Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  murlansmossa

Organismgrupp Mossor Didymodon vinealis
Murlansmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten bildar upp till 2 cm höga, relativt täta, gulbruna till brungröna, i nedre delen rödbruna tuvor. Bladen är 2-4 gånger så långa som breda och från en äggrund bas jämnt avsmalnande i en lång spets. Bladkanterna är tillbakaböjda nästan ända fram till bladspetsen. I bladspetsen är kanterna ofta två cellager tjocka. Nerven är 40-80 µm bred och upphör i bladspetsen eller löper kort ut. Cellerna på nervens översida är runda. Bladcellerna i bladets övre del är 6-11 µm breda, rundat kvadratiska eller sexkantiga med förtjockade väggar och hörn, samt tätt papillösa. Papillerna är små och finns flera i varje cell. Cellerna i bladbasen är rektangulära och tjockväggiga. Arten är skildkönad och kapslar är sällsynta. Kapseln är upprätt, cylindrisk och fästad på ett ca 1 cm långt, rödaktigt kapselskaft. Peristomet har en ca 0,5 mm hög och ungefär ett varv spiralvriden tandkrans. Sporerna är ca 10 µm i diameter. Specialiserad vegetativ förökning är inte känd, åtminstone inte i Norden.
Murlansmossa kan likna orange lansmossa Didymodon insulanus, men den senare växer fuktigare och den har skott där översta bladen är tydligt längre än övriga. Murlansmossa förväxlas ibland även med spetslansmossa D. acutus, men den senare saknar papiller på bladcellerna - en skillnad som bäst syns på de unga bladen.
Utbredning
Länsvis förekomst för murlansmossa Observationer i  Sverige för murlansmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är sydlig och funnen endast i de sydligaste landskapen. Den är sällsynt både i Sverige och Danmark. Den finns också på Island och Färöarna. Arten har en vid, men ojämn utbredning i övriga Europa och är vanligast i sydvästra Medelhavsom-rådet. Totalutbredningen omfattar även Nordafrika, Turkiet, Himalaya, Kina, Australien och delar av Nordamerika.
På tre av fem äldre lokaler med murlansmossa i Skåne kontrollerade 1986 hade underlaget (murar) försvunnit. Merparten av fynden i Sverige är gjorda före 1970-talet, men flera helt nya lokaler har upptäckts i västra Skåne (R. Åkesson, brev 2009). Arten befinner sig i södra Skandinavien på nordgränsen av sitt utbredningsområde och är vanligare längre söderut i Europa. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Växer på kalkrika underlag t ex kalkstensmurar i sydligaste Sverige. Arten är ej funnen med sporkapslar i landet. Liten populationsstorlek gör arten sårbar, men kan delvis vara förbisedd då den är svårbestämd. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (250-3350). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 740 (36-2680) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Murlansmossa växer ofta torrt och varmt, i Norden i sprickor på murar och exponerade kalkklippor samt på sandig, kalkhaltig mark. I Skåne har den mest hittats på kyrktrappor och murar runt kyrkogårdar. På kontinenten växer den även i torra gräsmarker. Arten växer ofta tillsammans med hårgrimmia Grimmia pulvinata, strålblommossa Schistidium apocarpum och murtuss Tortula muralis. Vid en kontroll av gamla lokaler i Skåne visade det sig att många växtplatser (murar) försvunnit eller restaurerats kraftigt, och arten kunde inte återfinnas.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Pottiales, Familj Pottiaceae, Släkte Didymodon (lansmossor), Art Didymodon vinealis (Brid.) R.H.Zander - murlansmossa Synonymer Barbula trifaria (Hedw.) Mitt., Barbula vinealis Brid.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Växer på kalkrika underlag t ex kalkstensmurar i sydligaste Sverige. Arten är ej funnen med sporkapslar i landet. Liten populationsstorlek gör arten sårbar, men kan delvis vara förbisedd då den är svårbestämd. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (250-3350). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 740 (36-2680) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Arten bildar upp till 2 cm höga, relativt täta, gulbruna till brungröna, i nedre delen rödbruna tuvor. Bladen är 2-4 gånger så långa som breda och från en äggrund bas jämnt avsmalnande i en lång spets. Bladkanterna är tillbakaböjda nästan ända fram till bladspetsen. I bladspetsen är kanterna ofta två cellager tjocka. Nerven är 40-80 µm bred och upphör i bladspetsen eller löper kort ut. Cellerna på nervens översida är runda. Bladcellerna i bladets övre del är 6-11 µm breda, rundat kvadratiska eller sexkantiga med förtjockade väggar och hörn, samt tätt papillösa. Papillerna är små och finns flera i varje cell. Cellerna i bladbasen är rektangulära och tjockväggiga. Arten är skildkönad och kapslar är sällsynta. Kapseln är upprätt, cylindrisk och fästad på ett ca 1 cm långt, rödaktigt kapselskaft. Peristomet har en ca 0,5 mm hög och ungefär ett varv spiralvriden tandkrans. Sporerna är ca 10 µm i diameter. Specialiserad vegetativ förökning är inte känd, åtminstone inte i Norden.
Murlansmossa kan likna orange lansmossa Didymodon insulanus, men den senare växer fuktigare och den har skott där översta bladen är tydligt längre än övriga. Murlansmossa förväxlas ibland även med spetslansmossa D. acutus, men den senare saknar papiller på bladcellerna - en skillnad som bäst syns på de unga bladen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för murlansmossa

Länsvis förekomst och status för murlansmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för murlansmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är sydlig och funnen endast i de sydligaste landskapen. Den är sällsynt både i Sverige och Danmark. Den finns också på Island och Färöarna. Arten har en vid, men ojämn utbredning i övriga Europa och är vanligast i sydvästra Medelhavsom-rådet. Totalutbredningen omfattar även Nordafrika, Turkiet, Himalaya, Kina, Australien och delar av Nordamerika.
På tre av fem äldre lokaler med murlansmossa i Skåne kontrollerade 1986 hade underlaget (murar) försvunnit. Merparten av fynden i Sverige är gjorda före 1970-talet, men flera helt nya lokaler har upptäckts i västra Skåne (R. Åkesson, brev 2009). Arten befinner sig i södra Skandinavien på nordgränsen av sitt utbredningsområde och är vanligare längre söderut i Europa. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Pottiales  
  • Familj
    Pottiaceae  
  • Underfamilj
    Trichostomoideae  
  • Släkte
    Didymodon - lansmossor 
  • Art
    Didymodon vinealis(Brid.) R.H.Zander - murlansmossa
    Synonymer
    Barbula trifaria (Hedw.) Mitt.
    Barbula vinealis Brid.

Murlansmossa växer ofta torrt och varmt, i Norden i sprickor på murar och exponerade kalkklippor samt på sandig, kalkhaltig mark. I Skåne har den mest hittats på kyrktrappor och murar runt kyrkogårdar. På kontinenten växer den även i torra gräsmarker. Arten växer ofta tillsammans med hårgrimmia Grimmia pulvinata, strålblommossa Schistidium apocarpum och murtuss Tortula muralis. Vid en kontroll av gamla lokaler i Skåne visade det sig att många växtplatser (murar) försvunnit eller restaurerats kraftigt, och arten kunde inte återfinnas.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Berg/hårdbotten (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Användning av gödsel och bekämpningsmedel liksom luftföroreningar kan utgöra hot mot denna art. Mossor som växer på stengärdesgårdar och murar reduceras i takt med att den typen av miljö försvinner.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Bättre information om aktuell status behövs. I de fall där mossan är känd från naturreservat bör skötselplanerna anpassas så att arten kan fortleva. Arten bör eftersökas på gamla lokaler, och nya tänkbara platser med lämplig miljö bör undersökas. Vid restaurering måste hänsyn tas till arten.
Utländska namn - FI: Tumpurasammalet, DK: Rødgul Kalktuemos, IS: Klettahnubbi.

Etymologi: vinealis = som växer i vingårdar; vinea (lat.) = vinberg, vingård; suffixet -alis (lat.).
Uttal: [Didýmodon vineális]

key facts Soft-tufted Beard-moss. Shoots to 2 cm high, reddish-brown near the base, forming relatively dense, yellowish-brown to brownish-green tufts. Leaves 2-4 times longer than wide, tapering evenly from an ovate base to a long, slender apex. Leaf margin recurved almost to the tip, often bistratose at tip. Capsules rare; erect, cylindrical. Peristome teeth c. 0.5 mm, spirally coiled (c. 360º). Seta c. 1 cm, reddish. Spores c. 10 µm. - Adapted to withstanding drought. In Sweden mainly found in cracks and crevices of church stairs and graveyard walls, but also on exposed limestone cliffs and sandy, calcareous soil.

Hallingbäck, T. 2008. Didymodon vinealis murlansmossa s. 104. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor. Kompaktmossor - kapmossor : Bryophyta : Anoectangium - Orthodontium. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Nyholm, E. 1989. Illustrated flora of Nordic mosses. Fasc. 2. Nordisk Bryologisk Förening, Köpenhamn och Lund.

Waldheim, S. 1947. Kleinmoosgesellschaften und Bodenverhältnisse in Schonen. Bot. Not. Suppl. 1(1).

Werner, O., Jiménez, J.A., Ros, R.M., Cano, M.J. & Guerra, J. 2005. Preliminary Investigation of the Systematics of Didymodon (Pottiaceae, Musci) Based on nrITS Sequence Data. Systematic Botany, 30(3):461-470

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1992. Rev. Tomas Hallingbäck 2008. Rev. Tomas Hallingbäck 2010, 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Pottiales  
  • Familj
    Pottiaceae  
  • Underfamilj
    Trichostomoideae  
  • Släkte
    Didymodon - lansmossor 
  • Art
    Didymodon vinealis, (Brid.) R.H.Zander - murlansmossa
    Synonymer
    Barbula trifaria (Hedw.) Mitt.
    Barbula vinealis Brid.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1992. Rev. Tomas Hallingbäck 2008. Rev. Tomas Hallingbäck 2010, 2016.