Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mörkgökbi

Organismgrupp Steklar, Bin Nomada fuscicornis
Mörkgökbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd 8-9 mm. Kroppen är svart med de främre bakkroppssegmenten röda. Hanens ryggplåtar är försedda med parvisa gula fläckar, men dessa saknas oftast på honan. Benen är röda med svarta fält. Bakkroppens sidor är hos båda könen försedda med tätare hårfransar. Arten är mycket snarlik ölandsgökbi Nomada similis men skiljer sig från denna art genom t.ex. något mörkare ben och antenner. Ölandsgökbiet är också något större.
Utbredning
Länsvis förekomst för mörkgökbi Observationer i  Sverige för mörkgökbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är känd från Skåne, Halland, Blekinge, Småland och Öland. En äldre fyndserie finns dessutom från Dalsland. Aktuella fynd finns framför allt från Vombsänkan i Skåne (Veberöd och Krankesjön), från Österlen i Skåne (Ravlunda och Åhus), Halmstad-trakten i Halland, Blekinge (flera platser), Småland (Nybroåsen) samt Öland (Strandskogen). Arten har alltid varit att betrakta som sällsynt och ökningen av antalet fyndplatser under 2000-talet speglar troligen snarast en ökad inventeringsinsats än en verklig populationsökning. Arten har inte påträffats i Norge men väl i södra delen av Finland och i Danmark. Mörkgökbiets världsutbredning omfattar Nord- och Mellaneuropa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Mörkgökbi har under senare tid påträffats i Skåne, Halland, Blekinge, Småland (H län) och på Öland. Dess värdart småfibblebi Panurginus calcaratus har en vid utbredning från Sydsverige upp till Värmland, men boparasiten tycks inte följa med i denna utbredningsbild. Bristen på aktuella fynd från Västra Götaland antyder en fortsatt tillbakagång. Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (10-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 9000 (6000-20000) km² och förekomstarean (AOO) till 160 (40-500) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Mörkgökbiet är boparasit på det sparsamt förekommande och rödlistade småfibblebiet Panurgus calcaratus. Värdarten är helt specialiserad på att söka pollen i fibblor och förekommer på sandiga marker där boet ofta anläggs kolonivis på fläckar med blottad sand. Vid dessa kolonier kan man ofta se ett flertal honor av mörkgökbi som inväntar ett tillfälle att ta sig ner i en bohåla och placera ett ägg på det av värdarten ihopsamlade pollenförrådet. Hanar noteras ofta vid blombesök på t.ex. rotfibbla Hypochaeris radicata och blåmunkar Jasione montana.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· småfibblebi
· småfibblebi
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blåmunkar
· blåmunkar
· rotfibbla
· rotfibbla
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Apidae (långtungebin), Släkte Nomada (gökbin), Art Nomada fuscicornis Nylander, 1848 - mörkgökbi Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Mörkgökbi har under senare tid påträffats i Skåne, Halland, Blekinge, Småland (H län) och på Öland. Dess värdart småfibblebi Panurginus calcaratus har en vid utbredning från Sydsverige upp till Värmland, men boparasiten tycks inte följa med i denna utbredningsbild. Bristen på aktuella fynd från Västra Götaland antyder en fortsatt tillbakagång. Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (10-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 9000 (6000-20000) km² och förekomstarean (AOO) till 160 (40-500) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Längd 8-9 mm. Kroppen är svart med de främre bakkroppssegmenten röda. Hanens ryggplåtar är försedda med parvisa gula fläckar, men dessa saknas oftast på honan. Benen är röda med svarta fält. Bakkroppens sidor är hos båda könen försedda med tätare hårfransar. Arten är mycket snarlik ölandsgökbi Nomada similis men skiljer sig från denna art genom t.ex. något mörkare ben och antenner. Ölandsgökbiet är också något större.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mörkgökbi

Länsvis förekomst och status för mörkgökbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mörkgökbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är känd från Skåne, Halland, Blekinge, Småland och Öland. En äldre fyndserie finns dessutom från Dalsland. Aktuella fynd finns framför allt från Vombsänkan i Skåne (Veberöd och Krankesjön), från Österlen i Skåne (Ravlunda och Åhus), Halmstad-trakten i Halland, Blekinge (flera platser), Småland (Nybroåsen) samt Öland (Strandskogen). Arten har alltid varit att betrakta som sällsynt och ökningen av antalet fyndplatser under 2000-talet speglar troligen snarast en ökad inventeringsinsats än en verklig populationsökning. Arten har inte påträffats i Norge men väl i södra delen av Finland och i Danmark. Mörkgökbiets världsutbredning omfattar Nord- och Mellaneuropa.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Nomada - gökbin 
  • Art
    Nomada fuscicornisNylander, 1848 - mörkgökbi

Mörkgökbiet är boparasit på det sparsamt förekommande och rödlistade småfibblebiet Panurgus calcaratus. Värdarten är helt specialiserad på att söka pollen i fibblor och förekommer på sandiga marker där boet ofta anläggs kolonivis på fläckar med blottad sand. Vid dessa kolonier kan man ofta se ett flertal honor av mörkgökbi som inväntar ett tillfälle att ta sig ner i en bohåla och placera ett ägg på det av värdarten ihopsamlade pollenförrådet. Hanar noteras ofta vid blombesök på t.ex. rotfibbla Hypochaeris radicata och blåmunkar Jasione montana.

Ekologisk grupp: Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· småfibblebi - Panurgus calcaratus (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blåmunkar - Jasione montana (Viktig)
· rotfibbla - Hypochaeris radicata (Viktig)
Då artens kärnområden utgörs av intensivt störda och blomrika sandmarker utgör förändringar av markanvändningen på artens förekomstplatser ett hot. Igenväxning orsakad av utebliven markstörning i kombination med kväverik nederbörd riskerar också att missgynna arten på sikt. Artens förekomster på militära övningsfält i Skåne (Revingehed och Ravlunda) hotas av restriktioner för den tunga militära trafiken och i vissa fall också av minskad övningsaktivitet. I de fall mörkgökbi förekommer i sandtäkter innebär återförande av näringsrika jordmassor och trädplantering ett hot. I skogsbygder uppträder arten ofta i anslutning till vägkanter med mycket rot- eller sommarfibbla och hotas där av alltför tidig vägkantsslåtter som slår ut födoresursen. På Öland hotas arten potentiellt av sommarstugebebyggelse. Då arten förmodligen starkt attraheras av så kallade gulskålar riskerar längre fångstperioder med denna metod i artens habitat att decimera populationerna.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
Åtgärder för att gynna mörkgökbiet och dess värdbi småfibblebiet innefattar säkerställande av den störningsregim som finns på arternas aktuella miljöer. Etablerande av ytor med blottad finsand i anslutning till blomrika hedar, ängar eller ruderatmarker kan med fördel göras inom mörkgökbiets förekomstområden. I de fall arten förekommer i täkter bör dessa efterbehandlas med hänsyn till artens habitatkrav, något som också gynnar en rad andra hotade och sällsynta sandmarksarter.

Åtgärdsprogram Fastställt
Mörkgökbiet omfattas av ett nationellt åtgärdsprogram (Karlsson, Larsson & Björklund 2011) för bin och fjärilar på torrängar.

Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2007. Apidae 5. Fauna Helvetica 20: 1-356.

Celary, W. 1995. Nomadini (Hymenoptera, Apoidea, Anthophoridae) of Poland. Monografie Fauny Polski 20: 1-281.

Hallin, G. 2009. Gaddsteklar i Blekinge 1984-2007 - Sammanställning av gjorda fynd. Länsstyrelsen i Blekinge län. Rapport nr. 2009:8.

Johansson, N. 2012. Rovstekeln Oxybelus latidens (Hymenoptera, Crabronidae) ny för Sverige. Entomologisk Tidskrift 133(1-2): 59-64. Uppsala.

Karlsson, T., Larsson, K. & Björklund, J-O. 2011. Åtgärdsprogram för vildbin och småfjärilar på torräng 2011-2016. Naturvårdsverket rapport 6441.

Norén, L. & Franzén, M. 2009. Gaddsteklar på sandmarker i Blekinge - en inventering av nio lokaler i Olofströms, Ronneby och Sölvesborgs kommuner 2007-2008. Länsstyrelsen i Blekinge län, Rapport 2009:16.

Scheuchl, E. 2000. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. Band 1. Schlüssel der Gattungen und der Arten der familie Anthophoridae. 2:a upplagan, Velden. 158 pp.

Sörensson, M. 2011. Urban parkmarks betydelse för insektsfaunan: Inventering av solitära bin och andra insekter på sandig parkmark i Veberöd och Genarp 2010. -Tekniska förvaltningen, Lunds kommun.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2013. Björn Cederberg 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Nomada - gökbin 
  • Art
    Nomada fuscicornis, Nylander, 1848 - mörkgökbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2013. Björn Cederberg 2016.