Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mindre strömvapenfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Oxycera nigricornis
Mindre strömvapenfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Mindre strömvapenfluga är en 3–4,5 mm lång, svart och gultecknad fluga, som trots sin litenhet kan upptäckas och bestämmas i fält. Hanen har svart huvud, honan gult, mellankroppen har gula sidolinjer, gula sidofläckar framför den likaså gula skutellen, som har två bakåtriktade tornar. Honan har dessutom två gula längslinjer på mellankroppens ryggsida som framtill är sammanbundna med sidolinjerna. Benen är gula. Bakkroppen har gula sammanhängande sidokantsfläckar, som hos hanen är smala förutom på segment 3 och 4 där de är trekantiga. Honans sidokantsfläckar är bredare.
Utbredning
Länsvis förekomst för mindre strömvapenfluga Observationer i  Sverige för mindre strömvapenfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är insamlad på ett fåtal lokaler Skåne, Västergötaland och västra Östergötland. Sentida fynd finns från alla tre landskapen. I våra nordiska grannländer är den bara känd från Danmark (fyra distrikt), men däremot inte från Norge eller Finland. I övrigt förekommer arten i Väst- och Centraleuropa där den t.ex. i södra England är en av de vanligaste Oxycera-arterna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
En liten gulsvart vapenfluga som trivs i kalkrika källflöden. Mindre strömvapenfluga är känd från en handfull lokaler i Skåne, Östergötland och Västra Götaland. Arten är bunden till rikkärr med något strömmande vatten - lokaler vars habitatkvalitet lätt kan försämras genom t ex dikning eller igenväxning. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (4-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (5000-35000) km² och förekomstarean (AOO) till 60 (16-160) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Larven utvecklas i kalkkärr, där det förekommer svag vattengenomströmning och stabil vattennivå, samt i utströmningsområden från kalkhaltiga källor. Den håller sig fast på hällar och stenar eller på vattenmossor. Larven har specialiserade mundelar som fungerar som fångstanordning och lever på detritus, alger mm. Laven övervintrar och förpuppas på våren. Flugorna uppehåller sig i vegetationen runt kalkkärren ofta i skydd av träd och är lättast att påträffa under juli men flygtiden kan sträcka sig över hela sommaren.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Vattendrag
Vattendrag
Småvatten
Småvatten
Vattenmassa
Vattenmassa
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Vatten
Vatten
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Stratiomyidae (vapenflugor), Släkte Oxycera, Art Oxycera nigricornis Olivier, 1812 - mindre strömvapenfluga Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation En liten gulsvart vapenfluga som trivs i kalkrika källflöden. Mindre strömvapenfluga är känd från en handfull lokaler i Skåne, Östergötland och Västra Götaland. Arten är bunden till rikkärr med något strömmande vatten - lokaler vars habitatkvalitet lätt kan försämras genom t ex dikning eller igenväxning. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (4-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (5000-35000) km² och förekomstarean (AOO) till 60 (16-160) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Mindre strömvapenfluga är en 3–4,5 mm lång, svart och gultecknad fluga, som trots sin litenhet kan upptäckas och bestämmas i fält. Hanen har svart huvud, honan gult, mellankroppen har gula sidolinjer, gula sidofläckar framför den likaså gula skutellen, som har två bakåtriktade tornar. Honan har dessutom två gula längslinjer på mellankroppens ryggsida som framtill är sammanbundna med sidolinjerna. Benen är gula. Bakkroppen har gula sammanhängande sidokantsfläckar, som hos hanen är smala förutom på segment 3 och 4 där de är trekantiga. Honans sidokantsfläckar är bredare.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mindre strömvapenfluga

Länsvis förekomst och status för mindre strömvapenfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mindre strömvapenfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är insamlad på ett fåtal lokaler Skåne, Västergötaland och västra Östergötland. Sentida fynd finns från alla tre landskapen. I våra nordiska grannländer är den bara känd från Danmark (fyra distrikt), men däremot inte från Norge eller Finland. I övrigt förekommer arten i Väst- och Centraleuropa där den t.ex. i södra England är en av de vanligaste Oxycera-arterna.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Stratiomyoidea  
  • Familj
    Stratiomyidae - vapenflugor 
  • Släkte
    Oxycera  
  • Art
    Oxycera nigricornisOlivier, 1812 - mindre strömvapenfluga

Larven utvecklas i kalkkärr, där det förekommer svag vattengenomströmning och stabil vattennivå, samt i utströmningsområden från kalkhaltiga källor. Den håller sig fast på hällar och stenar eller på vattenmossor. Larven har specialiserade mundelar som fungerar som fångstanordning och lever på detritus, alger mm. Laven övervintrar och förpuppas på våren. Flugorna uppehåller sig i vegetationen runt kalkkärren ofta i skydd av träd och är lättast att påträffa under juli men flygtiden kan sträcka sig över hela sommaren.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark, Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper, Vattendrag, Småvatten, Vattenmassa, Öppna strandbiotoper, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
Vatten (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Förstörelse av rikkärr genom exploatering, utdikning eller igenväxning.

Påverkan
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Vattengrumling (Stor negativ effekt)
Arten bör eftersökas i kalkrikkärr och kalkrika källor i Syd- och Mellansverige för att klarlägga dess aktuella utbredning och status. Att bevara och skydda artens livsmiljö innebär ett skydd för många andra specialiserade kalkberoende arter.

Brindler, A. 1964. Taxonomic notes on the larvae of British Diptera. 17 The Clitellariinae (Stratiomyidae). Entomologist 97: 134–139.

Lyneborg, L. 1960. Tovinger II. Danmarks fauna 66: 122.

Ringdahl, O. 1914. Fyndorter för Diptera. Ent. tidskr. 35: 69–77.

Rozkosny, R. 1973. The Stratiomyioidea (Diptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. 1: 108–109. Rozkosny, R. 1997. Diptera Stratiomyidae, Soldier Flies. I Nilsson, A. (ed.) Aquatic Insects of North Europe. Vol 2. Stenstrup.

Stubbs, A.E. & Drake M. 2001. British soldierflies and their allies. British Entomological and Natural History Society. Dorset.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hugo Andersson 1993. Rev. Björn Cederberg & Roger Engelmark 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Stratiomyoidea  
  • Familj
    Stratiomyidae - vapenflugor 
  • Släkte
    Oxycera  
  • Art
    Oxycera nigricornis, Olivier, 1812 - mindre strömvapenfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hugo Andersson 1993. Rev. Björn Cederberg & Roger Engelmark 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.