Ceropales variegata
Mindre snyltvägstekel
Steklar, Vägsteklar
- Ej bedömd NE
- Ej tillämplig NA
- Livskraftig LC
- Kunskapsbrist DD
- Nära hotad NT
- Sårbar VU
- Starkt hotad EN
- Akut hotad CR
- Nationellt utdöd RE
Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Pompilidae (vägsteklar), Släkte Ceropales (snyltvägsteklar), Art Ceropales variegata (J.C.Fabricius, 1798) - mindre snyltvägstekel Synonymer rödbandad gökvägstekel, röd snyltvägstekel, rödbandad snyltvägstekel, Ceropales destefanii Costa, 1887, Evania variegata J.C.Fabricius, 1798
Kriterier B2ab(ii,iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
-
2010 Sårbar (VU)
-
2005 Starkt hotad (EN)
-
2000 Starkt hotad (EN)
Dokumentation Gamla fynd finns från Skåne (flera lokaler) och Gotland. Moderna återfynd finns från Skåne (Revinge 2002) och Gotland (Hall, Grönbjärs 1988, Buttle 2002, Träkumla 2005, Vamlingbo 2004). Stekeln förekommer på hed- och stäppartade marker. Den skånska lokalen är liten och under igenväxning. Igenväxning och igenläggning av sandtäkter och torrmarker är ett pågående hot även på Gotland. Igenväxning är troligen det största hotet mot arten. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (6-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 15000 (11000-20000) km² och förekomstarean (AOO) till 60 (24-120) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea och kvalitén på artens habitat. Igenväxning av hedar och alvarmark är den huvudsakliga anledningen. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii)c(iv)).
Länsvis förekomst och status för mindre snyltvägstekel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.
Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.
Mindre snyltvägstekel förekommer i Norden endast på en lokal i Skåne och på två lokaler på Gotland. Det verkar rimligt att anta att fler obelagda förekomster finns på Gotland. Arten samlades på flera platser i båda dessa landskap under 1800-talet vilket tyder på en tillbakagång för de nordeuropeiska populationerna i modern tid. Trots att arten beskrevs av dansken Johan Christian Fabricius 1798 (dock på tyskt material) finns inga helt säkra uppgifter om fynd i Danmark. Arten rapporterades dock från Danmark av Nielsen (1907) genom ett fynd av en hona på Östjylland. Världsutbredningen omfattar Europa inklusive brittiska öarna, Nordafrika, vidare österut till Centralasien.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamArthropoda - leddjur
-
UnderstamHexapoda - insekter
-
KlassInsecta - egentliga insekter
-
OrdningHymenoptera - steklar
-
UnderordningApocrita - midjesteklar
-
InfraordningAculeata - gaddsteklar
-
ÖverfamiljVespoidea - getingar, myror mm
-
FamiljPompilidae - vägsteklar
-
UnderfamiljCeropalinae
-
SläkteCeropales - snyltvägsteklar
-
ArtCeropales variegata(J.C.Fabricius, 1798) - mindre snyltvägstekelSynonymerrödbandad gökvägstekelröd snyltvägstekelrödbandad snyltvägstekelCeropales destefanii Costa, 1887Evania variegata J.C.Fabricius, 1798
Eftersom mindre snyltvägstekel liknar den vanligare arten större snyltvägstekel C. maculata ligger det nära till hands att den även har ett liknande levnadssätt, men detta har dock ingen lyckats studera närmare. Det är en solälskande torrmarksart som gärna förekommer på hedar och stäppartade marker och torrbackar på sand. Den förekommer även på magra, steniga marker av alvartyp. Den besöker gärna mjölkört Chamaenerion angustifolium och flockblommiga örter, bl.a. kvannar Angelica och morot Daucus carota. I Tyskland och England uppges att arten samlats från tallar där den bl.a. sökt honungsdagg från bladluskolonier. Värdvalet är okänt, men en äldre observation från England (Richard & Hamm 1939) antyder att en hona av denna art har parasiterat en rovstekelart av släktet Miscophus som bar på en spindel.
Mindre snyltvägstekel tycks ha en sen aktivitetsperiod under året. De nordiska fynden har gjorts under senare delen av juli och i augusti..
Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor), Kleptoparasit
Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap
Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark
Substrat/Föda:Påverkan
- Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
- Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
- Igenplantering (Stor negativ effekt)
- Igenväxning (Stor negativ effekt)
- Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Uttal: [seropáles variegáta].
Day, M.C. 1988. Spider wasps (Hymenoptera: Pompilidae). – Handbk Ident. Br. Insects 6(4):1–60.
Falk, S. 1991. A review of the scarce and threatened bees, wasps and ants of Great Britain. Research and survey in Nature Conservation, no 35. JNCC, Peterborough. 344 pp.
Nielsen, J.C. 1907. Gravehvepse og Gedehamse. – Danmarks fauna 2. København.
Oehlke, J. & Wolf, H. 1987. Beiträge zur insektenfauna der DDR: Hymenoptera – Pompilidae. – Beitr. Ent., Berlin 37(2):279–390.
Richards, O.W. & Hamm, A.H. 1939. The Biology of the British Pompilidae (Hymenoptera). –Trans. Soc. Brit. Ent. 6(4):51–114.
Schmid-Egger, C., Risch, S. & Niehuis, O. 1995. Die Wildbienen und Wespen in Rheinland-Pfalz (Hymenoptera, Aculeata). Verbreitung, Ökologie und Gefährdungssituation. Fauna Flora Rheinland-Pfalz Beiheft 16, 296 pp.
Wahis, R. 1979. Sur quelque Pompilides rares de la faune belge (Hymenoptera: Pompilidae). – Bull. Rech. Agron. Gembloux 14(2):187–194.
Wisniowski, B. 2009. Spider-hunting wasps (Hymenoptera: Pompilidae) of Poland. Ojców National Park, Kraków.
Wolf, H. 1969. Bemerkungen über schwedische Wegwespen (Hym. Pompiloidea). – Opusc. ent. 34(1–2):17–27.
Wolf, H. 1992. Bestimmungsschlüssel für die Gattungen und Untergattungen der westpaläarktischen Wegwespen (Hymenoptera, Pompilidae). – Mitt. internat. entomol. Ver. Frankfurt a.M. 17(2):45–119.
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Abenius 2013.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamArthropoda - leddjur
-
UnderstamHexapoda - insekter
-
KlassInsecta - egentliga insekter
-
OrdningHymenoptera - steklar
-
UnderordningApocrita - midjesteklar
-
InfraordningAculeata - gaddsteklar
-
ÖverfamiljVespoidea - getingar, myror mm
-
FamiljPompilidae - vägsteklar
-
UnderfamiljCeropalinae
-
SläkteCeropales - snyltvägsteklar
-
ArtCeropales variegata, (J.C.Fabricius, 1798) - mindre snyltvägstekelSynonymerrödbandad gökvägstekelröd snyltvägstekelrödbandad snyltvägstekelCeropales destefanii Costa, 1887Evania variegata J.C.Fabricius, 1798
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Abenius 2013.