 0,1 - 0,2 mm tjockt. Fruktkropparna blir ofta sprickiga med åldern. Svampen måste mikroskoperas för att säkert kunna bestämmas. De bästa kännetecknen är förekomst av stora ellipsoida sporer, stora basidier, sulfocystidier, samt dendrohyfer hos unga individ. Däremot saknas de för släktet så karakteristiska inkrusterade cystidierna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lundalmsskinn

Länsvis förekomst och status för lundalmsskinn baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lundalmsskinn

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Lundalmskinnet är endast funnet på Gotland och Öland i Sverige och endast på ett fåtal lokaler. Senaste fyndet är från 1979. Arten kan vara förbisedd eftersom den är oansenlig, eller lätt förväxlas med andra Peniophora-arter. Möjligen kan den finnas högre upp i trädkronorna där den hittills inte eftersökts. Förutom lundalmskinnet förekommer andra Peniophora-arter i samma nisch och dessa är väsentligt mer frekventa. Lundalmskinnet är inte funnen i våra grannländer och världsutbredningen är tämligen begränsad. Den är inte med säkerhet känd utanför Europa med närområden, och här har den en utpräglat sydlig - sydöstlig utbredning. Förutom i Sverige är arten funnen i Polen, England, Tyskland, Österrike, Frankrike, Italien, Vitryssland och i Kaukasus - även på den iranska sidan. På lång sikt kommer frekvensen av arten att minska starkt som en följd av almsjukans härjningar i landet. Den har samma rödlisteklassning som alm.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Russulales  
  • Familj
    Peniophoraceae  
  • Släkte
    Peniophora - tätskinn (släktet) 
  • Art
    Peniophora lilaceaBourdot & Galzin - lundalmsskinn

Arten påträffas som primär nedbrytare på tunna (1-2 cm tjocka), döda, kvarsittande eller fallna grenar av huvudsakligen lundalm. Sannolikt sker infektionen tidigt medan delar av den angripna grenen fortfarande lever, för att sedan expandera och bilda fruktkroppar vid ett senare tillfälle. En sådan infektionsstrategi har iaktttagits hos andra Peniophora-arter. Arten kan åtminstone i Tyskland växa både på barkklädda och avbarkade grenar. Den anges som växande på 0,5 till 3 meters höjd över marken. Möjligen kan detta bero på ett det är den nivå man kan undersöka utan alltför mycket ansträngning. I Sverige bara hittad på lundalm på tre lokaler på Gotland och en lokal på Öland, men utomlands även på Fraxinus och andra lövträd även om lundalm också här är ett dominerande substrat.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Ädellövskog, Lövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· lundalm - Ulmus minor (Viktig)
Levande träd (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
Almsjukan är det största hotet för svampen. Borttagning av almar som dör eller riskerar att dö är ett hot. Vid röjning av döda almar är det risk att veden används till bränsle eller flis.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
Inventeringar i lämpliga miljöer. Eventuellt kan arten betraktas som en tillfällig gäst i den norra delen av lundalmens utbredningsområde.

Eriksson, J. 1950. The genus Peniophora Cke sect. Coloratae Bourd. & Galz. Symbolae Botanicae Upsalienses X:5

Eriksson, J., Hjortstam, K. & Ryvarden, L. 1978. The Corticiaceae of North Europe, vol. 5. Mycoaciella - Phaneraochaete. Fungiflora, Oslo (BILD s. 942, 944 - 945, mikrokaraktärer)

Eriksson, J., Nordin, I. 1978. Peniophora lilacea (Corticiaceae) new to N. Europe. Göteborgs Svampklubb Årsskrift 1977-78, sid. 4-13.

Hansen, Lise & Knudsen, Henning (eds.). 1997. Nordic Macromycetes, vol. 3: Heterobasidioid, aphyllophoroid and gastromycetoid basidiomycetes. Nordsvamp - Copenhagen

Krieglsteiner, G.J. (red.). 2000. Die Grosspilze Baden-Württembergs, band 1. Ulmer, Stuttgart

Yurchenko, E.O.. 2010. The genus Peniophora of Eastern Europe. Belorusskaja nauka - Minsk

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stephen Manktelow 2011. Rev. Nils Hallenberg 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Russulales  
  • Familj
    Peniophoraceae  
  • Släkte
    Peniophora - tätskinn (släktet) 
  • Art
    Peniophora lilacea, Bourdot & Galzin - lundalmsskinn
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stephen Manktelow 2011. Rev. Nils Hallenberg 2013.