Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  muskotspindling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Cortinarius phaeosmus
Muskotspindling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Muskotspindling är en medelstor anonym Telamonia med speciell och stark lukt av persilja eller muskot. Fruktkropparna växer ofta tuvade. Hatten är 2–6 cm bred, först koniskt klockformig och sedan jämnt utbredd ofta med en bred puckel eller valk som för tankarna till ett brutet tak. Hatten är hygrofan. Ofta torkar puckeln ut före kanten som ibland är svagt kantstrimmig. Hattfärgen är först ljust glansig, sedan glatt och mörkt brun. Vid torka blir färgen gråbrun till ljust ockragul. Unga exemplar har längs kanten en ljus silkesaktig velumzon. När fruktkroppen är äldre svartnar ofta kanten fläckvis. Foten är glansigt fibrig, vit till gråvit och ibland med violett ton i toppen, jämntjock, mot basen ofta böjd och klubb- till knölformig. Den mörknar vid tumning. Velum är vitt, synligt som en tunn silkesaktig zon eller vitt och på äldre fruktkroppar otydligt. Kött gråvitt till brunt, i fottoppen vattrat. Sporerna är ellipsoida till mandelformiga 9–10 x 5–6 µm svagt och tätt men isolerat vårtiga. En möjlig förväxlingsart är svartnande spindling, Cortinarius uraceus, som även den får svarta fläckar som gammal, men har obetydlig lukt och mer eller mindre jämntjock och mörkare fot. Även andra arter i Cortinarius brunneus-gruppen är tänkbara förväxlingsarter, men flertalet av dessa är utpräglade barrskogsarter. Kastanjespindling, Cortinarius erubescens, växer också ofta i knippen på bar mark i både löv- och barrskog, men har mörkt kastanjebrun hatt som inte svartnar, svag lukt och ljus fot där velum och fotbas rodnar. Kastanjespindlingen är relativt vanlig i Sverige. Sommarspindling, Cortinarius vernus, har mörkt röd- till svartbrun, klockformig hatt, jämntjock fot med rodnande fotbas och rundade starkt vårtiga sporer.
Utbredning
Länsvis förekomst för muskotspindling Observationer i  Sverige för muskotspindling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Muskotspindlingen är mindre allmän i Europas nemorala, montana, och mediterrana lövskogar. För närvarande är arten känd från 10 aktuella lokaler i landet, i Skåne, Bohuslän, Västergötland och på Gotland (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 50, vilket motsvarar ungefär 250 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 2 500 individer enligt IUCN:s definitioner). De svenska ädellövskogsmiljöer som muskotspindlingen förekommer i har minskat starkt i areal under de senast 100 åren, men det är svårt att utifrån de få fynden bedöma hur artens faktiska förekomster minskat under de senaste 50 åren. Muskotspindlingen är upptagen på den nationella rödlistan för Tyskland, där den betecknas som starkt hotad (EN).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Bildar mykorrhiza med bok, i ängsbokskog på kalkrik mark. Förefaller vara en mycket ovanlig art. Status oklar. Svårt att bedöma ev. populationsförändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (300-3000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (30). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (6-60). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (11940-20000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (16-100) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Muskotspindling bildar mykorrhiza med bok, möjligen avenbok, i ängsbokskog på kalkrik mark. Från kontinenten uppges den växa associerad även med avenbok och andra lövträd. Fruktkropparna uppträder vanligen på torr naken mark eller bland lövförna. Växtmiljöer i Sverige är huvudsakligen äldre bokskogar som har haft en lång trädkontinuitet. Den förefaller ha likartade miljökrav som nunnespindling, C. foetens, blågrå spindling, C. luhmannii, och lövängsspindling, C. cagei. På de svenska lokalerna finns det bara ett fåtal upp till fem mycelindivider per lokal som var för sig kan bilda flera fruktkroppar, ibland i ringar. Mycelindivider av spindelskivlingar är, bland annat beroende på deras ålder, mellan flera 10 tals till flera hundra kvadratmeter stora. Varje mycelindivid (genet) kan upprepat ha fragmenterats till flera frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ, schablonmässigt översätts 1 genet av mykorrhizasvampar till 10 rameter vid den svenska rödlistningen). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bok
· bok
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Cortinariaceae, Släkte Cortinarius (spindlingar), Art Cortinarius phaeosmus Rob. Henry - muskotspindling Synonymer Cortinarius rheubarbarinus Rob. Henry ss. auct.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med bok, i ängsbokskog på kalkrik mark. Förefaller vara en mycket ovanlig art. Status oklar. Svårt att bedöma ev. populationsförändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (300-3000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (30). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 30 (6-60). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (11940-20000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (16-100) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Muskotspindling är en medelstor anonym Telamonia med speciell och stark lukt av persilja eller muskot. Fruktkropparna växer ofta tuvade. Hatten är 2–6 cm bred, först koniskt klockformig och sedan jämnt utbredd ofta med en bred puckel eller valk som för tankarna till ett brutet tak. Hatten är hygrofan. Ofta torkar puckeln ut före kanten som ibland är svagt kantstrimmig. Hattfärgen är först ljust glansig, sedan glatt och mörkt brun. Vid torka blir färgen gråbrun till ljust ockragul. Unga exemplar har längs kanten en ljus silkesaktig velumzon. När fruktkroppen är äldre svartnar ofta kanten fläckvis. Foten är glansigt fibrig, vit till gråvit och ibland med violett ton i toppen, jämntjock, mot basen ofta böjd och klubb- till knölformig. Den mörknar vid tumning. Velum är vitt, synligt som en tunn silkesaktig zon eller vitt och på äldre fruktkroppar otydligt. Kött gråvitt till brunt, i fottoppen vattrat. Sporerna är ellipsoida till mandelformiga 9–10 x 5–6 µm svagt och tätt men isolerat vårtiga. En möjlig förväxlingsart är svartnande spindling, Cortinarius uraceus, som även den får svarta fläckar som gammal, men har obetydlig lukt och mer eller mindre jämntjock och mörkare fot. Även andra arter i Cortinarius brunneus-gruppen är tänkbara förväxlingsarter, men flertalet av dessa är utpräglade barrskogsarter. Kastanjespindling, Cortinarius erubescens, växer också ofta i knippen på bar mark i både löv- och barrskog, men har mörkt kastanjebrun hatt som inte svartnar, svag lukt och ljus fot där velum och fotbas rodnar. Kastanjespindlingen är relativt vanlig i Sverige. Sommarspindling, Cortinarius vernus, har mörkt röd- till svartbrun, klockformig hatt, jämntjock fot med rodnande fotbas och rundade starkt vårtiga sporer.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för muskotspindling

Länsvis förekomst och status för muskotspindling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för muskotspindling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Muskotspindlingen är mindre allmän i Europas nemorala, montana, och mediterrana lövskogar. För närvarande är arten känd från 10 aktuella lokaler i landet, i Skåne, Bohuslän, Västergötland och på Gotland (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 50, vilket motsvarar ungefär 250 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 2 500 individer enligt IUCN:s definitioner). De svenska ädellövskogsmiljöer som muskotspindlingen förekommer i har minskat starkt i areal under de senast 100 åren, men det är svårt att utifrån de få fynden bedöma hur artens faktiska förekomster minskat under de senaste 50 åren. Muskotspindlingen är upptagen på den nationella rödlistan för Tyskland, där den betecknas som starkt hotad (EN).
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Telamonia  
  • Art
    Cortinarius phaeosmusRob. Henry - muskotspindling
    Synonymer
    Cortinarius rheubarbarinus Rob. Henry ss. auct.

Muskotspindling bildar mykorrhiza med bok, möjligen avenbok, i ängsbokskog på kalkrik mark. Från kontinenten uppges den växa associerad även med avenbok och andra lövträd. Fruktkropparna uppträder vanligen på torr naken mark eller bland lövförna. Växtmiljöer i Sverige är huvudsakligen äldre bokskogar som har haft en lång trädkontinuitet. Den förefaller ha likartade miljökrav som nunnespindling, C. foetens, blågrå spindling, C. luhmannii, och lövängsspindling, C. cagei. På de svenska lokalerna finns det bara ett fåtal upp till fem mycelindivider per lokal som var för sig kan bilda flera fruktkroppar, ibland i ringar. Mycelindivider av spindelskivlingar är, bland annat beroende på deras ålder, mellan flera 10 tals till flera hundra kvadratmeter stora. Varje mycelindivid (genet) kan upprepat ha fragmenterats till flera frilevande, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ, schablonmässigt översätts 1 genet av mykorrhizasvampar till 10 rameter vid den svenska rödlistningen). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Artens sällsynthet motiverar att alla kända lokaler av arten skyddas eller att man har en långt gången naturvårdshänsyn. Alla kända lokaler är förmodligen skyddade. Avverkning med efterföljande markberedning och gallring utan att beakta artens förekomster eller dålig naturvårdshänsyn i skogar med arten innebär med stor sannolikhet att arten försvinner. Arten är ytterst känslig eftersom den är sällsynt, endast uppträder med ett fåtal mycel per lokal som inte klarar kalavverkning.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Artens ekologi och förekomst i Sverige bör klargöras bättre. Den bör eftersökas på potentiella lokaler. Artens sällsynthet motiverar att alla stora ingrepp på artens kända växtplatser bör undvikas. Kalavverkningar måste helt undvikas. Tillåts avverkningar bör dessa ske med förstärkt naturvårdshänsyn där ett stort antal äldre träd lämnas kvar för att säkerställa artens fortbestånd och med stor försiktighet för att undvika markskador. Markberedande och vattenavledande åtgärder får inte förekomma.

Brandrud, T.E., Lindström, H., Marklund, H., Melot, J. & Muskos, S. 1992. Cortinarius, Flora Photographica. Blad B60. Härnösand. .

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sigvard Svensson 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Telamonia  
  • Art
    Cortinarius phaeosmus, Rob. Henry - muskotspindling
    Synonymer
    Cortinarius rheubarbarinus Rob. Henry ss. auct.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sigvard Svensson 2006.