Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  matt dvärgdyvel

Organismgrupp Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar Onthophagus ovatus
Matt dvärgdyvel Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 4-5,5 mm lång bladhorning med starkt kullrig och knubbig kroppsform och kraftiga grävben. Kroppen är svart och matt p.g.a. kraftig mikroskulptur, som vid täckvingarnas spets sträcker sig helt eller nästan helt in till sömmen. Detta skiljer den från den närstående O. joannae, men arterna är ytterst svårskilda, och bestämningen måste kontrolleras av en specialist.
Utbredning
Länsvis förekomst för matt dvärgdyvel Observationer i  Sverige för matt dvärgdyvel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Utbredningen är dåligt känd p.g.a. förväxling med den närstående O. joannae. Säkra exemplar är endast kända från Blekinge, Öland och Gotland. Starkt minskande under efterkrigstiden, och på senare år endast funnen på ett fåtal lokaler på Öland och Gotland. Närmast i Danmark, där arten endast är känd genom ett 1800-talsfynd på södra Jylland. Artens övriga utbredningsområde omfattar Mellan- och Sydeuropa, södra Ryssland, Baltikum och Turkiet. Rödlistad i Danmark som försvunnen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
I spillning på torr, öppen betesmark. Utbredningen har varit dåligt känd p.g.a. förväxling med den närstående O. joannae men har under de senaste åren klarlagts. Säkra exemplar är endast kända från Blekinge (inga sentida fynd), Öland och Gotland. Starkt minskande under efterkrigstiden. Hotas framför allt av nerläggning av betesmark, men också av ändringar i betesdriften. Antalet lokalområden i landet skattas till 80 (60-100). Förekomstarean (AOO) skattas till 320 (240-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Lever i spillning på torr, öppen betesmark. På alvartorrängar eller sandmark, men också i gles betad skog. Påträffad i spillning av häst, nöt och (kanske främst) får. Adulterna kan även påträffas på as och i multnande vegetabilier. I Mellaneuropa tycks den i likhet med O. joannae leva i spillning av huvudsakligen får på öppna, varma marker - helst på sand eller grus. På Gotland, där både O. joannae och O. ovatus förekommer, påträffas de aldrig tillsammans, och O. joannae verkar föredra de kargaste, stenigaste alvarmarkerna, medan O. ovatus påträffas även i torrängsmiljöer. På sydligaste Gotland kan O. ovatus påträffas tillsammans med oxhorndyvel O. illyricus. Liksom hos övriga Onthophagus-arter gräver skalbaggen m.el.m. grunda gångar i marken under spillningshögen, vilka fylls med spillning. I dessa gångar läggs sedan äggen. Larvutvecklingen sker under sommaren, och den fullbildade skalbaggen påträffas främst under våren-försommaren.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
· får
· får
· hjortdjur
· hjortdjur
· häst
· häst
· nötkreatur
· nötkreatur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Scarabaeidae (bladhorningar), Släkte Onthophagus, Art Onthophagus ovatus (Linnaeus, 1767) - matt dvärgdyvel Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation I spillning på torr, öppen betesmark. Utbredningen har varit dåligt känd p.g.a. förväxling med den närstående O. joannae men har under de senaste åren klarlagts. Säkra exemplar är endast kända från Blekinge (inga sentida fynd), Öland och Gotland. Starkt minskande under efterkrigstiden. Hotas framför allt av nerläggning av betesmark, men också av ändringar i betesdriften. Antalet lokalområden i landet skattas till 80 (60-100). Förekomstarean (AOO) skattas till 320 (240-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
En 4-5,5 mm lång bladhorning med starkt kullrig och knubbig kroppsform och kraftiga grävben. Kroppen är svart och matt p.g.a. kraftig mikroskulptur, som vid täckvingarnas spets sträcker sig helt eller nästan helt in till sömmen. Detta skiljer den från den närstående O. joannae, men arterna är ytterst svårskilda, och bestämningen måste kontrolleras av en specialist.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för matt dvärgdyvel

Länsvis förekomst och status för matt dvärgdyvel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för matt dvärgdyvel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Utbredningen är dåligt känd p.g.a. förväxling med den närstående O. joannae. Säkra exemplar är endast kända från Blekinge, Öland och Gotland. Starkt minskande under efterkrigstiden, och på senare år endast funnen på ett fåtal lokaler på Öland och Gotland. Närmast i Danmark, där arten endast är känd genom ett 1800-talsfynd på södra Jylland. Artens övriga utbredningsområde omfattar Mellan- och Sydeuropa, södra Ryssland, Baltikum och Turkiet. Rödlistad i Danmark som försvunnen.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Scarabaeinae  
  • Tribus
    Onthophagini  
  • Släkte
    Onthophagus  
  • Art
    Onthophagus ovatus(Linnaeus, 1767) - matt dvärgdyvel

Lever i spillning på torr, öppen betesmark. På alvartorrängar eller sandmark, men också i gles betad skog. Påträffad i spillning av häst, nöt och (kanske främst) får. Adulterna kan även påträffas på as och i multnande vegetabilier. I Mellaneuropa tycks den i likhet med O. joannae leva i spillning av huvudsakligen får på öppna, varma marker - helst på sand eller grus. På Gotland, där både O. joannae och O. ovatus förekommer, påträffas de aldrig tillsammans, och O. joannae verkar föredra de kargaste, stenigaste alvarmarkerna, medan O. ovatus påträffas även i torrängsmiljöer. På sydligaste Gotland kan O. ovatus påträffas tillsammans med oxhorndyvel O. illyricus. Liksom hos övriga Onthophagus-arter gräver skalbaggen m.el.m. grunda gångar i marken under spillningshögen, vilka fylls med spillning. I dessa gångar läggs sedan äggen. Larvutvecklingen sker under sommaren, och den fullbildade skalbaggen påträffas främst under våren-försommaren.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Efterlämningar av djur (Viktig)
· får - Ovis aries (Viktig)
· hjortdjur - Cervidae (Har betydelse)
· häst - Equus caballus (Har betydelse)
· nötkreatur - Bos taurus (Har betydelse)
Hotas framför allt av nerläggning av betesmark, men också av ändringar i betesdriften. Minskningen av arealen betesmark har slagit särskilt hårt mot de magra, sandiga markerna. Ett generellt sett lägre betestryck leder dessutom till en tätare vegetationsstruktur med färre markblottor. Detta leder till ett mindre gynnsamt mikroklimat, och den tätare grässvålen missgynnar också på ett mer direkt sätt de grävande arterna. Användandet av avmaskningsmedel (avermectiner) utgör en ytterligare belastning på populationer som redan är hårt trängda. Åtgärder. Upprätthåll en relativt hård hävd av magra, ogödslade naturbetesmarker, och undvik användandet av avmaskningsmedel.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
Upprätthåll en relativt hård hävd av magra, ogödslade naturbetesmarker, och undvik användandet av avmaskningsmedel.

Landin, B. -O. 1957. Bladhorningar. Svensk Insektfaunanr 46. Stockholm.

Ljungberg, H. 2001. Inventeringsresultat: dyngbaggar. I. Croneborg, H. (red.): Skogsbeten. En metodstudie från Gotland. Länsstyrelsen i Gotlands län, Livsmiljöenheten, rapport 5, 2001.

Ljungberg, H. 2002a. Bete, störning och biologisk mångfald i odlingslandskapet - hotade skalbaggar i öländska torrmarker. Länsstyrelsen i Kalmar län, Miljöenheten, meddelande 2002:20.

Ljungberg, H. 2002b. Notes on North European Onthophagus Latr. (Coleoptera: Scarabaeidae). Ent. Tidskr. 123: 35–49.

Ljungberg, H. 2006. Inventering av dyngbaggar på Gotland. Länsstyrelsen i Gotlands län, rapporter om natur och miljö 2006:5.

Lundberg, S. 1980. Fynd av för Sverige nya skalbaggsarter rapporterade under åren 1978–79. Ent. Tidskr. 101: 91–93.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Rickard Baranowski 1995. Rev. Bengt Ehnström 1999, Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Scarabaeinae  
  • Tribus
    Onthophagini  
  • Släkte
    Onthophagus  
  • Art
    Onthophagus ovatus, (Linnaeus, 1767) - matt dvärgdyvel
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Rickard Baranowski 1995. Rev. Bengt Ehnström 1999, Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.