Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  månhornsbagge

Organismgrupp Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar Copris lunaris
Månhornsbagge Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
17-23 mm. Kropp kullrig, blankt svart eller svartbrun, ben och antenner mörka. Huvud med bred, utplattad munsköld och ett uppåtriktat horn som hos honan är trubbigt, hos hanen spetsigt. Halsskölden längs framkanten särskilt hos hanen med knölar och bucklor. Hornet varierar i längd och kan hos välutvecklade hanar vara nästan centimeterlångt. Alla övergångar finns dock till hanar med svagt utvecklade könskaraktärer.
Utbredning
Länsvis förekomst för månhornsbagge Observationer i  Sverige för månhornsbagge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Känd från Skåne, västra Blekinge, Öland och Gotland (endast 1800-talsfynd). I Skåne endast i den östra delen, med en till synes isolerad förekomst i Vombsänkan (Björka). Från 1700- och 1800-talen finns fynd från västra Skåne (Kävlinge, Ven). Även på Öland tycks perifera populationer längs landborgen i Vickleby och Resmo socknar ha fallit bort. Möjligen har också antalet individrika populationer minskat. Närmast i Danmark och Baltikum. Världsutbredningen sträcker sig från Mellan- och Sydeuropa till västra Kina.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Lever i spillning, främst av nöt, på öppna, torra betesmarker. Främst på sandmarker, t.ex. i den östskånska sandstäppen, men också på torrängar, och t.o.m. på ren alvarmark med blott några centimeters jordtäcke. Talrikast i marker med kortbetad vegetation och ett brutet vegetationstäcke med talrika markblottor. Endast känd från östra Skåne, västra Blekinge, på Öland och Gotland. Inga sentida fynd är kända från Gotland. Hotas framför allt av nerläggning av betesmark, men också av ändringar i betesdriften (minskande betestryck). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (80-110). Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (320-440) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Lever i spillning, främst av nöt, på öppna, torra betesmarker med kort vegetation och gles grässvål. På sandgräshed eller torrängar, t.o.m. på ren alvarmark med tunt jordtäcke. Saknas eller är fåtaligare i betesmarker med tätare grässvål. Gärna i vindskyddade lägen med ett varmt mikroklimat. Fullbildade individer påträffas maj-september med en topp i maj–juni när fortplantningen sker. På våren födosöker baggarna under ca 3–4 veckor innan parningen sker. Arbetet med bobyggnad och äggläggning tar ca 13–15 dagar. Honan gräver ensam eller tillsammans med hanen en tunnel under spillningshögen, i vars ände en kammare grävs ut och förses med 4–7 st 30–35 mm stora spillningskulor. I varje spillningskula läggs ett ägg. Larvutvecklingen sker under sommaren, och honan stannar i yngelkammaren. Båda könen övervintrar och kan reproducera sig en andra gång följande vår. Honan kan då lägga en ny kull ägg utan att para sig på nytt, medan hanen uppsöker en ny hona för parning.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
· får
· får
· häst
· häst
· nötkreatur
· nötkreatur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Scarabaeidae (bladhorningar), Släkte Copris, Art Copris lunaris (Linnaeus, 1758) - månhornsbagge Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Lever i spillning, främst av nöt, på öppna, torra betesmarker. Främst på sandmarker, t.ex. i den östskånska sandstäppen, men också på torrängar, och t.o.m. på ren alvarmark med blott några centimeters jordtäcke. Talrikast i marker med kortbetad vegetation och ett brutet vegetationstäcke med talrika markblottor. Endast känd från östra Skåne, västra Blekinge, på Öland och Gotland. Inga sentida fynd är kända från Gotland. Hotas framför allt av nerläggning av betesmark, men också av ändringar i betesdriften (minskande betestryck). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (80-110). Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (320-440) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Konventioner Typisk art i 6120 Sandstäpp (Kontinental region (CON)), Typisk art i 6270 Silikatgräsmarker (Kontinental region (CON))
Åtgärdsprogram Fastställt
17-23 mm. Kropp kullrig, blankt svart eller svartbrun, ben och antenner mörka. Huvud med bred, utplattad munsköld och ett uppåtriktat horn som hos honan är trubbigt, hos hanen spetsigt. Halsskölden längs framkanten särskilt hos hanen med knölar och bucklor. Hornet varierar i längd och kan hos välutvecklade hanar vara nästan centimeterlångt. Alla övergångar finns dock till hanar med svagt utvecklade könskaraktärer.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för månhornsbagge

Länsvis förekomst och status för månhornsbagge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för månhornsbagge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Känd från Skåne, västra Blekinge, Öland och Gotland (endast 1800-talsfynd). I Skåne endast i den östra delen, med en till synes isolerad förekomst i Vombsänkan (Björka). Från 1700- och 1800-talen finns fynd från västra Skåne (Kävlinge, Ven). Även på Öland tycks perifera populationer längs landborgen i Vickleby och Resmo socknar ha fallit bort. Möjligen har också antalet individrika populationer minskat. Närmast i Danmark och Baltikum. Världsutbredningen sträcker sig från Mellan- och Sydeuropa till västra Kina.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Scarabaeinae  
  • Tribus
    Coprini  
  • Släkte
    Copris  
  • Art
    Copris lunaris(Linnaeus, 1758) - månhornsbagge

Lever i spillning, främst av nöt, på öppna, torra betesmarker med kort vegetation och gles grässvål. På sandgräshed eller torrängar, t.o.m. på ren alvarmark med tunt jordtäcke. Saknas eller är fåtaligare i betesmarker med tätare grässvål. Gärna i vindskyddade lägen med ett varmt mikroklimat. Fullbildade individer påträffas maj-september med en topp i maj–juni när fortplantningen sker. På våren födosöker baggarna under ca 3–4 veckor innan parningen sker. Arbetet med bobyggnad och äggläggning tar ca 13–15 dagar. Honan gräver ensam eller tillsammans med hanen en tunnel under spillningshögen, i vars ände en kammare grävs ut och förses med 4–7 st 30–35 mm stora spillningskulor. I varje spillningskula läggs ett ägg. Larvutvecklingen sker under sommaren, och honan stannar i yngelkammaren. Båda könen övervintrar och kan reproducera sig en andra gång följande vår. Honan kan då lägga en ny kull ägg utan att para sig på nytt, medan hanen uppsöker en ny hona för parning.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Efterlämningar av djur (Viktig)
· får - Ovis aries (Har betydelse)
· häst - Equus caballus (Har betydelse)
· nötkreatur - Bos taurus (Viktig)
Hotas av såväl nerläggning av betesmark som ändringar i betesdriften. Minskningen av arealen betesmark har slagit särskilt hårt mot de magra, sandiga markerna. Ett generellt sett lägre betestryck leder dessutom till en tätare vegetationsstruktur med färre markblottor. Detta leder till ett mindre gynnsamt mikroklimat, och den tätare grässvålen missgynnar också på ett mer direkt sätt de grävande arterna. Användandet av avmaskningsmedel (avermectiner) utgör en ytterligare belastning på populationer som redan är hårt trängda.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Upprätthåll en adekvat hävd av magra, ogödslade naturbetesmarker, och undvik användandet av avmaskningsmedel. Arten är tillsammans med sex andra dynglevande skalbaggar föremål för ett åtgärdsprogram.

Åtgärdsprogram Fastställt

Landin, B.-O. 1957. Bladhorningar. Svensk Insektfauna. nr 46. Stockholm.

Ljungberg, H. 1999. Skalbaggar och andra insekter på sandstäppslokaler i östra Skåne. Länsstyrelsen i Skåne län, Malmö.

Ljungberg, H. 2002. Bete, störning och biologisk mångfald i odlingslandskapet – hotade skalbaggar i öländska torrmarker. Länsstyrelsen i Kalmar län, Miljöenheten, meddelande 2002:20.

Ljungberg, H. 2007. Åtgärdsprogram för dynglevande skalbaggar. Naturvårdsverket, Rapport 5689.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005, 2007, 2016. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Scarabaeinae  
  • Tribus
    Coprini  
  • Släkte
    Copris  
  • Art
    Copris lunaris, (Linnaeus, 1758) - månhornsbagge
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005, 2007, 2016. © ArtDatabanken, SLU 2007.