Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mottmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Pachycnemia hippocastanaria
Mottmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Den blyertsgrå och långvingade fjärilen kan inte gärna förväxlas med någon annan art, främst genom den ovanliga vingformen. Framvingens teckning är sparsam, men vanligen kan det mycket breda mellanfältet urskiljas. Rotfältet har formen av hörnet på en kvadrat, medan den fint tandade yttre tvärlinjen är parallell med vingens utkant. Bakvingarna är vitgrå med en svagt antydd tvärlinje. Honan är mindre än hanen och med en tyngre bakkropp. Vingspann 28–31 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för mottmätare Observationer i  Sverige för mottmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Mottmätaren har en märklig utbredning i Nordvästeuropa så till vida att den är av atlantisk typ i Sverige, Danmark och Norge, men inte i Storbritannien där arten inte når nordligare än till södra England. Mottmätaren påträffades första gången i Sverige 1942 vid Sandhammaren i Skåne. De följande åren påträffades den i större antal och förekom ännu lokalt allmän på ljungmarker mellan Borrby strand och Sandhammaren på 1980-talet, under 2000-talet dock på en krympande areal. Först under 1970-talet påträffades arten på västkusten i Bohuslän, Fiskebäckskil 1973 i tiotalet individer, Västergötland, Brännö 1975 ett exemplar, Bohuslän, Koön 1977 fåtalig, Lycke, Ryr 1979–1980 ett par exemplar, och Halland, Onsala, Hållsundsudden 1980 i större antal. Under senare år har den endast påträffats i naturreservatet Näverkärr, Härnäs 2005–2006. Den har eftersökts men inte återfunnits på Hållsundsudden. Huruvida mottmätaren är förbisedd eller nyetablerad på västkusten är svårt att avgöra. Den är mycket lokal, men vanligen allmän på gränsen till dominerande art på sina få förekomstområden i Sverige. De enstaka exemplaren på Brännö och i Lycke är helt säkert migrerande hanar, då dessa områden undersökts noga under en längre tid både före och efter det fynden gjordes. Honan är en relativt svag flygare och det är möjligt att arten forslats med starka vindar direkt från Danmark till de få platser där den uppträtt talrikt. I Danmark är arten närmast att betrakta som en karaktärsart på Jyllands ljunghedar, utbredd över hela landet men sparsammare påträffad på öarna, undantaget Bornholm där den är funnen på många platser. Den är ännu ej påträffad i Nordöst- och Sydsjälland. Från Danmark är arten känd sedan 1800-talet. I Norge påträffades mottmätaren för första gången 1937 på Herdla i Hordaland i flera adulta individer och senare också larver. Den är nu även känd från yttre Rogaland sedan 1953, yttre Vest-Agder och yttre Aust-Agder. Den är i några fylken lokalt talrik, nordligast funnen på norra Sotra i Hordaland. Arten förekommer i Nordtyskland och södra Östersjökustområdet med östgräns vid Gdansk/Danzig i Polen. Den har stor utbredning i södra och västra Europa, men förekommer i England endast mycket lokalt i Surrey, Hampshire, Dorset, Somerset och södra Devon. Världsutbredningen omfattar kustnära områden i södra Nordvästeuropa, hela norra Medelhavsområdet, Nordafrika, Turkiet och södra Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
A2bc; B1ab(iii,v)c(iv)+2ab(iii,v)c(iv); C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Mottmätare har haft stor utbredning på varma ljungmarker nära havet längs västkusten och i sydöstra Skåne. Arten, som lever på ljung (Calluna vulgaris) har under 1990-talet av delvis okänd anledning minskat mycket kraftigt och är på senare år endast påträffad från sammanlagt en handfull lokaler i Skåne, Halland och Bohuslän. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (500-1500). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3840 km² och förekomstarean (AOO) till 40 (20-60) km². Populationen minskar med mer än 20% inom 5 år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 70 (50-80) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt A-kriteriet. De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (A2bc; B1ab(iii,v)c(iv)+2ab(iii,v)c(iv); C1+2a(i)).
Ekologi
Mottmätarens livsmiljö är i Halland och Bohuslän klippterräng med trädlösa ljunghedar på uddar som omges av mer eller mindre öppet hav. I Skåne förekommer den i ljungmarker i gränszonen mellan öppna sanddyner och områden planterade med bergtall och tall. Artens värdväxt är i hela Nordeuropa ljung Calluna vulgaris. Den tycks på västkusten föredra ljunghedar med äldre mer högvuxen ljung, på grus eller sandavlagringar som inte ofta torkskadas, omgivna av värmeackumulerande nakna klippor. Mottmätaren uppträder normalt med två generationer per säsong. På västkusten är fjärilar påträffade från sista veckan i maj till början av juni och igen i början av september, vilket överensstämmer med flygperioden i Jylland, från början av maj till början av juni och igen från slutet av juli till början av september. I Skåne kläcker första generationen något senare, vanligen från början av juni, men har även påträffats så sent som tredje veckan i juni och första veckan i juli. Sannolikt beror detta på trädbeskuggningen och östra Skånekustens uppvällningsfenomen, som ger kyligt havsvatten genom sommaren. Hanarna svärmar aktivt över ljungen från tidig skymning och kan senare lockas till UV-ljus. Honorna förblir mer stillasittande i toppen av ljungtuvorna, inväntande parningen. Mer undantagsvis låter sig fjärilarna störas till aktivitet under dagtid. Larvutvecklingen sker i juni och juli och igen från augusti till oktober. Övervintringen sker i puppstadiet och i England har noterats att andragenerationen endast är partiell, vilket innebär att en del av pupporna från larver i juni och juli ej kläcker samma år. Detta förefaller också vara vanligt i den skånska populationen då fjärilar inte alltid kan påträffas under sensommaren–hösten.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· ljung
· ljung
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Pachycnemia, Art Pachycnemia hippocastanaria (Hübner, 1799) - mottmätare Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier A2bc; B1ab(iii,v)c(iv)+2ab(iii,v)c(iv); C1+2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Mottmätare har haft stor utbredning på varma ljungmarker nära havet längs västkusten och i sydöstra Skåne. Arten, som lever på ljung (Calluna vulgaris) har under 1990-talet av delvis okänd anledning minskat mycket kraftigt och är på senare år endast påträffad från sammanlagt en handfull lokaler i Skåne, Halland och Bohuslän. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (500-1500). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3840 km² och förekomstarean (AOO) till 40 (20-60) km². Populationen minskar med mer än 20% inom 5 år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 70 (50-80) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt A-kriteriet. De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (A2bc; B1ab(iii,v)c(iv)+2ab(iii,v)c(iv); C1+2a(i)).
Den blyertsgrå och långvingade fjärilen kan inte gärna förväxlas med någon annan art, främst genom den ovanliga vingformen. Framvingens teckning är sparsam, men vanligen kan det mycket breda mellanfältet urskiljas. Rotfältet har formen av hörnet på en kvadrat, medan den fint tandade yttre tvärlinjen är parallell med vingens utkant. Bakvingarna är vitgrå med en svagt antydd tvärlinje. Honan är mindre än hanen och med en tyngre bakkropp. Vingspann 28–31 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mottmätare

Länsvis förekomst och status för mottmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mottmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Mottmätaren har en märklig utbredning i Nordvästeuropa så till vida att den är av atlantisk typ i Sverige, Danmark och Norge, men inte i Storbritannien där arten inte når nordligare än till södra England. Mottmätaren påträffades första gången i Sverige 1942 vid Sandhammaren i Skåne. De följande åren påträffades den i större antal och förekom ännu lokalt allmän på ljungmarker mellan Borrby strand och Sandhammaren på 1980-talet, under 2000-talet dock på en krympande areal. Först under 1970-talet påträffades arten på västkusten i Bohuslän, Fiskebäckskil 1973 i tiotalet individer, Västergötland, Brännö 1975 ett exemplar, Bohuslän, Koön 1977 fåtalig, Lycke, Ryr 1979–1980 ett par exemplar, och Halland, Onsala, Hållsundsudden 1980 i större antal. Under senare år har den endast påträffats i naturreservatet Näverkärr, Härnäs 2005–2006. Den har eftersökts men inte återfunnits på Hållsundsudden. Huruvida mottmätaren är förbisedd eller nyetablerad på västkusten är svårt att avgöra. Den är mycket lokal, men vanligen allmän på gränsen till dominerande art på sina få förekomstområden i Sverige. De enstaka exemplaren på Brännö och i Lycke är helt säkert migrerande hanar, då dessa områden undersökts noga under en längre tid både före och efter det fynden gjordes. Honan är en relativt svag flygare och det är möjligt att arten forslats med starka vindar direkt från Danmark till de få platser där den uppträtt talrikt. I Danmark är arten närmast att betrakta som en karaktärsart på Jyllands ljunghedar, utbredd över hela landet men sparsammare påträffad på öarna, undantaget Bornholm där den är funnen på många platser. Den är ännu ej påträffad i Nordöst- och Sydsjälland. Från Danmark är arten känd sedan 1800-talet. I Norge påträffades mottmätaren för första gången 1937 på Herdla i Hordaland i flera adulta individer och senare också larver. Den är nu även känd från yttre Rogaland sedan 1953, yttre Vest-Agder och yttre Aust-Agder. Den är i några fylken lokalt talrik, nordligast funnen på norra Sotra i Hordaland. Arten förekommer i Nordtyskland och södra Östersjökustområdet med östgräns vid Gdansk/Danzig i Polen. Den har stor utbredning i södra och västra Europa, men förekommer i England endast mycket lokalt i Surrey, Hampshire, Dorset, Somerset och södra Devon. Världsutbredningen omfattar kustnära områden i södra Nordvästeuropa, hela norra Medelhavsområdet, Nordafrika, Turkiet och södra Ryssland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Ennominae  
  • Tribus
    Hypochrosini  
  • Släkte
    Pachycnemia  
  • Art
    Pachycnemia hippocastanaria(Hübner, 1799) - mottmätare

Mottmätarens livsmiljö är i Halland och Bohuslän klippterräng med trädlösa ljunghedar på uddar som omges av mer eller mindre öppet hav. I Skåne förekommer den i ljungmarker i gränszonen mellan öppna sanddyner och områden planterade med bergtall och tall. Artens värdväxt är i hela Nordeuropa ljung Calluna vulgaris. Den tycks på västkusten föredra ljunghedar med äldre mer högvuxen ljung, på grus eller sandavlagringar som inte ofta torkskadas, omgivna av värmeackumulerande nakna klippor. Mottmätaren uppträder normalt med två generationer per säsong. På västkusten är fjärilar påträffade från sista veckan i maj till början av juni och igen i början av september, vilket överensstämmer med flygperioden i Jylland, från början av maj till början av juni och igen från slutet av juli till början av september. I Skåne kläcker första generationen något senare, vanligen från början av juni, men har även påträffats så sent som tredje veckan i juni och första veckan i juli. Sannolikt beror detta på trädbeskuggningen och östra Skånekustens uppvällningsfenomen, som ger kyligt havsvatten genom sommaren. Hanarna svärmar aktivt över ljungen från tidig skymning och kan senare lockas till UV-ljus. Honorna förblir mer stillasittande i toppen av ljungtuvorna, inväntande parningen. Mer undantagsvis låter sig fjärilarna störas till aktivitet under dagtid. Larvutvecklingen sker i juni och juli och igen från augusti till oktober. Övervintringen sker i puppstadiet och i England har noterats att andragenerationen endast är partiell, vilket innebär att en del av pupporna från larver i juni och juli ej kläcker samma år. Detta förefaller också vara vanligt i den skånska populationen då fjärilar inte alltid kan påträffas under sensommaren–hösten.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· ljung - Calluna vulgaris (Viktig)
Arten hotas av igenväxningen av öppna ljunghedar i klippterräng nära havet i norra Halland och Västra Götalands län. Den naturliga återbeskogningen av tidigare mer eller mindre trädlösa öar och uddar går sedan 1970-talet i rasande takt. Om inte några åtgärder vidtas kommer antalet öppna ljungmarker på mer vindskyddade och fuktiga platser att bli mycket få inom en mycket snar framtid. Sannolikt klarar arten inte sin överlevnad enbart på ljung i bergsskrevor, då dessa bestånd med jämna mellanrum drabbas av utbredd torkdöd. I Skåne hotas arten av bergtallens allt mer slutna bestånd som hotar att skugga ut ljungen. Den hotas på samtliga områden av fortsatt markexploatering för fritidsbebyggelse. Naturvårdsåtgärder såsom ljungbränning kan vara ett allvarligt hot om hela fjärilshabitatet bränns vid samma tillfälle och inte i etapper av delområden med fleråriga intervaller.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Artens utbredning på västkusten bör undersökas noggrannare. Några ljunghedar i Västra Götalands län samt norra Halland som hyser större populationer av de båda rödlistade mätararterna mottmätare Pachycnemia hippocastanaria och skuggmätare Dyscia fagaria bör underställas skötselplaner med avsikt att förhindra igenväxningen. Det är viktigt att skötseln av naturreservatet Näverkärr utformas på ett för arterna gynnsamt sätt. Lämpligen bör områden utväljas som hyser båda dessa arter och ytterligare rödlistade arter ur andra evertebratgrupper som likaså missgynnas av återbeskogningen. Ett alternativ till ljungbränning, vilket inte är särskilt uppskattat i sommarstugetäta områden, är att upplåta områden för nyttjande som allmänningar. Där skulle förslagsvis traktens fritidshusägare och fastboende fritt få disponera avverkningsrätten och hämta sin ved för husbehov. En sådan åtgärd skulle kunna bespara staten kostnaden för återkommande röjningar och bortforslingen av träd i en besvärlig terräng. Mottmätare förekommer inte på de ljunghedar med ginstförekomster i södra Hallands län som avsatts som naturreservat.

Burrau, N. 1942. Faunistiska notiser om Lepidoptera II. Opusc. ent. 7(3–4): 118–120.

Franzén, M. & Johannesson, M. 2005. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2004. Ent. Tidskr. 126: 55–70.

Hoffmeyer, S. 1966. De danske målere. Universitetsforlaget, Aarhus.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. IV teil; Spanner. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lindeborg, M. 2006. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2005. Ent. Tidskr. 127: 61–71.

Lindeborg, M. 2007. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2006. Ent. Tidskr. 128: 19–32.

Nielsen, A. 1956. Bidrag til Rogalands macrolepidopterfauna, med saerlig henblikk på Jaeren. Norsk Ent. Tidskr. 10(1): 1–30.

Nordström, F. 1947. För svenska faunan nya fjärilar jämte några andra. Opusc. ent. 12: 159–172.

Palmqvist, G. 1976. Intressantare fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1975. Ent. Tidskr. 97: 43–44.

Palmqvist, G. 1981. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1980. Ent. Tidskr. 102: 99–104.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup. 8.

Velde, M.-H. 1988. Macrolepidoptera fra Karmöy kommune (Ry). Insekt-nytt 13(4): 13–16.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999 & 2005. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Ennominae  
  • Tribus
    Hypochrosini  
  • Släkte
    Pachycnemia  
  • Art
    Pachycnemia hippocastanaria, (Hübner, 1799) - mottmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999 & 2005. © ArtDatabanken, SLU 2008.