Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mörk ängsmaskros

Organismgrupp Kärlväxter Taraxacum fusciflorum
Mörk ängsmaskros Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Mörk ängsmaskros hör till gruppen ängsmaskrosor, Taraxacum sect. Hamata. Växten kan bli 30-40 cm hög, på mager mark betydligt mindre. Bladen är tämligen mörkt gröna med trekantiga - kloböjda sidoflikar, som ibland har tandad rygg. Bladnerven är röd nedtill på skaftet, uppåt strimmig i rött och grönt. Holken är mörkt blågrön, med pruina. De yttre holkfjällen är 4-5 mm breda, nedåt bågböjda och saknar hinnkant. Korgens strålblommor har på undersidan en mörk strimma, som täcker nästan hela bredden. Frukterna har krökta taggar. Arten liknar ängsmaskros, men är mörkare och har bredare yttre holkfjäll utan hinnkant. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.
Utbredning
Länsvis förekomst för mörk ängsmaskros Observationer i  Sverige för mörk ängsmaskros
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Mörk ängsmaskros är i landet funnen på tre platser. Arten upptäcktes första gången i Västergötland vid Karleby, där den samlades 1947. Arten är inte återfunnen på denna lokal. Arten upptäcktes på nytt i ett trädgårdsland i Huddungeby nära Heby i Uppland 2001. Hur arten kommit till Heby är oklart, kanske är den inhemsk här eller har den inkommit som en följd av markägarens maskrosintresse. En ny lokal upptäcktes 2006 utanför Växjö i Drevs socken i Småland. Mörk ängsmaskros är betydligt vanligare i Danmark och i England, där den främst växer på ruderatmarker. Detta kan innebära att arten kan vara förbisedd i sydvästra Sverige, då den även där bör kunna växa bland ogräsmaskrosor på mer näringsrika ståndorter.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
Mörk ängsmaskros är funnen på två platser: en i Småland och en i Uppland. Den småländska lokalen i torr gräsmark, den uppländska troligen förvildad från odling i trädgård. Mer kunskap behövs om denna art. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (5-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5000 (668-100000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (8-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Artens ekologi i Sverige ger genom de få fyndplatserna inte någon entydig bild. I Västergötland växte den i en vägkant, i Uppland i ett trädgårdsland och i Småland i torr gräsmark. I Danmark växer på ruderatmarker, t.ex. i väg- och dikeskanter och i England förmodas den vara oavsiktligt införd. Rent generellt blir ängsmaskrosorna mindre krävande på växtplats i västra delarna av Norden, medan de i öster ofta är goda indikatorarter på ogödslade gräsmarker. Arten är känslig för igenväxning, möjligen också kvävegödsling. En viss störning, t.ex. genom tramp, är gynnsam för etablering av nya individer.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Taraxacum (maskrosor), Art Taraxacum fusciflorum H. Øllg. - mörk ängsmaskros Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Mörk ängsmaskros är funnen på två platser: en i Småland och en i Uppland. Den småländska lokalen i torr gräsmark, den uppländska troligen förvildad från odling i trädgård. Mer kunskap behövs om denna art. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (5-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5000 (668-100000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (8-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Mörk ängsmaskros hör till gruppen ängsmaskrosor, Taraxacum sect. Hamata. Växten kan bli 30-40 cm hög, på mager mark betydligt mindre. Bladen är tämligen mörkt gröna med trekantiga - kloböjda sidoflikar, som ibland har tandad rygg. Bladnerven är röd nedtill på skaftet, uppåt strimmig i rött och grönt. Holken är mörkt blågrön, med pruina. De yttre holkfjällen är 4-5 mm breda, nedåt bågböjda och saknar hinnkant. Korgens strålblommor har på undersidan en mörk strimma, som täcker nästan hela bredden. Frukterna har krökta taggar. Arten liknar ängsmaskros, men är mörkare och har bredare yttre holkfjäll utan hinnkant. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mörk ängsmaskros

Länsvis förekomst och status för mörk ängsmaskros baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mörk ängsmaskros

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Mörk ängsmaskros är i landet funnen på tre platser. Arten upptäcktes första gången i Västergötland vid Karleby, där den samlades 1947. Arten är inte återfunnen på denna lokal. Arten upptäcktes på nytt i ett trädgårdsland i Huddungeby nära Heby i Uppland 2001. Hur arten kommit till Heby är oklart, kanske är den inhemsk här eller har den inkommit som en följd av markägarens maskrosintresse. En ny lokal upptäcktes 2006 utanför Växjö i Drevs socken i Småland. Mörk ängsmaskros är betydligt vanligare i Danmark och i England, där den främst växer på ruderatmarker. Detta kan innebära att arten kan vara förbisedd i sydvästra Sverige, då den även där bör kunna växa bland ogräsmaskrosor på mer näringsrika ståndorter.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Hamata - ängsmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum fusciflorumH. Øllg. - mörk ängsmaskros

Artens ekologi i Sverige ger genom de få fyndplatserna inte någon entydig bild. I Västergötland växte den i en vägkant, i Uppland i ett trädgårdsland och i Småland i torr gräsmark. I Danmark växer på ruderatmarker, t.ex. i väg- och dikeskanter och i England förmodas den vara oavsiktligt införd. Rent generellt blir ängsmaskrosorna mindre krävande på växtplats i västra delarna av Norden, medan de i öster ofta är goda indikatorarter på ogödslade gräsmarker. Arten är känslig för igenväxning, möjligen också kvävegödsling. En viss störning, t.ex. genom tramp, är gynnsam för etablering av nya individer.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Då växten i landet bara är känd genom ett fåtal exemplar, hotas lokalerna främst genom slumpfaktorer. Den småländska lokalen kan på sikt hotas av igenväxning. Minskat slitage i markens ytskikt, t.ex. genom att betesdriften och trampet upphör i betesmarker, kan inverka negativt på föryngringen. Växten är rödlistad främst genom sin sällsynthet.
Äldre lokaler bör återinventeras för att fastställa aktuell status. Arten bör hållas under uppsikt och ingå i floraväktarprogram. Utökade inventeringsinsatser i de västra landskapen, som Småland, Västergötland, Bohuslän, Skåne och Halland, gör det möjligt att finna arten på nya lokaler.

Dudman, A. A. & Richards, A. J. 1997: Dandelions of Great Britain and Ireland. BSBI

Handbook No 9. Botanical Society of the British Isles. London.

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007: Smålands flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Jonsell, L. (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Øllgaard, H. 1983: Hamata, a New Section of Taraxacum (Asteraceae).

Pl. Syst. Evol. 141: 199-217. BILD

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010-12-22

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Hamata - ängsmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum fusciflorum, H. Øllg. - mörk ängsmaskros
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010-12-22