Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mikroskapania

Organismgrupp Mossor Scapania carinthiaca
Mikroskapania Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Mikroskapania är en mycket liten, oftast 1-2 mm men ibland upp till 6-8 mm hög, levermossa, som bildar gröna eller gulgröna luckra tuvor på lågor. Bladen är kluvna till mitten, de båda flikarna är spetsiga och bladkanterna har oftast små men tydliga tänder. Cellerna i bladets mitt har trigoner med raka sidor medan kantcellerna har förhållandevis jämntjocka cellväggar. Kutikulan är lågt papillös. De vanligt förekommande groddkornen är bruna till rödbruna och påträffas i bladens flikspetsar på upprätt växande skott. Groddkornen är encelliga och rundat ovala eller nästan runda och är i bruna i mikroskop.
Flera andra arter av skapanior växer på liknande lågor, men de flesta vanligare arterna har gulgröna groddkorn. Sågskapania S. umbrosa har kraftigare och mer oregelbundet tandade blad och tvåcelliga, rödbruna groddkorn. I trakter med högre pH kan ibland sotkornsskapania S.cuspiduligera sällsynt växa på ved men den har ofta mer spretiga blad, tvåcelliga groddkorn och är i allmänhet större (upp till 2 cm hög). De övriga riktigt små skapaniorna kan det dock krävas mikroskopiering för att skilja åt. Timmerskapania S. apiculata har röda-vinröda och något större (7-11 µm breda) groddkorn medan de är rent bruna och 6-9 µm breda hos mikroskapania. Dessutom har timmerskapania S. apiculata tydliga och svällande trigoner i bladen och inte avvikande tjockväggiga celler i bladkanten. Svämskapania S. glaucocephala har också bruna-brunröda groddkorn som dock är tvåcelliga.
Utbredning
Länsvis förekomst för mikroskapania Observationer i  Sverige för mikroskapania
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Under lång tid var arten endast funnen på en plats i Hälsingland (Bjuråker sedan år 1877). Arten blev sedan funnen även i Värmland på 1970-talet. Flera riktade inventeringar efter år 2000 resulterade i ett 50-tal nya lokaler i södra och mellersta Norrland samt i norra Svealand hittades (Weibull 2005,2006,2008,2010,2014). Efter det hittades den även i Västergötland och i norra Norrland. I Norge är den funnen på runt 30 lokaler i södra till mellersta delarna av landet (Hassel m.fl. 2006, Høitomt 2014) och i Finland två gånger (Södra Savolax och Åbotrakten). I övriga Europa är den uppgiven från Centraleuropa. Schuster (1974) anger två fynd i Nordamerika, en lokal i Newfoundland och en i Nova Scotia. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa (Hodgetts 2015).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Arten är funnen i främst södra Norrland och är beroende av hård ved som tidvis översvämmas och hittas ofta intill vattendrag i skuggigt läge. På de aktuella lokalerna är förekomsterna ytmässigt mycket små och består av få individer. Den svenska populationen är inte fertil och dess spridningsmöjligheter är därför begränsade. Skogiga stränder med mycket död ved av lämplig sort har minskat och fortsätter att minska inom artens utbredningsområde. Antalet reproduktiva individer skattas till 1950 (300-2000). Mycket få stockar på varje lokal och mycket få skott på varje stock. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1300 (260-1300) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Ekologi
På lokalerna i Sverige växer arten ofta på gamla, grova lågor som tidvis översvämmas längs stränder och i tillfälliga vattensamlingar som glupar eller lokar. Den växer främst på hård ved med ett mjukt ytskikt, gärna på tall, men även lågor av gran och asp eller andra lövträd. Arter som kan hittas tillsammans med mikroskapania är t.ex. mörk knutmossa Odontoschisma elongatum och liten slevmossa Jungermannia pumila och ibland med de andra ovanliga skapaniaarterna med mörka groddkorn, dvs timmerskapania S. apiculata och svämskapania S.glaucocephala. Däremot förekommer mikroskapania sällan på lokaler där sågskapania Scapania umbrosa starkt dominerande på lågorna (Weibull 2014). Arten förekommer i Europa uteslutande på murken ved men är i Nordamerika angiven även från andra substrat (Schuster 1974).
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Vattendrag
Vattendrag
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
· gran
· gran
· tall
· tall
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Marchantiopsida, Ordning Jungermanniales, Familj Scapaniaceae, Släkte Scapania (skapanior), Art Scapania carinthiaca J.B.Jack ex Lindb. - mikroskapania Synonymer Scapania massalongi (Müll.Frib.) Müll.Frib., Scapania massalongoi (Müll.Frib.) Müll.Frib., Scapania carinthiaca var. massalongoi Müll.Frib.

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Arten är funnen i främst södra Norrland och är beroende av hård ved som tidvis översvämmas och hittas ofta intill vattendrag i skuggigt läge. På de aktuella lokalerna är förekomsterna ytmässigt mycket små och består av få individer. Den svenska populationen är inte fertil och dess spridningsmöjligheter är därför begränsade. Skogiga stränder med mycket död ved av lämplig sort har minskat och fortsätter att minska inom artens utbredningsområde. Antalet reproduktiva individer skattas till 1950 (300-2000). Mycket få stockar på varje lokal och mycket få skott på varje stock. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1300 (260-1300) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2, Bernkonventionens bilaga I
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Mikroskapania är en mycket liten, oftast 1-2 mm men ibland upp till 6-8 mm hög, levermossa, som bildar gröna eller gulgröna luckra tuvor på lågor. Bladen är kluvna till mitten, de båda flikarna är spetsiga och bladkanterna har oftast små men tydliga tänder. Cellerna i bladets mitt har trigoner med raka sidor medan kantcellerna har förhållandevis jämntjocka cellväggar. Kutikulan är lågt papillös. De vanligt förekommande groddkornen är bruna till rödbruna och påträffas i bladens flikspetsar på upprätt växande skott. Groddkornen är encelliga och rundat ovala eller nästan runda och är i bruna i mikroskop.
Flera andra arter av skapanior växer på liknande lågor, men de flesta vanligare arterna har gulgröna groddkorn. Sågskapania S. umbrosa har kraftigare och mer oregelbundet tandade blad och tvåcelliga, rödbruna groddkorn. I trakter med högre pH kan ibland sotkornsskapania S.cuspiduligera sällsynt växa på ved men den har ofta mer spretiga blad, tvåcelliga groddkorn och är i allmänhet större (upp till 2 cm hög). De övriga riktigt små skapaniorna kan det dock krävas mikroskopiering för att skilja åt. Timmerskapania S. apiculata har röda-vinröda och något större (7-11 µm breda) groddkorn medan de är rent bruna och 6-9 µm breda hos mikroskapania. Dessutom har timmerskapania S. apiculata tydliga och svällande trigoner i bladen och inte avvikande tjockväggiga celler i bladkanten. Svämskapania S. glaucocephala har också bruna-brunröda groddkorn som dock är tvåcelliga.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mikroskapania

Länsvis förekomst och status för mikroskapania baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mikroskapania

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Under lång tid var arten endast funnen på en plats i Hälsingland (Bjuråker sedan år 1877). Arten blev sedan funnen även i Värmland på 1970-talet. Flera riktade inventeringar efter år 2000 resulterade i ett 50-tal nya lokaler i södra och mellersta Norrland samt i norra Svealand hittades (Weibull 2005,2006,2008,2010,2014). Efter det hittades den även i Västergötland och i norra Norrland. I Norge är den funnen på runt 30 lokaler i södra till mellersta delarna av landet (Hassel m.fl. 2006, Høitomt 2014) och i Finland två gånger (Södra Savolax och Åbotrakten). I övriga Europa är den uppgiven från Centraleuropa. Schuster (1974) anger två fynd i Nordamerika, en lokal i Newfoundland och en i Nova Scotia. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa (Hodgetts 2015).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Jungermanniales  
  • Familj
    Scapaniaceae  
  • Släkte
    Scapania - skapanior 
  • Art
    Scapania carinthiacaJ.B.Jack ex Lindb. - mikroskapania
    Synonymer
    Scapania massalongi (Müll.Frib.) Müll.Frib.
    Scapania massalongoi (Müll.Frib.) Müll.Frib.
    Scapania carinthiaca var. massalongoi Müll.Frib.

På lokalerna i Sverige växer arten ofta på gamla, grova lågor som tidvis översvämmas längs stränder och i tillfälliga vattensamlingar som glupar eller lokar. Den växer främst på hård ved med ett mjukt ytskikt, gärna på tall, men även lågor av gran och asp eller andra lövträd. Arter som kan hittas tillsammans med mikroskapania är t.ex. mörk knutmossa Odontoschisma elongatum och liten slevmossa Jungermannia pumila och ibland med de andra ovanliga skapaniaarterna med mörka groddkorn, dvs timmerskapania S. apiculata och svämskapania S.glaucocephala. Däremot förekommer mikroskapania sällan på lokaler där sågskapania Scapania umbrosa starkt dominerande på lågorna (Weibull 2014). Arten förekommer i Europa uteslutande på murken ved men är i Nordamerika angiven även från andra substrat (Schuster 1974).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog, Lövskog, Triviallövskog, Myrbiotoper

Biotoper där arten kan förekomma: Vattendrag

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Har betydelse)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Alla skogsskötselåtgärder på eller i omedelbar närhet av växtplatsen utgör ett hot mot artens fortlevnad. Minskad mängd grov död ved i barrskog, i synnerhet i och intill bäckar och åar, utgör ett allvarligt hot. Körning och schaktning vid stränder, t.ex. i samband med biotopvårdande åtgärder i vattendrag, riskerar att skada eller försämra läget av lämpliga lågor för arten och har visat sig vara ett hot även i praktiken på senare år. Bestånden är ofta små så slumpfaktorer kan göra att arten försvinner från en lokal.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Vattenreglering (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Att lämna skog och lågor vid t.ex bäckar och andra vattendrag skapar skapar livsförutsättningar för arten. Vid biotopvårdande åtgärder för vattenlevande arter kan man passa på att tillföra ytterligare grova lågor i övre delen av svämzonen för att förbättra kontinuiteten av lämplig ved.

Åtgärdsprogram Fastställt
Utländska namn - NO: Ròtetvibladmose, FI: kourukinnassammal.

Arnell, H.W. 1905. Martinellia Massalongii (C. Müller), Ein Bürger der scwedischen Moosflora. Botaniska Notiser 58: 311-315.

Buch, H. 1928. Die Scapanien Nordeuropas und Sibiriens 2. Systematischer Teil. Commentat. Biol. 3 (1).

Buch, H. 1936. Suomen maksasammalet. Helsingfors.

Damsholt, K. 2002. Illustrated flora of Nordic liverworts and hornworts. -- Nordic Bryological Society, Copenhagen and Lund

ECCB. 1995. Red Data Book of European Bryophytes. European Committee for Conservation of Bryophytes, Trondheim.

Hassel, K., Jordal, J.B. & Gaarder, G. 2006. Scapania apiculata, S. carinthiaca og S.glaucocephala, tre sjeldne levermoser på død ved i bekkekløfter og småvassdrag. Blyttia 64:143-154.

Hodgetts, N. G. (red.) 2015. Checklist and country status of European bryophytes - towards a new Red List for Europe. Irish Wildlife Manuals 84. National Parks and Wildlife Service, Department of Arts, Heritage and the Gaeltacht, Ireland.

Høitomt, T. 2014. Kartlegging av råtetvebladmose (Scapania carinthiaca) 2013. BioFokus-notat 2014-8.

Müller, K. 1951-58. Die Lebermoose Europas. I L. Rabenhorsts Kryptogamen-Flora von Deutschland und der Schweiz 3 uppl. 6(1) & 6(2). Leipzig.

Schljakov, R.N. 1981. Petschenotschnyje Mchi Severa SSSR 4: 1-221. Leningrad. Nauka.

Schuster, M.R. 1974. The Hepaticae and Anthocerotae of North America III. New York & London.

Weibull, H. 2005. Mikroskapania, en mycket liten fridlyst mossa. Växter i Hälsingland och Gästrikland 2005 (2): 11-15.

Weibull, H. 2006. Glupar med för Gästrikland nya skapania-arter. Växter i Hälsingland och Gästrikland 2006 (2): 31-35.

Weibull, H. 2008. Inventering av hårklomossa och skapanior på ved vid vatten. Länsstyrelsen Västmanland rapport 2008:15.

Weibull, H. 2010. Skapanior på ved vid vatten i Västernorrlands län. Länsstyrelsen Västernorrland rapport 2010:9.

Weibull, H. 2014. Åtgärdsprogram för sällsynta skapanior på tidvis översvämmad ved, 2015-2019. Naturvårdsverket rapport 6655.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Rev. Tomas Hallingbäck, Niklas Lönnell & Henrik Weibull 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Marchantiophyta - levermossor 
  • Klass
    Marchantiopsida  
  • Ordning
    Jungermanniales  
  • Familj
    Scapaniaceae  
  • Släkte
    Scapania - skapanior 
  • Art
    Scapania carinthiaca, J.B.Jack ex Lindb. - mikroskapania
    Synonymer
    Scapania massalongi (Müll.Frib.) Müll.Frib.
    Scapania massalongoi (Müll.Frib.) Müll.Frib.
    Scapania carinthiaca var. massalongoi Müll.Frib.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Rev. Tomas Hallingbäck, Niklas Lönnell & Henrik Weibull 2015.