Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mjölrödskivling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Entoloma prunuloides
Mjölrödskivling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Mjölrödskivlingen är en köttig, musseronliknande, mjölluktande, rödsporig art. Hatten är 2–5 (7) cm bred, vanligen med låg, trubbig puckel, slät till ibland svagt radiärt strimmig med bleka färger, från blekt gulaktigt grå till nästan vit. Skivorna är urnupna och från början vita men blir med tiden rosafärgade av sporerna. Foten är nästan vit, upp till ca 1 cm tjock, cylindrisk eller mot basen något avsmalnande. Sporerna är rundat kantiga. Bleka former av slånrödling (Entoloma sepium) kan likna mjölrödskivlingen. Den luktar också mjöl och har sporer med liknande utseende, men slånrödlingen uppträder på våren och är bunden till slån och andra träd eller buskar inom familjen rosväxter. Musseronvaxskivling (Hygrocybe fornicata), kan ibland vara förvirrande lik mjölrödskivling, men den är vitsporig och har en annorlunda, ganska obehaglig lukt.
Utbredning
Länsvis förekomst för mjölrödskivling Observationer i  Sverige för mjölrödskivling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är känd från ett hundratal svenska lokaler från Skåne län i söder till Jämtlands län och Västernorrlands län (Medelpad) i norr. Inga fynd har registrerats från Blekinge, delar av Småland, Värmland och Gästrikland. De flesta lokalerna finns i Västra Götalands län, som tillsammans med Skåne och Öland härbärgerar ca 2/3 av de kända förekomsterna. Spridda fynduppgifter föreligger från Tysklands bergstrakter samt angränsande länder. Rapporteras flerstädes i kontinentala Europa som sällsynt – mycket sällsynt eller felande, men skall vara något mera frekvent i högalpina och submontana områden i Alperna. Förefaller dock vara utbredd i hela Europa men också i norra Afrika. Uppges dessutom förekomma i både Nordasien och Nordamerika. Mjölrödskivlingen är upptagen på rödlistorna i alla våra nordiska grannländer.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Nedbrytare i grässvål i ogödslad slåttermark, naturbetesmark och annan hedartad mark. Kalkgynnad. Sällsynt även påträffad i tätortsnära gräsmark. Troligen fosforkänslig. En historisk och fortlöpande minskning bedöms pågå, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd med åtföljande igenväxning. Arten har visat sig bestå av flera närstående taxa och behandlas här kollektivt. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 500 (111-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 (600-1500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Ekologi
Växer på öppna, friska till torra, helst svagt basiska till kalkrika gräsmarker. Trivs bäst på magra, välhävdade naturliga betesmarker (även på alvarmark) eller i ogödslade slåtterängar. Troligen fosforkänslig. Kan sällsynt förekomma även på gräsbevuxna vägkanter. Mjölrödskivlingens växtplatser är lämpliga biotoper för många andra sällsynta röd- och vaxskivlingar. Arter som stornopping (Entoloma griseocyaneum) och musseronvaxskivling (Hygrocybe fornicata) är vanliga följearter. Som exempel på ännu sällsyntare arter, som setts växa i sällskap med mjölrödskivlingen, kan nämnas blårödling (Entoloma bloxami), sepiavaxskivling (Hygrocybe ovina) och rodnande lutvaxskivling (Hygrocybe ingrata).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Entolomataceae, Släkte Entoloma (rödlingar), Art Entoloma prunuloides (Fr.:Fr.) Quél. - mjölrödskivling Synonymer Agaricus prunuloides Fr.:Fr., Rhodophyllus prunuloides (Fr.:Fr.) Quél., mjölrödling

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Nedbrytare i grässvål i ogödslad slåttermark, naturbetesmark och annan hedartad mark. Kalkgynnad. Sällsynt även påträffad i tätortsnära gräsmark. Troligen fosforkänslig. En historisk och fortlöpande minskning bedöms pågå, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd med åtföljande igenväxning. Arten har visat sig bestå av flera närstående taxa och behandlas här kollektivt. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 500 (111-1000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 (600-1500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 15 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c+4c).
Mjölrödskivlingen är en köttig, musseronliknande, mjölluktande, rödsporig art. Hatten är 2–5 (7) cm bred, vanligen med låg, trubbig puckel, slät till ibland svagt radiärt strimmig med bleka färger, från blekt gulaktigt grå till nästan vit. Skivorna är urnupna och från början vita men blir med tiden rosafärgade av sporerna. Foten är nästan vit, upp till ca 1 cm tjock, cylindrisk eller mot basen något avsmalnande. Sporerna är rundat kantiga. Bleka former av slånrödling (Entoloma sepium) kan likna mjölrödskivlingen. Den luktar också mjöl och har sporer med liknande utseende, men slånrödlingen uppträder på våren och är bunden till slån och andra träd eller buskar inom familjen rosväxter. Musseronvaxskivling (Hygrocybe fornicata), kan ibland vara förvirrande lik mjölrödskivling, men den är vitsporig och har en annorlunda, ganska obehaglig lukt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mjölrödskivling

Länsvis förekomst och status för mjölrödskivling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mjölrödskivling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är känd från ett hundratal svenska lokaler från Skåne län i söder till Jämtlands län och Västernorrlands län (Medelpad) i norr. Inga fynd har registrerats från Blekinge, delar av Småland, Värmland och Gästrikland. De flesta lokalerna finns i Västra Götalands län, som tillsammans med Skåne och Öland härbärgerar ca 2/3 av de kända förekomsterna. Spridda fynduppgifter föreligger från Tysklands bergstrakter samt angränsande länder. Rapporteras flerstädes i kontinentala Europa som sällsynt – mycket sällsynt eller felande, men skall vara något mera frekvent i högalpina och submontana områden i Alperna. Förefaller dock vara utbredd i hela Europa men också i norra Afrika. Uppges dessutom förekomma i både Nordasien och Nordamerika. Mjölrödskivlingen är upptagen på rödlistorna i alla våra nordiska grannländer.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Entolomataceae  
  • Släkte
    Entoloma - rödlingar 
  • Art
    Entoloma prunuloides(Fr.:Fr.) Quél. - mjölrödskivling
    Synonymer
    Agaricus prunuloides Fr.:Fr.
    Rhodophyllus prunuloides (Fr.:Fr.) Quél.
    mjölrödling

Växer på öppna, friska till torra, helst svagt basiska till kalkrika gräsmarker. Trivs bäst på magra, välhävdade naturliga betesmarker (även på alvarmark) eller i ogödslade slåtterängar. Troligen fosforkänslig. Kan sällsynt förekomma även på gräsbevuxna vägkanter. Mjölrödskivlingens växtplatser är lämpliga biotoper för många andra sällsynta röd- och vaxskivlingar. Arter som stornopping (Entoloma griseocyaneum) och musseronvaxskivling (Hygrocybe fornicata) är vanliga följearter. Som exempel på ännu sällsyntare arter, som setts växa i sällskap med mjölrödskivlingen, kan nämnas blårödling (Entoloma bloxami), sepiavaxskivling (Hygrocybe ovina) och rodnande lutvaxskivling (Hygrocybe ingrata).

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Arten hotas av den minskande tillgången på lämpliga livsmiljöer. Naturliga ängs- och betesmarker växer igen eller planteras med skog, då hävden upphör. Arten missgynnas också av att gödning används på många av dess resterande ståndorter.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Hävd av naturliga fodermarker med traditionella metoder bör uppmuntras på olika sätt. Konstgödsling måste undvikas. På artrika lokaler, som hotas av igenväxning på grund av för lågt betestryck, kan röjning av enbuskar och annan slyvegetation vara nödvändig.
Utländska namn – FI: kalvasrusokas, NO: Melrødskivesopp.

Krieglsteiner, J. 2003. Die Grosspilze Baden-Würtembergs. Band 4.

Noordeloos, M.E: 1992.: Fungi Europaei 5. Entoloma s.l.

Senn-Inlet, B., Mohn Jensen, K. & Gulden, G. 1990: Arctic and Alpine Fungi 3.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anita & Leif Stridvall 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Entolomataceae  
  • Släkte
    Entoloma - rödlingar 
  • Art
    Entoloma prunuloides, (Fr.:Fr.) Quél. - mjölrödskivling
    Synonymer
    Agaricus prunuloides Fr.:Fr.
    Rhodophyllus prunuloides (Fr.:Fr.) Quél.
    mjölrödling
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anita & Leif Stridvall 2005.