Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lundsångare

Organismgrupp Fåglar Phylloscopus trochiloides
Lundsångare Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Lundsångaren har en kroppslängd på cirka 10 cm, med en gröngrå ovansida och en smutsvit undersida. Utmärks av ett långt, iögonenfallande vitaktigt ögonbrynsstreck och ett kort, smalt, ofta diffust avgränsat vitaktigt vingband. Liknar mycket flera andra phylloscopus-arter, bl.a. lövsångaren (Sveriges vanligaste häckfågel). Lundsångaren har en kort, knyckig, skyttlande strof som kan påminna om sädesärlans sång.
Utbredning
Länsvis förekomst för lundsångare Observationer i  Sverige för lundsångare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Under slutet av 1800-talet och under 1920- och 1930-talen expanderade lundsångaren västerut från huvudutbredningsområdet i Ryssland. De första fynden av lundsångare i Sverige gjordes i Skåne 1939 och i Närke 1949. Från och med 1952 har den iakttagits årligen och 1953 häckade ett par i Visby på Gotland, den första kända häckningen i landet. Åren 1961–1975 konstaterades häckning vid fem tillfällen, samtliga på Gotland. Lundsångaren uppträder numera årligen, men med stora mellanårsvariationer, framför allt i östra Sveriges kusttrakter. Tillfälliga fynd har gjorts över hela landet och normalt rapporteras 50-150 ex. per år, vissa år betydligt fler, t.ex. 250 ex. 1988 och 235 ex. 1992. Under perioden 1976–1999 konstaterades totalt 60 säkra eller troliga häckningar (på Öland, Gotland, i Skåne, Halland, Närke, Södermanland, Uppland, Hälsingland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten) och lundsångaren bedöms numera vara årligen reproducerande i landet. Antalet häckande par bedöms till knappt 100. Lundsångaren är en östlig art som närmast häckar i södra och östra Finland (3000–10 000 par). Utbredningsområdet sträcker sig sedan österut genom Ryssland och mellersta Asien till Mongoliet. De i Sverige observerade lundsångarna tillhör rasen Ph. t. viridanus Blyth, 1843.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT°)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU°)
  • 2005 Sårbar (VU°)
  • 2000 Nära hotad (NT°)
Lundsångare häckar i löv- eller blandskog, gärna i högstammiga dungar, i parker eller i granskog med hög bonitet. Den förekommer sällsynt främst på Gotland och Öland samt lokalt längs ostkusten, norrut till Norrbotten. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (120-720). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (200-1400) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Stora mellanårsvariationer förekommer dock. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från VU till NT. Arten ökar i Finland och Estland vilket är motivet för nedgraderingen. (D1).
Ekologi
Lundsångaren anländer till Sverige i slutet av maj till mitten eller slutet av juni. Antalet sjungande hanar varierar stort mellan olika år, vilket hänger samman med rådande vindar under flyttningsperioden. Under år med varma sydostvindar i mitten till slutet av maj anländer ett betydligt större antal lundsångare till Sverige, och av dessa fåglar utgör ensamma hanar förmodligen en majoritet. I södra Sverige anträffas arten oftast i högvuxen lövskog, men även i parker, trädgårdar, lummiga alléer eller i starkt lövblandad barrskog av naturskogskaraktär, medan den i Västerbotten framför allt uppehåller sig i tät och högvuxen, gärna fuktig, granskog med riklig undervegetation av örter och ris, ibland med inslag av högvuxna björkar, aspar eller gråalar. Kunskaperna om lundsångarens ekologi i Sverige är begränsade. Det finns emellertid skäl att tro att förhållandena kan vara likartade som i Finland, där arten har studerats mer noggrant. Där visar lundsångaren tydlig preferens för täta och högvuxna (ofta minst 20 m) granskogar eller grandominerade skogar av mycket hög bonitet. Hanar hävdar ofta revir i anslutning till varandra, medan närbelägna till synes likvärdiga terrängavsnitt är obesatta. Arten förekommer nästan alltid i låg täthet, endast undantagsvis med fler än ett par/km2 över större områden. Flertalet sjungande hanar tycks förbli oparade. Boet byggs i allmänhet på marken. Flyttar i augusti-början av september till övervintringsområdet i Indien och andra delar av södra Asien.
Landskapstyper
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Barrskog
Barrskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
Levande träd
Levande träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Passeriformes (tättingar), Familj Phylloscopidae (lövsångare), Släkte Phylloscopus (phylloscopussångare), Art Phylloscopus trochiloides (Sundevall, 1837) - lundsångare Synonymer Acanthiza trochiloides Sundevall, 1837

Kategori Nära hotad (NT°)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU°)
  • 2005 Sårbar (VU°)
  • 2000 Nära hotad (NT°)

Dokumentation Lundsångare häckar i löv- eller blandskog, gärna i högstammiga dungar, i parker eller i granskog med hög bonitet. Den förekommer sällsynt främst på Gotland och Öland samt lokalt längs ostkusten, norrut till Norrbotten. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (120-720). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (200-1400) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Stora mellanårsvariationer förekommer dock. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från VU till NT. Arten ökar i Finland och Estland vilket är motivet för nedgraderingen. (D1).
Konventioner Bernkonventionens bilaga II, Bonnkonventionens bilaga II
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Lundsångaren har en kroppslängd på cirka 10 cm, med en gröngrå ovansida och en smutsvit undersida. Utmärks av ett långt, iögonenfallande vitaktigt ögonbrynsstreck och ett kort, smalt, ofta diffust avgränsat vitaktigt vingband. Liknar mycket flera andra phylloscopus-arter, bl.a. lövsångaren (Sveriges vanligaste häckfågel). Lundsångaren har en kort, knyckig, skyttlande strof som kan påminna om sädesärlans sång.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lundsångare

Länsvis förekomst och status för lundsångare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lundsångare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Under slutet av 1800-talet och under 1920- och 1930-talen expanderade lundsångaren västerut från huvudutbredningsområdet i Ryssland. De första fynden av lundsångare i Sverige gjordes i Skåne 1939 och i Närke 1949. Från och med 1952 har den iakttagits årligen och 1953 häckade ett par i Visby på Gotland, den första kända häckningen i landet. Åren 1961–1975 konstaterades häckning vid fem tillfällen, samtliga på Gotland. Lundsångaren uppträder numera årligen, men med stora mellanårsvariationer, framför allt i östra Sveriges kusttrakter. Tillfälliga fynd har gjorts över hela landet och normalt rapporteras 50-150 ex. per år, vissa år betydligt fler, t.ex. 250 ex. 1988 och 235 ex. 1992. Under perioden 1976–1999 konstaterades totalt 60 säkra eller troliga häckningar (på Öland, Gotland, i Skåne, Halland, Närke, Södermanland, Uppland, Hälsingland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten) och lundsångaren bedöms numera vara årligen reproducerande i landet. Antalet häckande par bedöms till knappt 100. Lundsångaren är en östlig art som närmast häckar i södra och östra Finland (3000–10 000 par). Utbredningsområdet sträcker sig sedan österut genom Ryssland och mellersta Asien till Mongoliet. De i Sverige observerade lundsångarna tillhör rasen Ph. t. viridanus Blyth, 1843.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Phylloscopidae - lövsångare 
  • Släkte
    Phylloscopus - phylloscopussångare 
  • Art
    Phylloscopus trochiloides(Sundevall, 1837) - lundsångare
    Synonymer
    Acanthiza trochiloides Sundevall, 1837

Lundsångaren anländer till Sverige i slutet av maj till mitten eller slutet av juni. Antalet sjungande hanar varierar stort mellan olika år, vilket hänger samman med rådande vindar under flyttningsperioden. Under år med varma sydostvindar i mitten till slutet av maj anländer ett betydligt större antal lundsångare till Sverige, och av dessa fåglar utgör ensamma hanar förmodligen en majoritet. I södra Sverige anträffas arten oftast i högvuxen lövskog, men även i parker, trädgårdar, lummiga alléer eller i starkt lövblandad barrskog av naturskogskaraktär, medan den i Västerbotten framför allt uppehåller sig i tät och högvuxen, gärna fuktig, granskog med riklig undervegetation av örter och ris, ibland med inslag av högvuxna björkar, aspar eller gråalar. Kunskaperna om lundsångarens ekologi i Sverige är begränsade. Det finns emellertid skäl att tro att förhållandena kan vara likartade som i Finland, där arten har studerats mer noggrant. Där visar lundsångaren tydlig preferens för täta och högvuxna (ofta minst 20 m) granskogar eller grandominerade skogar av mycket hög bonitet. Hanar hävdar ofta revir i anslutning till varandra, medan närbelägna till synes likvärdiga terrängavsnitt är obesatta. Arten förekommer nästan alltid i låg täthet, endast undantagsvis med fler än ett par/km2 över större områden. Flertalet sjungande hanar tycks förbli oparade. Boet byggs i allmänhet på marken. Flyttar i augusti-början av september till övervintringsområdet i Indien och andra delar av södra Asien.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Triviallövskog, Trädbärande gräsmark, Barrskog, Myrbiotoper, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Har betydelse)
Levande träd (Viktig)
Inga kända hot föreligger. De produktiva marker som skulle kunna skapa goda biotoper för lundsångaren är emellertid nästan undantagslöst föremål för intensiv skogsskötsel. Åtminstone gäller detta i Norrland där de barrskogar som lundsångaren föredrar – ogallrade äldre granbestånd på rika marker – är av stort intresse för skogsbruk genom virkesproduktion.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
Med nuvarande kunskapsläge torde inga direkta skyddsåtgärder vara nödvändiga för artens fortbestånd i landet. En mer ingående undersökning avseende artens krav på häckningsbiotopernas utseende i olika delar av landet vore emellertid önskvärd.
Utländska namn – NO: Grønn lauvsanger, DK: Lundsanger, FI: Idän uunilintu, GB: Greenish Warbler. Det svenska beståndets storlek kvalificerar för placering i kategorin Starkt hotad (EN). Eftersom lundsångaren har starka, stabila eller ökande populationer i länderna öster om Östersjön, nedgraderas försvinnanderisken till Sårbar (VU). Arten är förtecknad i Bernkonventionen bilaga II (strikt skyddade djurarter)och Bonnkonventionen bilaga II (flyttande arter). Lundsångaren är fredad enligt jaktförordningen (1987:905).

BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. Cambridge, UK: BirdLife International. (BirdLife Conservation Series No. 12).

Elmberg, J. 1985. Om lundsångarens biotopval och sångvanor. Vår Fågelvärld 44: 288–290.

Hedgren, S. 1982. Lundsångarens uppträdande på Gotland åren 1960–1981. Bläcku 8: 61–66.

Holmström, G. 1974. Lundsångaren Phylloscopus trochiloides på Öland. Calidris 3: 63–67.

Hyytiä, K., Kellomäki, E. & Koistinen, I. (red.) 1983. Suomen lintuatlas. SLY:n Lintutieto Oy, Helsinki.

Noréhn, N. 1954. Lundsångaren (Phylloscopus trochiloides viridianus Blyth) för första gången häckfågel i Sverige. Fauna och Flora 49: 69–76.

SOF. 2002. Sveriges fåglar. 3:a uppl. Stockholm.

Suomalainen, H. 1936. Der grüne Laubsänger, Phylloscopus nitidus viridianus Blyth, in Finnland, nebst einigen Haubtzügen seiner Ausbreitungsgeschichte. Ornis Fennica 13: 89–124.

Tiainen, J. 1991. Phylloscopus trochiloides Grüner Laubsänger. I: Glutz von Blotzheim, U.N. & Bauer, K.M.

(red.). Handbuch der Vögel Mitteleuropas. Band 12. Wiesbaden.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Martin Tjernberg, Lennart Risberg1992. Rev. Lennart Risberg 1994, Martin Tjernberg 2005, 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Phylloscopidae - lövsångare 
  • Släkte
    Phylloscopus - phylloscopussångare 
  • Art
    Phylloscopus trochiloides, (Sundevall, 1837) - lundsångare
    Synonymer
    Acanthiza trochiloides Sundevall, 1837
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Martin Tjernberg, Lennart Risberg1992. Rev. Lennart Risberg 1994, Martin Tjernberg 2005, 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.