Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  majviva

Organismgrupp Kärlväxter Primula farinosa
Majviva Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Majviva är en lågvuxen, 5-20 cm hög, perenn ört med en basal bladrosett och en ofta klotformig blomsamling med upp till 20 blommor i toppen av en bladlös stjälk. Blommorna är normalt rosa med fem djupt urnupna och utspärrade kronblad kring ett gult kronbräm i mynningen av en knapp centimeterlång kronpip. Majviva blommar i maj-juni. Bladen är tunglika och karakteristiskt något rynkiga och fasta med vitt mjöl på bladundersidan. Det normala är att arten har en tydlig blomstjälk, men på Öland och Gotland finns även en variant med mycket kort stjälk (Toräng & Vanhoenacker 2009). Majviva är dessutom heterostyl, viket betyder att det finns två former med långt respektive kort stift i blompipen. Majviva kan förväxlas med de tre övriga svenska rosablommiga vivorna, som alla har en nordlig utbredning i landet. Den närbesläktade fjällviva P. scandinavica skiljer sig genom att normalt ha färre och mörkare rosa blommor som har en kronpip som sträcker sig längre utanför fodret än hos majviva. Smalviva P. stricta och strandviva P. nutans saknar båda det vita mjölet på bladundersida, stjälk och foder. Både smalviva och fjällviva har homostyla blommor, vilket innebär att stiften är liklånga hos olika individer. Endast smalviva har ett aktuellt utbredningsområde som överlappar med majvivans i Jämtland.
Utbredning
Länsvis förekomst för majviva Observationer i  Sverige för majviva
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Majviva förekommer främst i södra Sverige, men utbredningsområdet sträcker sig via Dalarna upp till Jämtlands kambrosilurområde, med enstaka lokaler i Hälsingland och Medelpad samt ett ströfynd från 1911 i Ångermanland (Mascher 1990). Arten har aldrig påträffats i Bohuslän och Dalsland. Flest lokaler finns i kalkrika trakter på Öland och Gotland, där den ännu är ganska vanlig, samt i Östergötland, Västergötland, Närke och längs Upplandskusten upp till sydöstra Gästrikland. Där den förekommer kan populationerna många gånger bli mycket stora - en förekomst på kalkslam på en yta av 3 ha i Johannisfors, Norduppland uppskattades hålla omkring en halv miljon plantor under åren 1991-2012 (Artportalen 2015). I resten av Europa förekommer den spridd i England och på kontinenten främst i bergstrakter ned till norra Spanien, Alperna och Sydosteuropa (Hultén & Fries 1986). Arten saknas i Norge och är sällsynt i Finland där den idag bara finns på Åland (Lampinen m.fl. 2015).
Majviva har minskat kraftigt i svenska fastlandets jordbruksområden, där den förut var lokalt allmän. I Skåne och Uppland var den beräknade minskningstakten av antalet lokaler (Sundberg 2015) omkring 70% resp. 45% under 30 år, baserad på jämförbara data från mitten och slutet av 1900-talet (Tyler & Olsson 1997, Maad m.fl. 2009). Även från övriga landskap varifrån det finns tolkningar av populationsförändringar anges en kraftig tillbakagång: Västergötland (Bertilsson m.fl. 2002), Närke (Löfgren 2013), Sörmland (Rydberg & Wanntorp 2001), Västmanland (Malmgren 1982), Dalarna (Bratt m.fl. 1993) och Jämtland (B. Petterson i brev 2015-05-20). Arten har försvunnit från Halland, Blekinge och Smålands inland, samt sannolikt även från Härjedalen (jfr. Danielsson 1994, Artportalen 2015). Majviva klassas som Akut hotad (CR) i Polen (Mirek m.fl. 2006), Starkt hotad (EN) i Finland (Rassi m.fl. 2010), Sårbar (”3 Gefährdet”) i Tyskland (Ludwig & Schnittler 1996), Nära hotad (NT) i Danmark (Wind & Pihl 2010), Estland (Anonym 2008) och England (Stroh m.fl. 2014), och som Nationellt utdöd (RE) i Tjeckien (Grulich 2012).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2abc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Majviva växer i fuktiga, kalrika gräsmarker och i extremrikkärr i södra halvan av Sverige upp till Jämtlands kambrosilurområde. Arten har minskat kraftigt på fastlandet i söder men misstankar finns om en smärre tillbakagång också på Öland och Gotland. Arten har missgynnats av minskad hävd, dikning och igenväxning. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 2500 (1000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 20 (15-25) % under de senaste 20 åren. Bedömningen baseras på direkt observation, ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2abc).
Ekologi
Majviva är knuten till kalkrik och fuktig, gärna lågvuxen eller delvis bar mark, på såväl mineraljord som torv. Extremrikkärr, kalkfuktängar och havsstrandängar är de vanligaste miljöerna, medan den även kan uppträda mer tillfälligt i diken och på grusvägar. Arten är starkt gynnad av störning som tramp och bete eller slåtter, vilket innebär att konkurrerande växtlighet hålls nere. Majviva bildar en fröbank (Toräng & Vanhoenacker 2009) vilket ligger väl i linje med en anpassning till att vara störningsgynnad. Plantorna är självinkompatibla, vilket innebär att de är beroende av korsbefruktning för fröbildningen, och som heterostylin bidrar till. De pollineras främst av dagaktiva fjärilar och bin, medan svävflugor och andra tvåvingar samt tripsar ofta besöker blommorna men deras roll i pollineringen är osäker. En viss vegetativ förökning sker genom avknoppning av bladrosetter. Den kortstjälkade varianten har utvecklats som en respons på bete av såväl boskap som av fjärilslarver, medan den långstjälkade sätter frö bättre när den inte betas. Den kortstjälkade varianten drar dessutom nytta av att växa tillsammans med långstjälkade plantor som är bättre på att attrahera pollinatörer (Toräng & Vanhoenacker 2009).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Havsstrand
Havsstrand
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Ericales (ljungordningen), Familj Primulaceae (viveväxter), Släkte Primula (vivor), Art Primula farinosa L. - majviva Synonymer Blåviva

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2abc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Majviva växer i fuktiga, kalrika gräsmarker och i extremrikkärr i södra halvan av Sverige upp till Jämtlands kambrosilurområde. Arten har minskat kraftigt på fastlandet i söder men misstankar finns om en smärre tillbakagång också på Öland och Gotland. Arten har missgynnats av minskad hävd, dikning och igenväxning. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 2500 (1000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 20 (15-25) % under de senaste 20 åren. Bedömningen baseras på direkt observation, ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2abc).
Konventioner Typisk art i 6410 Fuktängar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 7210 Agkärr (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 7230 Rikkärr (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Majviva (Primula farinosa) är fridlyst enligt 8 § i Västmanlands län.
Majviva är en lågvuxen, 5-20 cm hög, perenn ört med en basal bladrosett och en ofta klotformig blomsamling med upp till 20 blommor i toppen av en bladlös stjälk. Blommorna är normalt rosa med fem djupt urnupna och utspärrade kronblad kring ett gult kronbräm i mynningen av en knapp centimeterlång kronpip. Majviva blommar i maj-juni. Bladen är tunglika och karakteristiskt något rynkiga och fasta med vitt mjöl på bladundersidan. Det normala är att arten har en tydlig blomstjälk, men på Öland och Gotland finns även en variant med mycket kort stjälk (Toräng & Vanhoenacker 2009). Majviva är dessutom heterostyl, viket betyder att det finns två former med långt respektive kort stift i blompipen. Majviva kan förväxlas med de tre övriga svenska rosablommiga vivorna, som alla har en nordlig utbredning i landet. Den närbesläktade fjällviva P. scandinavica skiljer sig genom att normalt ha färre och mörkare rosa blommor som har en kronpip som sträcker sig längre utanför fodret än hos majviva. Smalviva P. stricta och strandviva P. nutans saknar båda det vita mjölet på bladundersida, stjälk och foder. Både smalviva och fjällviva har homostyla blommor, vilket innebär att stiften är liklånga hos olika individer. Endast smalviva har ett aktuellt utbredningsområde som överlappar med majvivans i Jämtland.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för majviva

Länsvis förekomst och status för majviva baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för majviva

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Majviva förekommer främst i södra Sverige, men utbredningsområdet sträcker sig via Dalarna upp till Jämtlands kambrosilurområde, med enstaka lokaler i Hälsingland och Medelpad samt ett ströfynd från 1911 i Ångermanland (Mascher 1990). Arten har aldrig påträffats i Bohuslän och Dalsland. Flest lokaler finns i kalkrika trakter på Öland och Gotland, där den ännu är ganska vanlig, samt i Östergötland, Västergötland, Närke och längs Upplandskusten upp till sydöstra Gästrikland. Där den förekommer kan populationerna många gånger bli mycket stora - en förekomst på kalkslam på en yta av 3 ha i Johannisfors, Norduppland uppskattades hålla omkring en halv miljon plantor under åren 1991-2012 (Artportalen 2015). I resten av Europa förekommer den spridd i England och på kontinenten främst i bergstrakter ned till norra Spanien, Alperna och Sydosteuropa (Hultén & Fries 1986). Arten saknas i Norge och är sällsynt i Finland där den idag bara finns på Åland (Lampinen m.fl. 2015).
Majviva har minskat kraftigt i svenska fastlandets jordbruksområden, där den förut var lokalt allmän. I Skåne och Uppland var den beräknade minskningstakten av antalet lokaler (Sundberg 2015) omkring 70% resp. 45% under 30 år, baserad på jämförbara data från mitten och slutet av 1900-talet (Tyler & Olsson 1997, Maad m.fl. 2009). Även från övriga landskap varifrån det finns tolkningar av populationsförändringar anges en kraftig tillbakagång: Västergötland (Bertilsson m.fl. 2002), Närke (Löfgren 2013), Sörmland (Rydberg & Wanntorp 2001), Västmanland (Malmgren 1982), Dalarna (Bratt m.fl. 1993) och Jämtland (B. Petterson i brev 2015-05-20). Arten har försvunnit från Halland, Blekinge och Smålands inland, samt sannolikt även från Härjedalen (jfr. Danielsson 1994, Artportalen 2015). Majviva klassas som Akut hotad (CR) i Polen (Mirek m.fl. 2006), Starkt hotad (EN) i Finland (Rassi m.fl. 2010), Sårbar (”3 Gefährdet”) i Tyskland (Ludwig & Schnittler 1996), Nära hotad (NT) i Danmark (Wind & Pihl 2010), Estland (Anonym 2008) och England (Stroh m.fl. 2014), och som Nationellt utdöd (RE) i Tjeckien (Grulich 2012).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ericales - ljungordningen 
  • Familj
    Primulaceae - viveväxter 
  • Släkte
    Primula - vivor 
  • Art
    Primula farinosaL. - majviva
    Synonymer
    Blåviva

Majviva är knuten till kalkrik och fuktig, gärna lågvuxen eller delvis bar mark, på såväl mineraljord som torv. Extremrikkärr, kalkfuktängar och havsstrandängar är de vanligaste miljöerna, medan den även kan uppträda mer tillfälligt i diken och på grusvägar. Arten är starkt gynnad av störning som tramp och bete eller slåtter, vilket innebär att konkurrerande växtlighet hålls nere. Majviva bildar en fröbank (Toräng & Vanhoenacker 2009) vilket ligger väl i linje med en anpassning till att vara störningsgynnad. Plantorna är självinkompatibla, vilket innebär att de är beroende av korsbefruktning för fröbildningen, och som heterostylin bidrar till. De pollineras främst av dagaktiva fjärilar och bin, medan svävflugor och andra tvåvingar samt tripsar ofta besöker blommorna men deras roll i pollineringen är osäker. En viss vegetativ förökning sker genom avknoppning av bladrosetter. Den kortstjälkade varianten har utvecklats som en respons på bete av såväl boskap som av fjärilslarver, medan den långstjälkade sätter frö bättre när den inte betas. Den kortstjälkade varianten drar dessutom nytta av att växa tillsammans med långstjälkade plantor som är bättre på att attrahera pollinatörer (Toräng & Vanhoenacker 2009).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Myrbiotoper, Havsstrand, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna strandbiotoper

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Majviva minskar till följd av att hävd i form av bete och slåtter minskar på ogödslade gräsmarker. Även utdikning av tidigare fuktiga och blöta marker, samt gödsling har haft negativ påverkan. I trakter där den traditionella skötseln av fuktiga gräsmarker har upphört finns majviva nästan bara kvar i kalkkärr, men även många av landets odikade, öppna kalkkärr hotas av igenväxning, till följd av ett torrare klimat, gamla diken, längre växtsäsong och upphörd hävd.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Hävd genom bete eller slåtter gynnar majviva, genom att motverka igenväxning av högvuxna arter, skapa en störning av marken som gynnar fröetableringen samt minska näringstillgången. I kalkkärr kan återkommande röjning av träd och buskar med några års mellanrum vara ett alternativ när inte bete eller slåtter är möjligt (Sundberg 2012). Återställning av hydrologin i dikade rikkärr och fuktängar är ofta en förutsättning för lokalernas långsiktiga överlevnad.
Majviva har 18 kromosomer medan fjällvivan och smalvivan har 72 resp. 126 - det är möjligt att majvivan är en av föräldraarterna till de två andra arterna, som båda har hybridursprung, men detta är ännu inte bekräftat (Toräng & Vanhoenacker 2009).

Anonym 2008. Red data book of Estonia 2008. Commission for Nature Conservation of the Estonian Academy of Sciences. [http://elurikkus.ut.ee/prmt.php?lang=eng] [uttag 2015-08-28].

Artportalen. 2015. Rapportsystem för växter, djur och svampar. ArtDatabanken, SLU. [http://www.artportalen.se] [uttag 2015-09-09].

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A., Börjesson, G., Geijer, M. & Sahlin, E. 2002. Västergötlands flora. SBF-förlaget, Lund.

Bratt, L., Ljung, T., Edelsjö, J, Nyström, S. & Lundqvist, R. 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap, Malung.

Danielsson, B. 1994. Härjedalens kärlväxtflora. SBT-förlaget, Lund.

Grulich, V. 2012. Red list of vascular plants of the Czech Republic: 3rd edition. Preslia 84: 631-645.

Hultén, E. & Fries, M. 1986. Atlas of North European vascular plants north of the Tropic of Cancer. Koeltz Scientific Books. Königstein.

Lampinen, R., Lahti, T. & Heikkinen, M. 2015. Växtatlas 2014. Helsingfors Universitet, Naturhistoriska centralmuseet, Helsingfors. [http://www.luomus.fi/vaxtatlas] [uttag 2015-09-09].

Ludwig, G. & Schnittler, M. 1996. Rote Liste gefährdeter Pflanzen Deutschlands. Bundesamt für Naturschutz, Bonn.

Löfgren, L. 2013. Närkes flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Maad, J., Sundberg, S., Stolpe, P. & Jonsell, L. 2009. Floraförändringar i Uppland under 1900-talet - en analys från Projekt Upplands flora. Svensk Botanisk Tidskrift 103: 67-104. [http://svenskbotanik.se/wp-content/uploads/2013/10/maad_l.pdf], [http://svenskbotanik.se/wp-content/uploads/2013/10/maad_appendix.pdf]

Malmgren, U. 1982. Västmanlands flora. Botaniska Centralredaktionen, Lund.

Mascher, J.W. 1990. Ångermanlands flora. SBT-redaktionen, Lund.

Mirek, Z., Zarzycki, K., Wojewoda, W. & Szelag, Z. (red.) 2006. Red list of plants and fungi in Poland. W. Szafer Institute of Botany, Polish Academy of Sciences, Krakow.

Rassi, P., Hyvärinen, E., Juslén, A. & Mannerkoski, I. (red.) 2010. The 2010 red list of Finnish species. Ympäristöministeriö & Suomen ympäristökeskus, Helsinki.

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Stroh, P.A., Leach, S.J., August, T.A., Walker, K.J., Pearman, D.A., Rumsey, F.J., Harrower, C.A., Fay, M.F., Martin, J.P., Pankhurst, T., Preston, C.D. & Taylor, I. 2014. A vascular plant red list for England. Botanical Society of Britain and Ireland, Bristol.

Sundberg S. 2012. Quick target vegetation recovery after restorative shrub removal and mowing in a calcareous fen. Restoration Ecology 20: 331-338.

Sundberg, S. 2015. Vad är rödlistan och hur bedöms växter och svampar? Svensk Botanisk Tidskrift 109: 208-218. [http://svenskbotanik.se/wp-content/uploads/2013/10/Sundberg_2015_SBT.pdf]

Toräng, P. & Vanhoenacker, D. 2009. Majviva - ekologi och bevarandestatus. Svensk Botanisk Tidskrift 103: 133-140.

Tyler, T. & Olsson, K.-A. 1997. Förändringar i Skånes flora under perioden 1938-1996 - statistisk analys av resultat från två inventeringar. Svensk Botanisk Tidskrift 91: 143-185.

Wind, P. & Pihl, S. (red.) 2010. The Danish red list. The National Environmental Research Institute, Aarhus University. [http://redlist.dmu.dk]

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sebastian Sundberg 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ericales - ljungordningen 
  • Familj
    Primulaceae - viveväxter 
  • Släkte
    Primula - vivor 
  • Art
    Primula farinosa, L. - majviva
    Synonymer
    Blåviva
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sebastian Sundberg 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015