Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  bredbandad mårefältmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Epirrhoe galiata
Bredbandad mårefältmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En relativt liten svart- och vittecknad mätare som kan förväxlas med flera liknande arter. Dock varierar denna art obetydligt. Framvingarna är mer spetsformade och har breda svartgrå tvärband med oregelbundet vågformiga skarpt avgränsade kanter. I övrigt är framvingen gråaktig med flera rader vågformiga vita tvärband och på fräscha individer med en svagt orange till rosabrun nyans. Bakvingarna är ljust gulgrå och saknar svart tvärband. Vingspann 22-27 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för bredbandad mårefältmätare Observationer i  Sverige för bredbandad mårefältmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Mårefältmätare är huvudsakligen kustbunden och fynd saknas från inlandslandskapen Dalsland, Värmland och Närke. Mer frekvent har den alltid bara påträffats i våra sydligare kustnära områden, längs hela västkusten och från Skåne till Öland, Gotland och på fastlandet till Stockholmstrakten. Norr om detta område har arten påträffats lokalt i Västmanland, södra Dalarna och Gästrikland. Nordström som klassificerade arten som tämligen sällsynt anger också med tvekan fyndangivelser från Hälsingland och Ångermanland gjorda under förra hälften av 1800-talet. Möjligen har arten där förekommit på öar som sällan besökts av senare tiders entomologer. I Roslagen är arten nämligen bara känd från ett par av de yttersta öarna såsom Måsten under 1980-talet och särskilt från Örskär där den under senare år varit lokalt allmän. Den påträffades 1985 vid en av få undersökningar av fjärilsfaunan på Eggegrund i Gävlebukten. Från 2003 har arten visat sig på Alnön i Medelpad (Artportalen). I övrigt finns idag bara moderna fynd från Skånes kuster, Öland, Gotland, Koster i norra Bohuslän och ett fåtal fynd från östra Småland och Södertörn i Södermanland. Huruvida arten finns kvar vid västkusten mellan Kullabygden och Koster är oklart. I Norge betraktas arten idag som sällsynt och lokal. Den kända förekomsten i Norge omfattar kustnära områden från Oslofjorden till Aust-Agder. Ett fynd från inre Böverdal, Hallingdal betraktas som tillfälligt. I Danmark är arten påträffad i alla delar utom längs västkusten mellan Sydjylland och Nordvästjylland. Alla mer moderna fynd är från kustnära områden (även Jylland) och med allt färre lokaler omnämnda i de årliga rapporterna kan man misstänka att arten är minskande också i Danmark. I Storbritannien är arten väl utbredd i England och Wales samt förekommer lokalt också vid kusterna till västra Irland och norra Skottland. Arten har en vid utbredning i södra Europa till Nordafrika. Världsutbredningen sträcker sig i öster till Kaukasus och Kazakhstan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2b; B2ab(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Mårefältmätare påträffas i östra Götaland, inklusive Öland och Gotland, samt sydöstra Svealand. Arten är starkt minskande i stora delar av landet, framförallt på Västkusten och i Mellansverige. Den är relativt kustbunden och knuten till främst torr- och strandängar. Sådana marginalmarker brukas numer i allt mindre grad och växer igen. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 300 (250-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (1000-3000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-30) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (A2b; B2ab(iii,v)c(iv)).
Ekologi
Mårefältmätare är knuten till torrängar av något rikare slag, gärna på kalkmark så som på Öland och Gotland, men också på sandiga, grusiga eller klippiga strandängar som hållits öppna genom lång beteshävd eller hellre slåtter. Larven lever av måror, främst kanske på gulmåra Galium verum. I likhet med Thunbergs fältmätare Epirrhoe pupillata är arten en förlorare i jordbrukslandskapet där torrängar blivit allt sällsyntare genom upphörande jordbruk i marginaliserade, kustnära områden, såsom på öar med begränsad brukbar areal, samt genom det atmosfäriska kvävenedfallet som i grunden förändrat konkurrensförmågan hos många av torrängens tidigare karaktärsväxter. Dessa båda arter har uppenbarligen inte börjat utnyttja de habitat där den relativt nyspridda växten stormåra G. album klarar sig väl. Detta till skillnad från bl.a. jämnbandad fältmätare E. rivata som på drygt tjugo år mångdubblat sitt utbredningsområde i Sverige. Mårefältmätare övervintrar som puppa och kläcker under en utsträckt period. I Sydsverige uppträder den med en andra generation, men det kan vara svårt att avgränsa de två generationerna. Dock rör det sig säkerligen om två generationer på lokaler där den påträffas redan i senare hälften av maj och återigen i augusti. Fjärilen är främst aktiv från skymningen och genom natten och lockas lätt till UV-ljus eller kan håvas över blommor. Man kan skrämma upp fjärilen under dagtid men ändå inte lika lätt som med de övriga Epirrhoe-arterna, vilket kan bero på att den oftare vilar direkt mot markytan.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gulmåra
· gulmåra
· måror
· måror
· stenmåra
· stenmåra
· vitmåra
· vitmåra
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Epirrhoe, Art Epirrhoe galiata (Denis & Schiffermüller, 1775) - bredbandad mårefältmätare Synonymer mårefältmätare

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2b; B2ab(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Mårefältmätare påträffas i östra Götaland, inklusive Öland och Gotland, samt sydöstra Svealand. Arten är starkt minskande i stora delar av landet, framförallt på Västkusten och i Mellansverige. Den är relativt kustbunden och knuten till främst torr- och strandängar. Sådana marginalmarker brukas numer i allt mindre grad och växer igen. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 300 (250-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (1000-3000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-30) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (A2b; B2ab(iii,v)c(iv)).
En relativt liten svart- och vittecknad mätare som kan förväxlas med flera liknande arter. Dock varierar denna art obetydligt. Framvingarna är mer spetsformade och har breda svartgrå tvärband med oregelbundet vågformiga skarpt avgränsade kanter. I övrigt är framvingen gråaktig med flera rader vågformiga vita tvärband och på fräscha individer med en svagt orange till rosabrun nyans. Bakvingarna är ljust gulgrå och saknar svart tvärband. Vingspann 22-27 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för bredbandad mårefältmätare

Länsvis förekomst och status för bredbandad mårefältmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för bredbandad mårefältmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Mårefältmätare är huvudsakligen kustbunden och fynd saknas från inlandslandskapen Dalsland, Värmland och Närke. Mer frekvent har den alltid bara påträffats i våra sydligare kustnära områden, längs hela västkusten och från Skåne till Öland, Gotland och på fastlandet till Stockholmstrakten. Norr om detta område har arten påträffats lokalt i Västmanland, södra Dalarna och Gästrikland. Nordström som klassificerade arten som tämligen sällsynt anger också med tvekan fyndangivelser från Hälsingland och Ångermanland gjorda under förra hälften av 1800-talet. Möjligen har arten där förekommit på öar som sällan besökts av senare tiders entomologer. I Roslagen är arten nämligen bara känd från ett par av de yttersta öarna såsom Måsten under 1980-talet och särskilt från Örskär där den under senare år varit lokalt allmän. Den påträffades 1985 vid en av få undersökningar av fjärilsfaunan på Eggegrund i Gävlebukten. Från 2003 har arten visat sig på Alnön i Medelpad (Artportalen). I övrigt finns idag bara moderna fynd från Skånes kuster, Öland, Gotland, Koster i norra Bohuslän och ett fåtal fynd från östra Småland och Södertörn i Södermanland. Huruvida arten finns kvar vid västkusten mellan Kullabygden och Koster är oklart. I Norge betraktas arten idag som sällsynt och lokal. Den kända förekomsten i Norge omfattar kustnära områden från Oslofjorden till Aust-Agder. Ett fynd från inre Böverdal, Hallingdal betraktas som tillfälligt. I Danmark är arten påträffad i alla delar utom längs västkusten mellan Sydjylland och Nordvästjylland. Alla mer moderna fynd är från kustnära områden (även Jylland) och med allt färre lokaler omnämnda i de årliga rapporterna kan man misstänka att arten är minskande också i Danmark. I Storbritannien är arten väl utbredd i England och Wales samt förekommer lokalt också vid kusterna till västra Irland och norra Skottland. Arten har en vid utbredning i södra Europa till Nordafrika. Världsutbredningen sträcker sig i öster till Kaukasus och Kazakhstan.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Xanthorhoini  
  • Släkte
    Epirrhoe  
  • Art
    Epirrhoe galiata(Denis & Schiffermüller, 1775) - bredbandad mårefältmätare
    Synonymer
    mårefältmätare

Mårefältmätare är knuten till torrängar av något rikare slag, gärna på kalkmark så som på Öland och Gotland, men också på sandiga, grusiga eller klippiga strandängar som hållits öppna genom lång beteshävd eller hellre slåtter. Larven lever av måror, främst kanske på gulmåra Galium verum. I likhet med Thunbergs fältmätare Epirrhoe pupillata är arten en förlorare i jordbrukslandskapet där torrängar blivit allt sällsyntare genom upphörande jordbruk i marginaliserade, kustnära områden, såsom på öar med begränsad brukbar areal, samt genom det atmosfäriska kvävenedfallet som i grunden förändrat konkurrensförmågan hos många av torrängens tidigare karaktärsväxter. Dessa båda arter har uppenbarligen inte börjat utnyttja de habitat där den relativt nyspridda växten stormåra G. album klarar sig väl. Detta till skillnad från bl.a. jämnbandad fältmätare E. rivata som på drygt tjugo år mångdubblat sitt utbredningsområde i Sverige. Mårefältmätare övervintrar som puppa och kläcker under en utsträckt period. I Sydsverige uppträder den med en andra generation, men det kan vara svårt att avgränsa de två generationerna. Dock rör det sig säkerligen om två generationer på lokaler där den påträffas redan i senare hälften av maj och återigen i augusti. Fjärilen är främst aktiv från skymningen och genom natten och lockas lätt till UV-ljus eller kan håvas över blommor. Man kan skrämma upp fjärilen under dagtid men ändå inte lika lätt som med de övriga Epirrhoe-arterna, vilket kan bero på att den oftare vilar direkt mot markytan.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gulmåra - Galium verum (Viktig)
· måror - Galium (Viktig)
· stenmåra - Galium saxatile (Har betydelse)
· vitmåra - Galium boreale (Viktig)
Arten hotas av igenplantering och igenväxning av kustnära torrängar. I våra skärgårdar blir bönderna allt färre vilket innebär att alla öppna småbiotoper som skapades genom bete eller slåtter idag övergår till skogs- eller buskmark. Arten hotas sannolikt också av alltför tidigt och/eller intensivt bete som minskar antalet nödvändiga nektarresurser. Artens tendens att bara förekomma längst ut mot havet på nordligare breddgrader kan bero på flera samverkande faktorer. Dels på mellanartskonkurrens om relativt predatorfria nischer. Då avses insektspredatorer, främst parasitoider. Dels på att sjöbris ger fler soltimmar under sommaren i yttre skärgården och att detta underlättar en snabbare larvtillväxt. På Öland och i östra Småland kan det nyspridda gräset knylhavre innebära att artens livsutrymme krymper. Detta relativt högväxta gräs är mycket konkurrenskraftigt också på torrare ängsmarker.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
För denna art och flera andra fjärilar knutna till öppna, torrare och blomrika ängar på skärgårdsöar eller på Öland och Gotland gäller att det är viktigt att studera vilken form av hävd som är acceptabel om starka populationer skall kunna vidmakthållas. Ett exempel på gynnsam hävd är den slåtter som idag bedrivs på Örskär i Uppsala län där mårefältmätare ännu kan upprätthålla en stark population tillsammans med den likaledes starkt minskande ängsnätfjärilen Melitaea cinxia. Miljöstödsåtgärder bör i särskilt hög grad riktas mot de mer småskaliga jordbruken i skärgårdarna då denna näring i sig är utrotningshotad där och samtidigt de miljömässiga begränsningarna på t.ex. klippiga öar ofta bidrar till att skapa den mer småskaliga mosaik av skiftande biotoper med vindskydd och solexponering som många insekter är beroende av. Utmagring av gräsmarker kan också göras genom bränning av det torra, vissna gräset under tidig vår eller sen höst.
Jan-Olov Björklund, Bengt-Åke Bengtsson och Nils Ryrholm har bidragit med värdefull information vid författandet av artfaktabladet.

Aarvik, L., Hansen, L.-O. & Kononenko, V. 2009. Norges sommerfugle - Håndbok over Norges dagsommerfugler og nattsvärmere. Norsk Entomologisk forening, Oslo.

Björklund, J.-O. & Eriksson, P. 2007. Sällsynta fjärilar i Uppsala län - nuvarande och historisk utbredning. Upplandsstiftelsen.

Elmquist, H., Liljeberg, G., Top-Jensen, M. & Fibiger, M. 2011. Sveriges fjärilar - en fälthandbok över samtliga dag- och nattfjärilar. Aprilina AB, Östermarie.

Källander, C. 1994. Eggegrunds fjärilsfauna. Insectifera 2:8-25.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2011.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Xanthorhoini  
  • Släkte
    Epirrhoe  
  • Art
    Epirrhoe galiata, (Denis & Schiffermüller, 1775) - bredbandad mårefältmätare
    Synonymer
    mårefältmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2011.