Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mindre frågeteckenbock

Organismgrupp Skalbaggar, Långhorningar Evodinus borealis
Mindre frågeteckenbock Skalbaggar, Långhorningar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En c:a 10 mm lång, svart- och gultecknad långhorning med antenner som är längre än halva kroppen. Grundfärgen är svart, men på varje täckvinge finns framme vid skuldrorna en rund gul fläck. Vidare finns en c-formad fläck med öppningen mot sömmen mitt på vingarna och längs bak mot spetsen finns ytterligare en rund ljus fläck.
Utbredning
Länsvis förekomst för mindre frågeteckenbock Observationer i  Sverige för mindre frågeteckenbock
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Utbredd från norra Uppland till Torne lappmark. Världsutbredningen sträcker sig från Norge, Finland och Estland över Karelen och vidare österut i Ryssland samt i Karpaterna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Larvutvecklingen sker under ganska löst sittande bark på relativt klena stammar och grövre grenar av gran och tall i ganska täta, fuktiga barrskogsbestånd. Utbredd från norra Uppland till Torne lappmark. Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (150-500). Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (600-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii,iv)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker under ganska löst sittande bark på relativt klena stammar och grövre grenar av gran och tall i ganska täta, fuktiga barrskogsbestånd. Träden är vanligtvis, trots att de inte är grova, mer än 150 år gamla. Lokalerna utgör ofta skyddsvärd naturskog. På hösten det andra året går larven ut ur barken och faller ner på marken, varefter den går ner i råhumusen och förpuppar sig där i början av maj. Den fullbildade skalbaggen kan visa sig framme redan sista dagarna i maj och flyger sedan under ett par veckors tid. Den besöker gärna vita blommor och sitter därför med förkärlek på blommor av rönn, hägg, vitsippa och stenbär. Arten är därför mycket lätt att konstatera genom att man sätter ut buketter med rönnblommor i små gläntor i skogen i början av juni.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
· gran
· gran
· tall
· tall
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Cerambycidae (långhorningar), Släkte Evodinus, Art Evodinus borealis (Gyllenhal, 1827) - mindre frågeteckenbock Synonymer liten frågeteckenbock, Evodinellus borealis (Gyllenhal, 1827)

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Larvutvecklingen sker under ganska löst sittande bark på relativt klena stammar och grövre grenar av gran och tall i ganska täta, fuktiga barrskogsbestånd. Utbredd från norra Uppland till Torne lappmark. Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (150-500). Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (600-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii,iv)).
En c:a 10 mm lång, svart- och gultecknad långhorning med antenner som är längre än halva kroppen. Grundfärgen är svart, men på varje täckvinge finns framme vid skuldrorna en rund gul fläck. Vidare finns en c-formad fläck med öppningen mot sömmen mitt på vingarna och längs bak mot spetsen finns ytterligare en rund ljus fläck.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mindre frågeteckenbock

Länsvis förekomst och status för mindre frågeteckenbock baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mindre frågeteckenbock

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Utbredd från norra Uppland till Torne lappmark. Världsutbredningen sträcker sig från Norge, Finland och Estland över Karelen och vidare österut i Ryssland samt i Karpaterna.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Lepturinae  
  • Tribus
    Rhagiini  
  • Släkte
    Evodinus  
  • Art
    Evodinus borealis(Gyllenhal, 1827) - mindre frågeteckenbock
    Synonymer
    liten frågeteckenbock
    Evodinellus borealis (Gyllenhal, 1827)

Larvutvecklingen sker under ganska löst sittande bark på relativt klena stammar och grövre grenar av gran och tall i ganska täta, fuktiga barrskogsbestånd. Träden är vanligtvis, trots att de inte är grova, mer än 150 år gamla. Lokalerna utgör ofta skyddsvärd naturskog. På hösten det andra året går larven ut ur barken och faller ner på marken, varefter den går ner i råhumusen och förpuppar sig där i början av maj. Den fullbildade skalbaggen kan visa sig framme redan sista dagarna i maj och flyger sedan under ett par veckors tid. Den besöker gärna vita blommor och sitter därför med förkärlek på blommor av rönn, hägg, vitsippa och stenbär. Arten är därför mycket lätt att konstatera genom att man sätter ut buketter med rönnblommor i små gläntor i skogen i början av juni.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
· gran - Picea abies (Har betydelse)
· tall - Pinus sylvestris (Har betydelse)
Det slags lågproduktiva skogsbestånd som arten föredrar minskar år från år genom att man gärna avverkar och/eller dikar ut dem. På många ställen finns nu endast ett par hektar stora områden med lämplig skog kvar efter någon liten bäck eller myrkant.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Vi bör spara alla fuktiga lavgranskogsbestånd av självgallrings- och stavgranstyp vi har kvar i landet.

Jansson, A. & Palm, T. 1936. Resultat av en coleopterologisk studieresa till nordvästra Jämtland. Ent. Tidskr. 57: 180–182.

Gaunitz, C. B. 1928. Cerambycider från Sorsele socken. Ent. Tidskr. 49: 249.

Lundberg, S. 1960. Bidrag till kännedom om svenska Coleoptera. 3. Ent. Tidskr. 81: 111.

Lundberg, S. 1989. Sällsynta skalbaggar från en gammal granskog i Blåkölen reservatet i Norrbotten. Ent. Tidskr. 110: 138, 143.

Palm, T. 1942. Coleopterfaunan vid nedre Dalälven. Ent. Tidskr. 63: 29.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Lepturinae  
  • Tribus
    Rhagiini  
  • Släkte
    Evodinus  
  • Art
    Evodinus borealis, (Gyllenhal, 1827) - mindre frågeteckenbock
    Synonymer
    liten frågeteckenbock
    Evodinellus borealis (Gyllenhal, 1827)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.