Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mellanmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Phibalapteryx virgata
Mellanmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten ljusgrå mätare med spetsiga vingar, speciellt hos honan som är mindre än hanen. Framvingarna är diagonalt tvärstrimmiga med större lutning än vingens ytterkant. Mellanfältet är ofta aningen mörkare inramat med en liten svart mittprick och utåt begränsat av en ljusare tvärlinje. Vingspann 17-23 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för mellanmätare Observationer i  Sverige för mellanmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Mellanmätare är en torrängsart som utanför Öland och Gotland idag är starkt minskande. Trots minskningen kan relativt små habitat vara livsmiljöer för långlivade populationer om kontinuiteten i markanvändning inte bryts. Arten är påträffad i kustområden från Skåne till Bohuslän och i alla landskap på östkusten norrut till södra Gästrikland. I Östergötland, Södermanland, södra Västmanland och Uppland är arten även påträffad lokalt i inlandet, likaså isolerat i Falbygden i Västergötland. Den var fram till 1980-talet ofta avsevärt mer talrik på sina lokaler. Under 2000-talet är arten rapporterad i Artportalen från flera lokaler på södra halvan av Öland och från några lokaler på Gotland, bl.a. Stora Karlsö, i Skåne vid sydöstkusten i Kåseberga samt från flera lokaler i Åhustrakten, på västkusten från Nidingens fyrplats i norra Halland, i Södermanland från Stallarholmen, Överselö och Ytterselö, i Västmanland från Ängsö och Frövi, i Uppland från två lokaler i Uppsala, två lokaler i Hjälsta, i Fröslunda, Kungs-Husby och vid Västernäs i Häverö. Sannolikt finns arten också kvar vid dess nordgräns på Eggegrund i Gästrikland där den påträffades 1985. Likaså finns den sannolikt kvar på följande lokaler där den påträffades respektive senaste år: sydvästra Skåne, Klagshamn 1999, Malö i norra Halland 1980, Rörö i Bohuslän 1978, Östergötland, Stjärnorp 1993, Västergötland, Stenstorp 2000. I Norge förekommer arten lokalt från mellersta Oslofjorden längs sydkusten till klitterna på Jären i Rogaland. Endast en inlandslokal är känd från södra Oppland. I Danmark är arten utbredd och ofta lokalt allmän längs kusterna i hela landet. I inlandet är fynden färre. I Finland är arten mycket sällsynt påträffad längs sydkusten. På Åland är arten bara påträffad en gång. I England förekommer arten lokalt i de södra och östra delarna, främst på kalkområden. Världsutbredningen sträcker sig från Europa, där den förekommer i alla länder söder om England, Norden och Baltikum, österut genom Ryssland, södra Sibirien, norra Kina och Mongoliet till Amurområdet, med sydgräns i Turkiet och Centralasien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii,v); C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Mellanmätare förekommer på större torrängsområden huvudsakligen längs kusterna i Göta- och Svealand. Den har minskat starkt bland annat på Västkusten och i Uppland och kan misstänkas även minska i övriga delar av fastlandsutbredningen. Igenväxning tillsammans med fortgående kvävenedfall leder till att värdväxterna missgynnas och i de norra delen av sitt utbredningsområde finns arten i allt väsentligt bara kvar i naturskyddade områden vilka är tydligt isolerade från varandra. Larven lever på backtimjan och måror. Antalet reproduktiva individer skattas till 6000 (5000-8000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (200-1000) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 10 år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (effekten av igenväxning och kvävenedfall) och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (B2ab(iii,v); C1).
Ekologi
Mellanmätare är knuten till öppna torrängar med en något kalkpåverkad flora, antingen genom kalkberggrund eller genom kalk eller skalgrus i moränen. I England anses den främst utnyttja gulmåra, Galium verum, som värdväxt. Nordisk litteratur omnämner både måror och timjan, Thymus spp., som värdväxter. I Sverige förekommer arten på sandiga strandängar, på sandiga marker i anslutning till eller på alvarmark samt på isälvsavlagringar i odlingslandskapet som var täckta av havet efter istiden. Flera av dessa har också nyttjats som gravfält och arten är bl.a. funnen på Uppsala högar. En mer udda livsmiljö är sannolikt de torrängsliknande makadamytorna på den f.d. bangården i Frövi. Arten trivs även i extremt vindexponerade miljöer. Fjärilarna flyger främst under skymningen och natten men låter sig lätt skrämmas upp ur vegetationen under dagtid. De lockas med lätthet till UV-ljusfällor. Flygperioden från början av maj till slutet av augusti omfattar två generationer som ofta flyter ihop så att arten kan påträffas under hela perioden, då den lokalt påbörjar flygperioden olika beroende av väder och avkylning från havet. Uppehållet i flygperioden då den första generationens avkomma utvecklas infaller oftast ungefär från mitten av juni till mitten av juli. Larverna från den andra generationen utvecklas under augusti och september. Puppan som övervintrar ligger ytligt i markskiktet i en spånad.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· buskmåra
· buskmåra
· egentliga växter
· egentliga växter
· färgmåror
· färgmåror
· gulmåra
· gulmåra
· parkmåra
· parkmåra
· vitmåra
· vitmåra
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Phibalapteryx, Art Phibalapteryx virgata (Hufnagel, 1767) - mellanmätare Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii,v); C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Mellanmätare förekommer på större torrängsområden huvudsakligen längs kusterna i Göta- och Svealand. Den har minskat starkt bland annat på Västkusten och i Uppland och kan misstänkas även minska i övriga delar av fastlandsutbredningen. Igenväxning tillsammans med fortgående kvävenedfall leder till att värdväxterna missgynnas och i de norra delen av sitt utbredningsområde finns arten i allt väsentligt bara kvar i naturskyddade områden vilka är tydligt isolerade från varandra. Larven lever på backtimjan och måror. Antalet reproduktiva individer skattas till 6000 (5000-8000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (200-1000) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 10 år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (effekten av igenväxning och kvävenedfall) och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (B2ab(iii,v); C1).
En liten ljusgrå mätare med spetsiga vingar, speciellt hos honan som är mindre än hanen. Framvingarna är diagonalt tvärstrimmiga med större lutning än vingens ytterkant. Mellanfältet är ofta aningen mörkare inramat med en liten svart mittprick och utåt begränsat av en ljusare tvärlinje. Vingspann 17-23 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mellanmätare

Länsvis förekomst och status för mellanmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mellanmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Mellanmätare är en torrängsart som utanför Öland och Gotland idag är starkt minskande. Trots minskningen kan relativt små habitat vara livsmiljöer för långlivade populationer om kontinuiteten i markanvändning inte bryts. Arten är påträffad i kustområden från Skåne till Bohuslän och i alla landskap på östkusten norrut till södra Gästrikland. I Östergötland, Södermanland, södra Västmanland och Uppland är arten även påträffad lokalt i inlandet, likaså isolerat i Falbygden i Västergötland. Den var fram till 1980-talet ofta avsevärt mer talrik på sina lokaler. Under 2000-talet är arten rapporterad i Artportalen från flera lokaler på södra halvan av Öland och från några lokaler på Gotland, bl.a. Stora Karlsö, i Skåne vid sydöstkusten i Kåseberga samt från flera lokaler i Åhustrakten, på västkusten från Nidingens fyrplats i norra Halland, i Södermanland från Stallarholmen, Överselö och Ytterselö, i Västmanland från Ängsö och Frövi, i Uppland från två lokaler i Uppsala, två lokaler i Hjälsta, i Fröslunda, Kungs-Husby och vid Västernäs i Häverö. Sannolikt finns arten också kvar vid dess nordgräns på Eggegrund i Gästrikland där den påträffades 1985. Likaså finns den sannolikt kvar på följande lokaler där den påträffades respektive senaste år: sydvästra Skåne, Klagshamn 1999, Malö i norra Halland 1980, Rörö i Bohuslän 1978, Östergötland, Stjärnorp 1993, Västergötland, Stenstorp 2000. I Norge förekommer arten lokalt från mellersta Oslofjorden längs sydkusten till klitterna på Jären i Rogaland. Endast en inlandslokal är känd från södra Oppland. I Danmark är arten utbredd och ofta lokalt allmän längs kusterna i hela landet. I inlandet är fynden färre. I Finland är arten mycket sällsynt påträffad längs sydkusten. På Åland är arten bara påträffad en gång. I England förekommer arten lokalt i de södra och östra delarna, främst på kalkområden. Världsutbredningen sträcker sig från Europa, där den förekommer i alla länder söder om England, Norden och Baltikum, österut genom Ryssland, södra Sibirien, norra Kina och Mongoliet till Amurområdet, med sydgräns i Turkiet och Centralasien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Cataclysmini  
  • Släkte
    Phibalapteryx  
  • Art
    Phibalapteryx virgata(Hufnagel, 1767) - mellanmätare

Mellanmätare är knuten till öppna torrängar med en något kalkpåverkad flora, antingen genom kalkberggrund eller genom kalk eller skalgrus i moränen. I England anses den främst utnyttja gulmåra, Galium verum, som värdväxt. Nordisk litteratur omnämner både måror och timjan, Thymus spp., som värdväxter. I Sverige förekommer arten på sandiga strandängar, på sandiga marker i anslutning till eller på alvarmark samt på isälvsavlagringar i odlingslandskapet som var täckta av havet efter istiden. Flera av dessa har också nyttjats som gravfält och arten är bl.a. funnen på Uppsala högar. En mer udda livsmiljö är sannolikt de torrängsliknande makadamytorna på den f.d. bangården i Frövi. Arten trivs även i extremt vindexponerade miljöer. Fjärilarna flyger främst under skymningen och natten men låter sig lätt skrämmas upp ur vegetationen under dagtid. De lockas med lätthet till UV-ljusfällor. Flygperioden från början av maj till slutet av augusti omfattar två generationer som ofta flyter ihop så att arten kan påträffas under hela perioden, då den lokalt påbörjar flygperioden olika beroende av väder och avkylning från havet. Uppehållet i flygperioden då den första generationens avkomma utvecklas infaller oftast ungefär från mitten av juni till mitten av juli. Larverna från den andra generationen utvecklas under augusti och september. Puppan som övervintrar ligger ytligt i markskiktet i en spånad.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· buskmåra - Galium mollugo subsp. mollugo (Har betydelse)
· egentliga växter - Plantae (Viktig)
· färgmåror - Asperula (Har betydelse)
· gulmåra - Galium verum (Viktig)
· parkmåra - Galium pumilum (Har betydelse)
· vitmåra - Galium boreale (Viktig)
Arten hotas av atmosfäriskt kvävenedfall som förändrar florasammansättningen på torrängar. Den hotas också av kontinuitetsavbrott i hävden av torrängar, både vad gäller bete (främst på Öland och Gotland) och slåtter (forngravar i Mellansverige). Författarens erfarenhet från västkusten är att arten saknas på de öar som har mer eller mindre åretruntbete av får, sannolikt på grund av att gulmåra och andra måror har svårt att reproducera sig vid alltför hårt betestryck. På andra ställen på västkusten hotas arten av alltför kraftigt markslitage från badande människor.

Påverkan
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Främst bör artens förekomstområden utanför Öland och Gotland kartläggas noggrannare. Där arten förekommer på gravfält i Mellansverige bör Riksantikvarieämbetet och deras skötselpersonal informeras om en lämplig hävd. På vissa områden med bete kan det vara lämpligt att upprätta en rotation av extensivt bete med perioder av avbruten hävd för att värdväxterna skall hinna fröa av sig. Orsakerna till gulmårans minskning generellt i Sverige bör undersökas närmare. I många områden konkurreras den ut av stormåra, Galium album, med vilken den lätt hybridiserar. Denna hybrid kallad gräddmåra är idag i många områden mer talrik än gulmåra och tycks liksom stormåra klara sig väl i mer högväxta örtsamhällen. Huruvida denna kan utnyttjas som värdväxt är osäkert. Sannolikt är torrängsmiljön i sig med lättare soluppvärmd markyta en viktig överlevnadsfaktor. Gulmåra är också en viktig värdväxt för den rödlistade arten Thunbergs fältmätare Epirrhoe pupillata.

Aarvik, L., Hansen, L.-O. & Kononenko, V. 2009. Norges sommerfugle - Håndbok over Norges dagsommerfugler og nattsvärmere. Norsk Entomologisk forening, Oslo.

Björklund, J.-O. & Eriksson, P. 2007. Sällsynta fjärilar i Uppsala län - nuvarande och historisk utbredning. Upplandsstiftelsen.

Elmquist, H., Liljeberg, G., Top-Jensen, M. & Fibiger, M. 2011. Sveriges fjärilar - en fälthandbok över samtliga dag- och nattfjärilar. Aprilina AB, Östermarie.

Källander, C. 1994. Eggegrunds fjärilsfauna. Insectifera 2:8-25.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2011. Rev. Claes U. Eliasson 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Cataclysmini  
  • Släkte
    Phibalapteryx  
  • Art
    Phibalapteryx virgata, (Hufnagel, 1767) - mellanmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2011. Rev. Claes U. Eliasson 2012.