Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mjältbräken

Organismgrupp Kärlväxter Asplenium ceterach
Mjältbräken Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Mjältbräken är en liten ormbunke med kort, upprätt jordstam och bladrosett av 5–10 cm långa och 1–2 cm breda, djupt parflikiga blad. Bladflikarna är helbräddade och breda och oftast alternerande. Bladens ovansidor är kala och rent gröna, medan deras kanter och undersidor liksom bladskaften är tätt fjälliga, vilket ger ett silvervitt eller ljust brunt färgintryck. Bladen är vintergröna och vissnar under sin andra vinter. På grund av sin speciella anatomi har de förmåga att rulla ihop sig i torka (och i viss mån även i kyla) och klarar därmed nästan total uttorkning. Sporgömmena sitter på undersidan av bladen i avlånga samlingar, täckta av de täta fjällen, vilka därigenom fungerar som svepefjäll (indusium). Sporerna mognar på sensommaren, men ibland kan en ny omgång sporangier utvecklas under senhösten och ge mogna sporer följande vår. Mjältbräken liknar ingen annan svensk ormbunke.
Utbredning
Länsvis förekomst för mjältbräken Observationer i  Sverige för mjältbräken
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Mjältbräken är i Norden känd från tre lokaler, två på Gotlands ostkust och en i östra Skåne. Det bestånd på Gotland som varit känt längst upptäcktes 1949 och har sedan dess observerats kontinuerligt. Man har kunnat iaktta en successiv minskning från 27 exemplar vid upptäckten, 16 ex. 1957, 7–8 ex. 1975 och 3 ex. 2006. Det andra gotländska beståndet upptäcktes 2002 och bestod då av en kraftig tuva samt ett mindre exemplar. På skånelokalen upptäcktes den 1999 i några få små exemplar i en stenmur, troligen var den ganska nyetablerad där då. Fyndet är nog att betrakta som tillfälligt. Åtminstone har den inte gått att återfinna de senaste åren. Arten har sin förekomst i västra, centrala och södra Europa, den förekommer mot norr upp till Skottland och Irland och är ganska vanlig på lämpliga lokaler i medelhavsområdet. Den förkommer även i Nordafrika och Västasien. De svenska förekomsterna kan vara resultatet av långspridda sporer som hamnat på lämpliga växtplatser med gynnsamt mikroklimat. Sommaren 2006 var extremt torr, växten skyddar sig då genom att rulla ihop bladen för att minska avdunstningen. Vid besök på den nya lokalen på Gotland i mitten av juli fanns det endast ihoprullade blad kvar på det lilla exemplaret av mjältbräken, på det stora fanns inga blad kvar. Vattning av plantorna skedde vid besöket. Vid besök några veckor senare hade ett 15-tal små rosetter kommit upp ur rotsystemet. Vid ett besök senare på säsongen när regnet kommit hade ett 40-tal bladrosetter kommit fram med en bladlängd på 1–2 cm.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Tre aktuella lokaler på Gotland. Ett par exemplar av mjältbräken upptäcktes i Skåne 1999, men där var den åter försvunnen 2003. På Gotland växer den i klipphyllor samt i kanten av en kalkstenskulle. Mjältbräken har successivt minskat sedan upptäckten, inget pekar på att minskningen helt har upphört. Långvarig extrem torka missgynnar arten, även om växten till vissa delar själv skyddar sig genom att rulla ihop bladen för att minska avdunstningen. Största hotet mot arten är dess ringa antal plantor, oförsiktighet i olika sammanhang kan skada populationen. Antalet reproduktiva individer skattas till 15 (5-25). Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (2-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 28 (28-40) km² och förekomstarean (AOO) till 16 (16-20) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Förutsättningen för att mjältbräken skall kunna växa på nordliga utpostlokaler tycks vara kalkrikt substrat, hög luftfuktighet och gynnsamt mikroklimat utan alltför låga vintertemperaturer. Dessa kriterier uppfylls speciellt på den äldsta gotländska lokalen, som är en djup, nordostvänd, horisontell klippskreva i kalkklinten, cirka 25 m över havet och drygt en meter under själva kalkplatån. Mjältbräken förekommer på Gotland tillsammans med svartbräken, Asplenium trichomanes.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Polypodiopsida (ormbunksväxter), Ordning Polypodiales (stensöteordningen), Familj Aspleniaceae (svartbräkenväxter), Släkte Asplenium (svartbräknar), Art Asplenium ceterach L. - mjältbräken Synonymer Ceterach officinarum Willd., Kattgullbräken

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Tre aktuella lokaler på Gotland. Ett par exemplar av mjältbräken upptäcktes i Skåne 1999, men där var den åter försvunnen 2003. På Gotland växer den i klipphyllor samt i kanten av en kalkstenskulle. Mjältbräken har successivt minskat sedan upptäckten, inget pekar på att minskningen helt har upphört. Långvarig extrem torka missgynnar arten, även om växten till vissa delar själv skyddar sig genom att rulla ihop bladen för att minska avdunstningen. Största hotet mot arten är dess ringa antal plantor, oförsiktighet i olika sammanhang kan skada populationen. Antalet reproduktiva individer skattas till 15 (5-25). Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (2-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 28 (28-40) km² och förekomstarean (AOO) till 16 (16-20) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Mjältbräken är en liten ormbunke med kort, upprätt jordstam och bladrosett av 5–10 cm långa och 1–2 cm breda, djupt parflikiga blad. Bladflikarna är helbräddade och breda och oftast alternerande. Bladens ovansidor är kala och rent gröna, medan deras kanter och undersidor liksom bladskaften är tätt fjälliga, vilket ger ett silvervitt eller ljust brunt färgintryck. Bladen är vintergröna och vissnar under sin andra vinter. På grund av sin speciella anatomi har de förmåga att rulla ihop sig i torka (och i viss mån även i kyla) och klarar därmed nästan total uttorkning. Sporgömmena sitter på undersidan av bladen i avlånga samlingar, täckta av de täta fjällen, vilka därigenom fungerar som svepefjäll (indusium). Sporerna mognar på sensommaren, men ibland kan en ny omgång sporangier utvecklas under senhösten och ge mogna sporer följande vår. Mjältbräken liknar ingen annan svensk ormbunke.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mjältbräken

Länsvis förekomst och status för mjältbräken baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mjältbräken

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Mjältbräken är i Norden känd från tre lokaler, två på Gotlands ostkust och en i östra Skåne. Det bestånd på Gotland som varit känt längst upptäcktes 1949 och har sedan dess observerats kontinuerligt. Man har kunnat iaktta en successiv minskning från 27 exemplar vid upptäckten, 16 ex. 1957, 7–8 ex. 1975 och 3 ex. 2006. Det andra gotländska beståndet upptäcktes 2002 och bestod då av en kraftig tuva samt ett mindre exemplar. På skånelokalen upptäcktes den 1999 i några få små exemplar i en stenmur, troligen var den ganska nyetablerad där då. Fyndet är nog att betrakta som tillfälligt. Åtminstone har den inte gått att återfinna de senaste åren. Arten har sin förekomst i västra, centrala och södra Europa, den förekommer mot norr upp till Skottland och Irland och är ganska vanlig på lämpliga lokaler i medelhavsområdet. Den förkommer även i Nordafrika och Västasien. De svenska förekomsterna kan vara resultatet av långspridda sporer som hamnat på lämpliga växtplatser med gynnsamt mikroklimat. Sommaren 2006 var extremt torr, växten skyddar sig då genom att rulla ihop bladen för att minska avdunstningen. Vid besök på den nya lokalen på Gotland i mitten av juli fanns det endast ihoprullade blad kvar på det lilla exemplaret av mjältbräken, på det stora fanns inga blad kvar. Vattning av plantorna skedde vid besöket. Vid besök några veckor senare hade ett 15-tal små rosetter kommit upp ur rotsystemet. Vid ett besök senare på säsongen när regnet kommit hade ett 40-tal bladrosetter kommit fram med en bladlängd på 1–2 cm.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Monilophytae  
  • Klass
    Polypodiopsida - ormbunksväxter 
  • Ordning
    Polypodiales - stensöteordningen 
  • Familj
    Aspleniaceae - svartbräkenväxter 
  • Släkte
    Asplenium - svartbräknar 
  • Art
    Asplenium ceterachL. - mjältbräken
    Synonymer
    Ceterach officinarum Willd.
    Kattgullbräken

Förutsättningen för att mjältbräken skall kunna växa på nordliga utpostlokaler tycks vara kalkrikt substrat, hög luftfuktighet och gynnsamt mikroklimat utan alltför låga vintertemperaturer. Dessa kriterier uppfylls speciellt på den äldsta gotländska lokalen, som är en djup, nordostvänd, horisontell klippskreva i kalkklinten, cirka 25 m över havet och drygt en meter under själva kalkplatån. Mjältbräken förekommer på Gotland tillsammans med svartbräken, Asplenium trichomanes.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Växten har under torrår förefallit att fara illa när bladen torkat ut och rullat ihop sig, något som för ett antal år sedan gav anledning till skötselåtgärder. På de aktuella lokalerna är dock situationen sådan att arten kan förmodas klara av även långvariga torkperioder. Konkurrens av svartbräken förmodas påverka beståndet negativt. Den mest kända gotländska lokalen besöks av botanister, som man får förutsätta kan avhålla sig från insamling eftersom arten är fridlyst. I september 1989 hade en tacka med två lamm tagit sig ner på klipphyllan och betat av några blad. Efter denna händelse sattes ett staket upp som hindrar fåren att ta sig fram, men som kan forceras av en någorlunda vig person.

Påverkan
  • Jakt/insamling (Stor negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
Lokalen på Gotland bör besökas flera gånger per säsong, speciellt under torra somrar. Den äldre lokalen bör följas upp både i fråga om utvecklingen av mjältbräken- och av svartbräkenbestånden. Eventuellt kan decimering av den senare arten komma i fråga. För bägge lokalerna kan bevattning under extrema torrår underlätta artens fortlevnad. Arten bör fortlöpande övervakas av floraväktare.
Mjältbräken är fridlyst. Växten är tämligen lättodlad under förutsättning att klimatet inte är för hårt. Inget odlat material härstammar från den gotländska lokalen. Utländska namn – NO: Miltbregne, DK: Miltbregne, GB: Rustyback.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1976. Projekt Linné rapporterar 1–13. Svensk Bot. Tidskr. 70: 165–175.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Nyhlén, G. 1949. Ceterach officinarum, en för Skandinavien ny ormbunke. Bot. Not. 102: 395–402.

Olsson, K.-A. 1999. Mjältbräken, Asplenium ceterach, ny för Skåne. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1999(4): 20–21.

Olsson, K.-A, 2004. Floraväktarverksamheten 2004. Bot. Not. 137 (3): 1-36.

Pettersson, B. 1958. Dynamik och konstans i Gotlands flora och vegetation. Acta Phytogeogr. suec. 40.

Pettersson, B. 1962. Om Ceterach officinarum och dess biologi. Bot. Not. 115: 237–240.

Petersson, J. 1998. Hotade växter på Gotland. Del 1: Försvunna och akut hotade arter. Rindi 18: 4-43.

Petersson, J. 2003. Nyheter I Gotlands flora 2002. Rindi 23: 47-64.

Øllgaard B. & Tind K. 1993. Scandinavian Ferns. Copenhagen.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Jonsell 1993. Rev. Margareta Edqvist 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Monilophytae  
  • Klass
    Polypodiopsida - ormbunksväxter 
  • Ordning
    Polypodiales - stensöteordningen 
  • Familj
    Aspleniaceae - svartbräkenväxter 
  • Släkte
    Asplenium - svartbräknar 
  • Art
    Asplenium ceterach, L. - mjältbräken
    Synonymer
    Ceterach officinarum Willd.
    Kattgullbräken
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Jonsell 1993. Rev. Margareta Edqvist 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.