Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mindre barkplattbagge

Organismgrupp Skalbaggar, Tenebrionoidea (olikfotade baggar m.fl.) Pytho abieticola
Mindre barkplattbagge Skalbaggar, Tenebrionoidea (olikfotade baggar m.fl.)

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En platt, blanksvart 10 mm lång skalbagge med rödbruna ben. Hos honan är bakkroppens undersida rödgul. Mellan täckvingarna och halsskölden finns en tydlig insnörning av kroppen.
Utbredning
Länsvis förekomst för mindre barkplattbagge Observationer i  Sverige för mindre barkplattbagge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Utbredd från Dalarna till Torne lappmark. Känd från sammanlagt drygt femtio lokaler, varav fler än hälften hittades under 1980-talet. Ofta rör det sig om f.d. domänreservat i Norrlands inland eller fjällnära granskog. Arten är inte helt reservatsbunden, även om de livskraftigaste populationerna oftast påträffas inom reservat som är rika på granlågor. Idag ligger mer än tio av de kända svenska lokalerna utanför reservatsområden. De utgörs ofta av restbestånd som svåravverkade raviner längs Norrlandsälvarna, naturskogsholmar i myrmarksområden och gransumpskogar. Närmast känd från en lokal i Norge (Lierne, mitt emot Gäddede i Jämtland), Finland (minst fem sentida lokaler) och Ryska Karelen (gamla fynd från minst två lokaler). Världsutbredningen sträcker sig från Nord- och Centraleuropa (Österrike, Polen och Tjeckien, Pollock 1991) österut till östra Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Lever under barken på granlågor med tunn bark (1-6 mm) och påträffas ofta i toppartiet av granlågor. Ofta påträffas arten i fallna granar vars toppar ligger en bit ovan marken genom att träden fallit över stenar eller äldre lågor. Angrepp av åttatandad barkborre (Ips typographus) kan lokalt skapa stora mängder av för arten lämpligt substrat. Främst i gamla, senvuxna lavgranskogar med rikligt av död ved. Lokaler utanför reservatsområden utgörs ofta av restbestånd som svåravverkade raviner längs Norrlandsälvarna, naturskogsholmar i myrmarksområden och gransumpskogar. Utbredd från Dalarna till Torne lappmark. Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (50-100). Förekomstarean (AOO) skattas till 240 (200-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker under barken på granlågor med tunn bark (barktjocklek 1-6 mm), ofta i toppartiet av granlågor. Ofta påträffas arten i fallna granar vars toppar ligger en bit ovan marken genom att träden fallit över stenar eller äldre lågor. Främst i gamla, senvuxna lavgranskogar med rikligt av död ved. Angrepp av åttatandad barkborre (Ips typographus) kan lokalt skapa stora mängder av för arten lämpligt substrat.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Pythidae (barkplattbaggar), Släkte Pytho, Art Pytho abieticola J.Sahlberg, 1875 - mindre barkplattbagge Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Lever under barken på granlågor med tunn bark (1-6 mm) och påträffas ofta i toppartiet av granlågor. Ofta påträffas arten i fallna granar vars toppar ligger en bit ovan marken genom att träden fallit över stenar eller äldre lågor. Angrepp av åttatandad barkborre (Ips typographus) kan lokalt skapa stora mängder av för arten lämpligt substrat. Främst i gamla, senvuxna lavgranskogar med rikligt av död ved. Lokaler utanför reservatsområden utgörs ofta av restbestånd som svåravverkade raviner längs Norrlandsälvarna, naturskogsholmar i myrmarksområden och gransumpskogar. Utbredd från Dalarna till Torne lappmark. Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (50-100). Förekomstarean (AOO) skattas till 240 (200-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv)).
En platt, blanksvart 10 mm lång skalbagge med rödbruna ben. Hos honan är bakkroppens undersida rödgul. Mellan täckvingarna och halsskölden finns en tydlig insnörning av kroppen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mindre barkplattbagge

Länsvis förekomst och status för mindre barkplattbagge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mindre barkplattbagge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Utbredd från Dalarna till Torne lappmark. Känd från sammanlagt drygt femtio lokaler, varav fler än hälften hittades under 1980-talet. Ofta rör det sig om f.d. domänreservat i Norrlands inland eller fjällnära granskog. Arten är inte helt reservatsbunden, även om de livskraftigaste populationerna oftast påträffas inom reservat som är rika på granlågor. Idag ligger mer än tio av de kända svenska lokalerna utanför reservatsområden. De utgörs ofta av restbestånd som svåravverkade raviner längs Norrlandsälvarna, naturskogsholmar i myrmarksområden och gransumpskogar. Närmast känd från en lokal i Norge (Lierne, mitt emot Gäddede i Jämtland), Finland (minst fem sentida lokaler) och Ryska Karelen (gamla fynd från minst två lokaler). Världsutbredningen sträcker sig från Nord- och Centraleuropa (Österrike, Polen och Tjeckien, Pollock 1991) österut till östra Ryssland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Tenebrionoidea  
  • Familj
    Pythidae - barkplattbaggar 
  • Släkte
    Pytho  
  • Art
    Pytho abieticolaJ.Sahlberg, 1875 - mindre barkplattbagge

Larvutvecklingen sker under barken på granlågor med tunn bark (barktjocklek 1-6 mm), ofta i toppartiet av granlågor. Ofta påträffas arten i fallna granar vars toppar ligger en bit ovan marken genom att träden fallit över stenar eller äldre lågor. Främst i gamla, senvuxna lavgranskogar med rikligt av död ved. Angrepp av åttatandad barkborre (Ips typographus) kan lokalt skapa stora mängder av för arten lämpligt substrat.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Arten hotas av rationellt skogsbruk, då det ofta medför minskad tillgång på granlågor, ändrat trädslagsval och snabbare omloppstid.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
naturskogsliknande granbestånd med riklig förekomst av lågor bör om möjligt undantas från skogsbruk.

Biström, O. & Väisänen, R. 1988. Ancient-forest invertebrates of the Pyhän-Häkki national park in central Finland. Acta Zool. Fenn. no. 185: 39.

Cederberg, B. 1993. Insekter I: Bratt, L. et al. Särnaprojektet. Dala–Natur 10: 114.

From, J. 1995. Art- och biotopbevarande i skogen. Skalbaggar I: Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län. p 100.

Huggert, L. 1967. Några sällsyntare Coleoptera. Ent. Tidskr. 88: 172.

Jansson, A. & Palm, T. 1936. Resultat av en coleopterologisk studieresa till nordvästra Jämtlands fjälltrakter. Ent. Tidskr. 57: 180–226.

Lundberg, S. 1955. Iakttagelser över vedskalbaggar från Norrland och Uppland. Ent. Tidskr. 76: 166.

Lundberg, S. 1956. Iakttagelser över skalbaggar från Norrbotten. Ent. Tidskr. 77: 184.

Lundberg, S. 1961. Bidrag till kännedom om svenska Coleoptera 4. Ent. Tidskr. 82: 64.

Lundberg, S. 1963. Bidrag till kännedomen om svenska Coleoptera 6. Ent. Tidskr. 84: 123.

Lundberg, S. 1989. Sällsynta skalbaggar från gammal granskog i Blåkölen-reservatet i Norrbotten. Ent. Tidskr. 110: 139–144.

Muona, J. & Viramo, J. 1986. The Coleoptera of the Koillismaa area (Ks), north-east Finland. Oulanka reports nr. 6: 48.

Nilsson, A. N. & Pettersson, R. B. 1984. Om de fjällnära barrskogarnas skalbaggsfauna – resultat från en snabbinventering i Kirjesålandet. Natur i Norr 3: 8.

Palm, T. 1946. Coleopterfaunan i en jämtländsk lavgranskog. I. Träd- och trädsvampfaunan. Ent. Tidskr. 67: 109–139.

Pettersson, R. 1984. I Norrland av storskogsbruket missgynnade och hotade trädskalbaggar. Natur i Norr 3(1): 33–45.

Pettersson, R. 1988. Barkplattbaggarna (Col. Pythidae), en ny värdfamilj för bracksteklarna Cyanopterus flavator Fabr. och Meteorus corax Marsh. Natur i Norr 7: 64.

Pettersson, R. 1990. Skalbaggsfaunan inom den skogliga försöksparken Kulbäcksliden. Natur i Norr 9: 1–22.

Pettersson, R. 1994. Om det nutida tillståndet i några av Skellefteå kommuns naturskogsfragment. Natur i Norr 13: 75–76.

Pettersson, R. & Lundberg, S. 1993. Skalbaggsfaunan inom Björnlandets nationalpark. Natur i Norr 12: 26–36.

Pollock, D. A. 1991. Natural history, classification, reconstructed phylogeny and geographic history of Pytho Latreille (Coleoptera: Heteromera: Pythidae). Mem. Ent. Soc. Canada 154: 43–45.

Saalas, U. 1923. Die Fichtenkäfer Finnlands II. Helsingfors. (p 258).

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Pettersson & Bengt Ehnström 1996. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Tenebrionoidea  
  • Familj
    Pythidae - barkplattbaggar 
  • Släkte
    Pytho  
  • Art
    Pytho abieticola, J.Sahlberg, 1875 - mindre barkplattbagge
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Pettersson & Bengt Ehnström 1996. © ArtDatabanken, SLU 2006.