Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mosippa

Organismgrupp Kärlväxter Pulsatilla vernalis
Mosippa Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Mosippa är en flerårig drygt decimeterhög ört med en basal övervintrande bladrosett. Stjälkarna är enblommiga med stora klocklika blommor. De 2–3 cm långa kronbladen är vita på insidan och ljust lila eller rödaktiga på utsidan. Blomman och övriga delar av årsskottet är mjukt silkeshåriga. Blomstjälkarna är först upprätta, sedan hängande, men i frukt åter uppsträckta och 2–3 dm höga med håriga frukter. De basala bladen är pardelade och relativt bredflikiga vilket lätt skiljer den från backsippa och fältsippa.
Utbredning
Länsvis förekomst för mosippa Observationer i  Sverige för mosippa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Mosippa har påträffats i alla landskap upp till Jämtland och Medelpad med undantag för Dalsland och Gotland. Förekomsterna är mycket väl kända av allmänheten och det råder inget tvivel om att mosippan minskat markant i hela Syd- och Mellansverige. På de senaste 50 åren bedöms populationen ha minskat med åtminstone 50% i dessa delar. I norra kanten på utbredningsområdet t ex i norra Dalarna, Härjedalen och Hälsingland finns fortfarande rika förekomster och minskningen är här inte lika markant. Ett stort antal lokaler finns också i Småland (oftast individfattiga) och Västergötland. I Skåne, Blekinge, Halland, Närke, Östergötland, Södermanland, Jämtland och på Öland finns bara enstaka lokaler kvar. På de enskilda lokalerna förefaller den minska i antal genom bristande nyetablering. Dess minskning har säkert hållits tillbaka av lokala biotopvårdsinsatser och bevakning runt om i landet. Mosippan är en rent europeisk art. Den förekommer även i Danmark, Finland, Norge samt i vissa områden i Central- och Sydeuropa. Huvudutbredningen ligger i området runt Östersjön och de svenska förekomsterna utgör en inte obetydlig del av världsutbredningen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
A2ac
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer från Skåne och Blekinge upp till Jämtland och Medelpad samt på Öland. Mosippa växer nästan uteslutande på isälvsmaterial i anslutning till rullstensåsar och sandfält (i norra Dalarna och Härjedalen även på mager sandstensmorän). Den förekommer på glesa torra tallhedar, på ljunghedar och andra (betade och fd betade) hedartade marker, dödisgropar, frostsvackor mm. En mycket viktig orsak till den fortgående tillbakagången bör tillskrivas vegetationsförändringar orsakade av eutrofiering samt minskningen av skogsbete och skogsbrand. Ett åtgärdsprogram för brandgynnad flora är under framtagande för att gynna bland annat mosippa. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (5000-20000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (1750-2500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 50 (40-60) % under de senaste 60 åren. Under de kommande 60 åren förväntas minskningstakten uppgå till 30 (10-50) %. Bedömningen baseras på direkt observation och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt A-kriteriet. (A2ac).
Ekologi
Mosippa växer numer nästan uteslutande på isälvsmaterial i anslutning till rullstensåsar och sandfält (i norra Dalarna och Härjedalen även på mager sandstens morän). Den förekommer på glesa torra tallhedar, på ljunghedar och andra (betade och fd betade) hedartade marker, dödisgropar, frostsvackor mm. Tidigare var den vanlig på västsvenska ljunghedar. Växtplatserna är ofta sydvända gläntor i lugnt och soligt läge med tidig snösmältning. Vanliga följearter är en, lingon, mjölon, ljung, kattfot, renlavar, fönsterlav och väggmossa. Arten trivs inte bland blåbärsris eller i tät ljung och är beroende av markstörningar som ger blottor i vegetationstäcket för att kunna gro. I något fall har en ökad etablering efter markberedning vid skogsbruk konstaterats liksom efter bränning av hedartade områden. Artens omedelbara reaktion på skogsgödsling har studerats i ett försök. Plantornas vegetativa tillväxt och bildningen av blomskott ökade till en början men hålls ofta tillbaka genom ökat bete (hare, älg, ren, tjäder, orre mfl). Av allt att döma utgör skogsgödsling på längre sikt ett hot eftersom det ger upphov till mer slutna skogsbestånd och tätare och mer högvuxen markvegetation.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Ranunculales (ranunkelordningen), Familj Ranunculaceae (ranunkelväxter), Släkte Pulsatilla (pulsatillor), Art Pulsatilla vernalis (L.) Mill. - mosippa Synonymer Anemone vernalis L.

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier A2ac
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer från Skåne och Blekinge upp till Jämtland och Medelpad samt på Öland. Mosippa växer nästan uteslutande på isälvsmaterial i anslutning till rullstensåsar och sandfält (i norra Dalarna och Härjedalen även på mager sandstensmorän). Den förekommer på glesa torra tallhedar, på ljunghedar och andra (betade och fd betade) hedartade marker, dödisgropar, frostsvackor mm. En mycket viktig orsak till den fortgående tillbakagången bör tillskrivas vegetationsförändringar orsakade av eutrofiering samt minskningen av skogsbete och skogsbrand. Ett åtgärdsprogram för brandgynnad flora är under framtagande för att gynna bland annat mosippa. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (5000-20000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (1750-2500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 50 (40-60) % under de senaste 60 åren. Under de kommande 60 åren förväntas minskningstakten uppgå till 30 (10-50) %. Bedömningen baseras på direkt observation och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt A-kriteriet. (A2ac).
Konventioner Typisk art i 9060 Åsbarrskog (Boreal region (BOR)), Skogsstyrelsens signalart
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Mosippa är en flerårig drygt decimeterhög ört med en basal övervintrande bladrosett. Stjälkarna är enblommiga med stora klocklika blommor. De 2–3 cm långa kronbladen är vita på insidan och ljust lila eller rödaktiga på utsidan. Blomman och övriga delar av årsskottet är mjukt silkeshåriga. Blomstjälkarna är först upprätta, sedan hängande, men i frukt åter uppsträckta och 2–3 dm höga med håriga frukter. De basala bladen är pardelade och relativt bredflikiga vilket lätt skiljer den från backsippa och fältsippa.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mosippa

Länsvis förekomst och status för mosippa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mosippa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Mosippa har påträffats i alla landskap upp till Jämtland och Medelpad med undantag för Dalsland och Gotland. Förekomsterna är mycket väl kända av allmänheten och det råder inget tvivel om att mosippan minskat markant i hela Syd- och Mellansverige. På de senaste 50 åren bedöms populationen ha minskat med åtminstone 50% i dessa delar. I norra kanten på utbredningsområdet t ex i norra Dalarna, Härjedalen och Hälsingland finns fortfarande rika förekomster och minskningen är här inte lika markant. Ett stort antal lokaler finns också i Småland (oftast individfattiga) och Västergötland. I Skåne, Blekinge, Halland, Närke, Östergötland, Södermanland, Jämtland och på Öland finns bara enstaka lokaler kvar. På de enskilda lokalerna förefaller den minska i antal genom bristande nyetablering. Dess minskning har säkert hållits tillbaka av lokala biotopvårdsinsatser och bevakning runt om i landet. Mosippan är en rent europeisk art. Den förekommer även i Danmark, Finland, Norge samt i vissa områden i Central- och Sydeuropa. Huvudutbredningen ligger i området runt Östersjön och de svenska förekomsterna utgör en inte obetydlig del av världsutbredningen.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ranunculales - ranunkelordningen 
  • Familj
    Ranunculaceae - ranunkelväxter 
  • Släkte
    Pulsatilla - pulsatillor 
  • Art
    Pulsatilla vernalis(L.) Mill. - mosippa
    Synonymer
    Anemone vernalis L.

Mosippa växer numer nästan uteslutande på isälvsmaterial i anslutning till rullstensåsar och sandfält (i norra Dalarna och Härjedalen även på mager sandstens morän). Den förekommer på glesa torra tallhedar, på ljunghedar och andra (betade och fd betade) hedartade marker, dödisgropar, frostsvackor mm. Tidigare var den vanlig på västsvenska ljunghedar. Växtplatserna är ofta sydvända gläntor i lugnt och soligt läge med tidig snösmältning. Vanliga följearter är en, lingon, mjölon, ljung, kattfot, renlavar, fönsterlav och väggmossa. Arten trivs inte bland blåbärsris eller i tät ljung och är beroende av markstörningar som ger blottor i vegetationstäcket för att kunna gro. I något fall har en ökad etablering efter markberedning vid skogsbruk konstaterats liksom efter bränning av hedartade områden. Artens omedelbara reaktion på skogsgödsling har studerats i ett försök. Plantornas vegetativa tillväxt och bildningen av blomskott ökade till en början men hålls ofta tillbaka genom ökat bete (hare, älg, ren, tjäder, orre mfl). Av allt att döma utgör skogsgödsling på längre sikt ett hot eftersom det ger upphov till mer slutna skogsbestånd och tätare och mer högvuxen markvegetation.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog, Triviallövskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Har betydelse)
Orsakerna till minskningen är flera. Många lokaler har förstörts genom grustäkt. På många lokaler som följts under lång tid kan igenväxning av ris eller gräs och tätnande mossmattor konstaterats. En mycket viktig orsak till den fortgående tillbakagången bör tillskrivas vegetationsförändringar orsakade av eutrofiering samt av att både skogsbete och skogsbrand upphört. Linné bär under sin Dalaresa 1734 vittnesbörd om brandens betydelse ”Allestädes i den brända skogen växte den rara Pulsatilla apiifolio i otrolig myckenhet, att ingen ört fanns så mycket som hon”. Avsaknaden av skogsbrand i skogsbruket är kanske den viktigaste orsaken till den vikande trenden på lång sikt. Troligen minskar den en hel del även i Härjedalen, där de största hoten är igenväxning pga upphört bete (inkl. upphört renbete vintertid), återbeskogning av tidigare glesa skogar och beskogning av tidigare relativt trädfria miljöer samt brist på brandstörning. Olämplig markberedning, täta produktionsskogar och skogsgödsling kan ytterligare bidra till artens försvinnande.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
Särskilda skötselråd för skogsbruk på mosippsmarker bör inarbetas i skogsbruksplaneringen. Gallring av träd främst gran för att öka ljusinsläppet på lokalerna. Viss markstörning måste till på dess lokaler, sker det inte genom bete eller brand måste annan störning till, krattning, manuell röjning av ljung etc. Återinföra bete kan vara en lämplig åtgärd på vissa lokaler. Vägverket, banverket och andra berörda måste informeras om lokalerna längs banvallskärningar och vägkanter så de inte förstörs av misstag. Naturvårdsbränning bör i större utsträckning tillämpas på lämpliga lokaler. Ett åtgärdsprogram för mosippa ska upprättas och det kommer att ge förslag på fler lämpliga åtgärder.

Åtgärdsprogram Fastställt
Mosippa är fridlyst. Den är Härjedalens landskapsblomma. Utländska namn – DK: Vår-Kobjælde, NO: Mogop, FI: Kangasvuokko, GB: Spring Pasque-flower.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Fröberg, L. 2006. Blekinges flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Ingelög, T., Thor, G., & Gustafsson, L. 1984. Floravård i skogsbruket – artdel. Skogsstyrelsen.

Kellner, O. 1989. Hur påverkas mosippa av skogsgödsling? Trollius 8: 33–35.

Kotiranta, H., Uotila, P. Sulkava, S. & Peltonen, S.-L. (eds.) 1998. Red Data Book of East Fennoscandia.

Ministry of the Environment, Finnish Environment Institute & Botanical Museum, Finnish Museum of Natural History. Helsinki.

Larsen, K. 1956. Ranuculaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 53: 197–252.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Stridh, B. 1990. Mosippa vid Opplisjön – effekter av hyggesharvning. VÄX 8 (3): 17–19.

Stridh, B. 1991. Mosippa i Hennan. VÄX 9 (1): 4–12.

Åström, S. & Stridh, B. 2003. Mosippa – Årets växt 2002. Svensk Bot. Tidskr. 97: 117–126.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Peter Ståhl 2001. Rev Margareta Edqvist 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ranunculales - ranunkelordningen 
  • Familj
    Ranunculaceae - ranunkelväxter 
  • Släkte
    Pulsatilla - pulsatillor 
  • Art
    Pulsatilla vernalis, (L.) Mill. - mosippa
    Synonymer
    Anemone vernalis L.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Peter Ståhl 2001. Rev Margareta Edqvist 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.